Annons:
Etikettskilsmässa
Läst 6038 ggr
enkvinna
5/7/13, 12:23 PM

Otryggt och meningslöst som singel

Jag är en kvinna som haft ett långt förhållande med min exman. Vi var gifta 15 år och har varit ett par allt som allt 17 år.

Det var han som till sist tog steget att ta ut skilsmässa. Jag ville fortsätta vårt liv tillsammans. Det var tryggt och bra tyckte jag. Vi var de bästa vänner och hade många gemensamma vänner och 2 gemensamma underbara  barn.

Visserligen hade vi inget samliv de senaste 3 åren. Inte för att jag nekade eller så. Det rann nog bara ut i sanden. Vi kände väl båda att vi bara var goda vänner som bodde tillsammans.

Men trots det så ville jag inte skiljas. Jag trivdes att vakna upp tillsammans med honom, ta promenader, åka på semester tillsammans med honom och barnen. Ja allt som ett familjeliv innebär saknar jag. Vi hade det ju bra tycker jag. Vi bråkade aldrig, hade många gemensamma intressen och pratade så mycket med varandra.

När han ville skiljas så ville jag gå i terapi men han ville inte det och det gör mig ledsen.

Han är min första kärlek och förmodligen min enda också. Jag känner inte för att ge mig ut och leta någon ny. Jag vill bara tillbaka till det trygga livet vi hade i vårt hus (numera är det hans hus) Jag har flyttat  till en lägenhet och trivs inte alls här. Jag är ju van att bo nära naturen, ha en trädgård att pyssla i.

Jag sitter och tänker på vad jag ska göra på min semester i sommar. Det känns så ledsamt. Vi brukar ju alltid åka iväg på någon resa tillsammans i en eller två veckor. Nu har jag inte råd att resa någonstans på bara min låga inkomst. Och jag har ingen  lust att resa ensam heller. För ensam skulle jag vara. Mina väninnor är gifta eller sambos och tillbringar sina semestrar med sina partners och barn. Precis som jag brukar göra alla år.

Livet har inte blivit så som jag tänkt det.

Annons:
Honestyisdead
5/7/13, 12:29 PM
#1

Kan inte ens tänka mig hur en sådan omställning känns. Måste vara hemskt. Men semester kan du väl spendera med dina barn?

Gur4m1
5/7/13, 1:11 PM
#2

Blir ledsne när jag ser det du skriver, först hur jobbig omställningen är för dig, förlusten av ditt fmailjeliv- ni är inte fortfarande vänner då, du och din man så att ni kan fortsätta åka på de där fmialjeresorna tillsammans?Eller har han gått vidare helt och hållet?

Jag tycker sen att det är ledsamt att se att du gett upp på kärleken (Med passion) som du ändå inte verkar ha haft till att börja med- på väldigt länge).  Senaste kärleken känns alltid som den sista, speciellt kna jag tänka mig då man levt så som du gör. ÄR kanske en singelsemester en sak för dig att prova på? Där kanske du inte bara möter kärleken men kan säkert hitta nya vänner som också är singlar- och vill hitta på saker med dig!

Jag hoppas att du kommer tillrätta med din tillvaro, även om det tar tid så kommer det att kännas bättre allt eftersom. En morgon vaknar du och är kanske rent av nöjd med hur det blev ändå.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

enkvinna
5/7/13, 1:57 PM
#3

De veckor barnen är hos mig har jag nånting att leva för. De andra veckorna vill jag helst dra täcket över huvet.

Han har valt att bryta helt kontakten med mig pga att jag har så svårt att dölja att jag vill ha ett liv med honom när vi ses. Då tycker han att jag blir jobbig när jag försöker få honom att ångra skilsmässan. Jag kan förstå att han tycker det är jobbigt men jag kan ändå inte låta bli.

Saker som gäller barnen måste vi givetvis fortfarande prata om men de är ju inte så små längre (12 och 14) och sköter sig själv i mycket.

Jag tyckte vi kunde gå i terapi och kan inte smälta att han inte ville gå med på det när vi haft så lätt för att prata om andra saker. Kanske kunde vi ändå hitta tillbaka till passionen och det sexliv vi hade de första åren men han var inte villig att ge det en chans.

Han har ingen ny säger han iallafall.

I år blir det ingen singelsemester iallafall allt känns för tungt just nu. Får se hur det blir framöver och vad som händer.

Sarah
5/7/13, 2:02 PM
#4

Det är svårt att gå i terapi om man har olika mål med det. Han verkar vara helt klar med er relation, medan du är det inte. Man kan ju gå i terapi av två anleningar, antingen för att fixa relationen eller för att få ett bra avslut. Du vill gå av den första anledningen och han skulle kanske säga ja till den andra anledningen, men ska man göra det måste båda vara med på slutresultatet.

Beklagar att det är så jobbigt för dig nu.

fruktgumman
5/7/13, 6:14 PM
#5

Jag förstår att det måste kännas fruktansvärt hemskt efter ett så långt förhållande att bli ofrivilligt singel. Jag är ju själv i ett drygt 14 år långt förhållande med gemensamma djur, hus och allt vad man samlar på sig efter alla år.  Och att då hamna ensam i en lägenhet blir ju en väldig omställning.

Förhoppningsvis känns det lite bättre med tiden och när du anpassat dig lite till situationen.

Jag kan också tycka att ens partner kunde ställa upp på gemensam terapi efter ett så långt förhållande när det dessutom finns barn inblandat. Även om han bestämt sig för att det är över tycker jag han kunde gå med några gånger för att se vad det kan ge.

Hoppas du snart mår lite bättre och ta stöd av dina vänner.

[fia85]
4/2/15, 9:36 PM
#6

När det gäller barnen så tycker jag du ska fortsätta stötta dem. Det är lite av ett tankefel att tänka att de sköter sig själva när de bara är 14. En sådan här sak kan ge spår ändå. Så fokusera på dem. Därmed inte alls sagt att det som har hänt är ett fel från vare sig dig eller din man. Men lämna inte dem till att hantera sådant på egen hand. De kanske står tillbaka för att de märker att du och din f.d är ledsna? Sedan står det ingenting om hur gammal du är, vad du känner inför andra områden i livet? Tänk att det du hade hade en mening då, men att det inte behöver vara ett hinder för att något annat ska kännas meningsfullt längre fram. 

Jag har nyss gått ur ett förhållande som inte alls var bra på slutet. Jag trodde att det skulle bli så mycket bättre att vara singel, så blev det inte alls. Gå och lägg dig under täcket om du behöver. Gå i terapi själv, familjerådgivningen tex. Alla medel är tillåtna, utom de dåliga. Sedan verkar det då du säger att du inte kan låta bli att fråga honom om att bli tillsammans med honom igen, som att du lite känner att han fråntagit dig "rätten" till tryggheten och familjelivet. Det är inte konstigt, för du har ju inte haft något att säga till om. Men tänk att familj och barn är en gåva. Liksom kärlek. Den måste vårdas och det är något man får.  Inte en rättighet. Du kommer att få den igen, och man kan inte kräva en annan människas kärlek.

Annons:
Tjeja
4/2/15, 9:52 PM
#7

:( Blir ledsen och arg när jag läser och tänker spontant att gubben är en jävla egoistisk skitstövel som bara tänker på sig själv!!!

Om han nu absolut vill skiljas är det HAN som ska lämna hus och hem och se till att betala och försörja dig så barnen får ha det liv dem levt hittills ändå!

JÄVLA GUBBJÄVEL!!!

Hur har han mage att kasta ut dig på tippen så där bara efter alla år. Du har ju verkligen totalt gått i kvinnofällan och han utnyttjar uppenbarligen det till max!

Du ska ha MINST hälften av allt ni haft gemensamt så du har lika stor rätt att bo kvar i huset och få det ekonomiskt ombesörjt och möjliggjort av honom rent juridiskt ska det väl vara?

Så sitt inte där i din lägenhet och sörj! Upp och fixa till dig, börja träna och bli fitt och arg och se till att det blir du som får hemmet med barnen!

Och jag tror inte ett ögonblick på att han inte har träffat någon annan, tvärt om är jag övertygad om att han har någon ny vid sidan av någonstans som han bara vill ta det lungt med just nu och tänker introducera när allt "stabiliserat" sig lite.

Hade han inte känslor för någon annan skulle han inte ha någon anledning att inte vilja väcka liv i det fina ni hade innan och vilja söndra hem och liv för era barn!

💣😡

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Honestyisdead
4/2/15, 10:06 PM
#8

Tråden är två år gammal.

Loveofmylife
4/2/15, 10:09 PM
#9

- såg nu att den var två år gammal.

Record
4/2/15, 11:00 PM
#10

#Hera

Det tar kanske två år att glömma, det är bäst så !

Honestyisdead
4/3/15, 12:07 AM
#11

#10 Va?

Tjeja
4/3/15, 8:53 AM
#12

Oj då!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Record
4/3/15, 11:41 AM
#13

#11 Hera

Kanske lite kryptiskt men en sann historia jag vet om. Var två par som växelvis fattat tycke sinsemellan och gifte om sig, efter ett tag ansåg den ena mannen att han fått för lite vid bytet, han fick då en "Byrå" som gottgörelse och sen var de båda paren lyckliga. Hur mycket lyckliga ?? =Bäst att glömma!

Annons:
Sarah
4/3/15, 12:42 PM
#14

#13 ? Vad snackar du om? Hur är det du säger relevant till tråden?

Honestyisdead
4/3/15, 12:44 PM
#15

#13 Förstår fortfarande inte vad det har med tråden att göra.

vallhund
4/3/15, 8:44 PM
#16

#7 Så du anser att mannen i ett förhållande skall försörja kvinnan? Välkommen till grott folket!

"Hade han inte känslor för någon annan skulle han inte ha någon anledning att inte vilja väcka liv i det fina ni hade innan och vilja söndra hem och liv för era barn!

BombArg"

Ursäkta, vad dillar du om? Vad vet du om hans anledningar? En del av oss separerar just för att vi vill separera för att förbli enskilda individer o inte hälften av ett par, oavsett om man har barn.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

Gur4m1
4/7/15, 5:51 AM
#17

#16

Mer att kvinnofällan är ju just att mannen oftast blivit dne so kunnat "jaga bättre karriär-därmed bättre lön och oftast är dne som har råd att behålla hemet, har bra pension, buffert uppsparad- medans kvinnan inte har kunnat göra det motsvarande. Detta är en del av att ingå äktenskapet för många, så det är väl främst därför många tvekar inför det eller skrivet äktenskapsförord som ska hindra den andre parten att dra med hälften eller mer ;)

En pappa är absolut skyldig att betala uppehållet för sina barn och att dela bohaget hälften hälften med sin hustru om annat inte uppgetts.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Upp till toppen
Annons: