Annons:
Etikettdjur
Läst 2709 ggr
[Qimsid]
12/21/12, 2:49 PM

Underlägsen

Sedan min mamma lämnade min pappa för en ny man så har hennes beteende ändrats drastiskt till det sämre, nu när hon inte längre är underlägsen.

Hennes nya sambo hade från början 6 katter. En gjorde han sig av med ( med anledning till att den trivdes bäst själv )

När jag bor i Skottland klagar mamma över att katterna bråkar som sjutton om nätterna (har aldrig upplevt detta!) och nu har hon fått sin sambo som älskar sina katter att ge bort ännu en katt.

Hon blir grinig och tjurig när hon inte får sin vilja igenom.

Jag själv skulle Aldrig i livet ge bort mina djur som är som mina barn för en annan människas ovilja. Skulle ni?

Annons:
Honestyisdead
12/21/12, 3:05 PM
#1

Jag skulel aldrig göra mig av med ett djur för att min kärlek inte tyckte om djuret. Däremot kanske om det gällde allergi.

[Qimsid]
12/21/12, 3:19 PM
#2

Inga allergier i detta, bara endel katthår…

Honestyisdead
12/21/12, 3:20 PM
#3

Då hade jag inte gjort mig av med mitt djur.

[Qimsid]
12/21/12, 3:22 PM
#4

Jag förstår verkligen inte varför han gör det och hur man kan göra det.

Honestyisdead
12/21/12, 3:23 PM
#5

Kärleken kan göra en blind. FAst så blind trodde jag inte.

[Qimsid]
12/21/12, 3:33 PM
#6

Grejen är också att jag tror han är mer kär i henne än hon i honom. Hon bara klagar över allt och har blivit van vid lyxlivet, så i princip har det blivit att hon lever av honom. Vore det att lämna honom skulle hon få flytta till lägenhet och leva mera minimalt än hon gjort på flera årtionden..

Annons:
Honestyisdead
12/21/12, 3:46 PM
#7

Sorligt :( Och att han inte märker det!

[Qimsid]
12/21/12, 3:51 PM
#8

Tror tyvärr han är lite… well, han är en jätte snäll människa men tyvärr lite smådum. Jag har mer sympati för honom än för mamma men han är väldigt feg…

[Loca Diaz]
12/21/12, 10:14 PM
#9

Fy. Jag har sagt till min sambo - vill du ha mig måste hunden ingå. Det finns bara vi två tillsammans. Finns inte en chans att jag skulle göra mig av med min hund för nån. Inte för allergi heller. Han är naken så det kan ju gå ändå :) men min hund kom före min sambo i mitt liv och han är den mest älskvärde hund nånsin :) SOM TUR ÄR älskar min sambo och hans föräldrar min hund. Hans föräldrar vill köpa han av mig haha. Men ibland blir han jätte irriterad på min hund för ibland (särskilt förr) markerar han överallt inomhus och det är inte kul att kliva i det eller torka upp överallt. Nu är han kastrerad och vi har flyttat till eget hus där inga andra hundar har varit/är (då håller han sig i schack och sköter sig jätte bra för det finns inga andra dofter) men han har känslig mage och kan spy då och då för ingenting typ, och det är inte så kul men det är ju inte hans fel. När det för mkt säger han "snart kastar jag ut hunden!" Men då har jag sagt till han att det för han fan inte. Min hund är viktigast :) Förstår inte vrf han lyssnar på henne.

[Qimsid]
12/21/12, 10:46 PM
#10

Min mamma skrev till mig över mejlen "Ingen ska tvinga mig att ta hand om 5 katter!!!!" (Hon är väldigt barnslig i sitt sätt, väldigt väldigt barnslig och skickar sånadär hotmeddelanden lite då och då)

iallafall, hennes sambo har haft sina katter i 2 år och den äldsta i 15 år (alla sedan kattungetiden), Han ger dem mat, Han torkar upp spyor, Han städar lådorna 2ggr/dagen, Han byter vatten, Han klipper klor, Han tvättar dem, Han borstar dem. Och när jag är där så delar han och jag ungefär 50/50 på arbetet med dem. Dessutom brukar han dammsuga efter dem (eller jag när jag är där, varannan dag).. Hon har inte behövt lyfta ett finger för dessa katter! Hon vill knappt klappa dem, hon bara går runt o säger "Åhhihi vad söt" sen nästa stund "Det är jobbigt när de är vid bordet! Den där katten sitter där den inte ska sitta!"

Det blir som en slags fasad att hon gillar dem men dag efter dag kommer de verkliga känslorna mer och mer. först ville hon få mig att tro att katterna bråkar, att det var problemet, sen kom det visst fram i hennes mejl att hon tyckte 5 katter va för mkt då skrev jag "Så det är ud som vill ha bort Gozo" och då blev hon skitarg. Så jag kom visst åt en nerv där.

Mamma har bara bott där i ett halvår, hon kom sist.

Jespersen
12/22/12, 9:04 AM
#11

Min sambo visste att djuren ingick och skulle aldrig kräva att jag skulle göra mig av med dom.

Jag skulle heller aldrig valt en partner som tycker illa om djur, det intresset är alldeles för stort för mig att ge upp.

Om han skulle bli allergisk så vet jag ärligt talat inte om det hade hållt.. Jag kan inte tänka mig ett liv utan hund, det skulle vara som att ge upp hela min livsstil.

Man kan ju inte kräva att din mamma ska gå runt att kela med katterna om hon inte är någon kattmänniska, men att acceptera att dom är där och beter sig som katter är väl inte för mycket begärt om man har gått med på att flytta ihop med en man med 5 katter. 
Jag hade själv blivit jätteledsen om min sambo gick runt och gnällde över hundarna här hemma. Jag älskar ju allihop, så det hade vart jobbigt om dom inte kom överens.

Druiden
12/22/12, 11:41 AM
#12

Min mor fick ta bort två av våra älskade katter bara för att hennes dåvarande pojkvänn var dumma med dem och att han hotade med att slå ihjäl dem, eftersom att han inte gillade katter.

Medarbetare på Pokémon Ifokus

Gur4m1
12/22/12, 11:49 AM
#13

Om det varit EN eller TVÅ katter men 6 st katter, sedan 5 st? Ingne som funderat på att denna katt-gubbe har dem som substitut för ensamhet och nu är han med en kvinna och det blir lätt en hel del oangelägenheter med så många katter. JAg förstår at than välje rhenne om hon stället ultimatum då de nog delvis är en ersättning för mänsklig relation till att börja med. Låter hemskt men let´s face it…

Visst, han ska ta sitt ansvar som katt-pappa men det är ändå upp till honom. Om katterna inte kommer överrens eller om det blir outhärdligt mycke katthår så är det väl upp till dem, som par att lösa det? Han verkar ge bort dem, inte lämna dem i skogen eller slänga dem i en älv (då skulle vi kunna tala om ett monster!!). Och din mor är kanske en satmara men hon bor med honom, hon kom sist men hon bor där nu, de tär hennes hem nu också.

Vad är snacket om underlägsen? Vad har din mors underlägsenhet med saken att göra? Låter som att hon kommit ut ur ett bra äktenskap. Höll din kära far henne på plats, eller vad? Det var en märklig rubrikssättning till en sådan här grej bara, det fick mig att reagera.

Allt detta är väldigt tråkigt för katterna och det är hemskt att läsa om alla som fått sätta ultimatum, jag har gjort samma sak själv. men jag ägde bara två katter, inte 6. De tär väl inte tänkt att du ska behöva hänga där varannan dag och sköta 50/50 i din mammas hushåll? :)

Nu låter jag osm värsta empatistörda monstret för at tjag tycker att djur inte självklart har större värde än en människa i ett människohem. Det är upp till ägaren, så läng ehan gör sitt bästa för att ge dem ett nytt hem eller avliva dem på rätt/humant sätt, om han nu väljer idn mor framför dem- det kan man omöjligen klandra honom för. Sen att han kanske får ånga sig när hon går vidare till en annan man när hon lessnar på honom….det får man ta då :)

Min pojkvän sa åt mig att ta bort mina katter innan vi kunde flytta ihop- han är inte allergisk men hade däremot aldrig levt ihop med husdjur. JAg sa såklart nej, då jag had elevt med mina katter i flera år innan han kom in i bilden- och jag tycker 2 katter är en resonabel mängd med katter. 5-6 katter är faktiskt inte det…om man inte är kattfrälst, uppfödare etc. Så jag kna förstå att din mor försöker påverka honom att minska på katteriet och det är mellan dem två att lösa.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Annons:
VeronicaKahlbäck
12/22/12, 12:21 PM
#14

#13 Fast har man den synen på djur kanske man inte ska skaffa några från början? Har inga problem med att alla inte är djurmänniskor, bara de som inte inser det..

Har själv fyra illrar vilket nog tillhör ett av de svårare djuren att acceptera ifall man inte har intresset, bättre blir det inte av två bara kan hanteras av mej och det då krävs engagemang från eventuella partners eller att det "för tillfället" är två läger.
Den som inte accepterar illrarna eller situationen får helt enkelt gå sin väg..
Med det sagt så kan jag väl tänka mej att minska antalet vartefter de går ur tiden men först in sist ut!

TS, din mamma och min har ett snarlikt beteende och förstår precis hur du känner! Har väl lärt mej att acceptera hennes brister men det är klart att det dyker upp ny idioti då och då..

/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus

Gur4m1
12/22/12, 12:35 PM
#15

#14 ja absolut :) Skffar man djur ska man ta ansvaret för dem, men att folk som inte bör ha djur- ändå skaffar dem är ju inget nytt på jorden och de tär ju också svårt om man inser det efteråt- dvs en stor livsförändring- tex att man väljer att bli sambo med en som inte vill ha 5-6 katter som husdjur. :( Här är ju mannen boven, om man ska se det så. Efteroms han är ägaren och den som måste sätta ner foten.

Man kan tycka vad man vill om dem, katt-pappan och modern men de tär DERAS relation, DERAS hem, HANS katter  :) Varför är Ts så sur på sin MAMMA? :>

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

[Qimsid]
12/22/12, 3:29 PM
#16

#13, han var i en relation när han skaffade katterna. Han har 2 bondkatter sedan tidigare, sedan 3 maine cooner (utställning intresse), en av katterna gjorde bra på utställning, de två övriga blev kvar eftersom att ingen ville ha dem då de hade små fel från födseln, därför blev de kvar, de är INTE substitut för ensamhet, de är familj. Jag tycker 5 katter är en resonabel mängd, det kanske inte du tycker. Det har funkat bra, speciellt för att 2 katter är ute hela tiden och knappt syns till. De har ju blivit en del av familjen och jag ser att du och jag är långt ifrån varandra då du inte verkar tycka om djur osm jag gör. Jag skulle gärna bo på bondgård om jag fått chansen och för mycket djur finns inte i min värld så länge man kan sköta och ta hand om dem alla, och det kan ju han. Gozo kommer till en bra familj, min bror, så det är jag glad för. Men det är beteendet i sig som jag inte tycker om från dessa två personer.

#14 håller fullt med om att minska antalet. Min partner nu tycker egentligen inte om katter speciellt mycket, men han räddade 5 stycken från gatan och hade dem enda tills de gick bort, den sista dog förra vintern.

Ja, jag ska egentligen inte bry mig om henne så mycket, kommer flytta därifrån helt snart och då får de väl hålla på hur de vill, det är bara svårt när man är där och ser på och hur hon ljuger o håller på :(

#15 är faktiskt mest sur på hennes Sambo som inte vill sätta ner foten. Sen är det väl lite komplicerat men grejen är att mamma inte vill acceptera sina egna känslor. Hon försöker gå omvägar för att få bort katterna istället för att säga som det är. Jag bara bor där tillfälligt, så jag har inte mycket o säga till om. Men jag ser ju ändå vad som händer, och det är frustrerande. Speciellt för mig som tycker om djur så mycket.

Liss
12/22/12, 11:07 PM
#17

Min pojkvän är allergisk, men hade en egen katt. Han älskar djur. Han var nog förmodligen mer åt katthållet än hundhållet. Men han älskar verkligen min hund och skulle aldrig någonsin vilja att jag gjorde mig av med honom för något. Han skämmer bort honom mer än jag.

Och nej, jag skulle aldrig göra mig av med min hund eller några andra djur för en annan person. Inte ens för mig själv. Min vovve har gjort det svårt för ex antal framtidsplaner då och då. Men han är mitt ansvar och jag älskar honom. Vi går igenom allt tillsammans. Och andra människor får helt enkelt förstå det.

Ifall min pojkvän var extremt allergisk, vet jag inte vad jag skulle göra. Men han har själv sagt att ifall han reagerar mer någon gång, vill han ta tabletter. Jag har inte ens något att säga till om. Min hund är hans familj också.

Liss - Moderator @ Bodyart.iFokus ☆

[Qimsid]
12/23/12, 1:51 AM
#18

#17 Underbart! Det är så jag tycker det ska vara o vill att det ska vara Glad

Gur4m1
12/23/12, 9:42 AM
#19

#16 jag älskar djur :) JAg _älskar_ mina katter och jag har aldrig gått in i relationer där katterna inte varit välkomna- men det är inte MIN, eller DIN relation och livsstiuation vi talar om nu. ÄR din mamma en skit som ställer krav i en relation? Knappast. Bra att du ser dne "för snälla sambons" del i det hela.

Jag ha rlevt på en bondgård, haft kaniner, hästar, hundar, katter, alla samtidigt. Livssituationer förändras och då har sambon ordnat ett nytt hem åt dne där katten? Det måste väl ändå vara okej? Sambon är ju lite för sent ute nu när de redan flyttat ihop, din mor har kanske försökt, kämpat med det men klarar det inte. Om jag var i en relation skulle jag inte acceptera att min partner, som jag lever med, väljer djuren före mig om jag såg en chans att lösa det på andra sätt- tex omplacera några av dem.

Det betyder inte att jag inte älskar djur. Att människor är egoister och ser om sitt eget intresse är ju inget nytt på jorden och gör inte din mor till ett hemskt monster men vill du bråka och vara ovän emd henne över en sån här sak så är det upp till dig.

Jag är emot miss-vård och onödig avlivning, men det verkar ju inte pågå här.

Förklara gärna rubriken också…

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

[Qimsid]
12/23/12, 2:34 PM
#20

#19 Det är inte jag som bråkar, jag bara frågade mamma om det var hon som ville ha bort katterna eftersom att jag aldrig upplevt dem bråka och då rasade hon, och jag antar det är för att hon springer runt och ljuger och jag är rädd att hon till slut kommer vilja ha bort alla katterna förutom kanske 2 (antagligen utekatterna eftersom de aldrig är inne) och då har vi problemet att dessa maine cooner är hussekatter, de älskar sin husse och en av dem är rädda för alla andra utom mig och hennes sambo och skulle inte gå att omplacera utan att hon tar skada.

Tänker inte förklara rubriken vidare. Mamma och jag har varit mentalt nedtryckta förut, nu är det hon som trycker ner istället. Hon skulle ställa massor av krav om det inte vore för att det inte var hennes hus och hon måste hålla sin plats för att inte själv bli utkastad, hon går helt enkelt så långt hon vågar att gå.

Annons:
Upp till toppen
Annons: