Annons:
Etikettförhållande
Läst 2574 ggr
skotty
2013-01-15 05:02

Gå tillbaka till ex

För ett år sen var jag tillsammans med en kille som bodde 30 mil ifrån mig. På grund av en massa saker var jag tvungen att göra slut med honom i augusti, någonting som är bland det svåraste jag nånsin gjort.

Det var inget som helst fel på oss som par, eller vad man nu ska säga. Men vi hade alla odds emot oss och tillslut kände jag att det inte funkade och att jag var tvungen att ge upp. Det var hans jobb, då han jobbade sjukt mycket att vi ibland knappt hade tid att prata. Dessutom spelade han onlinespel på datorn, tydligen var det det enda som fick honom koppla av efter jobbet. Sen var det det att han är inneboende hos en familj som föredrar om han inte tar hem någon, sen har dom katter också och jag är riktigt allergisk. Sen bor jag med mamma som inte är så speciellt förtjust i att jag har kille, och hon gillade aldrig när han var här. Hon har svårt att förstå att jag är vuxen nu och inte hennes lilla tjej längre. Sen hade jag skola också, och massa andra problem i livet som behövde lösas. När vi var tillsammans var allting bra, men i slutet kunde vi knappt träffas och det gjorde att jag blev osäker och han blev irriterad för att jag inte trodde på honom..

Min morfar såg oss tillsammans en gång, och när mitt ex var tvungen att åka blev jag helt förstörd. Då snackade morfar med mig.. Och det samtalet kan jag inte glömma.

Han: Vet du hur man ser på en kar att han är glad i en jänta?
Jag: Nää..?
Han: I hans ögon. Vet du hur man ser på en jänta att hon är glad i en kar?
Jag: Nää..?
Han: På hennes leende. Hans ögon när han såg på dig, det påminde mig om mina egna när jag såg på din mormor. Och jag har aldrig sett dig le som du log när han var här. Det var som att se din mormor igen. Det där säger mer än ord kan säga, ni har någonting speciellt. Ta vara på det och ta hand om varandra så ska du se att allt blir bra.

Morfar började nästan gråta. Och jag med. Jag har sett det där på mina morföräldrar, och jag har alltid önskat mig detsamma. Min mormor dog för 2 år sen, just därför var det lite jobbigt. Men jag minns hur mitt ex såg på mig. Som om jag var det finaste han någonsin sett, som om han varit blind hela livet och sett solen för första gången. Utan att överdriva, det bara lös kärlek i hans ögon. Ibland kom jag på honom att titta på mig, och jag bad honom sluta, han vägrade och jag frågade varför. "Jag kan bara inte, jag vill inte. Du är så fin och jag försöker förstå att du är min".

Under hösten som varit har jag försökt prata med andra, träffa andra osv. Jag kom lite väl nära min bästa killkompis, vilket inte var en bra idé men hur som helst.. Jag kommer alltid på mig själv med att tänka på mitt ex, sakna honom och längta efter honom. Under hösten har vi knappt pratat alls, bara någongång ibland. Han har flera gånger sagt att han skulle vilja träffas igen, men jag har tvekat. Eller inte tvekat, jag har ju velat men varit så rädd.

Nu har vi börjat prata oftare, även i telefon. Vi har blivit vänner på facebook igen. Och nu har jag bestämt mig för att träffa honom. Så på söndag ska jag åka dit över dagen. Åka buss 60 mil på en dag bara för att få vara med honom i några timmar, hehe. Jag är så sjukt rädd och nervös. Vi säger att vi bara ska ses som kompisar, men någonting säger mig att det kommer bli mer än så. Jag är rädd att han ska ta min hand, eller kyssa mig eller något liknande, samtidigt som jag är rädd för att han inte ska göra det. Våran situation ser inte direkt bättre ut nu, och jag vet inte om vi skulle klara av ett förhållande nu då det inte fungerade förra gången. Samtidigt vet jag att han är den jag vill vara med, föralltid.

Idag är det 7 månader sen vi träffades sista gången. Om 5 dagar ses vi igen. Det känns som att jag har varit vilse det senaste halvåret och att jag äntligen är påväg hem nu. Det känns som att jag ska åka hem. Och lyckan är total.

Vad tror ni? Kan man bli tillsammans med ett ex igen och få det att funka? Eller är det helt kört? Jag tror som sagt inte att vi skulle kunna bli tillsammans nu, men jag vill träffa honom ändå och se vad det leder. Ta saker och ting långsamt, istället för som sist då vi kastade oss in i ett förhållande utan att tänka eftersom vi älskade varandra så mycket. Jag får jämt höra att om man älskar någon så får man det att funka ändå, men vad gör man när det inte går? För det gick ju verkligen inte då.. Älskade inte vi varandra tillräckligt? Finns det ingen chans för oss när våran situation väl ser bättre ut?

Jag ångrar att jag gav upp oss, att jag inte stannade och kämpade med näbbar och klor för att få saker att fungera..

Annons:
Gur4m1
2013-01-15 09:38
#1

Klart man kan bli tillsammans igen, speciellt i ert fall där det inte tog slut pga avsaknaden av känslor. Men är alla problem som höll er isär, lösta nu? :) Annars låter det mest som upplägg för massa strul och drama där det kommer att sluta som en dålig repris.

Tycker du ska ta chansen dock, och säga vad du vill/visa det. Tänk om han blir tillsammans med en annan tjej? :(

Man får det att funka gneom att lösa problemen och uthärda jobbiga perioder. T.ex du studerar- det är något man inte kan lösa, de tär ett faktum. Han jobbar och arbete är int elätt att bara lämna och hitta nytt i dagens klimat. Så det var nästan omöjligt för er båda att flytta närmre.

Så det handlar inte om kärlek utan om att det vore opraktiskt, rent av dumdristigt av er att flytta ihop. t.ex. Men du slutar väl skolan, då söker du jobb närmre, flyttar närmre honom eller ihop med honom. Jag skulle nog ge rådet att flytta till eget föräven om man är jättekära så är det skönt för er båda att ha en egen plats.

Prata med din mamma om detta också. Att övertala hans fosterfamilj/värdfamilj skulle jag inte besvära mig med. Att han spelar för att koppla av efter jobbet och att du pluggar, det är verkligheten för oss alla.

Ett par jag kände som var otorligt kära i början, brukade prata i telefon varje kväll, efter ågra månader återgick de till "det vanliga livet" och killen i relationen jobbade, hade ett socialt liv, tyckte om att spela. De sågs 3-4 gånger i veckan men hon ställde också kravet att han varje kväll skulle ringa henne när hon skulle sova. Det kunde handla om timmar ibland och detta var först gulligt, mnen efter några veckor började det kännas som ett jobbigt krav för killen- för glömde han att ringa blev hon tjurig och ledsen och hela veckan var förstörd. MEnar bara att även om man älskar varandra måste man ge utrymme för _allt_, inte bara relationen. Ni bor inte ihop så ni vill såklart höras, men man kan ha perioder då man behöver annat.

Så ni borde diskutera framtiden om ni ska bli tillsammans igen. Hur kan ni lösa det faktum att ni bor 30 mil isär och båda bor hemma? med jobb/skola på varsin ort:) Jag antar att ni är under 18, eller?

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

skotty
2013-01-15 09:48
#2

#1 Hehe, nä vi är faktiskt lite äldre än så. Jag är 20 och han är runt 25. Han bor hos en kompis, hennes man och deras dotter, i Norge. Han fick jobb där och då erbjöd hon honom att bo där.

Vi tänkte göra slut en annan gång men så träffades vi och pratade igenom allt. Och då frågade jag honom hur vi skulle klara det och han bara "det löser sig, vi löser det" .. Jag vet inte alls vad han vill nu, så får se på söndag. Jag är så nervös, haha

Gur4m1
2013-01-15 10:18
#3

Är du redo att flytta till Norge? :) Lycka till, lova att återkomma och berätta hur det gick för er! :)

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

skotty
2013-01-15 11:44
#4

#3 Jag vet inte riktigt. Haha.. Om han skaffade eget så skulle jag nog fundera på det. Om det blir vi igen så skulle jag nog göra det mesta för att ha honom kvar.

Gur4m1
2013-01-15 12:02
#5

JAg flyttade 100 mil för min kärlek, det gick åt helvete med oss men jag ångrar inte att jag flyttade och gav relationen det försöket ^_^ Men så var jag redo att lämna "mitt" bakom mig. Så tänk över det noga så du är nöjd med de val du gör och inte känner dig som ett offer om det skulle ta slut.

Lycka till :D

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Upp till toppen
Annons: