Kriser

Bittra människor..

2013-01-20 09:54 #0 av: [eeklund]

Hur ska man hantera en mor som tyvärr är bitter och sur 5 dagar av 7?

Jag skrev detaljerat men raderade allt, vill inte direkt hänga ut henne heller, det känns elakt.

Men hennes humör tar energi från mig, hon är den enda energitjuven kvar i mitt liv. Alla andra har jag kastat i soptunnan.
Har också en valp hemma så att söka heltid och flytta är inte aktuellt just nu då jag håller på med ensamträningen med henne..

Jag duger aldrig, hur mycket jag än försöker hjälpa till så är det nåt mer som går att klaga på. Uppmuntringar och beröm har jag och min storebror aldrig fått, eller nja... min storebror däremot är mer älskad än jag är. Det har alla som träffat min mor insett på en gång..

Det här tar krafterna på mig.. är totalt utmattad, all energi är borta. Alla tjatar på att jag är 22 år och kan faktiskt flytta. Well, jag har en hund på 5 månader (som jag kanske skaffade i fel tidpunkt men har inte mage att lämna tillbaka henne) och att få jobb och lägenhet är väldigt svårt. Jag ensamtränar min valp mycket så jag kan börja jobba snart..

 

Så finns det nån som kanske är i samma sits som kan hjälpa mig med råd och tips? För det här är himla jobbigt och jag är så trött psykiskt på det här nu..

Anmäl
2013-01-20 10:00 #1 av: Mooniq

.. att sitta ner o ta ett djupt samtal? e inte att tänka på kanske.. Är det bara en bitter atmosfär eller är det även ilska och frustration inblandat

Kanske känner hon likadant? Att du är en energitjuv .. som inte uppför sig som hon anser är "normalt"

Bara en tanke från mig  -ingen kritik alltså.. Energitjuvar har jag oxå haft i mitt liv men vänt ryggen, men vid några samtal så har det kommit till ytan att man helt enkelt inte förstått varann till 100 %

 

Älta inte problem - skapa lösningar!! FunderarSkrattar


Anmäl
2013-01-20 10:05 #2 av: [eeklund]

#1 Jag har försökt frågat vad som är bekymret men det funkar inte, hon blir mer sur tyvärr. Antar väl att vi inte kan prata med varandra helt enkelt :). Och tyvärr anser min bror likadant om våran mor, att hon bara är en bitter människa..

Anmäl
2013-01-20 10:11 #3 av: Mooniq

mja, nåt är det som klämmer och mamma ger ut en bitter energi.. kan det vara annat som spökar?

betalar du nån hyra hemma, hjäper till, tvättar, diskar etc. gör du det utan att hon ber/kommenderar dig ..

Kanske kan det vara en väg att få henne att mjukna om du tog på dig vissa uppgifter utan att vänta på order utan att du tar kommandot o säger, att detta kan jag göra.. eller har ni redan något liknande schema..

Bitterhet och dold ilska kan i många fall vara samma sak - dumt om det går så långt att hon eller du får ett utbrott och att ni blir ovänner för lång tid framåt..

Eller prata med hennes vänner eller grannar. kanske kommer det fram nåt den vägen som hon inte orkar säga rakt ut till dig.

Älta inte problem - skapa lösningar!! FunderarSkrattar


Anmäl
2013-01-20 10:16 #4 av: [eeklund]

#3 Jag diskar dagligen, jag hjälper till spontant med att vika tvätt, städa badrummen, dammsuga m.m. Hyra betalar jag när jag har jobb, vilket jag inte har nu därav att jag hjälper till så gott jag kan.

Anmäl
2013-01-20 10:19 #5 av: Mooniq

bra att du hjälper till utan att man måste beordra dig. Plus i kanten där.

Du är vuxen och just nu utan jobb, ta kontakt med kommunen, jag tror du har all rätt att få mat och uppehållsbidrag - vet inte vad det heter idag men förr hette det socialhjälp. Du får en tid och då tar du med dig din mor (prata med henne om detta först) och sen hjälper en person dig till ersättning. Det kostar ju din mamma att ha dig hemma, både i tvättmedel, hygien, varmvatten, värme och mat.. kanske har hon själv inte så bra  ekonomig -kanske är det en orsak till hennes bitterhet?

Älta inte problem - skapa lösningar!! FunderarSkrattar


Anmäl
2013-01-20 10:26 #6 av: [eeklund]

#5 Vi har pratat om det där och hon har sagt att det är okej bara jag hjälper till med hushållet. Sen kanske jag ska börja plugga snart om skolan hör av sig, det är krångel med det, och då får jag in lite studiebidrag och kan betala henne nån hundralapp åtminstone..

Jag har ju pengar undansparade sedan jag jobbade sist, så det enda inom hygien hon betalar mig är tandkräm och duschkräm..
Sen bor vi i lägenhet så vattnet är ju gratis.. annars har hon sagt att det är okej, så jag ser inget problem i att jag kostar nåt liksom..

Anmäl
2013-01-20 10:34 #7 av: magdakempe

Sålänge jag bodde hemma hade jag också ett jobbigt förhållande till båda mina föräldrar. Vi hade svårt att prata lugnt. Det blev mycket bråk och tjafs och sura miner.

Det löste sig automatiskt i och med att jag tillslut flyttade hemifrån. Nu kan vi umgås och ha trevligt som vuxna människor utan att det jämt ska bli bråk om allt möjligt.

Jag tror att vi helt enkelt var trötta på att bo under samma tak sedan jag blivit vuxen. Jag flyttade när jag var 22

Anmäl
2013-01-20 10:45 #8 av: [eeklund]

#7 Jag bodde hos mitt ex förut i nästan 3 år.. då vart allt någorlunda okej men inte helt :/. Var fortfarande sura miner när jag hälsade på och det var många gånger jag vände på klacken och åkte när det var så.. jag hoppas nästa gång blir bättre.

Jag ska kämpa med att ensamträna min valp, har bara inte mage att lämna tillbaka henne för att tänka på mig själv, och sedan löser det sig nog! Jag får stå ut helt enkelt..

Anmäl
2013-01-20 11:03 #9 av: magdakempe

Aha. Men hur var det när du var yngre då? Hade ni en bra relation då och att problemen kom sen du blev vuxen eller har det alltid varit jobbigt?

Om det alltid varit problem kanske det inte går att ändra på. Man kan ju inte ändra på andra människor, bara sig själv. Men om problemen kommit på senare tid kanske det kan bli bättre den dag du flyttar och ni inte behöver ses varje dag.

Anmäl
2013-01-20 11:07 #10 av: [eeklund]

#9 Nej, vi har aldrig riktigt kommit överens till hundra. Ibland har vi kunnat åka till Sthlm för fika och shopping, ibland ha filmkvällar. Men för det mesta har vi alltid varit osams och inte kommit överens riktigt.

Jag hoppas innerligt att det blir bättre den dag jag flyttar.. vore kul att ha kontakt med sin mor.

Anmäl
2013-01-20 13:31 #11 av: pyromanen

Någonstans tror jag det är meningen det ska vara slitsamt (ömsesidigt) för att det är inte meningen man ska fortsätta bo hemma hos mamma. Så beklagar, jag komemr säga det du skriver att "alla tjatar om". Lätt rumpan och kom iväg!

Anmäl
2013-01-20 13:35 #12 av: [eeklund]

#11 Då kunde du lika väl struntat i att skriva? :P Om man läser min situation så är det sista jag kan är att söka heltid och flytta.. jag har en valp som måste ensamtränas ett tag till.

Anmäl
2013-01-20 14:00 #13 av: Snovit79

Kunde lika gärna varit jag som skrev tråden. Fast min lillebror fått allt. Och jag finns inte ens. Det tog mig 33 år innan jag äntligen fick en ypperlig chans att avsluta relationen. Året som varit har varit väldigt ensamt, för det blir ju krångligt att t ex träffa mormor utan att hon ska vara där.

Men...jag har också mått otroligt bra, för nu äntligen får jag göra som JAG vill. Behöver inte oroa mig för att höra hennes nedtryckande ord hela tiden. Slipper trippa runt på tå och bita mig i tungan och tänka länge på VAD jag berättar. (vilket inte spelade någon roll, för hon kan vända allt positivt till negativt)

 

Mitt råd är att distansera dig lite i taget. Försök göra så mycket du kan ensam i hemmet, och håll det på en sval nivå.

 

Din mamma, är inte min mamma - men min mamma kommer aldrig någonsin lära sig.Och det går inte att sitta ner på ett vuxet sätt och säga "Det där du sa, det sårar mig".

 

- Jag har ju också en CC på 5 månader (nästan vcka)


Anmäl
2013-01-20 14:03 #14 av: [eeklund]

#13 Förlåt men det känns skönt att inte vara ensam faktiskt.. jag är oftast i mitt rum eller leker med min valp, är sällan med henne nu för tiden tråkigt nog.

Jag har försökt säga till henne att hon inte behöver stå för sig själv och klaga på mig utan komma till mig, eller så har jag sagt att det är bättre om hon säger vad som tynger henne än att stå där för sig själv och sura och sprida dålig energi.. det gör henne bara argare tyvärr.
Vi får se vad som sker när jag väl KAN flytta..

Åh, har du en naken variant eller en pälsig? :)

Anmäl
2013-01-20 14:13 #15 av: Snovit79

Inte behöver Du ursäkta dina känslor. :) Jag tyckte likadant då jag var så ung.

Det är svårt att få jobb och bostad nu för tiden. Men det Du kan göra är att skriva ner olika sätt att komma dit. Kolla runt arbetsmöjligheter, praktik-platser, vikariat osv. Sedan vilka bostadsbolag som finns och vad de kräver. Så har Du koll iaf - och växer lite med den kunskapen. Även om Du inte kan bege dig omedelbart.

Är nog väldigt svårt att prata med en bitter människa, de är i sin bubbla och väldigt ego just då. Det är väldigt synd om dem, enligt dem själva. Ibland spricker bubblan, ibland inte. Kan krävas något riktigt allvarligt för att de ska kunna gå vidare - eller lycka som kärlek.

Klychigt nog, så kan man bara ändra sig själv - inte andra.

Jag har en nakenfis, hår på huvud, tass och svanstipp. :)


Anmäl
2013-01-20 14:25 #16 av: [eeklund]

#15 Tack för dom kloka orden, det hjälper otroligt!

Jag har också en nakenfis :)! Lilla Molly..

Anmäl
2013-01-20 14:50 #17 av: medmänniska

Jag tror att det nästan alltid finns en orsak till folks betéende. Människor (de flesta) är inte elaka eller nedlåtande för att de tycker det är roligt att vara det.

Jag tror att din mamma inte mår bra och trivs inte med sitt liv. Vad det beror på är förstås omöjligt att svara på i en tråd här då man inte känner de inblandade människorna.

Men t.ex hur hennes egen uppväxt varit, hur hennes kärleksförhållande varit, väninnerelationer, jobb, ja livet i allmänhet

Om hon haft det minddre bra är det naturligvis ingen orsak att själv bete sig illa mot sitt barn.

Men hon kanske behöver hjälp? Någon utomstående samtalskontakt? Eller att ni tillsammans söker upp en sådan för att bättre kunna prata med varann och få en bättre relation på sikt?

Anmäl
2013-01-20 14:53 #18 av: [eeklund]

#17 Jag är medveten om att hon ogillar nåt i sitt liv och jag vet inte vad då hon är sluten.. och att försöka ta med henne till en psykolog eller nåt skulle göra henne rasande tyvärr.

Anmäl
2013-01-20 15:21 #19 av: pyromanen

Du har ju gjort ett val när du tagit på dig hvalpen, om det samtidigt innebär att du inte kan flytta. Då är det faktiskt ditt eget val att vara kvar och att i det läget göra en världsbeskrivning där det är din mamma som är "dålig" och kanske skulle behöva gå till psykolog tycker jag låter förskräckligt omoget.

Tror det är mycket vanligt att det är lite "slitningar" tiden innan man flytter och att man mycket väl kan få en riktigt bra relation igen senare när man möts igen som två självständiga varelserr på lite mer lika villkor.

Anmäl
2013-01-20 15:24 #20 av: [eeklund]

#19 Min mor är som hon är, har sina dåliga sidor men kan vara en bra mamma också. En dålig människa och värdelös mor är hon dock inte och har aldrig varit. Hon råkar vara bitter väldigt ofta vilket tar musten yr en som är i närheten. När jag skaffade valpen kändes läget inte såhär kritiskt direkt.. hade det varit så hade jag avvaktat men nu är läget som det är. Och jag sa aldrig att JAG vill få henne till en psykolog, det är helt upp till henne som person själv att avgöra vad hon behöver i sitt liv.. jag sa bara att jag inte kan föreslå det till henne för det skulle göra henne rasande - skrev inget om att jag ska försöka eller vill det.. skrev bara att det förslaget skulle få henne att gå i taket.

Anmäl
2013-01-20 17:06 #21 av: [Qimsid]

Jag har också en jobbig mor som jag bor med. Känner mig inte välkommen för 5 öre, jag hjälper till i hemmet men så fort hon är på dåligt humör söker hon anledningar för att bråka. Speciellt när hon inte får som hon vill och jag spelar snäll så blir hon jätte frustrerad eftersom hon verkligen VILL ha bråk.

Min enda lösning är att du ska jobba med dig själv och ignorera henne och inse att allt annat är det enda värt att kämpa för. Ibland är det inte värt att försöka ändra någon annan, det är bättre att försöka hantera det själv.

Min mamma kommer aldrig ändra sig nu, det är ett som är säkert. Så jag jobbar bara framåt och snart kan jag själv flytta hemifrån och då är det problemet löst.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.