Annons:
Etikettpsykologi
Läst 2657 ggr
Piggelina7
2013-02-13 10:26

Mobbare och underligt betéende

Jag kom att tänka på detta jag skall berätta nu när jag såg en annan tråd om hur mobbing ska stoppas. Men jag vill inte kapa den tråden för det här handlar inte riktigt om det.

Iallafall så blev jag ju mobbad rätt mycket i hela grundskolan. Mest av ett specifikt tjej-gäng i min klass. Dom gjorde allt ifrån "lindriga" saker som att skrika glåpord, tjockis osv (fast jag inte var tjock) till att fysiskt, knuffa mig när dom gick förbi, riva sönder mina böcker, gömma mina kläder när jag stod i duschen efter gympan, klippa av mitt långa hår när jag stod med ryggen till, bröt upp mitt skåp och en del annat elakt. Dom vuxna brydde sig inte särskilt mycket - några möten ibland mellan mig och mobbarna men mobbingen fortsatte.

 Jag började tillslut gymnasiet, fick nya vänner, blev kär och började så smått få tillit till folk igen och inse att alla inte är jävliga.

Nu till saken:

För ett halvår sen möter jag "värstingen"- den i mobbing-gänget som var ledare och alla andra svansade efter. Hon rusar fram till mig och kramar om mig " Men heeeeeej, vad kul å se deeeej de var inte igår. Vi måste ju ses nån gång å hitta på nåt. Det är så himla kul å träffa gamla kompisar igen"

Ja hon pratade på i den stilen ett tag och jag stod mest tyst. Jag blev så himla paff. I efterhand ångrar jag att jag inte gav henne en avhyvling. Har hon helt glömt bort att hon förstörde stora delar av min skoltid? Och hon kallade mig en "gammal kompis" Vi har aldrig varit kompisar!? Hon kan inte på fullaste allvar tro att jag inte tyckte det var så farligt det dom höll på med en gång i tiden. Vissa saker var ju rätt grova

Annons:
JossanH
2013-02-13 10:47
#1

Det kan vara så enkelt att hon skämdes och på något vis försökte rättfärdiga sitt gamla beteende med att ni nu är vänner. Jag har väl lite egna erfarenheter då jag själv haft sjukt dåligt samvete för att jag till slut ignorerade en tjej som gått i min klass i 10,5 år.. Hon var mobbad av killarna i klassen och ganska utestängd av oss tjejer (jag hängde mest ihop med bara en tjej) men jag var en sådan som sa ifrån när grabbarna började säga elaka saker till henne och även då jag inte gjorde något för att bli vän med henne så försökte man ändå se till att inga var elaka mot henne.. När vi började gymnasiet så hade jag redan bestämt att jag inte längre ville "ta hand om" henne utan tyckte väl att hon äntligen fick chansen att få nya vänner.. Självklart började hon i min klass och fick inga nya vänner och ärligt talat var hon riktigt dålig på den inriktning hon valt så jag tror hon började där mycket pga mig. Hon kanske hoppades att vi skulle bli vänner. Men jag gav helt upp och gjorde inga som helst försök till att hon skulle få det bättre.. Efter 1,5 år slutade hon och började om i en annan stad. Detta för att ingen valt att ha med henne i sin grupp, hon var ensam. Jag har dåligt samvete för det! Hon har helt kollat bort när jag mött henne tidigare men sist jag såg henne lyckades jag hälsa- och jag ville prata med henne och vara trevlig men jag förmådde mig inte. Det dåliga samvetet ville uppmärksamma henne och göra så att hon ville förlåta mig.. Jag tycker att det låter en aning absurt att bete sig som hon nu gjorde mot dig. Hon måste ju förstått att det de utsatte dig för har satt djupa spår, men jag tror verkligen det var hennes dåliga samvete som talade.

Sajtvärd på Iller.ifokus

Honestyisdead
2013-02-13 13:05
#2

Jag tror tyvärr att en del inte insåg hur deras beteende mot andra faktiskt uppfattades. Verkar konstigt men jag tror det är möjligt att det kan vara så ibland.

Wide Awake Dreamer
2013-02-13 13:33
#3

Det kan vara som #1 säger, att det är det dåliga samvetet som pratar.

Men jag tror också det är ganska vanligt att mobbare sällan fattar hur illa de gjort sina offer. Har hört många liknande historier. Att mobbningen sitter så starkt i ditt minne beror ju på att det sårade dig väldigt djupt och påverkade hela ditt liv. De konsekvenserna behövde aldrig dina mobbare stå ut med, så redan där finns en skillnad i hur ni upplevde situationen. För dem kanske det bara var lite "kul" förströelse och inget de la någon större vikt vid, inget de tyckte var värt att minnas. Sedan är vi människor ganska bra på att "glömma" det negativa och komma ihåg det positiva, bortsett från sådant som är riktigt illa t.ex. att bli utsatt för mobbning. Men även om det skulle vara så här så tar det ju inte ifrån dem skulden på något sätt. Det var fortfarande otroligt elakt gjort av dem.

Kanske var det en kombination av dåligt samvete och ovilja/oförmåga att förstå vad hon gjort dig? Det vet nog bara hon. Sedan ligger det väl lite i tiden att vi skall återknyta gamla band med skolkamrater och liknande för att alla skall kunna se på Facebook vilket fantastiskt nätverk vi har. Bara en sådan sak kanske kan få folk att se vissa gamla relationer lite mer rosenskimrande än vad de var i verkligheten. 

Jag förstår absolut lusten att ge henne en avhyvling. Skulle dock vara intressant att se hur en gammal mobbare reagerade om man tackade ja till att träffas och sedan i lugn och saklig ton berättade hur man upplevde situationen då och hur sårad man blev av alltihop. Jag kanske inbillar mig, men jag tror att sådant skulle "ta" mycket bättre. Fast det skulle nog vara rätt jobbigt att göra så och om det är värt mödan kan bara man själv avgöra.

[Yllhilda]
2013-04-03 19:39
#4

Jag känner med dig. Under gymnasiet var det vissa polare som gjorde mig illa(mest för att de mådde dåligt också). Jag förökte prata med dem om detta, men fick som svar "vad larvig du är". Denna behandling fick mig att småputtra eftersom ingen ville lyssna. Sen, nån gång efter studenten, blev det hyckleri, skitkastning och annat gorm mellan dem och en annan tjej som var illa behandlad, så då exploderade jag(över internet). Jag ville hellre ha dem vetande sanningen som ovänner än att dom fortsatte tro att allt var ok. För dem var detta en blixt från klar himmel.

"Vafals!?" Var svaret. "Hur vågar du anklaga oss?! Vi har väl aldrig gjort det som du beskriver!"

Oavsett hur jag gjorde var resultatet detsamma. Diplomati, logik.. Nej, jag var den elaka som anklagade och de var offer. Punkt.

Upp till toppen
Annons: