Barn

Hus och barn

2013-03-15 15:39 #0 av: Piggelina7

Många jag umgås med tycker att det är självklart att när/om man skaffar barn så ska man bo i hus. Det är inte rätt mot barnet/en att växa upp i en lägenhet i stan tycker dom.

Vad tycker ni? Och kommer ni att bo i hus om/när ni skaffar barn?

Anmäl
2013-03-15 15:49 #1 av: Sarah


Vi kommer att bi hus, men det har med mig att göra, jag kan inte tänka mig att stänga in mig i en lägenhet igen :) Växte själv upp i lägenhet och det funkade utmärkt :)

Anmäl
2013-03-15 15:55 #2 av: ChristineL

Vad är det för dumheter att generalisera? Finns väl massa bra lägenhetsområden för barn att växa upp i? Vi bor i radhus med äganderätt och väntar vårat första barn om tre månader, men det är väl inte bostaden i sig som gör det till en bra eller dålig uppväxt för barnet. 

Anmäl
2013-03-15 15:59 #3 av: Destany

Vi bor i lägenhet o det kommer vi att göra även när barnet kommer om 3 månader. I framtiden vill vi ha hus men ett barn tar inte skada av att växa upp i lägenhet

Anmäl
2013-03-15 16:04 #4 av: Snovit79

Äh, de flesta städer har ju parker? 

Jag ska inte neka till att vara asfalts-barn låter hemskt trist, men som sagt så finns det väl oftast grönområden nära. Här finns flera större parker med plats att grilla, leka och bada plaskdamm. Men jag har också turen att ha stan lika nära som skogen. 

Mitt barn är uppväxt i lägenhet, med liten lekpark på gården. Först nu bor vi i "hus" - dvs hyreslägenhet som är ett radhus med egen gård. Och min son fyller 14 år i år. 

Själv vill jag inte ens äga ett hus och längtan kom inte med hormonerna heller. Detta vi har nu är ett bra mellanting. 


Anmäl
2013-03-15 16:06 #5 av: Fridaaaa

Dumheter tycker jag, spelar ingen roll om man bor i hus eller lägenhet.
Det är inte det som är det viktiga, utan att barnen får det som de behöver av allting :)

 Medarbetare: rexkaniner, Support. Hundar

Min blogg Besök gärna! :D

Anmäl
2013-03-15 16:14 #6 av: Piggelina7

Jag håller med er men mina vänner verkar så "desperata" när de diskuterar detta att man ju "måste" ha hus om man ska ha barn eller åtminstone skaffa hus innan barnet hunnit bli för stort. Men som sagt finns ju fina lägenheter och områden

Anmäl
2013-03-15 16:15 #7 av: citytjejen

Förstår inte varför man "måste" bo i hus bara för att man skaffar barn. På en del låter det ju som att man bor i en grotta eller nåt bara för att man bor i lägenhet med barnGlad

Anmäl
2013-03-15 16:23 #8 av: Hera

Inget fel med att önska sig ett liv i ett hus. Men tror man att ett hus gör barnet och dess mående har man fått det om bakfoten.


Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-03-15 16:52 #9 av: [Zorita]

Äsch det har väl inget att göra med hur bra uppväxten blir? Vi har hus nu och kommer nog alltid bo i nån typ av hus, men det är ju för att vi föräldrar trivs bäst i hus. Hade vi trivts bäst i lägenhet hade nog barnet trivts bäst i lägenhet också. Lyckliga föräldrar ger lyckliga barn tror jag.

Anmäl
2013-03-15 17:12 #10 av: Sweelin

Jag bodde i radhus i ett mycket fint barnområde, jag är väldigt nöjd med min uppväxt även om vi hade täta grannar, det gjorde det hela mycket lättare att träffa vänner också.

Anmäl
2013-03-15 17:30 #11 av: fruktgumman

Nej barn får knappast en dålig uppväxt av att bo i lägenhet.

Själv är jag uppvuxen i hus och trivdes utmärkt. Hade vi flyttat från huset då jag var i 8-10 års åldern hade jag dock tyckt att det varit tråkigt då jag älskade att bo på landet och pyssla med alla djuren som vi hade.

Sen när jag flyttade hemifrån till en lägenhet så trivdes jag inte heller. Var ju inte alls van att höra grannar i trapphuset, behöva boka tvättstuga osv. Nej jag ville bara tillbaks till hus och några år senare blev det så

Anmäl
2013-03-15 17:31 #12 av: Toxics

nej det är låter bara knasigt. Klart att ett barn kan må bra av att växa upp i lägenhet.
jag själv växte upp i hus och älskade det. Men känner många som har vuyxit upp i lägenhet och älskade det.

Anmäl
2013-03-15 17:45 #13 av: redytogo

tror det är som man vänjer sig vid

Anmäl
2013-03-15 17:45 #14 av: pyromanen

Självklart kan man bo i hus eller lägenhet eller kollektiv eller i en lerhydda i Afrika och ha barns om trivs.

Jag trivdes inte alls med att bo i lägenhet. Kände mig instängd i en låda och tyckte det var väldans skönt när barnen var små att bo på landet i ett torp, där vi bara kunna ha ytterdörren stående öppen den varma årstiden och de kunde springa ut o in som de ville. ingen trafik eller läskiga människor, inget kånkande med barnvagn upp o ner för trappor, frisk luft direkt utanför dörren o.s.v.  Men sen ser jag ju kompisar som är storstadsmännskor och som verkligen trivs i lägenhet och som skulle tycka det var hemskt att behöva bry sig om att rensa hängrännor, byta vattenpump och allt sånt där som följer med att vara husägare och som skulle sakna stan/få lappsjuka i skogen.

Anmäl
2013-03-15 18:31 #15 av: Portie

Spelar väl ingen roll om man bor i hus eller lägenhet. Jag har bott i både hus och lägenhet som barn (bodde i lägenhet i stan när jag föddes men flyttade senare ut till hus) och jag trivdes på båda ställen. Man fick väl kanske lite mer frihet när vi flyttade till hus eftersom det var ett mycket lugnare samhälle men i övrigt så var det ingen större skillnad för mig som barn.

Anmäl
2013-03-15 22:48 #16 av: Underbarn

Jag tycker hus! Men lägenhet är helt ok tills barnen blir lite fler eller större, typ 3 år. Jag kommer bo i hus när barn är planerat.

Anmäl
2013-03-15 23:00 #17 av: annainorrland

Bor i hus utan att skaffa barn

Anmäl
2013-03-16 09:06 #18 av: IdaT

Min bror hade helt klart trivt bättre i en lägenhet i en stad än huset i samhället vi växte upp i. Jag hade inte trivts i lägenheten utan mår som bäst när jag bor i hus. Han flyttade till lägenhet - jag kommer flytta till gård.
Det är helt klart individuellt vad man trivs bäst i och barnen kommer inte bo hos föräldrarna livet ut, därför borde föräldrarna välja boende efter vad dom trivs med. Lyckliga föräldrar är det bästa ett barn kan ha.

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv. - Søren Kierkegaard
Följ min vardag med djuren på bloggen.

Anmäl
2013-03-16 12:30 #19 av: Maria

Jag själv är uppväxt i miljonprojektets Sverige i ett 8-våningshus i Göteborg.

Vår son bodde med oss i lägenhet tills han var 14 då flyttade vi till hus.

Jag är övertygad om att barn kan väx upp i "täl" och må bra beroende på föräldrar och socialt nätverk.


/Maria

 

Anmäl
2013-03-16 14:15 #20 av: viktoria91

Jag är själv uppväxt i hus, skulle jag vilja ha barn skulle jag valt hus. Mkt större frihet att kunna gå ut i trädgården och så än att bo i hus. Ja, jag tur synd om barn som bor i lägenhet.

Anmäl
2013-03-16 14:17 #21 av: Maria

#20 Varför skulle det vara synd om barn som bor i lägenhet?

/Maria

 

Anmäl
2013-03-16 14:25 #22 av: ramm5tein_

Allt handlar om vad man gör det till som föräldrar. Jag som är uppvuxen i hus var ofta lite avundsjuk på de som bodde i lägenhet, det verkade så mysigt tyckte jag! Så länge man inte stänger in barnen i lägenheten så att det inte får gå ut är det väl inga problem att gå till närmsta park/fara och bada/hitta på utflykter och dylikt? Allt handlar ju om bra kontakt.

Anmäl
2013-03-16 16:13 #23 av: Afturelding

Jag tycker väll snarare att det handlar om kvadratmeter mer än hurvida det är hus eller lägenhet. Fem barn och två vuxna i en tvåa på 40 kvm är i min värld inte det idealiska. 

/Rebecca
Sajtvärd på kladsomnad.ifokus.se
Medarbetare på fantasy.ifokus.se

Anmäl
2013-03-16 16:19 #24 av: Fridaaaa

Säger som #23. Det handlar mycket om ytan men även mycket annat :) Så man kan inte säga att barn som lever i lägenhet mår sämre osv än barn som växer upp i hus :)

 Medarbetare: rexkaniner, Support. Hundar

Min blogg Besök gärna! :D

Anmäl
2013-03-16 18:52 #25 av: Underbarn

De barn/ungdommar som jag känner som har vuxit upp i lägenhet är så mesiga... De vågar inte sova ensam i ett hus, de vill inte ens bo i hus i framtiden för de är så van vid att bo med folk nära en (lägenheter) och att det känns "säkert" och tryggt. Annars märks det ju inte. Men de bor i trånga ytor, vet en familj med 3 barn som bor i en trea (dvs 5 st med föräldrar)... de delar sovrum och äldsta är 19. Min storebror (inte samma mamma) bor i lägenhet, i en tvåa så hans mamma sover i vardagsrummet.

De är inte van att klippa gräsmattan, skotta eller sköta en trädgård. Min farmor ville inte hålla på med sådant (som ung vuxen) så hon ville köpa lägenhet än hus, vilket de gjorde.

Anmäl
2013-03-16 21:07 #26 av: LinaLj

Mina ev barn kommer att växa upp på landet. Helt enkelt för att jag inte kan tänka mig att bo i stan. Jag är uppväxt på landet och det finns så många upplevelser som jag vill dela med mina barn. Jag vill kunna odla våra grönsaker, göra vår egna saft och sylt, kunna ha djur och helt enkelt föra vidare de värderingar som jag har. 

Där med inte sagt att jag tror att barn som växer upp i lägenhet har det sämre. Jag tror att det har mindre med att göra hur man bor och mer att göra med vad föräldrarna gör med barnen. 

Jag har under perioder i min barndom bott i lägenhet, men som det naturbarn jag är Skrattar så har jag alltid längtat till landet. Att gå från att kunna springa ut och leka i trädgården och skogen, till att nöja sig med en lekplats omgiven av betong och asfalt var väldigt jobbigt för mig. 

Anmäl
2013-03-16 21:34 #27 av: Underbarn

#26 Håller med, tänk vad roligt och gott med hemgjord saft, sylt, hemodlade grönsaker, sockerärtor MUMS :) gå och plocka hallon och vinbär osv.

Anmäl
2013-03-16 21:54 #28 av: Gur4m1

JAg bor i lägenhet och har både vinbär, jordgubbar, rabarber och ...däremot inga hallon, men massor med smultron, bor 15 min från centrum med buss eller cykel till en av Sveriges 5-6 största städer (säger iofs inget). Jag säger att barnet bor där vi har råd att bo och som är praktiskt i förhållande till matbutiken/Skola/Dagis/Arbetsplats :)

 

Hur är ju supernajs på sina sätt men jag är uppvuxen i hus och jag vill minnas en massa plgåor som litens om att skotta fram pappas bil tidiga mornar, kratta löv, hjälpa till att kapa,klyva och stapla ved -__- och även den där jäääääävla gräsklippningen och fy fan för att hacka upp de där jäääävla potatisarna!!  Nej tack. Finns barn att leka med även i trapphusen och det finns skog att gå till i närheten..någonstans, vill de ha hallon så finns det i butiken eller så fixar jag en kolonilott osm tar 5 min att kratta. Hus innebär ständig oro och nojja över när man ska måla om, bygga om, om något är ruttet, mögligt eller bara luktar oroväckande skumt. Bya foder, byta värmepump...

Man måste juinte bo i lägenheten som har porten som går rakt ut på stureplan :> Men ändå bo bekvämt, lämpligt och jäkligt bra även för barn. JAg bodde mitt ute iskogen men inte hindrade de tmig från att umgås med knarkare, supa arslet av mig och göra andra, likvärdigt dumma saker. Där jag bodde fanns det både fullgubbar och våldtäktsgubbar och incenstgubbar, trots att jag bodde i lugna, fina byn med de lummiga våldtäktsbuskarna och källarplanen där ingen hör dig skrika...

Nej..jag tycker inte det är att va en dålig förälder att bo i en stad, eller hyreshus, i en liten håla...om man har barn. Tvärt om så upplever jag att man förmodligen får mer tid över till att göra annat/Råd att göra annat.

Anmäl
2013-03-16 22:08 #29 av: Maria

Flera som jag känner och har barn och skaffat hus jobbar häcken av sig för att få ekonomin att gå ihop så det blir inte så mycket över, varken till barnen eller till att odla, safta och syltaSkämtar

/Maria

 

Anmäl
2013-03-16 22:21 #30 av: LinaLj

#28 Klart att man kan ha trädgård även i lägenhet och visst finns det mycket som måste göras i ett hus. Men det ser jag inte som negativt. 

Sedan om det är billigare att leva och bo i lägenhet är väl diskutabelt. Det beror förmodligen på var man lever, hur man lever och så vidare. Jag betalar tex två tredjedelar i dag när jag bor i hus med 4 rum och kök än vad jag gjorde när jag bodde i en liten tvåa i utkanten av stan. Räknar man sedan in att jag nästan är självförsörjande på vissa grönsaker och sylt/saft och ägg så bor jag bra mycket billigare här. Men det är klart, om man köper ett hus för två miljoner så blir ju kostnaderna andra... 

Anmäl
2013-03-17 00:25 #32 av: Gur4m1


#30 frågan rä väl mer vad jobbar du med? De flesta som bor så pass långt bort fårn stan att husen inte kostar runt närmare miljonen istället får lägga ut massa pengar på bil och bensin (För där går oftast inte buss nog ofta för att få iväg hela fmailjen till dagis, skola och jobb). Sen betalar du kanske 2000 kr i månaden i el/värme men alla de där enormt stora utgifterna när du måste kitta om fönster, byta stuprännorna, laga taket, kolla stommen, sanera mögel, renovera badrummet osv? Måla om huset, ålla med trädgårdspryttlar, Man kna ha egen brunn och avlopp men även de ska ju skötas och kostar. Sophämtning, väghållning, (om man bor riktigt uti tjotahejti). Nä, jag är nog lite för bekväm, och de flesta när de säger "hus!" så tror jag inte att de tänkte snöa in på att enbart hänga hemma. Vet inte hur din sits ser ut, men jag upplever att jag har större frihet här i "stan", och då är jag skogsmulleunge själv. Enda fördelen med hus på landet är 1. Man kan ha djur som man inte bör ha i lägenhet. :> 2. Man kan gå omkring naken hela dagen utan att behöva bry sig om persiennerna är neddragna eller inte (beehöva och behöva, men jag bryr mig -_-.) Det saknar jag nog mest.

Anmäl
2013-03-17 07:22 #33 av: pyromanen

#32 Självklart hänger kostnaden ihop med hur man räknar. Allt det underhåll du nämner kan man göra själv om man är sån lagd och då är kostnaden bara materialet om man inte räknar kostnad för sitt eget arbete, vilket husägare oftast inte gör. Är man väldigt ohändig eller ointresserat av praktiskt arbete bör man nog antingen köpa ett nytt (dyrt) hus eller räkna med en helt annan underhållskostnad.

Det som är alldeles rätt för den ena är totalt fel för den andra helt enkelt.  Men det är nog en klar fördel att känna sig själv litegran för att ta rätt beslut om att köpa hus eller inte. Tycker jag det låter som en trevlig grej att kitta fönster på semestern eller låter det hemskt?  Jag tycker det är riktigt trevligt att kitta fönster och det bästa min man vet är att klyva ved.  Vi har renoverat ett renoveringsobjekt och bara haft hantverkare én gång på 13 år (plåtslägare till svåra ränndalar), allt annat gör vi själva, även sotning och bilreparationer. Vårat hus är 340 kvadrat + stora uthus. "Gratis" (förutom arbetet och investeringarna) uppvärmning med solvärmefångare + vedpanna. 700 kr el. Så våra månadskostnader för huset är mycket små. Inga lån heller.

Anmäl
2013-03-17 12:39 #34 av: Gur4m1

Men många är inte så lagda. JAg har en pappa som skulle kunna bygga hela huset själv men fortfarande så kostar saker :) Och man ska ju ha tid, han arbetar och har därför fullt upp under sin lediga tid- varför jag sällan fått umgås med min pappa när jag växte upp. Badrum skulle renoveras (tror rätt få händiga knackar till sitt eget kakel) och huset byggdes ut, tak skulle bytas, husfasaden målas, delvis bytas, sånt där som tar tid, speciellt om man gör det själv Jag utgick från att man gör allt det jag räknade, själv. :) Alldeles för bökigt anser jag. Tycker jag är rätt tydlig med att detta gäller mig, så att ens nänaa att det som är rätt för den ena är fle för den andra känns som en attack på att jag skulle ha talat om för folk att bo i hus minsan suger balle. Jag tycker dock inte att det är så himla kul, jag tycker inte att barn i lägenhet är =Dåliga föräldrar.

Pyromanen; Låter som ni har det riktigt trevligt. Min dröm är ju att kunna vara självförsörjande på en gård, tyvärr är min pojkvän totalt ointresserad och född med tummen mitt i handen så det skulle ju bli jag, eller en hantverkare som skulle göra allt. Så jag avstår hellre. Men att ha solpanel men ni har inga lån säger du? Har du ärvt pengar eller lyckats få bidrag? Eller sparade ni bara massor av år innan ni slog till? För pengarna för köpet ska ju komma någonstans ifrån. Kan abra säga att alla husköpare inte har det så idylliskt som ni verkar ha det, utan lån etc. Däremot det där med vedklyvning. Ja, för mig är det bara ett minne av en lång radda av fina sommardagar där vi inte fick åka och bada för vi skulle stapla ved, ungefär så. Nu hade min pappa aldrig tid att följa och bada,även de dar vi inte staplade ved, men då kunde vi iallafall följa med grannens föräldrar, som aldrig klöv eller staplade ved :> De åkte ofta och badade med sina ungar. När jag var 15 sa min mor ifrån "nu har du förstört sista sommarlovet för mina barn".. Karaktärsbyggande..vettefan. För en del kanske.

Anmäl
2013-03-17 13:09 #35 av: pyromanen

#34 Köpte huset för 400 000, lånade rubbet. Amorterade snabbt hälften (hade heltidsjobb och bra lön i början) och sen kom mannen o köpte in sig med pengar han hade på banken från försäljning av hans förra hus och då var lånet borta. Sen har vi renoverat vilket kostat en hel del i material, men eftersom vi lever billigt så har vi haft råd med renoveringarna efterhand med de pengar vi tjänat (stor marginal varje månad) Att inte betala räntor motsvarar ett gäng tusenlappar varje månad man kan lägga på material istället för att berika bankarna med dom.

Solvärmefångarna har maken byggd själva (ej elpaneler). Materialkostnad ca 10 000.

Ved ska klyvas på vårvintern Glad, inte mitt i sommaren. Härligt ju att stå ute precis nu soliga dagar i mars o klyva o stapla (om man är sån lagd).

Idylliskt skulle jag inte kalla det, det är ju mycket jobb, men vi trivs så. och visst krävs det lite balansgång ibland, så man inte glömmer att åka o bada på sommaren. Eller så man inte bara är på verandan när man kittar verandafönstren utan också hinner sitta på samma veranda o njuta.

När barnen var små var det fantastiskt att bo såhär. När de blev tonnåringar blev det mycket skjutsande eftersom det inte längre var bäst att leka koja i skogen utan det var stan, aktiviteter och kompisar i stan som lockade.

Anmäl
2013-03-17 13:35 #36 av: Gur4m1

Vi klöv den inte på vårvintern kan jag säga, eller kanske dne klövs men det var påsommaren vi började forsla veden från klyvplatsen till där de skulle förvaras under vintern och staplas. Det sög >_<Jag är "sån lagd" att jag inte är rädd att ta i. Men nu pratade vi om barnfamiljer, jag hade inte direkt ett val som barn om jag skulle vara med eller inte, och jag kna inte säga att jag såg det som "kvalitetstid" med mina föräldrar. :)

Även som tånåring gillade jag att bo på landet, rent så-är jag ingen storstadsmänniska. Bara att arbetet aldrig kändes mödan värd och mer uppoffringar än någonting annat. Jag är själv inte speciellt organiserad så att slippa tänka på gräsklippningne och vedklyvningen vore himla skönt och skulle nog ge mig både mer ro och tid över för barnen. HAr nog med annat att fundera på. Men för någon som finner sånt här arbete som meditativt och rogivande så är väl hus rena drömmen.

Anmäl
2013-03-17 13:41 #37 av: ettlitetalias

Jag vill bo i hus, men inte for att jag tanker pa barnen, utan pa mig sjalv :P Jag ar uppfodd i villa med stor tomt, och kanner mig instangd och deppig om jag inte kan ga ut och lagga mig pa grasmattan om sommaren, eller hitta ett rum i huset dar jag kan vara ostord och ha en liten vra. Sen sa vill jag ju garna att barnen ska kunna leka pa grasmattan istallet for att springa pa gatan bland bilarna for att komma till parken.

Anmäl
2013-03-17 14:54 #38 av: Gur4m1


Fast det finns gator utanför många hus också, eller som i mitt fall- lägenhetsområde med skog, parker, skola och butiker utan att behöva korsa en enda biltrafikerad gata. T.ex jag skiljer på villaområden (som också är hus med trädgård) och "hus pålandet" där jag själv växte upp. Jag känner mig mer inträngd i ett villaområde än i en lägenhet. Läenheter är ju oftast åt 1-2 håll, men som villaägare i ett villaområde är man vekrligen omringad av alla sina grannar! Men det är ju jättkeul för barnen att ha en massa grannar/grannungar att lära känna när de växer upp :) Jag är lite kluven på det sättet. Bor man öde blir barnets sociala liv lite utsatt, samtidigt som risken för "fel påverkan/farligt umgänge" ökar med ju fler man omger sig med.

Anmäl
2013-03-18 10:03 #39 av: [Zorita]

Jag trivs inte alls i lägenhet och skulle vara jättedeppig om jag tvingades in i en liten sån igen. Det är så mysigt att pyssla i trädgården och lukta på gräset. Nu hyr vi iofs hus för samma pris som en lika stor lägenhet skulle kosta och hyresvärden sköter allt underhåll. Men vi är så lagda att vi gillar att pyssla utomhus.

Förut föredrog vi att bo i en liten skrubb och gå ut och äta ofta eller resa för pengarna, men prioriteter ändras ju. Visst kanske mina föräldrar kunde rest mer om de inte haft stort hus, men då hade jag ju inte haft de där vackra minnena av att leka på gräsmattan, plocka äpplen och göra sylt, leka i lekstugan osv. Inte för att det ena är bättre än det andra, men jag vill ju gärna ge mina barn det jag gillade under uppväxten. Och för mig var det just att pyssla i trädgården, leka med syskonen på gräsmattan och plocka äpplen på hösten. Kanske är det just så att man gör som man blivit uppvuxen i de flesta fallen?

Anmäl
2013-03-18 10:07 #40 av: Fridaaaa

#39 Har man marklägenhet, så kan man ha trädgård, även om den ej brukar vara stor :)

 Medarbetare: rexkaniner, Support. Hundar

Min blogg Besök gärna! :D

Anmäl
2013-03-18 10:12 #41 av: [Zorita]

#40 Ja det är ju ett alternativ, fast då har man grannar ovanför och jag brukar tycka det är värst med grannar ovanpå. Nu bor vi i ett townhouse, det kanske blir radhus på svenska? Men helst vill jag bo i villa och slippa grannar vägg i vägg helt och hållet.

Anmäl
2013-03-18 10:13 #42 av: Fridaaaa

#41 Inte på alla ställen :) Vet dem som bor i marklägenheter, och de ligger bara på rad, eller radlägenheter kanske det heter? Men de har liten trädgård och inga grannar ovanför :)

 Medarbetare: rexkaniner, Support. Hundar

Min blogg Besök gärna! :D

Anmäl
2013-03-18 11:03 #43 av: Greigh

Vi skall strax flytta till en 4:a rums lägenhet på ett kollektiv-boende. Det är inte lika hemskt som det låter, då vi har lika mycket privatliv som i ett vanligt boende. Enda skillnaden är att hela huset hjälps åt med städning och underhåll, vilket resulterar i billigare hyra. Blir väl mycket gemensamma fester osv, men det är inget tvång att besöka det.

Finns tillgång till gym, bastu och ett stort lekhus. Samt en matsal där man kan bjuda resten av huset på en gemensam lunch. Som sagt inget tvång av någon, men tillgången finns ^^. Annars har man som vanligt en riktig lägenhet att bosätta sig i :).

Jag tycker inte att hus är en viktig nämnare när man skaffar familj. Jag och min sambo har i största delen av våra liv bott i lägenhet och vi trivs med det. Skulle dock inte tacka nej till hus heller, men det är också en fråga om ekonomi och underhåll. Alla har inte alltid råd.

Anmäl
2013-03-18 13:40 #44 av: mikkan01

Är uppvuxen i lägenhet och trivdes väldigt bra när jag var mindre. Nära till kompisar, skolan 100m ifrån...bästa vännen en trappa ner. Flyttade till hus när jag var runt 8-9 år och det var jobbigare att ta sig till kompisar, skola, centrum och allt sånt där som var jättekul. 

När det är dags för barn för mig så vill jag helst vara bosatt på landet redan innan, mest för min skull...just nu vill jag inte alls bo i lägenhet trots att jag trivdes jättebra när jag var mindre. Vill ha naturen som granne Cool

Anmäl
2013-03-18 15:43 #45 av: NinniH

Även om man skulle vilja bo i hus så är det ju inte alltid möjligt. För oss är det inte det av flera anledningar. Dels kostar det, både när det ska köpas och även underhåll etc. Dels så skulle det innebära problem vid transport för oss, då vi i sådana fall vill bo på landet. Men jag pluggar på universitetet som ligger inne i stan och har inget körkort, så jag är helt beroende av lokaltrafiken för att ta mig dit.

Jag må vara uppvuxen i hus, men det huset låg så centralt att det lika gärna rent tekniskt skulle kunnat vara lägenhet. Jag kan inte se att bo i lägenhet ger en sämre uppväxt. Våra barn kommer växa upp i lägenhet.

Kram Ninni
♥•*¨*•.¸¸♥ Chanipet Design & Foto ♥ ¸¸.•*¨*•♥

Anmäl
2013-06-19 17:46 #46 av: tlover

För jag och min man var det viktigt med att skaffa hus innan barn/när barnet var bara litet. Delvis för att vi har växt upp i hus och delvis för att vi mår skit av att bo instängda i en lägenhet.

Sen kan väl barn må bra i en lägenhet men våra (framtida) skulle inte göra det (för att vi skulle vara så hemskt deprimerade)

För oss var till och med hus viktigare än fast jobb (för det är så svart att få) men nu har vi ju redan hus som vi äger (mitt ute i tjotahejti med vedhuggning och allt och vi älskar det) utan lån så det blir inte dyrt i slutändan ändå för oss.

Vad vill du läsa om nästa månad? Rösta!


Anmäl
2013-06-20 15:47 #47 av: citytjejen

Det spelar väl ingen roll, så länge man trivs med sina boendeförhållanden. Jag har alltid bott i lägenhet och vill inte flytta till hus, och barn är uteslutet.

Anmäl
2013-06-20 20:11 #48 av: [NinaCrown]

Är uppvuxen i både lägenhet och hus, och jag skulle nog säga att jag föredrog lägenhet men är nog för att jag bodde huvudsakligen med min mamma i just lägenhet...

Sen tycker jag att lägenhet känns mer privat på något vis, och jag gillar privat. Dock vill jag flytta ut i hus någon gång i framtiden, men då på en liten gård som är så pass ensam att jag kan snosa runt i min trädgård utan att se grannarna göra samma sak Skrattar

Anmäl
2013-06-20 20:22 #49 av: Fridaaaa

#48 Beror nog på vad för lägenhet man har Lipar
När min sambos bror bodde i en annan lägenhet, hörde man det mesta grannarna sa och gjorde xD

 Medarbetare: rexkaniner, Support. Hundar

Min blogg Besök gärna! :D

Anmäl
2013-06-20 23:04 #50 av: [NinaCrown]

#49 Lägenheten jag bor i nu har den fina finessen att jag kan se rakt igenom grannarna mitt emots hela lägenhet, jag kan alltså se ut genom deras fönster på andra sidan deras lägenhet, och de kan se exakt vad jag gör i min om jag inte har persiennerna nere på kvällarna Skrattar

Det jag menar med privat är nog mer det hela med att man inte måste vara trevlig och social med sina grannar på samma sätt som när man bor i hus, känner jag iaf. Jag har bott i många olika lägenheter, men aldrig haft några problem med mina grannar. De flesta jag känner som bor i hus, har dock problem med jobbiga påträngade grannar... Men kan ju vara otur min känsla är baserad på Förlägen

Anmäl
2013-06-21 12:57 #51 av: Hera

50 jag känner tvärt om . Hus medför grannkontakt, det gör inte lägenhet.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-06-22 07:38 #52 av: tlover

#51 det gäller inte här, närmaste huset är 1 km bort (i början var folk från grannbyn intresserade och hälsade på men nu har intresset svalnat

Vad vill du läsa om nästa månad? Rösta!


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.