Allmänt

Vän med sitt ex

2012-12-13 14:53 #0 av: Just_ask

Har lite funderinga kring att bli vän med sitt ex. Finns det någon som lyckats med detta? Och hur gick du i så fall till väga? Hur lång tid tog det innan ni kunde umgås som bara vänner?

Jag skulle välldigt gärna vilja bli vän med mitt ex i slutända.

Då vi träffats efte vårat uppbrott har det inte alls kännts stlet utan tvätt om har vi haft lätt att prata med varan. Nu har jga inte haft någon som hällst konta med h*n sedan sitsta oktober.

Vill gärna ha svar å jag vill se om det går att bli vän med ett ex och om jag gör på rätt sätt eller om jag borde agera anorlunda.

Anmäl
2012-12-13 15:11 #1 av: ru4real

Jag är vän med mitt ex, som dessutom är mina barns mamma.

Men, det tog ett par år, första året undvek jag att prata med henne, kommunicerade mest med sms och email för att jag var så otroligt arg på henne och hur hon betett sig.

Men så här i efterhand, så kan vi kommunicera, vi har firat jul tillsammans och umgänget funkar bra, vi kan göra saker tillsammans med barnen och så, vilket är det viktigaste. Trots allt kommer ju hon och jag att behöva ha kontakten under resten av våra liv i ngn utsträckning.

Har dock bekanta där de verkar göra allt för att göra sin expartners liv så jobbigt som man bara kan och dessutom använda sig av barnen som slagträn. Synd om barnen i de fallen.

Däremot har jag andra ex som jag inte har haft kontakt med sedans det tog slut och känner inget behov av det heller. Vi valde ju att göra slut första gången så det är onödigt med ytterliggare kontakt.

Anmäl
2012-12-13 15:26 #2 av: Hera

Här är en tråd om att vara vän med exet. Finns fler om man söker på sajten.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2012-12-13 15:29 #3 av: Grodan

Jag är vän med mitt ex. Vi var alltid vänner eg. Till viss del gick förälskelsen över i vänskap, så det var ganska naturligt.Skrattande

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2012-12-13 16:10 #4 av: Carrolinline

Jag är inte vän med något utav mina ex. Men jag tror absolut det går om man e på samma nivå, alltså att båda två inte har några känslor för varandra längre. För har den ena det men inte den andra kan det bli väldigt jobbigt, har varit med om det.

Anmäl
2012-12-13 17:31 #5 av: Clariiz

Jag och mitt ex var riktigt bra vänner direkt efter vi gjort slut. Umgicks på samma sätt fast utan kärlek då. Iaf från min sida. 
Sedan blev det dock mindre kontakt när jag bara 2 månader senare (gick otroligt fort) blev tillsammans med min nuvarande. Nu har vi ingen kontakt alls, dock inte osams utan hejar och kramas om vi träffar på krogen eller så.

Men jag tror helt klart på att vara vän med sitt ex :)

Anmäl
2012-12-13 17:43 #6 av: Jetaime

Jag är inte ovän med någon av dom. Mitt första ex har jag inte någon som helst kontakt med längre, det var en lättnad när det tog slut, insåg jag efteråt, för han hade inte behandlat mig så väl i vårt förhållande. Men som sagt vi är inte ovänner eller sådär.

Det tog nyligen slut med min pojkvän, ca en månad sen. Det jag var som gjorde slut, jag ångrar inte mtt beslut men jag saknar honom som min vän. Men iom han mådde så dåligt efteråt och var så ledsen och sa saker som att "han vet inte om han vill leva mer" osv.. så jag tänkte att det är nog bäst att jag lämnar lite space.. För hans skull. Men ungefär tre veckor efter att vi gjort slut hade han redan ny flickvän som han "älskar" och skriver samma ord om henne som han skrev till mig. Så jag kanske är lite egoistisk som tycker att det känns rätt falskt det vi hade. Men skönt för honom att han har gått vidare...

Han är dessutom skyldig mig en rättstor summa pengar (ett par månadslöer för mig..), som jag behöver inför flytten... så innan jag har en chans att gå vidare så måste jag få tillbaka dom.

Förövrigt hade jag inte haft något problem att ha kvar kontakten med honom. Vi bor på två helt olika ställe i sverige, så att ha lite internetkontakt kvar hade varit helt okej för min del.

Sajtvärd för Australian Shepherd.ifokus!

Anmäl
2012-12-14 01:07 #7 av: monstermash

Expojkvännen och jag gjorde slut pågrund av ändrade livsförhållanden etc, det fungerade helt enkelt inte just då. Vi pratade inte på ungefär en månad, men sedan började vi ha kontakt igen eftersom vi trots allt saknade varandra alldeles för mycket. Vi var bästa vänner innan och under förhållandet, och det är vi fortfarande. Jag ser det mer som att vi tog en paus ifrån varandra i samband med uppbrottet, för att kunna gå vidare lättare. Han kom över mig snabbare än vad jag kom över honom, och det var jobbigt att se honom ha en ny flickvän, men det har hjälpt mig att utvecklas som person mycket också... Nu är vi dock på G igen, men vi avvaktar med förhållande...

Exflickvännen och jag gjorde slut pga hennes livsförhållande. Jag vägrade acceptera ett val hon gjort och ville inte bli en del av hennes lögner. Så jag stack tillslut, vilket min expojkvän hjälpte mig igenom. Vi går på samma skola och bor även på skolan, och vi pratar aldrig. Vi hälsar inte ens trots att vi umgicks dagligen innan vi blev tillsammans och har gemensamma vänner, jag saknar henne aldrig och jag tror inte hon saknar mig heller. Folk umgås med oss för sig eller har valt vem av oss de vill umgås med och det funkar allvarligt talat asbra! Det var hon som inte var intresserad av att vara vän eftersom det kändes konstigt, och betedde sig väldigt omoget, så nu har jag inget till överst alls med henne. Skulle jag få chansen att bli kompis med henne igen skulle jag inte ta den.

Om båda parterna vill så tror jag det funkar!

Vill du se valpbilder så titta gärna på min instagram.

Anmäl
2012-12-14 08:09 #8 av: Gur4m1

JAg är vän med alla mina ex (att vi komit över känslorna och kan umgås i samma rum, samtala utan att vilja gråta/slå på varandra ;)

 

Min bästa vän är mitt förra ex. Vi var tillsammans i nästan 3 år. Levde sambo större delen av den tiden. I början var uppbrottet svårt. Vi grälade mycket, sen var otrohet inblandat i vår relation så det blev mycke prat och diskussioner även om det, en hel del ältande. Så det hanlar lite om hur mycke tålamod man har. Slutligen blev det problem, då jag efter 4 månader fikc n pojkvän som han inte riktigt ville "godkänna" och acceptera, men allt blev jättebra när vi slutligen hade nya partners båda två. Det är över 5 år sen nu och vi prtar med varandra flera gånger i veckan om allt mellan himmel och jord.

Om något stort händer i mitt liv så är han den andra eller tredje personen jag ringe roch berättar det för- de överordnade är min pojkvän och mamma ;D

Jag räknar honom som familj och vi uppskattar varandra men den riktiga, kärleksfulla vänskapen fanns alltid där- både före, under och efter relationen. Vi hade mycket gemensamt, många gemensamma bekantskaper och samma humor, intressen osv. Vi älskar att diskutera och prata om olika saker. Vi har alltås mycket att bygga en casual vänskap på också! :)MEN ja, mitt hetaste tips är att inte stressa! Finns en vänskap där, på riktigt, så är det inga problem att ta upp det när kärlekskäsnlorna gått över. MEnar jag älskar min vän/mina vänner men det fungerar inte at tumgås om den ena parten är t.ex svartsjuk, pga ouppklarade kärlekskänslor.

Så landa i ditt singelliv, låt honom/henne landa och sen tar ni det därifrån. När man poallar attprata om sina flirtar och nya partners utan att man blir gråtfärdig eller det blir bråk så är man på god väg tycker jag :) Då är vänskapen ett faktum. Alla verkar inte kunna va kompis med ex, för mig går det utmärkt.

Jag brukar säga att om det fanns vänskap under relationen så försvinner ju inte det bara. Nu baserar inte alla där ute sina relationer på vänskap...och då förstår jag att det är svårt att finna en gemensam platta att umgås på om kärleksrelationen tar slut. :( Eller om en är missnöjd med uppbrottet osv :(

Anmäl
2012-12-14 11:30 #9 av: Just_ask

#7 Men fans det kännslor kvar när nu börja umgås som vännner? Var det inte välldigt jobbit i sånna fall? Eller växte det fram kännslor igen?

Anmäl
2012-12-14 11:32 #10 av: Gur4m1

Man ska ju vara vänner av rätt anlending: Att vara vänner, inte för att man hoppas på att bli ihop igen. MEn blir båda singlar och känslor återuppstår så... go for it. Jag skulle dock aldrig kunna bli tillsammans med mitt ex igen.

Anmäl
2012-12-14 11:42 #11 av: Just_ask

#10 det förstå jag också.. just nu tror jag inte jag skulle klara att bara vara vänner. då jag har kännslor kvar. Men anledningen till att jag vill att vi ska vara vänner i slutändan är att vi alltid ståt varandra så när a och att jag har alltid haft lätta att prata med h*n på alla plan även efter våran separation.

Anmäl
2012-12-14 12:04 #12 av: Gur4m1

#11 då tycker jag att det låter som att du kna få en bra vän i honom om ni båda ger varandra tid att gå vidare först och sen känna efter om i har plats för varandra i livet :) När man nyss gjort slut är ju känslorna svåra. Ett ex har oftast fortf stor plats i ens tankar och livet, Lycka till säger då jag. Jag ser inga hinder i att ha ex som vänner, snarare tvärt om. Då har ni redan "försökt" och misslyckats. Ni vet var ni har varandr och känner varandra rätt intmt och nära, närmre än vad man ibland känner en "vanlig" vän :)

Lycka till som sagt. Ge det tid bara.

Anmäl
2012-12-14 12:08 #13 av: Just_ask

Det är det jag gör också.. Har inte prta med h*n på drygt  månader. Är cirak ett halvår sen det tog slut.

Anmäl
2012-12-14 20:21 #14 av: monstermash

#9 - Jag var fortfarande intresserad utav honom, han var inte intresserad utav mig. Han hamnade i ett väldigt destruktivt förhållande som inte alls var bra för honom, som han snabbt tog sig ur tack och lov. Det värsta för mig var att se min bästa vän bli förstörd, inte att han hade en ny tjej. Jag hade varit så glad för hans skull bara han varit lycklig! Han hade dock inga känslor för mig när vi började prata igen, och jag hade aldrig till avsikt att bli vän bara för att jag hoppades att vi skulle bli ihop igen. Han är min bästa vän och jag är hans. Jag har alltid haft känslan av att vi kommer hålla ihop förevigt, det funkade bara inte då, och jag är väldigt glad över det eftersom båda två har fått så mycket livserfarenhet och jag har mognat väldigt mycket sedan dess.

Jag vet att många är emot att ge sin expojkvän en till chans, "det tog ju slut av en anledning", men det får stå för dem! Shit happens, vi är bästa vänner, funkar jättebra ihop och vi är båda två personer som inte berättar vad som helst till alla, men vi kan prata om allt med varandra. Båda av oss har haft flickvän efter vårat förhållande, och ingen av våra partners har varit i närheten utav det han och jag hade. Vi har dessutom lika åsikter om det mesta etc... Jag kan inte föreställa mig ett liv utan honom och räknar med att när vi blir tillsammans igen (behöver inte vara nu, men någon gång i livet kommer vi bli ihop igen, det är jag säker på) så kommer det hålla föralltid. Så ja, känslorna har ju växt fram igen Glad

Hela situationen är ganska komplicerad, säg till om det är virrigt. Tungan ute

Vill du se valpbilder så titta gärna på min instagram.

Anmäl
2012-12-14 21:18 #15 av: Alibi

Är själv kompis med ett av mina ex, dock har vi glidit ifrån varandra men klart jag kan umgås och prata med honom. :) Vet inte riktigt hur det gick till. Det föll sig mest narturligt eftersom vi inte blev ovänner eller så, vi bara tappade känslorna för varandra. 

Sen är min kusin väldigt nära vän med ett av sina ex. De/vi(kan känner honom väldigt väl också) festar ofta tillsammans, då kusinens nuvarande pojkvän är med och själv är nära kompis med detta exet. Tror det föll sig naturligt också för att de heller inte blev ovänner för något eller vad man ska säga. :P

Anmäl
2012-12-15 09:30 #16 av: Just_ask

#Ok så det var inte jobbit alls att umgås då du forfarande hadde kännslor kvar? Själv har jag kännslor kavr för mitt ex och vet inte hur jag skulle reagera om h*n träffa nån ny. Känner som du med mitt ex att h*n är min bästa vän och att jag kan berätta allt för honom men vet inte om jag kommer kunna komma över h*n om vi skulle börja umgås som vänner nu. Ha ju träffa h*n några gånger sen vi separerea och då har det flytit på bra. Vi har kunna prata i timmar och så men som sagt var vet inte om jag skulle kunna komma över h*n  om vi skulle umgås oftrae. Och tror det skulle bli svårare för h*n med.

Anmäl
2012-12-15 10:38 #17 av: Just_ask

Föregående var svar till #14

Anmäl
2012-12-15 14:02 #18 av: pyromanen

Är god vän medd ett ex (han som även är pappa till mina dötrar). Andra ex har jag ingen eller minimal kontakt med.

Vi var dels väldigt färdiga med varandra som annat än vänner när vi separerade, des var vi både mycket motiverade för barnens skull att hitta ett respekfullt sätt att forsätta umgås, och eftersom vi har en massa annat gemensamt så känns det naturligt att vara vänner. Gillar även hans nya fru och vi umgås numera inte bara för barnens skull utan för att vi trivs och har trevligt.

Anmäl
2012-12-15 16:01 #19 av: monstermash

#16 Nej, det var inte särskilt jobbigt, att han hade flickvän. Det var flickvännen som var jobbig i mitt fall.

Jag kan förstås inte svara på hur det kommer gå för er, men om du tvekar så tycker jag du ska vänta. Samtidigt säger du att ni har kunnat umgås och prata i timmar. Någonting jag försökte ha i bakhuvudet och pratade med mitt ex om i början var just hur mycket kontakt vi skulle ha. Vi kom överrens om att inte prata så jättemycket i början, men sedan föll det sig naturligt att vi hade det iallafall. Men ni kanske kan börja smått med sms eller så, och sedan träffas igen. Känns det jobbigt så backa, bara du är säker på om du går in med förväntningen att ni ska bli ett par igen, eller om du bara vill vara hans/hennes bästa vän.

Vill du se valpbilder så titta gärna på min instagram.

Anmäl
2012-12-15 17:11 #20 av: Just_ask

#19 saken är den att jag känner att jag skulle inte tveka om h*n ville ha mig tillbaka men är inte det jag siktar in mig på.Det är ju lite derför jag har bakat tillbaka ett steg.. så att jag får bort dom kännslorna. Ska funder på det där med att messa eller såmen just nu tror jag att jag väntar lite. Har aboluit inge förväntninga att vi ska bli ett par igen då jag vet att detta trorligen inte kommer att ske. Vill ju vara vän med h*n då jag känner att vi är så tajta. Men tack för att du visar att det faktist går att bli vän med sitt ex utan att bli sårad bara man ger det tid.

Anmäl
2012-12-15 17:23 #21 av: monstermash

#20 - Ja, nu vill jag inte ens påstå att jag gav det tid, vi klarade oss väl i drygt 1-2 månader utan kontakt innan vi tog upp den igen. Men för oss var det helt rätt! Jag tror inte du ska vänta för länge heller, det är nog läge att chansa på att ta upp kontakten ganska snart eller låta det rinna ut i sanden helt och hållet. Det kan vara jobbigt i början, men det får man nästan ta, men fortsätter det vara jobbigt så hade inte jag fortsätt kämpa.

Lycka till!

Vill du se valpbilder så titta gärna på min instagram.

Anmäl
2012-12-15 17:36 #22 av: Just_ask

#21 Så det vore smart att ta upp kontakte även om jag har kännslor kvar? Har gått två månader sen h*n och jag prata sist. Har dock sickat ett juklkort.

Anmäl
2012-12-15 17:47 #23 av: monstermash

#22 - Jaha, jag tyckte det var du som skrev att du väntat i typ ett halvår med att ta upp kontakten? Tja, endast du vet ju egentligen. Jag kan bara spekulera... Varför tar du inte och diskuterar det med honom istället? Ni verkar bra på att kommunicera och kunna prata i flera timmar, så ta upp det med honom! Vill han ha kontakt etc... Och så tar du det därifrån! Glad

Bara du går in med rätt förväntning; behålla din bästa vän, och inte förvänta dig något förhållande.

Vill du se valpbilder så titta gärna på min instagram.

Anmäl
2012-12-15 17:51 #24 av: lkmf

#23 Blev ett missförstånd där tro jag..:) Vad jag sa att det är typ 6måndar sen det tog slut. Jo du kanse har rätt det vore nog smart att diskutera med h*n hur mycket konatk vi ska ha. Tack förhjälpen:)

Livet är som en chockladask men vet aldrig vad man får/ Forest Gump

Anmäl
2012-12-15 21:55 #25 av: monstermash

#24 - Nu blev det rörigt... Är du samma person som Just_ask alltså?

Ja, diskutera det! Återkom gärna med hur det gick. Glad

Vill du se valpbilder så titta gärna på min instagram.

Anmäl
2014-01-25 20:11 #26 av: Just_ask

Vet att detta är ett gammalt inlägg men tänkte ge en lite uppdatering utfall det är någon som undar hur det gick sen. Hade lite kontakt med mitt ex via mess på mobilen till slutet av sommaren 2013. var alltid jag som starta att skriva mess men exet svarade gärna med motfrågor så värkade inte tycka jag var jobbig eller så. Men tröttande på att exet inte varade mer inreserad än att bara svara på mina mess så sluta skriva för att se om exet skulle skriva själv men inget hände. Vi var dock forfraden vänner på fb. 2 månader efter jag senat hört nått från exet träffa jag en ny. Efter att exet av en ren slump sätt oss tillsammans så tog exet bort mig på fb. Så i dag har vi inge kontakt alls. 

Anmäl
2014-01-25 20:51 #27 av: Leon1973

Från den dagen jag flyttade ut och ett bra tag innan dess så kunde vi inte kommunicera, tyvärr..

Idag mer än ett år senare kan vi inte snacka med varandra alls, vi skickar inte ens mail till varandra.

Det som är mest jobbigt med detta är att våra barn hamnar mellan. Det tråkiga är att jag får från vår dotter höra att exxet gärna snackar skit om mig så fort hon får en chans, jag bryr mig inte om detta men det sårar min dotter.

Anmäl
2014-01-25 21:25 #28 av: Portie

Jag och mitt ex som jag var tillsammans med i över 3 år har idag ingen som helst kontakt. Det tog slut i november förra året och jag flyttade snabbt ut, när jag flyttade ut så träffades vi några gånger för han lämnade saker, senaste gången han skulle lämna över lite kvarglömda saker så ville han också prata om någonting. Undrar fortfarande vad det var för det enda han sa var att jag hade sårat honom och att jag skulle dra åt helvete. Så ja, så mogen är han och jag känner att det inte var någon större förlust, en sån människa klarar jag mig bra utan.

Anmäl
2014-01-25 23:57 #29 av: [RedHood]

Jag har ingen kontakt med något av mina ex. Har ingen nytta av att dra upp gammal skit och vad som är långt försvunnet. Jag har en sambo som jag älskar nu och vi har det bra bara vi. Efter det tog slut med mina ex så pratade vi inte alls, klart just då var man väl ledsen men man måste ju gå vidare för att kunna skapa sin egen framtid.
Jag tror inte på att man kan vara vän med sina ex, men det är bara så som jag tror.

Anmäl
2014-01-26 00:08 #30 av: Hera

29 Självklart kan man vara vän med ex. Vi är många som är det.
Men det går så klart inte med alla.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2014-01-26 00:19 #31 av: Anna4077

Jag har inte haft många officiella pojkvänner. Någon va jag vän med ett tag men gled isär efter gymnasiet. En annan har jag ingen lust att vara vän med. Otroligt tragisk människa. De senaste exet var en otrogen skitstövel. Trots att han gjorde mig en tjänst så har jag inget att säga honom. Visst skulle jag inte skrika på honom osv men har liksom inget att säga. Dessutom är han fortfarande tillsammans med tjejen han va otrogen med så vad skulle vi ha att prata om? :p. Men jag har kontakt och är kompis med "gamla ligg" där känslor ibland har varit inblandade. Visst går det bra men det är fördelsamt om båda gått vidare. Annars blir det svårt tror jag.

Anmäl
2014-01-26 13:09 #32 av: MsSofieG

Jag har bara haft ett ex och det slutade i katastrof så vi har ungen kontakt. Han vill ha det men jag har ingenting att säga den människan då jag bli illamående vid bara tanken på honom. Hade allt slutat bättre hade vi säkert varit vänner eller åtminstonde bekanta.

Anmäl
2014-01-26 13:16 #33 av: Vyer

Jag är inte vän med mitt ex, men vi hade ett ganska skitigt uppbrott med mycket svek och svinaktigheter inblandat. Vi är inte ovänner idag (det är fem år sedan vi gjorde slut, så jag har kommit över det som hände) och har chattat lite ibland - men mitt ex är inte någon jag vill umgås med, prata regelbundet med eller vara vän med, vi har absolut inget gemensamt längre. En vänskap skulle inte ge min något. 

Min sambo är dock vän med sina ex, men de hade bättre uppbrott och var aldrig ovänner med varandra. 

Jag antar att hur en gjorde slut och varför en gjorde slut spelar roll i huruvida en kan vara/bli vänner? Och vill ens ex inte vara vän, då är det bara att acceptera. 


Anmäl
2014-01-26 13:45 #34 av: Gur4m1

#33 jag är jättebra vän med ett ex där uppbrottet var en katastrof, och han var otrogen mot mig. Vi är vänner, vi har massor gemensamt, men inte just i hur en relation ska skötas ;) Jag och ett annat ex pratarinte alls, för han var också svinig i relationen- men vi har faktiskt _ingenting_ gemensamt i intressen eller synen på människor. Så tror det mer handlar om hur man är som människor. Dvs finns vänskap där så...

Anmäl
2014-01-26 14:57 #35 av: Fizzy

Nej. Är aldrig vän med ex. Några har försökt. Vissa har haft en baktanke med vänskapen som gjort mig förbannad och andra har jag bara sagt tyvärr jag är inte intresserad. Jag har prövat att vara med dom och vi gjorde ju slut för att vi inte vill vara med varandra längre. Varför vara vänner?


Nej tack jag tar mitt pick och pack för att vandra vidare i livet. Klart blir man ledsen men livet är mer än att hålla fast vid ex. Idag har jag träffat en jag älskar och vi bor ihop. Det är bra så.

May the Gerbils be with you :3

Anmäl
2014-01-26 17:33 #36 av: DeadlyEyes

Jag förstår faktiskt inte varför det ska vara så svårt..

Mitt ex och jag är bästa vänner, riktigt goda vänner och kan inte tänka mig att bryta kontakten med henne någonsin.
Om det inte går att behålla kontaktet så betvivlar jag på att det man har haft var äkta.
En sann relation har en stark vänskap till grunden, bryter man kontakten och inte visar något intresse så är det för mig att allt helt enkelt var en tillfällig spännande upplevelse som inte handlade om att lära känna sin partner. Man inbillar sig att man gör det, och kanske gör man det, men har man inget intresse för att behålla kontakten så måste man fråga sig vad det egentligen man har haft tillsammans med denne person.

Är personen borta från livet, ingen tanke på att återta kontakten!?
...det är så uppenbart för mig, den här personen betyder egentligen ingenting, utan det är något annat som kändes "bra". Något som går att ha, för att sedan kastas, skaffa ny, kastas, osv. Personen i fråga har man nog aldrig intresserat sig för. Naturligtvis kan man känna att man inte är förälskad längre, och kan inte tänka sig ett liv med denne, men om ingenting finns kvar, inte ens vänskap?
Ja..som sagt.

Om ni har en mogen och äkta vänskap till grunden så är svartsjuka kanske det enda man behöver oroa sig för, att behöva bryta kontakten för lite stund kanske, men vänner har ni alltid varit, då ska ni alltid vara det.
Om kärlek innebär att bekosta allt, så är det inget vackert i mina ögon.
Det är i så fall bara biologin som är smart och överlistat människan för att fortplanta sig med ett utbrett genetiskt arv och hålla organismen vid liv.
Det intellektuella intressen för en individ kan omöjligt finnas om inget intresse visas, oavsett om det är innan eller förgånget.

Anmäl
2014-01-26 18:12 #37 av: Anna4077

#36 men om det tar slut så är det väl inte äkta? Är det den rätta så tar det väl inte slut? Det tar liksom slut av en anledning. Jag tror att man kan ha varit kär och älskat men att saker har gjort att det förändrats. Hade min sambo lämnat mig hade vi aldrig kunnat vara vänner. Det hade gjort för ont för i mina ögon är han den rätta.

Anmäl
2014-01-26 18:51 #38 av: MsSofieG

Håller med #37 till fullo!

Anmäl
2014-01-26 19:01 #39 av: Gur4m1

Kärlek kna ju ta slut, jag ogillar "äkta" eller "på riktig". Alla relationer börjar nog med någonting riktigt och äkta, sen tar det slut för vissa, andra inte- av olika anledningar. Kemi eller brist av det, kasnke man hittade någon annan som drog en mer, när ridån gått ner på det gamla.

Vet bara att om man var vänner i relationen så är uppbrott inte en orsak i sig att skita i sin vänskap. Men ja, så länge man har ont av umgänget- Det vill säga, inte kommit över kärleksförhållandet, så är ju väsnkap Svårt och ingenting jag skulle rekomendera. Det tog månader innan ajg och mitt ex kunde umgås som vänner, normalt. Han är idag en av mina bästa vänner, eller nej- Min bästa vän. Absolut min närmaste, och då räknar jag itne dit min pojkvän såklart- för han är min _livskamrat_.

Men mitt ex tillhör min större familj, kan man säga. Det är många som stört sig på vår vänskap, som att de VILL och förväntar sig att vi ska bråka, hata varandra och vara en massa drama. En dle har kallat _oss_ för störda, freaks of nature :P eller rent av äckliga när vi beskriver vår relation som syskon (för vi är som sagt väldigt nära och har ju levt ihop- tar man bort sexbiten så har vi levt som en fmailj- syskon).

Anmäl
2014-01-26 23:09 #40 av: DeadlyEyes

#37 Anna4077

Jag håller med dig, men jag tycker det är ett för "sagolikt" sätt att se det på.

Jag ska försöka förklara tydligare om det går.. Inte så bra på det här..

Om man bryter kontakten med sin före detta för att smärtar är det en helt annan sak, jag tolkade detta i så fall fel.
Det jag hör från de flesta är att de har haft kring 10 förhållanden och tittar aldrig tillbaka på dessa.
Förhållandet var över, dem går varsitt håll, inga känslor osv.

Jag trodde nämligen vi hade fokus på att bryta kontakten utan problem..


Visserligen kan jag erkänna att jag tror, om man är mogen nog så kan man arbeta tillsammans för att kunna vara vänner.

Nu var det jag som gjorde slut i mitt senaste förhållande, men det var hon som gick vidare först, och det kändes. Ibland har jag till och med ångrat..
Jag älskar henne än idag, och det jag alltid har velat är att hon ska vara lycklig. Det är väl självklart att man vill att personen ska vara lycklig med en själv, men som sagt, arbetar man tillsammans på en mogen nivå så kan uppskatta varandras lycka i en kärlek som är oslagbar oavsett om man är ihop eller inte.

Anmäl
2014-01-27 00:53 #41 av: Anna4077

Jag måste säga att jag inte riktigt förstår vad du menar. Jag älskar min sambo djup. Vi planerar barn och framtid. Skulle han kommit till mig en dag och säga "jag älskar dig inte längre och vill inte leva med dig" så skulle det såra djupt

Ett annat förhållande var personen otrogen mer än hälften av något förhållande. Personen innan dess var jag kär och han behövde "slappna av=6". Dessa två personerna har ingen önskan att vara vän med

sen har jag tex en kompis som jag tidigare var jätte kär i under flera år. Han va intresserad och visade ofta intresse för mig men det blev aldrig något förhållande. Dock fick vi bryta ett tag eftersom jag inte kunde gå vidare. Nu är vi vänner. Tog ett tag men vi är väldigt nära vänner.

Jag tror det handlar ifall man vill vara vänner. Ibland vill man inte. Det är inte lätt att göra slut och lämna någon och inte lätt att bli dumpad heller. Visst finns det fall där man blirtvänner men jag tror mognad inte har något med saken. Utan helt enkelt varför man gör sitt. Hur sårad någon blivit.

Jag menar varför skulle jag känna behov av att vara vän med mitt ex som seriöst var otrogen mer än 50% av vårat förhållande som nu bor med samma tjej. Visst. Skulle jag möta honom på fest hade jag inte gapat och skrivit, har kommit över honom. Men en vänskap? Varför skulle jag vilja det? Jag önskar honom all lycka, det var det han gav mig. Han lämnade mig och då träffade jag mannen i mitt liv. Vi bakade igenom oss av våra förhållande och sen gick han bakom min rygg. Varför skulle jag behöva vara vän med honom? Eller ens vilja?

Anmäl
2014-01-27 23:36 #42 av: DeadlyEyes

#41

Det här verkar bli ett eller flera missförstånd..

Jag kanske skriver alldeles för otydligt och förväntar mig att man ska läsa mellan raderna.
Jag har asbergers som kan spela en del i detta, säg till ifall det är alldeles för otydligt. Vilket det verkar vara i detta fall..

Med mognad menar jag ju naturligtvis att man har varit trogen under förhållandet.
Det är inte acceptabelt eller moget på något plan alls att bete sig som ditt ex gjorde.


"sen har jag tex en kompis som jag tidigare var jätte kär i under flera år. Han va intresserad och visade ofta intresse för mig men det blev aldrig något förhållande. Dock fick vi bryta ett tag eftersom jag inte kunde gå vidare. Nu är vi vänner. Tog ett tag men vi är väldigt nära vänner."


Om du läser mitt första inlägg #36, sista stycket, så nämner jag dessutom att det kan vara nödvändigt att bryta kontakten för ett tag.
Även om det inte blev något, så verkade ni ändå vara intresserade av rätt anledning. Här kunde ni så småningom vara vänner till slut, dessutom väldigt nära vänner, som du skrev.
Hur man tar i tur med ett förhållande som har tagit slut är upp till var och en, alla har helt och hållet eget sätt att hantera det, och för mig så är det uppenbart att ha respekt för vad önskningen kan vara.


"Jag måste säga att jag inte riktigt förstår vad du menar. Jag älskar min sambo djup. Vi planerar barn och framtid. Skulle han kommit till mig en dag och säga "jag älskar dig inte längre och vill inte leva med dig" så skulle det såra djupt"


Jag önskar er båda alla lycka! Det är väldigt fint att få höra hur fina människor hittar varandra! :)

Självfallet så är det hemskt om man älskar någon så mycket och få höra att sin partner inte känner samma sak.
Tanken om att han skulle göra slut, och din fruktan du beskriver är något som jag tyvärr utsatte mitt ex för..

Hon såg en framtid med mig, ville flytta in tillsammans och kunde då inte tänka sig någon annan.
Efter att jag hade gjort slut så kom det upp ofta hur hon ville ha mig tillbaka..
Om hon mådde dåligt och jag frågade om jag kunde hjälpa till med något så fick jag som svar "du kan bli kär i mig igen".

...och jag tror inte att jag någonsin kommer att förlåta mig själv för att ha sårat henne så.

Om den ena partnern inte är kär, eller inte kan tänka sig att leva med personen, så är det inte rätt för någon. ..eller?
Men bara för att förhållandet tar slut så betyder inte det att kärleken inte var äkta.
Det var svårt i början, men vi båda visste hur viktiga personer vi var för varandra.
Hon är min absolut bästa vän idag, och jag älskar henne så mycket att jag ställer upp för henne i hennes nya förhållande.
Det är en liten svartsjuka, kan jag erkänna..
Men jag vet att när jag var ihop med henne så ville jag inget annat än att hon skulle vara lycklig, och det är precis vad jag fortfarande vill.

Om det var ett dåligt förhållande, som i ditt fall då denne person var otrogen, så ser jag varken kärlek eller vänskap.


Om man tänker sig principen i vänskap, så finns det många som går bakom ryggen på sina så kallade "vänner".
Man bedrar varken vänner eller partner! Det är ingen sann vänskap om man på något vis utnyttjar sin "kompis" egentligen goda egenskaper, som att vara generös till exempel, och låta denna person köpa allt möjligt till en.

Nu ska jag vara helt ärlig, egentligen går det inte att jämföra något med otrohet. Det är nog det värsta man kan göra, och det finns aldrig någon förlåtelse. Anser jag... Men många ser annorlunda på det.

Hur som, det jag vill få fram, i ett bra förhållande måste det finnas en stark vänskap som grund.
Då det alltid är steget innan man faktiskt blir ihop.

Man är en god vän, man bedrar inte eller utnyttjar sin vän, man ställer upp och finns för en vän. Är det så att det finns ännu mer känslor, samma koncept faller in på förhållandet, men i nya och mycket viktigare/känsliga området. Då från vänskap går över till att faktiskt planera ett liv tillsammans. Det blir en stor skillnad, och de flesta verkar nog se vänskap och kärlek som två helt enskilda termer.
..vilket jag tror gör att de flesta(ni får rätta mig om jag har fel...) går in i något för snabbt för att sedan bli starkt sårade. Man förväntar sig ett och annat av kärlek, och man glömmer bort/eller kanske till och med missar den viktiga punkten att faktiskt konstatera om personen ens duger som vän.

Du får ursäkta över eventuella fel, jag är väldigt trött och har inte sovit mycket inatt. Jag hoppas att det gav lite klarheter i hur jag tänker kring detta.
Tar det slut av en anledning som till exempel otrohet, eller att personen inte engagerar sig i förhållandet och dylikt, så förväntar jag mig inte att man behåller kontakten. Respekterar inte personen dig, eller ens intresserar sig på någon nivå alls, då finns inte heller möjligheter för att övergå till vänskap. Men då var det inte heller något som var "äkta" eller kärleksfullt.

Det är alltid någon som brukar påpeka ordvalen man använder..
"tycker det här med mogen är uttjatat eller missvisande.. tralala"


Okej, fair enough.. Men jag kan ärligt talat inte hitta något annat passande ord, någon får gärna komma med förslag i så fall.
Men för mig är mogen att är man inte överens så kan man ändå lösa problemet, eller åtminstone gå skillda vägar på ett hanterligt, civiliserat, respekterande vis.

Det är inte alltför sällan som man får höra folk skrika fula ord, svordomar på varandra.

För mig är det ingen större skillnad på två små barn som sitter i en sandlåda och rycker varandra i håret..
Ryckandet och att på något vis hävda sig själv över den andra har helt enkelt "gått över" på en språklig nivå, och det är inte moget.
Mognad innebär(för mig) insiktsfullhet, att "utvecklas" och kunna stå emot impulser som man vet ställde till med problem när man var barn.
Alla måste såklart få vara barn, och ställa till det lite för sig, men det är ju för att senare förstå och lära sig om hur andra har känslor, alla är olika och har unika idéer. Man växer upp och kan behärska, trots att samma impulser kan finnas kvar.
Men de flesta verkar fortfarande inbilla sig att de är vuxna för att de har en viss utbildning, pratar på ett visst sätt, dricker vin och skaffar sig enligt normen som ska uppenbarligen definiera att man är vuxen.
I övrigt så anser man att man är vuxen när man kan använda språket som alternativ för sina impulser. Det är ett steg mot rätt riktning, alltså behärskande på en nivå som inte handlar om att fysiskt skada personen.
Men mognad enligt mig i detta fall att man är, som jag nämnde tidigare, insiktsfull, man tar lärdom och förstår vilka svagheter och styrkor man har, går ett steg längre så att säga. Principen att stå och skrika på varandra elimineras totalt, då man förstår att det egentligen inte är mycket skillnad sen när man var barn.
Barnet är i stället på maskerad, och föreställer sig vuxen..

Mognad kan dessutom ses som ett konstruktivt och intellektuellt intresse.
Mognad är en fördel i förutsättning till ett välbefinnande i ett helt samhälle. Om flera personer var mogna och tog hänsyn till varandra än att smutskasta bakom ryggen, så hade det inte endast innebart att folk mår bättre, men du får säkerligen en mycket mer fungerande verksamhet överlag.
Folk ser fram emot att komma till jobbet, hela arbetsplatsen är en trivsam miljö där man räknar med att man kan bli oense om något någon gång, sånt går ju inte att undvika!
..och när man väl når ett sånt tillfälle, så löser man det på en (uttjatat..) mogen nivå. Dvs att ta hänsyn till bådas välbefinnande, även om det kan kännas lite väl jobbigt ibland.
Och det borde ligga i vårt intresse (egentligen) att alltid lösa en konflikt på denna nivå.

Men å andra sidan... Så har jag upplevt mig själv ganska ensam om denna uppfattning.

Du får ursäkta att jag skrev en hel novell till dig, hoppas det inte blev alltför jobbigt att läsa, och säg till för sjutton gubbar om jag talar som en halvuppäten bäver!
..då får jag minsann skärpa till mig. :)

Anmäl
2014-01-28 00:46 #43 av: Anna4077

Haha det är ingen fara. Har själv diagnos och kan ibland haka upp mig på små ord som gör att något blir något helt annat :) jag förstår innebörden av vad du menar och håller med. Men jag anser ändå att det ofta är väldigt svårt att vara vän med sitt ex just pga att någon nästan alltid blivit sårad antingen pga obesvarad kärlek eller något annat. Tror inte det riktigt har med mognad att göra. Ibland är vänskapen starkare än kärleken och ibland är kärleken som var starkare än den vänskapen som är.

Tack för lycko önskningarna :) vi har varit tillsammans i 3,5år och bott ihop i över 3år. Han är så alla sätt min bästa vän. Jag har dessutom få vänner så han får fylla många skor :) det är väldigt svårt att ha en man som är min framtida make, bästa vän, tjejkompis, smakråd och allt annat man har vänner till. Men något vi båda jobbar på :) trots detta tror jag ändå att endast vänskap vore svårt för oss. Vi är liksom ett par. Det är han och jag mot världen. Har varit så självklart att det ska vara vi två att något annat är otänkbart. Men skulle det hända hade jag naturligtvis velat att han skulle vara lycklig även om det måste ske utan mig. Men att stå bredvid och se på. Nej det vore bara självdestruktivt. Men det är i mitt fall.

Anmäl
2014-01-28 12:10 #44 av: Zandrama

Jag är smått vän med en hel del av mina ex.
Vissa var det jobba uppbrott med, men senare när man kommit över varandra så har man återfått kontakten då man ändå haft saker gemensamt osv.

Har nog enbart 2 ex som jag inte har någon kontakt med och inte vill ha kontakt med. Detta pga kaos i förhållandet och för mycket ärr som blivit kvar efteråt.
Den ena avled för några år sedan i en bilolycka, men jag har inte haft kontakt med denne sedan uppbrottet ialf.

//Belinda aka Zandrama

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.