Kom precis ut ur ett sådant förhållande där vi bråkade konstant och han cammade med andra osv.

Han var inte heller något lätt att prata med, då han fortfarande är unge i huvudet, och så fort jag nu blev dumpad så träffade han ny brud.

Vi klickade också jättebra men jag tror att vi mer vart vänner som viljat att det skulle vara mera.

Igentligen är det bästa att gå vidare, för sådanna här saker löser sig väldigt sällan, även om man så hemskt gärna vill det.

Det låter inte som ett bra förhållande om ni bråkar hela tiden :/ Kanske testa ta en paus i förhållandet?

Pauser leder sällan någon vart, antingen kommer man tillbaka till ruta ett, som om inga förändringar har skett eller så slutar det med att den ene hittar en annan. Är erfaren av det sedan tidigare förhållanden.

Det jobbigaste för att göra det bäst för er är att lämna personen.

Låter inte som ett bra förhållande om man redan efter 10 månader tillsammans bråkar varje dag. Men det är klart att ni kan prova att vara ifrån varandra mer och göra saker var för sig utan att för den delen pausa förhållandet. Se om ni längtar mer efter varandra eller om det bara är skönt att vara ifrån varann. Då är det nog dags att avsluta

man tar aldrig en paus… antingen är det slut eller inte…

#5 med paus kna det lika gärna betyda "låt oss INTE umgås VARJE dag".
Sen tror jag TS får självrannsaka sig och sen säga till på skarpen åt sin pojkvän, förklara varför det inte fungerar att han varje gång som hon försöker kommunicera "kritik", så går han i försvarsställning och ska kasta tillbaka det på henne. Var ska har sin plats. Först klagar du och han tar tills ig det, sne får han klaga på dig- och TS får ta till sig. Det är ett ganska omoget beteende att när någon försöker förklara ett problem så måste den andre direkt hitta något att försvara sig med, oftast genom att bolla tillbaka problemet man precis yttrat. Se det som en försvarsmekanik. Däremot är det inte heller så shjysst att ofta attackera sin partner med kritik. Sluta bråka om småsaker. Lär er acceptera varandras brister också. Iallafall en del av dem. "välj dina fighter".

#6 skulle jag inte kalla paus bara föratt man inte ses varje dag… för isf så har jag och min tjej en grov paus just nu… och det har vi då inte kan jag säga

Jag och sambon bråkade också varje dag när vi flyttade ihop efter 6 månader( då jag började plugga i samma ort som han bor i) och vi hade stora bråk och jag har ett väldans temprament så det räckte att han inte svarade på sms så blev jag jätte förbannad. Kunde ringa o skälla ut han får småsaker, typ för att han jobbade över lite för att vi skulle kunna åka till mina föräldrar tidigare på fredagarna. Ja vi hade stora bråk varenda dag i flera månader. Vi  bråkade från 4em till sent på kvällen, vi somnade ovänner. ibland vaknade vi ovänner men oftast sa vi förlåt på morgonen. 
Vi kunde absolut inte diskutera, eller jag kunde inte. Jag gick därifrån arg och ville inte se han mer och så har jag alltid varit, jag kan inte diskutera. Men jag insåg då någonstans att det är jag som är problemet och att det är jag som startar allt. Det tog sin tid men jag ändrade mig och lärde mig att uppskatta det vi har. 
Idag är det sällan vi bråkar, vi tog oss ur det där och där är jag glad för! Vi älskade varandra trots alla bråk vi hade. Vi hittar på saker, vi går alltid ut och går och då pratar vi om ALLT möjligt och vi pratar ofta om framtiden, det har vi alltid gjort. 
Om en månad har vi vart tillsammans i 3 år. Och jag är såå glad att vi inte gav upp utan fortsatte kämpa. Vårat förhållande är bra idag, ibland kan vi bråka, men det gör man i förhållanden. 
Bråken gjorde oss starkare, vi vet nu att det är inte värt att bråka för små saker, det är inte värt och riskera förhållandet för saker som egentligen inte har någon betydelse. 

Så jag tycker ni ska fortsätta kämpa, ge inte upp det ni har! Sätt er och fundera lite på ert förhållande, på alla de roliga stunder ni haft tillsammans. Oftast blir det småbråk på dagarna och då kan man hitta något som gör att man undviker de små bråken. Ha egna intressen, ha gemensamma intressen. Glöm inte bort varandra, tänk på kärleken. Ni har vart tillsammans i 10månader, se fram emot er 1års dag. Planera lite vad ni ska hitta på. ska ni gå på resturang? Köpa hem lite mat kanske? Mysa till någon film? 
Lär er att prata med varandra, det är viktigt att kunna göra det. Hoppas ni löser detta och ge inte upp, för det är det enklaste sättet, att ge upp.

#7
Man kan definiera det på olika sätt.
Jag och min sambo har inte setts på 3 veckor, då hon är bortrest hos sina föräldrar. Vi har dock inga som helst relations-problem, men hon känner att hon måste lufta sig för att orka bo ihop.

Hade man ständigt klängt på varandra 24/7 så är det enkelt att man tröttnat på varandra och det är lite det som kanske är problemet.

Tycker han verkar hemskt omogen då han håller på så. Kanske ska ni vara ifrån varandra ett tag och fundera på hur ni egentligen vill ha det.

Jag tänker kämpa ut till det sista, funkar det inte så är det så but i'm no quitter. men jag har även tänkt mycket på vad ni sagt och även behöriga har sagt och en stor faktor är faktiskt att han är ett år yngre och fortfarande bor hemma(där dem skämmer bort honom) och vi har varit med varandra 24/7. vilket gör att man har tröttnat väldigt lätt och med en pojkvän som inte har den bästa diskussionsförmågan så har det gjort det jobbigare. men jag har även ransakat mig själv och jag har märkt att jag har varit ganska krävande sista tiden, pga det som hänt tidigare, stress med skola/jobb osv.  och också varit så beroende av att vara med honom på nått sätt, men jag tänkte "jag kan inte vara beroende av en person hur mycket man än älskar personen, jag måste stå på egna fötter"  sen så vi har pratat och han har för en gångsskull lyssnat, och båda har sagt att vi ska förbättra det vi är dåliga på och lyfta fram det bra. även att kunna vara från varandra då och då, kanske inte sova ihop varenda natt hur mysigt det än är. haha! även att vi ska prata massor, och vara 100% ärliga. så jag hoppas att detta ordnar upp sig verkligen!

Tack så mycket för alla kommentarer ❤️

Kanske kan ni sätta er och diskutera när ni inte är irriterade. I perioder då jag och killen har bråkat en del har jag bokat in diskussionstider. Typ, på torsdag eftermiddag kommer jag hem till dig för att diskutera stämningen i relationen. Kan du då? Ok, bra, då funderar vi båda på problemen och lösningar tills dess, samt bådas del i det hela. Det har fungerat jättebra och vi har kommit vidare ur de tjafsiga perioderna utan att ta det då vi är arga.  När man redan är sur är det så lätt att man säger mer än man borde och så är problemet större.

Manh måste inte vara en "quitter" för att man vill leva i ett sunt förhållande. Det du beskriver är inte sunt. Tror varken du eller han mår bra av det.

gå halva vägen var vissa saker blir inte som man vill för han är inte som du :) Ni måste sluta tro att allt blir som den ena villskulle jag säga men klart an ska prata men kanske inte vara gnällig jämt..men om ni bråkar så mycket nu kanske ni ska prata om hur ni ska lösa de:)

Min man och jag har aldrig bråkat. Vi kan diskutera och inte alltid vara överens, men bråkar gör vi aldrig. 🙂

#15 Samma här tjaffsat har vi gjort men aldrig gått så långt som att skrika el va spydiga mot varann. Efter 6 år..:)

Inte till så stor hjälp att säga att man aldrig bråkar då TS vill ha hjälp med att lösa problemet ;)

Jag skrev ett inlägg igår, det kom visst bort när datorn strulade, men jag hittade det igen! 

---

Problemet är inte om man bråkar/har diskussioner, problemet är HUR man gör det. Man kan vara oense, man kan vara arg på varann, men om man inte kan vara osams utan att bli respektlös, hånfull och gå till oschyssta personangrepp blir det väldigt svårt att nånsin lösa någonting.

Om det är möjligt att någon gång när det är bra ta upp det här med hur ni kommunicerar och hur ni bråkar, och diskutera hur ni ska få en förändring i den otrevliga tonen som lätt blir (från hans sida) kanske det går att rädda det här förhållandet. Om han kan gå med på att det är ett problem att han blir så hånfull och respektlös vid varje oenighet, och är beredd att försöka ändra på det.

Om inte, sorry, det låter inte som om ni har några strålande framtidsutsikter.

---

Det låter bra att ni nu har kunnat prata och attt du ska försöka bli mindre beroende, och visst kan du titta på din egen del i mönstret, men se upp så du inte hamnar i att ta på dig en massa skuld som inte är din bara för att han nedvärderar dig och signalerar att han tycker du är jobbig hela tiden.

Lycka till hur det är blir!

Jag bråkade inte med min förra pojkvän för än efter ett helt år och då var det lite större problem. Vi började inte "småtjaffsa" för än vi blev sambos 2.5 år senare. Så jag tycker det verkar jobbigt, man ska vara nykär i det där stadiet :)

Jag och min man bråkade mer eller mindre varje dag första året vi flyttade ihop. Det var krig🙂

Jag tycker inte det är så konstigt egentligen för två människor kan vara otroligt olika och det kan ta lite tid innan man synkroniserat med varandra.

Antingen utvecklas man tillsammans eller också så glider man isär.