Jag känner igen mig!

Innan har jag sagt att jag absolut inte skulle gifta mig när jag blev äldre. Och OM jag nu mot all förmodan skulle gifta mig så skulle det inte vara något bröllop utan vi skulle endast skriva in oss.

Men nu när jag har träffat -vad jag anser- är den rätta så skulle jag verkligen vilja förlova mig, gifta mig och ha ett litet bröllop. 😊

Har aldrig känt så och jag blir nog förvånad om jag skulle känna så :)

Men vad kul att du känner så :D hoppas det blir av någon gång då :)

Japp.

OJa! När jag va yngre va hemmafru lika med döden. Det var kvinnoförnedrande och medeltida enligt 15åriga mig. Nu är det allt jag vill. Skaffa barn och ta hand om min man med middag efter jobbet och allt sånt. Vara någons fru och mamma. Vkonstigt tur livet kan förändras

Åhå, vad spännande! :D kan inte påstå att jag känner igen mig, har alltid haft en romantiserad dröm om prinsessbröllop och familj :P Verkligheten blev inte sådan då vi istället valde att gifta oss i hemlighet, men det var lika fantastiskt det, och jag har inte vant mig med det nya efternamnet än :P

jag har gått igenom det där med förlovning, barn o allt, men aldrig varit gift

Nu med mannen jag har ett förhållande med skulle jag mkt väl kunna tänka mig gifta mig med o drömmer faktist om o få göra det oxå

Jodå…:D Känner så med min nuvarande, att jag gärna skulle ha både barn, hem och gfta oss- när man är redo för det. Hemmafru vill jag däremot inte bli. Så rika är vi inte så han skulle inte ha råd attbetala min pension +mitt behov, + all hyra och mat på enbart sin lön. No way, och det är helt okej. Att jobba som kvinna är också att ta hand om sin man ^_^ anser jag.

#4 Gifta sig har väl inte med hemmafru att göra. 2 skilda saker. Gifta sig kan man göra fast man vill jobba. Och utan att skaffa barn också.

#7 visst är det det :) kommer inte heller ha råd att vara hemma (om vi inte bestämmerm oss för att bo i villavagn :). Att ta hand om sin man är väl egentligen bara att älska och bry sig om varandras behov. Men hade gärna varit hemma med en hög ungar och lite djur. Vem hade inte velat det ;) TS du vet, man kan planera bröllopet så man är redo när det är dags ;) det är mycket att tänka på och att ha ett hum om vad man vill ha skadar inte. Även att veta vad som finns runt omkring en och lite mer hur man vill göra. Minskar stressen när tiden är inne :p. Vårat budget bröllop är planerat nästan in till minsta detalj. Sambon vill inte gifta sig för pengarna utan vill hellre göra annat för dom så jag har tagit det som en utmaning att planera ett bröllop så billigt som möjligt. Enda bekymret är tårtan som är det enda viktiga för mig. Lär inte gifta oss fören det är barn i magen och då är det ju bra att allt är under kontroll ;) speciellt eftersom vi säkert skulle behöva flytta med. Sen är det fruktansvärt roligt att fantisera om bröllop :)

#9 ja om man haft råd med det och sluppit en gnällande, sönderstressad överarbetande man (dvs levde med en miljonär t.ex) så skulle jag gärna gå hemmea med djur och barn. Då har man ju råd med det. Tid att umgås med sin fmailj är ju värt mycket.

#10 det är allt. Pengar är inte värt något om man inte kan njuta av det tillsammans.

Innan jag träffade min man så "skulle jag" flytta till lägenhet i en storstad, aldrig skaffa körkort, aldrig skaffa barn och leva singel resten av mitt liv, max leva med en katt (men antagligen inte då jag tycker att katter ska få gå ut)

nu är jag gift, bor i hus på landet (1 km till nästa granne), har katt, kaniner, höns och häst (ska skaffa getter och gäss), går på körskola och vi försöker skaffa barn 😊

Allt det där var nått jag helt plötsligt började längta till då jag träffade min man (aka "den rätta")

Självklart:)

Håller med!
Vi har varit tillsammans i två år, vi pratar om att skaffa barn men det kommer dröja lite till eftersom ingen av oss har fast jobb.
Jag vill gifta mig, längtar ihjäl mig typ, men dock inte först om kanske tre år när vi varit tillsammans i fem år..
Vi småpratade lite om det här för någon vecka sen då han sa "jag tror att vi kanske kommer gifta oss"
Vilka jag tolka som "vi kommer inte vara tillsammans så länge"
Sen sa han "att gifta sig är inget jag prioriterar det enda som händer är att du tar hälften av mina saker sen om vi skiljer oss"
Jag blev jätteledsen, hur kan man tänka så egoistiskt när det gäller någon man älskar??? 

Det enda han har just nu också är data, tv och lån på bilen så nej jag är inte ute efter hans saker. 
Men han har sagt efteråt att han vill gifta sig om några år.

#14 vilken tråkig inställning han har till äktenskap :( min sambo tycker det är slöseri med pengar 'vi kommer ju leva ihop, varför slösa pengar på det bara för att tala om det för alla andra?'

Om jag har! Jag vill gifta mig redan nu, har hittat den man jag anser är den rätta för mig.

Yes! Innan sa jag att det bara var meningslöst att gifta sig och nu vill jag jättegärna gifta mig med min sambo :P

Har aldrig velat gifta mig, fram tills att jag träffade min man. Vi gifte oss efter åtta månader tillsammans och det är det bästa jag gjort!

Näe… jag har nog alltid velat vara gift nån gång i framtiden. Inte att ha ett romantiskt bröllop och allt lull-lull runtomkring, men att känna en sån samhörighet med en annan människa att vi vet att nu är det vi, för resten av livet.

När jag var 20 och tokförälskad trodde jag att det var den stora kärleken och att det aldrig skulle kunna finnas någon annan, men jag funderade nog faktiskt inte så mycket på giftermål då. Tack och lov - så här efteråt kan jag ju se att det hade varit en vääääääldigt dålig idé

Men till slut hittade jag någon som jag kände att jag kunde leva tillsammans med även när det blev vardag och trist och man har otvättat hår och tjatar på varann om småsaker 😇

Precis sådär känner jag nu, har aldrig velat gifta mig men nu kan jag inte tänka på så mycket annat.
(Samma sak med barn, aldrig varit intresserad men nu drömmer jag om att få sätta små knoddar till världen tillsammans med denna fina man)

Kärleken rubbar hela ens värld ibland :)

Mmmm 😃

Jag friade häromdagen.