Annons:
Etikettsvärföräldrar
Läst 8502 ggr
Exxozzie
2013-04-18 03:19

Jobbig svärmor

Detta inlägg kommer bli lååångt. :)

Jag har ett problem som bara verkar växa hela tiden och som jag inte vet hur jag ska hantera. Det handlar om min svärmor som jag helt enkelt inte kan förstå mig på.

Det började så fort jag och min sambo flyttade ihop. Vi började diskutera hur vi skulle göra med högtiderna (jul, nyår, påsk). Vi bestämde att fira varannan gång och att vi firar lill-jul med dem vi ”väljer bort” det året. Vi skulle först åka till mina föräldrar över jul, komma till hans innan nyår och även fira lill-jul, påsken fick mina föräldrar osv. Allt var bra tills min sambo skulle meddela hans mor om upplägget. Hon frågar varför vi inte kan fira jul på varsitt håll och att hon ändå kommer jobba hela nyår. Hon frågar också varför vi inte börjar fira jul hos henne och nästa år tar mina föräldrar. Detta gör att min sambo nästan ändrar sig fast han tyckte upplägget var bra innan han ringde till henne.

Nästa sak är att vi en gång tog hand om hennes hundar i en vecka. De kissade på alla mina mattor, bajsade i sängen och varje gång vi kom hem efter skolan/annat var det tassavtryck på köksbordet. En av hundarna bet mig i armen. Jag blev så trött på dem så jag sa till min sambo att jag inte klarade av att ta hand om hundarna mer och att han måste ringa sin mamma och berätta att det inte funkar. Han sa att han hade lovat att ta hand om dem och att det inte går att göra så. Han ringde ändå men hundarna fick stanna hos oss veckan ut i alla fall. 

När vi var på semester i somras och åkte Sverige runt, ringde hans mamma och undrade om vi kunde möta upp henne på hennes camping. Då hade redan jag och sambon en planerad rutt men han svarade ja till sin mor innan han pratade med mig om det. När jag sedan sa att jag hellre vill göra det som vi hade planerat blev vi jätteosams. Jag orkade inte bråka mer så vi åkte och mötte upp hans mamma. Vi skulle också sova i hennes husbil fast min sambo vet att jag avskyr att sova i husvagn och dyl.

Nu känner jag att ett till problem är på G. Min sambo fyller snart 25 och han har länge pratat om att ha en stor bjudning hos oss. Häromveckan berättade han att han inte kunde ha en bjudning och jag frågade varför. Han svarade att hans mamma hade sagt att vi måste fira honom hos henne för att hans lillasyster fyller år. Jag förstår inte varför hon bestämmer hur han ska göra på sin födelsedag. Nu har han sagt att han ska ha en mindre bjudning efter sin födelsedag men att han inte vet hur han ska göra med svärmors hundar. Det är inte säkert att hon kommer om inte hon får ta med sig sina hundar. Men jag vill verkligen inte ha hennes hundar hos mig en gång till. Även här är min sambo på väg att ändra sig och säga att hon får ta med sig dem, eftersom som han inte ser hundarna som något problem.

Det känns oftast som att hon tycker att jag manipulerar min sambo till att tycka illa om henne. Det är jobbigt eftersom allt hon säger får jag höra av min sambo och inte direkt ifrån henne. Det gör att jag inte kan säga ifrån på samma sätt som jag skulle vilja. Saken blir värre då jag känner att min sambo ger efter väldigt mycket eftersom det är lättare att ta en konflikt med mig än med någon annan.

Nu har jag bara lust att ge upp. Fira högtider på varsitt håll och rulla ihop alla mattor innan hundarna kommer hit.

Varför är det på det här sättet? Vad ska jag behöva säga till min sambo för att han ska förstå? Hur ska jag hantera det här?


Annons:
VildaVittra
2013-04-18 03:38
#1

Menar inte att låta hård, men det låter som du spelar din sambo som en schackpjäs, förmodligen omedvetet.

Om du hade problem med hennes hundar, hade väl du kunna ringa din svärmor själv och berätta det för henne? För beter du dig som en vuxen och tar kontakt själv vid konflikter så kanske hon gör det samma?

Detta är hans mamma, vad du än gör så kommer du få leva med det faktumet, försök att satsa på att samarbeta med henne istället för att alltid driva igenom det du vill, för ingen dör av att sova i en husbil en natt. En dag får du barn och då kommer en fungerande farmorrelation vara guld värd.

Din sambo skulle ha frågat dig när han ändrade era gemensamma planer, vilket du själv också förmodligen gör.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Gur4m1
2013-04-18 04:12
#2

Upplever sammasak som #1 här. Gälande er semester så håller jag med om att han skulle hört med dig först, om inte annat rent symboliskt för i ärlighetens namn; ni var ute å reste och mamma är någonstans i närheten :> klart man åker förbi. Försök se det från din pojkväns sida- han slits mellan viljorna av de två kvinnorna i hans liv som han älskar.

Jag förstår att han inte bara kunde lämna tillbaka hundarna om han lovat att ta dem i en vecka- för jag antar att ni hade dem en evcka av en nlending- t.ex att hon inte var hemma, renoverade eller annat?

Men han bör inte låta dem komma till er igen så länge du inte är okej med det. Lät inte som en trevlig upplevelse. Men det är väl skillnad på när hundarna är där med sin matte och er hemma, än när hundarna är hemma hos er och ni går till skolan i flera timmar? De borde få komma på besök tillsammans med svärmors-matte?

Det är jättejobbigt att få höra saker om sig och så på omvägar så be din pojkvän sluta föra vidare sådant- att istället ta ditt parti eller be hans mamma ta det direkt med dig. #2 har en poäng även där- när DU ogillar något, ta det med henne. statuera exempel. Men jag tycker ´samtidigt att en svärmor är ens partners problem. Vissa saker måste hans tälla sig bakom dig och ni stå enade- eller så måste du och din partner komma fram till någon kompromiss.

Men att ni hamnade i en husbil eller fick hundarna i en vécka var mer din sambos görande än din svärmors fel. Jag tycker itne det låter så hemskt det du beskrivit, däremot låter det som upploppet till något som kan bli väldigt fel, där det lika enkelt kunde bli bra och fungerande.

Jagär glad att min pojkvän har en väldigt bra kontakt med sina föräldrar även om jag helst har så lite med dem att göra som möjligt. angående planen med jul, klart hon har rätt att ifrågasätta, det är ju upp till din pojkvän att göra sina val. Men att som mamma höra en dålig idé och säga vad man tycker är väl en rätt grundläggande frihet kan man tycka :> Däremot hur hon kan bestämma över hans födelsedagsfirande förstod jag inte riktigt. Du tror inte att han ibland själv tycker en sak och skyller på sin mor för att göra det hela mer lätt att undkomma med, för han vet att du "köper" det då? :)

Han vill det hans mamma säger men säger att han måste göra det pga sin mamma- förstår du hur jag menar?

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Exxozzie
2013-04-18 04:23
#3

#1 Ja, jag kanske faktiskt gör det. Jag har börjat att tänka på det nu och har försökt att vänta på hans åsikter innan jag uttrycker mina egna. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att inte "spela med honom". Vi pratar ofta igenom en sak och sedan blir det bråk för att hans mamma tycker att vi ska göra på ett annat sätt. Ofta blir det på hennes sätt eftersom jag inte får medhåll av min sambo. Det är klart att jag firar han födelsedag där han vill vara. Jag förstår bara inte varför hon måste bestämma. Det påverkar ju inte mig någonting, jag kan bara inte förstå det.

Jag hade absolut kunnat ringa till henne själv. Jag tänkte förmodligen inte på det eftersom jag var upprörd. Jag var väldigt arg och besviken. Men ja, där hade jag faktiskt en möjlighet som jag inte tog. Tack för att du såg den åt mig. Men ska jag även ringa upp henne och säga ifrån om hon har ringt till honom och frågat om en sak? Hon ringer ju aldrig till mig, menar jag.

Jag vill verkligen komma överens med henne. Men när jag försöker lösa och kompromissa så går det aldrig? Det slutar med att jag gör som hon vill. Jag ville åka och göra de saker som vi planerat under semestern. Det hade inte gjort något om vi hade träffat henne efteråt/före. Men har jag åkt halva Sverige för att göra en sak vill jag inte ställa in den för att sova i en husbil, även om jag inte dör av det.


VildaVittra
2013-04-18 04:53
#4

Jag är själv en person som folk gärna uppfattar som stark och bestämd. Som en gång skulle vi ut några stycken och äta, varpå frågan kom om var. Då sa jag bara att det fanns en indisk restaurang i närheten som förslag, vilket det blev att vi gick på för som jag hörde sedan "du ville det". Vad jag numera gör är att  jag låter de andra komma till tals först och om det inte spelar någon större roll för mig så säger jag inga förslag då jag är medveten om hur jag uppfattas.

Något du skulle kunna göra är att fråga din sambo hur han ser på julen. När ni tillsammans bestämt er för att fira den tillsammans ringer ni till respektive familj och frågar hur de ska jobba/fira under julen. Då kommer hon känna att hon fått komma till tals innan planeringen är ett faktum och inte bara blivit överkörd. En annan variant är att ni bjuder in till julfirande hemma hos er eller varför inte hyra en stuga dit alla som vill kan komma?

Nästa gång ni planerar tex en semester som är i krokarna runt henne så planera in henne på direkten, då blir det ju inga ändringar och du slipper bli besviken. För självklart ska han få träffa sin mamma, precis som du troligtvis vill träffa din familj om ni passerar förbi. Då kan ni ju även planera in att ni bara ska äta lunch hos henne och åka vidare sedan.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Exxozzie
2013-04-18 04:54
#5

#2 Jo, jag ville inte offra 2 dagar av 7. Jag jobbade skift och träffade inte min sambo så mycket den sommaren.

Både det i slutet och i mittet hör lite ihop (i ditt inlägg). Min sambo frågar ofta vad jag tycker om saker. Jag vet ofta det, så jag säger vad jag tycker (det kanske är jättedumt, jag vet inte). När han fått höra det känns det lite som att han skyller på mig för att kunna stå utanför konflikten. Vissa saker kan jag tycka är mellan mig och svärmor. Andra tycker jag är "deras problem", som med denna födelsedag t ex. Tredje står mellan alla tre. Men det kanske även är åt andra hållet också, att han vill en sak som hans mamma vill men skyller på att han måste. Som du påpekar. Då kanske känslan av att hon är arg på mig jämt hänger ihop med det.

Jag tycker bara det är konstigt då han sett fram emot att ha en stor fest men ändrar sig efter ett samtal med henne. Då känns det samtidigt som att både jag och min svärmor gör samma sak egentligen.

Jag har pratat med honom för inte så länge sedan och sagt att det skulle vara mycket enklare om han själv kunde tänka efter vad han ville och tyckte etc. För det är mycket lättare för mig att förstå vad en sådan här situation beror på om jag vet vart han står. Ofta känns det som att han vill stå utanför alltsammans. Oavsett om hans åsikt går helt mot min, så kan jag ändå förstå en sak mycket bättre och enklare gå med på den. Jag bryr mig ju mer om honom än någon annan.


Lorita
2013-04-18 06:08
#6

Jag tycker det låter som om du och din sambo har problem och din svärmor bara är en ursäkt, för att inte ta tag i era problem.

Med vänlig hälsning Lorita
Sajtvärd för Konstnärer, Welshponny och Westernridning




Annons:
[silkesnosen]
2013-04-18 06:14
#7

Kanske är det så att han har valt en kvinna som är lik sin mor, som båda ständigt vet vad de vill. Nu har han dock två att ta hänsyn till och uppenbarligen har han aldrig fått träna sig på att stå upp, eller att ha en egen åsikt.

Jag tycker att du behöver ha ett samtal med honom om din åsikt. Dels så finns det ingen aledning att han för vidare skitsnack från henne, likväl som att han ej ska säga ditten och datten om dig. Han är nu man och partner med dig, så om ni genmensamt har fattat et beslut, så är det även hand uppgift att stå bakom det.

Sedan angående semestern, så kan jag förstå det, svärmor kunde ha väntat, men det är din sambo som du ska vara arg på, då han ej tycks ha utvecklat en egen vilja och bara gör vad andra tycker, vad han tror orsakar minst turbulens. Han låter väldigt ung…. Ta ett snack, men berätta gärna för svärmor att du är orolig för att hundarna ska kissa och bajsa överallt och fråga om det går att lösa på ngt sätt, så att det inte sker. Du måste inte  ha hundar hemma, men för husfridens skull, så är det nog bäst, men försök samarbeta, kanske kan de behöva tätare rastningar?!

[Blodpudding]
2013-04-18 06:58
#8

Problemet är ju inte svärmor, det är din sambo.
Jag tror inte ni passar ihop helt enkelt.

VildaVittra
2013-04-18 07:09
#9

#8 Det var väl lite hårddraget. Bara för att mannen är den vekare i en relation betyder det ju inte att man inte passar ihop, om den veka varit kvinnan, hade du kommit till samma slutsats då?

I en relation där man är olika starka, så är det viktigt med att vara medveten om det samt att respektera varandra. Då kan den relationen faktiskt bli bättre än en relation med lika starka viljor.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

[Blodpudding]
2013-04-18 07:17
#10

#9 Ja, om mannen vill gå efter sin mors befallningar, och ts trivs inte med det, vad ska hon göra? Ska hon tvinga sin partner att gå efter sina befallningar istället?

Sen verkar ju killen värdesätta sin mor över ts.

Exxozzie
2013-04-18 14:16
#11

Ska försöka svara på alla.. :P

Åtminstone känns det som att ni menar att min sambo är väldigt delaktig till att kärvar mellan mig och svärmor:

Jag pratade lite med honom innan han åkte till jobbet i morse. Jag sa att jag tycker det är viktigt att han försöker uttrycka vad han själv vill och anser till både mig och svärmor. Jag sa att jag tror att både jag och hon får en ganska skev bild av varandra när vi inte vet vad han tänker. Hon kanske tycker att jag bestämmer för att min sambo säger vissa saker på ett sådant sätt så att hon lätt får uppfattningen om att jag inte går att resonera med. Samma sak händer då troligtvis när han pratar med mig om sin mor.

Sen är det även viktigt att han berättar om han faktiskt inte vet vad han vill men att han inte får ta till det som en ursäkt. Om jag vill en sak och svärmor en annan och min sambo inte vet vad han vill, så är det bättre om han gör så att jag och svärmor får prata med varandra istället.

Är det något mer jag borde prata med honom om eller tänka på själv?

Ibland känns det som att hans mamma ser mig lite som ett bihang. Att min identitet är min sambos flickvän.. När vi hälsar på och jag har en idé eller "mindre" åsikt känns det inte som att någon lyssnar. Jag har t ex föreslagit att vi ska gå ut och äta istället för att jag och min sambo ska handla och göra mat hos henne innan familjen kommer hem. Jag kan absolut hjälpa till med maten men det skulle vara kul att få lite uppskattning för en idé, även om den kanske inte går att genomföra. Sen hör jag väldigt ofta att hennes familj pratar med "oss" när saken egentligen är riktad mot mig.

Sist så skulle jag köra hem och det var snöoväder. Alla drack öl utom jag och alla visste att jag skulle köra. Ändå säger de "min-sambos-namn, ni får köra försiktigt hem för det är halt ute". Ingen tittar på mig. Det är en småsak, jag vet. Det händer så ofta bara och det gör att jag lätt känner mig utanför på något sätt.

Hur ska jag hantera sådana saker? Ska jag påpeka det direkt eller låta det vara?

Ja, min sambo och jag är väldigt olika. Uppenbarligen. Men det är ju inte hur lika man är varandra som avgör om man tycker om varandra. Jag skriver ju här därför att jag vill få det att fungera och för att det är svårt att få en objektiv bild när man själv är insyltad i saker. :)


Gur4m1
2013-04-18 14:31
#12

#11 jo sånt där beteende som du beskriver med bilkörningne osv- att man bara är flickvännen, inte sin egen person och uppskattad för det känner jag igen mig i. Värst är när min svärmor började förklara för mig hur min pojkvän är. De ses 5-6 gånger om året, men väldigt snabba visiter och han äöver 30, vi har varit tillsammans 5 år, jo tack, jag vet hur han är- och den bildne hon har är inte samma person jag är med. Men där väljer jag att hålla tyst, men de är lite smått subtila i sitt beteende att jag är välkommen men ändå känner jag mig ofta utanför- i början gick det bra men jag är som du TS. Stark vilja, mem jag är även öppen. Hans mor är ävldigt "liten och söt" och vänlig men jag har förstått att hon är den som styr med viss manipulation. Alla i hennes familj beter sig som att henens ord är lag och man kan inte ifrågasätta eller göra på andra sätt när ordet är sagt. Det är en jobbig känsla som jag upplever kan förstärka andra negativa saker och försvåra ens relation :( Min pojkvän ignorerar alla mina förslag när vi är hos mina föräldrar, om han i förväg är ganska säker på att/om där finns minsta gnutta tro- att de inte skulle vilja göra det. T.ex ordnade jag en present till mina svärföräldrar första året jag firade jul hos dem- Min pojkvän var jättenegativ. Han försökte vekrligen övertala mig och göra mig osäker. Men jag gneomförde min plan och de blev faktiskt glada och presenten fick pryda deras hem. Ett bevis för mig att de kanske gillade den, men min pojkvän var av någon aneldning jättenegativ till detta och det var för att han inte var helt säker på att de skulle gilla den. Men vad är det värsta som kunde hända? Att de inte gillade den. Ingen har dött av det. Det var en smakfull present, ingen illråsa lyckokatt som blinkar i mörkret eller så (jag skullr dock älska att få en sån;) . Men ja, ibland är det ens egen partner som skapar problemen mellan ens partner och svärförälder. 

Säger jag ifrån så anses jag vara agressiv och ilsken, konfliktsökande etc. Vad hans föräldrar än sagt (rasistiska saker, saker direkt riktade mot mig etc) så står han alltid på deras sida- tilsl vi åker hem, då är han på min sida. Han förstår inte att han kanske kunde påverka sina föräldrar positivt genom att faktiskt våga ta ställning för mig inför dem- visa att jag betyder något för honom att vi är tillsammans av en anlending (samma värderingar och oftast samma åsikter- förutom när vi är hos hans föräldrar). Själv tycker jag om att försvara det jag tror på och står för det. Skulle min pojkväns föräldrar tala över mitt huvud så kommer jag sällan på vad jag borde svarat elelr agerat- långt i efterhand. Skulle mina föräldrar ebte sig så mot min partner så skulle jag låta dme få veta hur okej det inte är.

Tycker du gjord0e bra som tog upp det där med sin sambo, om hans beteende som kan vara ens tor orsak till att  det skär sig mellan dig och din svärmor.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

JossanH
2013-04-18 14:56
#13

#10 man kan väl alltid försöka kompromissa och lösa problemet. Man måste inte lämna så fort det är något som inte är så lätt att lösa. Dom kanske funkar hur bra som helst ihop all övrig tid! Och att han lyssnar på sin mamma över TS måste inte heller betyda att han värdesätter henne högre, det kanske rent av är lättare att bli oense och reda ut saken med sin sambo framför modern. Det vet ju inte vi. TS; det är ju jättesynd om han inte vågar stå upp för sin egen vilja mot sin mor men jag tror att ni behöver prata om det. Jag förstår att du känner dig överkörd när hans mor går in och ändrar på de beslut som du tagit eller som ni gemensamt tagit. Ang hundvakten så tycker jag att hon borde kompensera er väl för det som hundarna ställde till med hemma hos er.

Sajtvärd på Iller.ifokus

Annons:
Exxozzie
2013-04-18 15:23
#14

#12 Haha. Har vi kanske samma svärmor? Skrattar
Det kändes som att du verkligen beskrev min situation också.

Det är jättesvårt att rakt och ärligt säga ifrån om något har lagts fram på ett "gulligt" sätt. Fastän det egentligen inte är ett förslag utan ett medel att få sin vilja igenom. Vad man än säger kommer det uppfattas som negativt gentemot vad (i detta fall) svärmor har sagt/bestämt.

Min sambo var också väldigt negativ till en julklapp. Till slut sa jag att han faktiskt var anti till alla förslag jag sa och om han visste bättre vad som önskades, så kunde han ju faktiskt säga det till mig istället. Jag har också upplevt att mina julklappar blivit väldigt bra och jag påpekar varje gång att jag har kvittot kvar om de vill byta.

Ja, jag skulle också bli irriterad på mina föräldrar. Jag har aldrig behövt säga ifrån på det sättet någon gång. Men jag svarar ofta med "jag ska prata med min sambo först" om det är någon middag vi ska på t ex. Eller om en sak inte handlar om mig så mycket har jag sagt att de ska fråga min sambo istället eftersom jag själv inte vet svaret.

Mina föräldrar ringer dock oftare till min sambo än till mig. :P
De har mer "ärenden" ihop än vad jag har med dem. Jag uppskattar verkligen att jag slipper vara någon slags meddelandecentral hela tiden. Jag är väldigt glad att det fungerar mellan dem.

#13 Ja, jag tycker kanske också att hon borde kompensera för det. I alla fall be om ursäkt men jag orkar inte älta om det. :P

Det som har hänt, har hänt. Men hon måste förstå att jag blev väldigt upprörd över det som har hänt och att det finns en anledning till att jag inte vill ha hundarna i mitt hem igen.


Upp till toppen
Annons: