Jag vet inte vart jag ska ta vägen.. För snart en månad sen gjorde min pojkvän slut med mig efter 2,5 år tillsammans. Under hela den tiden som jag tänkt att det var påväg mot det bättre, efter mycket strul och trassel, så hade han länge funderar på att göra slut. Allt var underbart på morgonen, men mitt i allting så började vi tjafsa om något onödigt och han valde att lämna relationen. Jag var helt knäckt och vägrade att acceptera det som hänt. Jag trodde att det bara var tillfälligt, imorgon skulle allt vara som vanligt igen. Men det blev aldrig som vanligt, det var på riktigt. Jag var helt förstörd. Han valde sedan att försöka igen, efter ca 2 veckor & jag svävade på moln, rättare sagt, vi svävade på moln. Allt var underbart och båda var jätteglada. Detta höll i ungefär en timme, jag skulle gå hem för att vi skulle ses på kvällen, men då ångrade han sig. Han sa att det var hans hjärna som höll på att lura honom. Han visste inte varför han var så förvirrad. Han krossade mitt hjärta, igen. Jag bad honom att inte höra av sig till mig igen, för jag kan inte bara vara hans vän, jag älskar honom för mycket. Allt jag vill när jag ser honom är att vara nära honom, efter 2,5 år var min mage fortfarande fylld av livliga små fjärilar. Han hade förståelse för detta och vi beslöt oss för att säga upp kontakten med varandra. Jag var förstörd igen, såklart. Men ett flertal gånger har han ringt mig och varit ledsen, sagt att han saknade mig och sådant, ungefär som att det var jag som hade bollen. När jag nämner detta så säger han att han inte vet vad han vill och att vi ska lägga det på is. Men jag vill inte lägga det på is? Jag vill vara med honom, jag vill göra allt för att få honom lycklig! Det är inte snällt mot någon av oss att han ringer och är ledsen av saknad, varför ska han vara så förvirrad och inte kunna bestämma sig? Jag är så trött på detta. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag är arg på honom, jag hatar det han håller på med, jag ogillar personen han är nu, jag vill inte ha något med honom att göra, jag saknar honom, jag vill att det ska bli vi igen. Vad händer med mig? Och vad ska jag göra egentligen? Jag hör aldrig av mig till honom, det är han som får komma till mig, jag ger honom utrymme och tid att tänka. Jag provade att inte besvara hans meddelanden men jag mådde för dåligt av det. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.. Han säger att vi ska låta det vara ett tag & se vad som händer, men jag orkar inte "vänta"? Eller ska jag ta det som att det är 100% slut & gå vidare? Finns det något jag kan säga till honom för att skynda på "processen" - alltså, att komma fram till ett beslut? Vad tror ni?