Vad är han själv beredd på att ge upp? Det bästa vore väl ändå om han slutade dricka helt? För er alla tre skull. Är han inte beredd på att ge upp alkoholen skulle jag inte satsa på honom.

Bara om han ger upp drickandet. Jo mer kär du blir i honom och ju mer involverat desto svårare lär det bli att sätta gränser och stoppa det igen eller ställa krav. Bättre att vara tydlig innan.  Annars lär du hamna där du redan vet du inte vill hamna!

Håller helt med Cristine. Kan han ge upp spriten är det absolut värt att satsa på. (Med risk för återfall och allt vad det innebär). Då skulle jag iaf kunna tänka mig det. :)

Vet inte om det är elakt men…nej skulle jag säga. Ja om han är medveten om sina prblem och villig att lösa dem. Alkis är ett problem, och har man barn och dessutom själv råkat ut för det i sin egen fmailj så vet jag inte varför du måste fråga oss här om det är en bra eller dålig idé.Är själv från en missbrukarfamilj och släkt och jag säger "nej nej nej". Det är inte värt det. Då ska han vsa att han vill och faktiskt vara nykter ett tag. Här ska du tänka på dig och din dotter. Du kan inte heller veta om det blir en fara i framtiden. En alkis är inte att lita på. En alkis är väl just någon som dricker för mycket och inte alltid har kontroll-men tror det.

Så jag vill inte vara elak och hoppas att jag inte är nedvärderande- säger inte heller att en alkis inte förtjänar kärlek- bara att en mamma borde se till sitt barn först och här VEt du att han har problem och ni har ännu inte blivit så engaerade i varandra….jag skulle avstå om jag var i dina skor. Men jag vet att det är lätt att säga så.

Min pappa var alkis som aldrig blev frisk och dog som detta. Jag som inte själv dricker och tycker det är äckligt hade inte låtit honom kommit nära mitt barn.

En fråga: Hade du låtit honom ta hand om ditt barn ensam hemma själv någon gång? 

Om svaret är nej så finns det inte så mycket mer att prata om.

Sådana människor som dricker brukar oftast fortsätta och var beredd på att bli sviken 24/7

Med tanke på att du växt upp med en alkis så borde väl det avskräcka dig från att starta ett förhållande med en och utsätta ditt barn för det.

Precis som er tänker jag. Dock då vi bröt upp innan dottern sa han att han aldrig skulle sluta dricka. Han har de svårt ( såklart vill han så klarar han de, de är bara hand ork jag är orolig för) för jag ser på honom att han inte vill han vill inte dricka. Han vill vara med mig/oss ( bara träffat dottern en gång). De är de som hör de så svårt att veta vad jag ska göra. För jag ser de på honom att han vill inte längre/orkar inte men har inte styrkan att sluta själv och förlora dom få han har. Han fick dessutom diagnosen MS för ca 2år sedan. Och oron för den och för att lindra skakningarna gör att han dricker mer. Enda anledningen att jag träffade honom igen är att jag vet att han har de svårt.. Och jag som vill att alla ska må bra få sån ångest.

Jag håller med #4. Jag har en vän som gick in i ett förhållande där han var alkoholist med inställningen att hon kunde "fixa" honom. Jag som är uppväxt med alkoholister i min närhet försökte berätta att det inte funkar så. 

Det är en sak med en nykter alkoholist, de är medvetna om problemet och har tagit tag i det. Men någon som fortfarande är mitt uppe i det… nej. Frågan är om han erkänner att han är alkoholist och vad han i så fall är beredd att göra åt det?

"Enda anledningen att jag träffade honom igen är att jag vet att han har de svårt."

Där har du ju svaret på din egen fråga. Det är inte kärlek att tycka synd om någon och vilja ta hand om någon. Och är det inte kärlek är det inget att satsa på som förhållande.

#6 nej, de skulle jag inte men de beror på att han träffat henne en gång och han har aldrig varit uppe i mycket barn så han vet inte riktigt hur man tar hand om dom. Men skulle jag tex gå på affären över vägen skulle hon få vara med honom. Hur blir de då? Som sagt jag vet hur de är att växa upp med en alkis men aldrig sett någon som velat ta sig ur de. Och jag ser ingen större skillnad i att bli sviken av alkisar eller andra nyktra personer.

#10 menade inte alls så! Menade att jag ville träffa honom gör att se hur han mår, vad han gör och för att mina känslor fortfarande finns kvar för honom. Dumt skrivit av mig. Är ju ganska svårt att förklara allt genom text dessutom.

Varför inte satsa på en bra karl som faktiskt kan ses som en bra pappa till barnet istället för att gräva djupare ned i avgrunden?

Förlåt alla om ni blir lite förvirrad ibland. Har lite svårt att få ut allt som jag menar riktigt i en text.

#8: Alla alkoholister dricker för att de har det jobbigt på ett eller annat sätt. Att det finns något i deras liv som de inte vill eller kan hantera. 

Om man är redo att sluta så tar man tag i det. Det finns enormt mycket hjälp att få, allt från medicinsk hjälp till frivilligorganisationer där man hittar stöd och nya vänner som går igenom samma sak. Om han verkligen är motiverad att sluta dricka så måste han göra det men det måste ske för hans skull. 

Risken är att om han blir nykter bara för att du finns där så lägger det en enorm tyngd på dig. Vad händer om du vill lämna honom? Om han säger att han börjar dricka om du lämnar honom? Det är en press som ingen ska leva under.

Om han har MS så borde han verkligen sluta att dricka då alkohol kan försämra sjukdomen.

#12 Ok.

Personligen hade jag inte kunnat ha ett förhållande med en missbrukare. För även om denne lovar att den ska bli ren, och den är ren några veckor så vet jag hur lätt det är för personen att falla tillbaka vid minsta lilla motgång. Den oron skulle jag aldrig klara.

Du får väja själv, men jag anser att risken är för stor med tanke på att du har barn.

Tack

Sviken kan man bli av nyktra men skillnaden är inte om utan NÄR man blir sviken eller skadad när man lever med en alkoholist. Så tänker jag och anser mig ha goda grunder till att få tänkte så runt det hela.

Skydda och måna om dig själv och ditt barn TS. Den där mannen kan du hjälpa men gör det med ett avstånd, kanske som en vän? Det verkar vara vänner han behöver, om han nu ens försöker sluta. Ta inte på dig hans laster, det hjälper inte honom.

Vad du än väljer att göra, försök se till så att barnet inte får ta den skit som borde hållas mellan föräldrarna.

Hänger inte med riktigt, är han pappan till din dotter?

Hade ALDRIG bjudit hem en alkis till mig. Min pappa var periodare. Lägger han av helt med spriten och visar att han klarar sig utan så visst, annars är det som att be om problem.

Jag hoppas att du tar detta som det är menat, för tror det kan låta lite elakt. Men det är inte menat som kritik, utan som ett råd från en dotter med en mamma som varit i förhållande med alkoholist.

Så som jag förstår av vad du skriver, så känner du dig ensam. Du vill egentligen få veta att det är okej, och att det kan gå hur bra som helst, men sanning är att det förmodligen kommer gå riktigt illa. Det som kommer ske om du börjar ett förhållande med mannen, är att du sätter dig själv före din dotter. Det låter hårt, men det är vad du kommer göra. Självklart kan mannen vara en bra person, och hur gullig som helst, men att ha en missbrukare i hushållet är väldigt destruktivt. Man tror inte att barnet förstår, men tro mig, de förstår alltid.

Sätt din dotter främst. Det är egentligen allt jag kan säga. Jag önskar att min mamma hade gjort det för mig och min bror. Hon visste inte ens om att han hade problem när de påbörjade sitt förhållande, men du vet, du kan aktivt göra det valet som är bäst för din dotter.

En gammal romans, som tog slut i början av detta år och börjades i november 2012, var alkoholist. Inget han erkände men han var beroende.

Han sa en gång att det var släkt-kalas hos han för hans far fyllde år. Jag sa att det var lugnt och kom dit i tron om att liksom var ett litet släkt-fika (sprit var ju inte inblandat sa han). Det var värsta brakfesten och han var stupfull, fick hälla i han vatten hela tiden och han sa att han hade druckit klart men såg han med nytt glas vin hela tiden.
Det var nog där jag insåg allvaret och avslutade det hela - efter en tumult av hemska saker han gjorde mot mig med dock.
Men hela tiden jag kom dit bjöds det på sprit.. han kom in med både de och det andra till hans rum.. insåg inte allvaret.

Pratade med han nyligen och han erkände äntligen. Han hade blivit så full en kväll, tagit av sig alla kläder och ramlade och slog huvudet i stengolv och höll på att dö.

Alkoholister ska man hålla sig undan, har jag lärt mig (visste det innan pga en släkt full med dom, men insåg det i detta läge).
Håll dig undan, alkoholister har stora problem.

Jag skulle nog inte heller ge mig i lag med en aktiv missbrukare, faktiskt. Har också alkoholister i familjen, och jag är väldigt snabb att dra åt mig öronen när någon dricker för mycket eller på ett sätt som inte känns riktigt sunt.

Man är inte en dålig människa bara för att man har ett missbruksproblem, absolut inte, och man kan självklart både tycka om och tycka synd om någon som har såna problem. Men missbruket har en tendens att tränga sig före i kön i situationer där det verkligen gäller, och göra personen opålitlig även om den inte är det i sig.

En nykter alkoholist som i grunden förstår sig själv och jobbar aktivt med återfallsprevention, visst, det skulle jag kunna tänka mig. Men inte någon som fortfarande är mitt uppe i det.

Var hans vän men inget mer förrän han är beredd att sluta dricka

Jag tycker inte du ska ge dig in i ett förhållande med honom innan han själv har insett att han måste ta hjälp för att ta sig ur problemen. När han gjort det, är det fritt fram. Annars tror jag bara att du utsätter både dig och ditt barn för tråkigheter, som du inte kan lösa själv.

Nej usch skulle inte vilja ha en relation med en alkis, min pappa är det och det räcker! Testa igen om han är beredd på att bli nykterist.

Nej, inte ens värt att tänka på. Vuxna ska inte dricka kring barn.