Känslor

Vad ska jag göra?!

2012-11-25 16:34 #0 av: thisiskillingme

Jag började prata med en kille på internet för ett tag sen. Från första dagen så pratade vi varje dag, men jag hade ingen aning om att han skulle komma att ha en sån stor plats i mitt liv. Vi träffades då vi bara bor en timme ifrån varandra, ofta kom han hit mitt i nätterna och vi bara åkte runt och pratade. I början. Han kunde sätta sig i bilen och åka 10 mil tur och retur för att ge mig en kram om jag var ledsen. Efter ett tag blev det mer, och tillslut gick det så långt att vi hade sex.

Vi hade bara varandra. Vi var allt för varandra. Vi pratade hela tiden, om saker vi inte pratade med någon annan om. Han är ganska sluten som person men mig öppnade han upp sig för. Jag fick veta allt. Vi pratade med varandra som om vi vore ett par, och tjafsade som om vi vore det också. Det var "älskling", "alltid du och jag", "jag älskar dig mest i hela världen", "aldrig utan dig", "du är det bästa i mitt liv", "du är mitt allt".. Han mådde väldigt dåligt, och jag lovade både mig själv och honom att jag skulle få honom må bättre, jag skulle göra honom glad. Och jag försökte verkligen, jag gjorde allt jag kunde.. Men uppenbarligen räckte jag inte till.

Han fick sitt körkort indraget på Halloween, så vi har inte träffats sen den 29e oktober. Senast för en vecka sen skrev han till mig att han längtade tills i vår då vi kunde träffas igen. Och nu till problemet, dagen efter skrev en tjej till honom på facebook att hon vill träffa honom (dom har pratat ett tag, men det va ingenting sa han innan) och han skrev till mig "hjärtat vad ska jag göra?".. Jag sa till honom att göra det han ville, han frågade om jag var arg, jag frågade om han vill träffa henne. "Ja jag tror det", svarade han. Och med det rasade hela min värld samman.

Han gillar henne tydligen, hon gillar honom uppenbarligen. Hela facebook är överfullt med deras kärleksmeddelanden och jag står inte ut med att läsa det. Jag spyr på det. Jag funderade på att ta bort honom som vän där men jag valde att blockera henne istället.

Jag och han har pratat om det här hela veckan, men vi kommer verkligen ingenstans. Jag sa upp kontakten med honom, då fick han panik. "Gör inte såhär mot mig", "lämna mig inte", "jag kan inte bli lycklig om inte du finns vid min sida", "jag behöver min bästa vän", "jag älskar ju dig så sjukt mycket".. Så jag vände om, men jag vet inte hur länge jag klarar av att se på.

Det som gör ondast är att jag gjorde allt för att göra honom lycklig, i över ett halvårstid, så kunde hon bara komma in sådär och dom har inte ens träffats och han säger att det känns rätt, att hon gör honom lycklig och att han inte har mått sådär bra på 6 år. Men efter att han fick veta hur mycket han sårat mig så mådde han sämre än någonsin. Han säger att han aldrig någonsin kommer kunna bli lycklig om inte jag är det. Jag försöker prata med honom om det, jag försöker säga till honom att han MÅSTE släppa mig litegrann om han ska kunna bli lycklig med någon annan tjej. Men han säger att det inte går, att min lycka och mitt välmående går före hans, och då undrar jag.. What's the point?

Jag vill att han ska bli lycklig, ingen får tro någonting annat. Men vad ska jag göra när jag inte tror att jag kan stå och se på? Det här dödar mig, för jag vet inte vad jag ska göra utan min bästa vän, men jag kan inte se honom med någon annan. Den här veckan har varit ett rent helvete, jag kan inte sova eller äta, jag kräks och jag bara ligger i sängen och stirrar, eller gråter.

Jag kan inte prata med någon heller då det jag har förlorat visste ingen att jag hade eftersom det var våran hemlighet. Gick inte precis runt och sa "jag har sex med min bästa vän,", om ni förstår hur jag menar? Det var våran hemlighet.

Finns jättemycket mer men orkar inte skriva mer.. Tror det räcker det som redan har sagts. Jag vill bara att allt ska bli som det var förut. Den bästa tiden i mitt liv var den med honom. Jag känner mig så jävla vilsen.

Jag är 20 år, han är 22, om det hjälper.

Anmäl
2012-11-25 16:50 #1 av: Piggelina7

Ni måste ju reda ut vad för slags relation ni har. Är ni bara vänner eller är ni ett kärlekspar?

Vad känner han för dig? Vän? Eller kärlek?

Eftersom du mår så dåligt låter det som du är kär i honom?

Och den andra tjejen. Är han kär i henne? Dom har ju inte ens träffats säger du

Anmäl
2012-11-25 16:54 #2 av: thisiskillingme

#1 Vi var vänner bara. Han säger att han bara har vänskapliga känslor för mig eller vad man ska säga men jag tror att det är mer för annars skulle han inte bete sig såhär. Innan var han svartsjuk och blev sur om jag pratade om/med en annan kille, för alla killar var tydligen idioter. Och så frågade jag honom nu hur han hade reagerat om det var jag som skaffat kille och han sa att han hade blivit ledsen, och han visste inte om han skulle klara av att se på.

Jag trodde att det framstod tydligt i texten att jag är kär i honom, ja. Tyvärr.

Jag vet inte om han är kär, men han tycker om henne iallafall. Och nej, dom har inte träffats

Anmäl
2012-11-25 17:06 #3 av: Piggelina7

Ja om han beter sig svartsjukt osv så låter det ju som att han inte bara ser dig som en vän. Då hade han självklart inte behövt bli sur om du pratade med andra killar. Och att han hade blivit ledsen om det var du som  skaffat kille låter också konstigt om ni bara är vänner.

Men samtidigt, om han säger att han bara har vänskapliga känslor för dig finns det inte mycket du kan göra.

Om du är kär i honom så blir det förstås jobbigt kanske att se honom träffa andra, så du bestämmer ju själv om du orkar det. Annars återstår ju att undvika honom under en tid. Ägna dig åt annat, träffa andra vänner osv

Anmäl
2012-11-25 17:09 #4 av: thisiskillingme

#3 Han har inte sagt det rakt ut nu utan det var ett tag sen.. Men det spelar ju ingen roll, han har ju hittat henne så..

Jag har inga andra vänner. Alla andra har lämnat mig pga olika anledningar. Han är det enda jag har.

Anmäl
2012-11-25 21:57 #5 av: PogoPedagog

Jag tycker utifrån det man kan läsa att han verkar ha svårt att sätta sig in i hur andra känner. Han borde förstå att du blir ledsen om han kallar dig älskling på samma gång som han vill dejta andra. Jag gissar att med en person med sådana problem så är det rak kommunikation som gäller. Ni måste bestämma vilken sorts relation ni har och vad ni tycker är ok att den andre gör; är ni ett par, är ni monogama, är ni enbart vänner osv.

Anmäl
2012-11-25 22:54 #6 av: thisiskillingme

#5 Vi är enbart vänner, men hade sex å kallade varandra sånna saker. Det låter lättare än man tror. Det är bara nu det blev komplicerat..

Anmäl
2012-11-26 06:54 #7 av: Roamer

Det är alltid jobbigt när en relation som betyder mycket plötsligt dör men ibland är det enda sättet för att ta sig vidare. Om du inte har andra vänner så blir det ju ännu mer jobbigt och du hänger nog upp mycket säkerhet på denna person. Klarar du inte av att se honom med andra så kommer det ju inte att fungera med vänskap ändå. Intensiva känslor gör det så väldigt mycket jobbigare att bryta relationen men om inte det verkar troligt att det utvecklas till något annat kanske det är bäst för dig? Mina erfarenheter säger mig att det är obra och blanda sex och vänskap för det skadar någon i förlängningen. Tyvärr slutar man inte tänka på dem man brunnit för men det tonas ner så du kommer att kunna gå vidare med tiden.

Tips är att du börjar med en ny hobby och träffar nya människor, typ dans, sång, språk eller något och får chans till nya vänner. Dessutom bra förströelse för hjärnan.

Anmäl
2012-11-26 18:28 #8 av: thisiskillingme

#7 Jag klarar mig inte utan honom, och inte han utan mig. Dom har ju inte ens träffats än så jag tycker att det är totalt onödigt att lämna honom ifall det skulle gå åt skogen.. Nä, jag vet inte vad jag ska göra.. Är deprimerad och att ta sig ut är väldigt svårt just nu.. :/ Skaffa nya kompisar går inte heller då jag har sjukt svårt att lita på människor och släppa in dom på livet.

Anmäl
2012-11-26 19:04 #9 av: Maria

#8 Så du ska snällt vänta medan han provar om det funkar med den här nya tjejen?

Du får inte vända ut och in på dig själv och låta dig bli behandlad så. Det kommer du bara att må ännu sämre av.

/Maria

 

Anmäl
2012-11-26 20:01 #10 av: Jojaton

#8 Klart det inte går att träffa nya kompisar om du inte vill... Gå inte in med inställningen att hitta en ny "bästa vän som du delar allt med", utan bara att träffa nya människor, kanske hittar du en ny jättebra nära vän, eller bara vänner som är jättetrevliga att hänga med någon gång ibland. Man behöver inte berätta allt för alla man känner :)

Jag har vänner som i princip inte vet någonting om mig och mina hemligheter, men som är jätteroliga att ta en fika med och bara snacka strunt, se en film, träna eller baka ihop med.

 Johanna - @mysheltiesam

Anmäl
2012-11-30 02:20 #11 av: thisiskillingme

Jag är världens sämsta kompis. Det måste jag vara. Han ska inte träffa henne. Han vill inte såra mig för han står inte ut med att jag är ledsen. Jag har sagt till honom att han inte kan tänka på mig nu men han vägrar lyssna. "Hon hade säkert inte gillat mig ändå".. Gahh. Jag är världens sämsta vän. Varför kan jag inte bara glädjas för hans skull? Jävla egoist.

Anmäl
2012-11-30 08:00 #12 av: pyromanen

# Du har ju mycket mer känslor för honom än för en kompis, klart du inte agerar som en enbart kompis då!  Jag tycker du ska stå för vad du känner både inför dig själv och honom. Är du kär så är du det och då måste du vara ärlig.

Sen tror jag inte det är hälsosamt att bara ha én vän/nära relation. Jag tror din tillvaro skulle bli bättre om du hittar fler människor att att vara kompis med (eller bli kär i).

Man kan inte göra en annan människa lycklig!  Mår någon dåligt måste den jobba med sina problem. Sen kan man förstås finnas där, lyssna, stödja och bidra till processen, men inte ta ansvaret för att någon annan blir lycklig!

 

Anmäl
2012-11-30 08:09 #13 av: thisiskillingme

#12 Alltså klart förstår jag att jag måste ha andra vänner, å att jag inte kunde göra honom lycklig om han själv inte tog tag i sina problem. Vad jag menar är att det dödade mig när han sa att hon gjorde honom lycklig, att hon fick honom att må bra.. Nått jag har försökt med så jävla länge. Det kändes som ett knytnävslag. Dom hade inte ens träffats.

Nu verkar det som sagt inte som att dom ska ses. Å det är mitt "fel".

Anmäl
2012-12-12 04:59 #14 av: thisiskillingme

Nu är hon hemma hos honom, och dom har ändrat till "i ett förhållande" på facebook. Enda från start har vi pratat varje dag och nu får jag inte prata med honom på 5 dagar och jag håller på och gå under. Saknar min bästis..

Anmäl
2012-12-12 09:03 #15 av: [Pandette]

Du är medveten om att du är kär i den här killen?

Bryt, kom över honom och gå vidare.

Anmäl
2012-12-12 10:09 #16 av: thisiskillingme

#15 Tänker inte bryta...

Anmäl
2012-12-13 01:57 #17 av: thisiskillingme

Just nu ångrar jag allting, exakt allting. Ingen jävla vänskap i hela jävla världen är värd den här smärtan.. Men vet att det kommer kännas bättre imorgon. Det går upp och ner hela tiden. Jag ska klara det här, det måste jag.. Har inte pratat med honom på 2 dagar nu och jag går sönder av saknad. Så som sagt, att bryta är inte ens något alternativ. Det finns inte ens med på kartan.

Anmäl
2012-12-16 04:23 #18 av: thisiskillingme

Nu har hon åkt hem och jag har pratat med en ledsen bästis. Verkar inte som att han är ledsen över att hon har åkt utan över att hon finns i hans liv, eller vad man ska säga.

Jag: Jag är så sjukt stolt över dig och glad för din skull
Han: Ne jag hatar mitt liv. Bara massa jävla problem när man har förhållande
Jag: Det är därför man ska vara singel
Han: Mm var glad att du slipper skiten på riktigt
Jag: Men varför är du tillsammans med henne då?
Han: För att jag är dum i huvudet
(..)
Han: Vill ta livet av mig. På riktigt
Jag: Sluta nu. Vi ska ju klara det här tillsammans. Du får inte lämna mig. Du har hela livet framför dig ju
Han: På riktigt. Funderar fan på det så man slipper allt

Jag hatar när han mår såhär. En vecka i helvetet och jag får tillbaka honom såhär? Vad är meningen med allt det här om han känner såhär? Varför sårade han mig för att må såhär? Vafan..

Anmäl
2012-12-16 07:03 #19 av: Devya

#18 I förhållande uppkommer det alltid problem. Frågan är hur man hanterar problemen och han verkar ju vara oförmögen till att hantera sina känslor och sina problem, lite samma som du om man utgår från det som tidigare har skrivits i tråden.

Ni båda skulle säkert må lite bättre av att få lite professionell hjälp. Att gå omkring och må dåligt, samt säga att man vill ta livet av sig låter inte alls bra. Jag tror inte att du kan ensam hjälpa honom eftersom han verkar ju ha allvarligare problem.

Men nej, ni båda borde få hjälp att komma på rätt spår igen. Många skulle må lite bättre om de fick prata med en professionell. Man behöver inte ens ha jättestora problem för att ta kontakt med en psykolog. Då både du och han verkar vara lite av enstöringar så skulle det säkert göra er gott att få prata med någon. Nåja, det är nu mina tankar om saken åtminstone.

Anmäl
2012-12-16 07:34 #20 av: thisiskillingme

#19 Jag är medveten om att det finns problem i ett förhållande. Men dom har känt varandra i en månad och träffats en gång. Det gick hur bra som helst men ändå är han inte lycklig. Jag sa till honom att vara lycklig så jag inte har ont förgäves. Önskar att jag kunde låta bli att visa honom hur ont det gör men han känner mig så jävla väl att det är totalt meningslöst att försöka dölja nått för honom. Han vet att detta krossar mig och att jag har förlorat allt det jag hade för en månad sen. Men som sagt.. Önskar att det kunde vara värt det. Men om han ska gå och vara olycklig och vilja ta livet av sig känns det så jävla ovärt. Jag kan ha ont om han är lycklig, det skulle jag kunna ta.

Både han och jag äter antidepp och jag väntar på tid till psykolog. Jag behövde inte detta förut när det var vi. Jag vill inte nu heller men jag gör det för hans skull. Allt för hans skull. Självklart vill jag må bättre själv också men han är anledningen till att jag orkar kämpa. Bästa vän.. Önskar han kunde vara lycklig.

Anmäl
2012-12-16 07:47 #21 av: Devya

#20 Problem dyker upp oberoende hur lång eller kort tid man har varit tillsammans. Han kan säkert inte heller bli lycklig före han tar itu med sina djupare problem. Där tror jag att varken du eller hon kan hjälpa.

Egentligen borde man inte inleda något förhållande innan man har tagit itu med sina egna personliga problem. Man vill ju inte dra in en annan person i ens problem, oftast. Men sådant här vill ju inte hjärtat lyssna på förstås.

Du måste också bara acceptera att han måste få göra sina egna misstag. Han kan hamna tillbaka på ruta 1 men det är inget du ska eller kan göra något åt. Att du säger att det här var inte värt allt helvete, kan du inte heller säga, för du vet inte heller vilken lärdom han har tagit av allt det här.

Att vara vän innebär att finnas där även då de gör dumma misstag. I det här fallet verkar det dock vara lite överväldigande då han tydligen inte kan handskas med diverse problem som kan uppstå. Du kan inte alltid hjälpa honom. Jag tror också starkt på att om man inte var lycklig från tidigare så blir man inte heller det automatiskt då man träffar någon. Det måste nog i det här fallet komma inifrån, ta itu med alla problem som tynger ner en innan man kan gå vidare.

Du kan önska att han ska vara lycklig men snälla, inbilla dig inte att du kan göra honom lycklig. Det är att lägga för stor press på dig själv och verkar vara omöjligt i det här fallet.

Låter också som ni är inte riktig bra för varandra. Ni verkar vara för beroende av varandra och det kan göra mer skada än nytta... Men jag hoppas att ni båda börjar må bättre då ni väl får tala med någon. Det låter ju så otroligt tungt allt det här... =/

Anmäl
2012-12-16 08:00 #22 av: thisiskillingme

#21 Han sa att han ville träffa henne osv för att bli lycklig. Alltså, lycklig i ett förhållande. Och nu kommer han och säger att det bara är jobbigt och att han hatar sitt liv och är dum i huvudet för att han är i ett förhållande. Han säger att det är massa saker som gör att han egentligen inte har någon lust med det och då undrar jag vad poängen är... Å så säger han att hon är underbar men att det är massa saker som stör honom. Vad har han inte sagt.

Är medveten om att vi är beroende av varandra men det är väl så det blir när vi bara har haft varandra och ingen annan i över ett års tid. Det har ju bara varit vi. Att jag hade kille gjorde inte mycket då han knappt fanns där. Nä det är vi som bara har haft varandra hela tiden. Haft varandras rygg och tagit emot varandra när vi fallit. Tagit oss upp tillsammans, vi har gått igenom otroligt mycket tillsammans. Vi har vart allt för varandra så jävla länge.. Tror inte nån utav oss skulle klara sig utan den andre.

Anmäl
2012-12-16 08:10 #23 av: Devya

#22 Det var då hans val. Om det var ett smart val är irrelevant för gjort är gjort. Han verkar ju dock vara otroligt instabil för att klara av ett förhållande och därför kan det nog vara nästintill omöjligt för honom att bli lycklig i det förhållandet. Han verkar inte kunna klara av de känslor som kan uppstå i ett förhållande och det är ju oroväckande.

Det kan ju gå upp och ner i ett förhållande innan det lugnar ner sig och blir mer stabilt. Om man inte klarar av den här berg-och dalbanan innan den mer "lugna" perioden infinner sig, så bör man söka hjälp. Fast nu vet jag förstås inte varför den här killen upplever allt som skit, kanske det finns något allvarligare där bakom. Ingen aning..

Men oberoende så verkar det som om din hjälp kommer inte att vara tillräcklig i den här situationen då han har börjat tala om att ta livet av sig själv.

Jag tror som sagt att ni båda skulle må bättre av att få tala med någon. Sen kanske det skulle vara bra om ni kunde bli mer självständiga och ta hand om er själva, utan att alltid förlita er på varandra. Ni måste någon gång i era liv kunna lita på er själva, att ni klarar att stå på egna ben utan att hela tiden ta stöd från varandra.

Jag hoppas verkligen att ni båda två kan må lite bättre snart.

 

Anmäl
2012-12-16 10:46 #24 av: Gur4m1

Du verkar kär och nu har han en flickvän för du blev inte hans flickvän och ja...stå ut att se på det eller blockera- Jag skulle blocka tills jag lsutade vara svartsjuk- för det är vad du är och jag lider med dig.

Anmäl
2012-12-16 17:23 #25 av: thisiskillingme

#24 Fortfarande så är inte blockera ett alternativ.. Och jag är medveten om att jag är kär, men det är inte så konstigt då vi var som ett par i ett halvår. Kallade varandra älskling osv..

Nu har jag dock klantat till det, och han är liiite smått sur på mig. Yay.

Anmäl
2012-12-16 20:15 #26 av: EmelieGustavsson

varför säger du inte bara som det är till honom?

Anmäl
2012-12-16 21:40 #27 av: thisiskillingme

#26 Jag har gjort det.. Men han tror mig inte. Han tror bara att jag är rädd att jag ska förlora honom. Att det är därför jag är svartsjuk. Inte för att hon har allt jag brukade ha, allt jag hade för bara en månad sen.

Får hela tiden höra från honom att han förstår hur jobbigt det är, att han är ledsen att han sabbade det vi hade och att han hade mått lika dåligt om det hade vart tvärtom och jag hade skaffat kille.

Men jag skiter i min smärta nu. Jag vill att det ska vara värt det. Jag vill att han ska vara lycklig, annars är allt det här förgäves. Och jag förstår att han inte bara kan bli poff lycklig bara för att han är i ett förhållande när han har massa andra problem, men han sitter som sagt och säger att han hatar sitt liv och vill ta livet av sig och att han är dum i huvudet för att han har ett förhållande.

Jag ser ingen mening i det här helvetet längre.

Anmäl
2012-12-16 23:16 #28 av: EmelieGustavsson

Om han hela tiden vet hur dåligt du mår så varför fortsätter han att plåga dig genom att vara lycklig men ändå vill ta livet av sig. mitt råd är att du sätter ner foten och säger ifrån, mig eller henne.

Du kommer inte orka må såhär längre och är det verkligen värt att må såhär för någon annans skull?

Anmäl
2012-12-17 07:13 #29 av: thisiskillingme

#28 Skulle jag sätta ner foten och tvinga honom välja skulle det bli henne. Dock tror jag att han skulle ångra sig efter ett tag.

Vi har pratat hela natten.. Jag klantade till det ganska rejält och skällde ut honom som fan för allting. Igen. Vi sa upp kontakten och som vanligt slutade det med att båda grät och kom fram till att vi behöver varandra..

Hon ska dit igen på torsdag och stanna där över hela jul och nyår (har hon ingen familj att fira jul med?).. Så vi kommer knappt att kunna prata på två veckor. Vilket känns förjävla jobbigt för mig men jag tror jag behöver det här. Inatt har jag kommit på att jag inte kan lägga mitt liv i hans händer längre. Det funkade när det bara var vi men det är inte så längre och jag måste nog inse det. Jag tror dock inte att det kommer hålla mellan dom så speciellt länge, och han måste ju ha någonting att komma tillbaka till. Så jag har bestämt mig för att fixa mitt liv.. Försöka iaf. Fixa skolan, börja träna, börja äta igen, sova på nätterna och ta mig ut och umgås med folk. Jag har ju andra kompisar så, men han va ju som en pojkvän och jag var som många andra och sket i allt annat när jag hade honom.

Det var såhär att tidigare i höstas skulle jag läggas in på psyket, men det blev inte så. Hur som helst, så gjorde det honom ledsen för han ville inte bli ensam. Som sagt, vi hade bara varandra, så han var helt förstörd. Jag frågade honom om han kom ihåg det och det gjorde han. Då skrev jag såhär typ "och då hade du ändå vetat att du hade mig, att jag älskade dig och att jag snart skulle komma tillbaka. hur hade det känts för dig om jag hade skaffat kille och inte älskade dig mer och inte kunde prata med dig på två veckor?" och då svara han såhär "det hade varit ett helvete. förlåt för att jag sätter dig i ett helvete" .. Det är därför jag vet att han kommer tillbaka.

Och när han gör det, så ska han ha någonting att komma tillbaka till. Yay, dags att ragga kompisar.

Anmäl
2012-12-17 11:39 #30 av: Hera

"Och när han gör det, så ska han ha någonting att komma tillbaka till."

Med andra ord låter du dig lekas med. Han leker runt med någon annan nu, och du sitter snällt och väntar.

Tycker du borde visa dig själv mer respekt!

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2012-12-17 11:45 #31 av: oh-la

er relation är så sjukt dysfuntionell så jag vet nästan inte vart man ska börja... för det första, du säger i ena andetaget att du vill att han ska vara lycklig, och i andra ger du honom dåligt samvete och får honom att må sämre för att han är i ett förhålland som inte är med dig. du kör nån slags martyrstil "jag var där för dig, och nu är du inte här dör mig. tänk om jag gjort likadant, hur hade du mått" vilket uppenbarligen får honom att må sämre. ni drar ner varandra i skiten, ni bygge inte upp varandra, och den här relationen som ni har är inte bra för någon av er.

hur som helst, tillslut måste någon av er gå vidare. han vill uppenbarligen inte ha en kärleksrelation med dig, utan har en annan tjej som han är kär i, men du hindrar honom från att gå in i relationen genom att ge honom dåligt samvete. du tror inte att det kan vara du som gör att han mår dåligt, inte hon?

ni är ju två vuxna människor som har en sjuklig relation till varandra. ni gör varandra olyckliga, är dt verkligen det du vill?

det ni behöver är att bryta med varandra ett tag, komma på banan, men det vill du ju inte, så helt ärligt tror jag inte att det finns mer att göra. jag tycker synd om er båda två som satt er i klistret på det här viset, och inte kan glädjas istället för att spela på dåligt samvete i något som skulle kunna vara bra för den andra.

Anmäl
2012-12-17 13:44 #32 av: thisiskillingme

#31 Jag är medveten om att jag får honom att må dåligt och ger honom dåligt samvete. Men jag tycker att allt detta är så sjukt dålig stil av honom. Först övertalar han mig till massa saker som jag egentligen inte vill men jag går med på det för hans skull, å sen så bara kastar han bort mig. Han va så sjukt svartsjuk att så fort jag ens såg på en annan kille förut så behövde inte jag honom mer. Han sa alltid "även om du skaffar kille så ska jag ha dig vet du. jag ska ha dig hela livet".. Hela våran relation har varit sne och jag har inte insett det förrän nu. Det funkade förut, vi hade inga som helst problem, allting var bra.. Förutom svartsjukan och rädslan att förlora varandra.

Nu känner jag mig bara utnyttjad. Som att han bara hade mig tills han hittade någon bättre.

Men som sagt, ska strunta i det här nu, släppa honom och låta honom göra det han vill. Hans misstag.

Nått som stör mig är att vi är vänner i smyg. Hon vet inte ens om att jag existerar. Någonting som han kommer få sota för en dag antar jag. Förnekar han min plats i hans liv då så vet jag inte vad jag gör.. Okej, sexet osv ska han inte berätta om men ja..

Vill att vi ska ha en syster/bror-relation..

Vi försökte ju säga upp kontakten inatt men ingen av oss är redo att släppa taget. Kan dock inte hålla lika hårt längre. Lillfingret istället för handen kanske, typ.

Anmäl
2012-12-17 13:48 #33 av: thisiskillingme

#30 Jag ser det inte som att han leker med mig. Jag ser det som att han behöver det här för att komma rätt och inse vad vi redan hade.

Tiden får utvisa vad som händer. Nu ska jag fokusera på mig själv.

Anmäl
2012-12-17 13:51 #34 av: Hera

#33 "Nu känner jag mig bara utnyttjad. Som att han bara hade mig tills han hittade någon bättre."

Det ser jag ju som i princip samma sak.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2012-12-17 14:05 #35 av: oh-la

det dummaste man kan göra är att ringa och säga att nu säger vi upp kontakten. har varit i exakt samma dysfuntionella relation själv för flera år sedan. den relationen vävdes in i min nuvarande relation, och killen som utnyttjade mig var fruktansvärt elak och manipulativ. vi kunde prata hela nätterna, och han sa att han älskade mig, sedan kunde det ta nån vecka så hade han tjej, och berättade för mig hur bra han hade det. jag mådde skitdåligt, och han kunde ha mig vid sidan av när det behagade honom. försökte lämna honom flera gånger genom att säga till honom på telefon att det räcker nu, och varje gång slutade det med gråt och förlåt och jag klarar mig inte utan dig och så var karusellen igång igen. när jag träffade min sambo vart jag helt plötsligt sjukt aktuell, den enda för honom, personen i hans liv, hur kan du lämna mig och bla bla bla. tillslut blev min sambo förbannad på honom och röt ifrån, och jag insåg hur sjukt allt var. efter det bröt jag tvärt. inga samtal för att förklara att det är över, jag bara raderade honom från telefonlisor, msn och andra ställen där vi tidigare hållit kontakt. det var skitjobbigt! men det behövdes, och jag är så otroligt glad att jag släppte de. annars hade jag aldrig kommit vidare, antagligen blivit lämnad av min sambo och mått dåligt än.

bestäm dig för korta mål istället för att bara bryta. bestäm dig för att inte höra av dig till honom på två dagar. efter två dagar, utvidga till 5 dagar. svara inte när han hör av sig, han har en annan, och du är hans reserv. han tar till dig när han inte har något bättre. du är hans slagpåse, inte hans räddning. du kan inte rädda honom, han kan bra rädda sig själv, och du måste rycka upp dig och inse att du bara är utnyttjad. så länge som du är fast i den här relationen kommer du inte komma någonstans, och under tiden som du är fast och väntar på honom rinner andra chanser dig ur händerna. personer som du skulle kunna ha en relation med, personer som du skulle må bra av och vara lycklig med. sluta vara en martyr, ta tag i ditt liv och gå frammåt.

Anmäl
2012-12-18 03:19 #36 av: thisiskillingme

Vi får väl se vad som händer.. Tror mina tabletter börjar funka nu för det känns inte lika jobbigt längre. Har pratat med honom ikväll och han berättade massor om henne osv, och det gjorde inte så ont. Hjälpte honom med vad han ska köpa till henne i julklapp. Sen så pratade vi om att han måste berätta för henne om mig. Och jag sa att han kan säga att jag är som hans lillasyster. Vi skrattade åt det båda två då det är ganska komiskt efter allt, men ja.. Jag vill verkligen ha honom i mitt liv.

Anmäl
2012-12-18 06:31 #37 av: vallhund

Lillasyster, hör du inte själv hur sjukt det låter?

För din mentala hälsas skull så bryt helt o hållet o skaffa proffshjälp som inte innebär tabletter.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 
Anmäl
2012-12-18 06:58 #38 av: thisiskillingme

#37 Det låter sjukt ju, men hon behöver ju inte veta våran historia. För då lär jag aldrig få se honom igen.

Å nej, tänker fortfarande inte bryta med honom. Och proffshjälp väntar jag på. Var dock tvungen att ta till tabletter då jag bara ville dö innan. Det är sjukt lång väntetid, får psykolog i februari tror jag.

Anmäl
2012-12-18 10:33 #39 av: Gur4m1

"Men jag tycker att allt detta är så sjukt dålig stil av honom. Först övertalar han mig till massa saker som jag egentligen inte vill men jag går med på det för hans skull, å sen så bara kastar han bort mig."

 

Nåja, lycka till med allt. Du kommer också tillrätta med vad du egneltigne vill, förr eller senare- för just nu verkar allt vara kaos.

Själv går jag efter: Vänskap och relationer ska få de inblandade att må bra, annars lämnar man. Motgångar förekommer ju, även bråk men det som pågår mellan er är...mer än bara lite bråk.

Lycka till!

 

Anmäl
2012-12-18 13:04 #40 av: Clariiz

#39; Det sista du skrev var väldigt sant!
Alla relationer man har ska få en att må bra och trots motgångar ska det positiva väga upp.
Smärtan ska vara tillfällig och det ska vara värt att stanna i relationen.
Pågår det såhär är det en brant spiral neråt och både parter mår dåligt. Nej då är det inte en realtion värd att ha även om det nu är den enda relationen man har..

Anmäl
2012-12-18 13:13 #41 av: thisiskillingme

#40 Vem säger att inte den här smärtan är tillfällig? Liksom, han har varit världens bästa kompis. Han har funnits där för mig i vått och torrt. Visst, vi har haft våra tjafs osv, men vi har alltid löst det direkt. Det har alltid varit sjukt bra mellan oss, på alla sätt och vis. Det är nu när det kom in en annan tjej som allt blev fucked up. Han lider också för det han gjorde mot mig, jag förstår det nu. För att vi ska kunna komma vidare måste vi ändra på hela våran relation, jag menar.. Vi var som ett par innan, och det kan vi ju uppenbarligen inte vara längre. Men jag tänker som sagt inte förlora den enda riktiga vännen jag någonsin haft. Vem fan sätter sig i en bil och åker 10 mil för att krama nån man inte bryr sig om? Och NEJ, vi hade inte sex, det va innan vi ens började med sånt. Och om man tror att han utnyttjade mig för att få det, så är det fel. Då vi var vänner när jag hade kille och stod varandra sjukt nära redan då. Det blev bara mer när det tog slut. Var ju inte otrogen mot mitt ex precis. Så ja, hur som helst.. Vi måste ändra våran relation för att komma vidare. Sen får vi väl se vad som händer i framtiden. Men jag vill alltid ha honom vid min sida.

Vi ska göra en vänskapstatuering, haha.. 

Jag vill bara ha slut på det här kaoset.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.