Psykologi

Behöver ventilera. Varning: Depptråd.

2013-05-23 19:20 #0 av: MrsPugsley

Jag känner det som att jag går sönder ibland. Jag bär alla dåliga händelser med mig, allt hemskt som har hänt mig och allt hemskt jag har gjort.

Det snurrar förbi som en film på repeat när jag försöker sova, jag kan inte få det att sluta. Jag drunknar i det. Det gör jag verkligen. Det finns ingenting att hämta där, i avgrunden av sorg och skuldkänslor. Men jag hamnar där igen och igen, som om alla vägar slutligen leder dit.

Jag har borderline, och alla känslor är så jävla extrema. Ibland känner jag mig som ett monster.

På senaste tiden har jag funderat på att skada mig. Ingenting farligt. Bara något som gör ont. Jag vill känna en annan smärta liksom. Det låter ju helt stört när jag skriver det. Det var så himla längesedan jag var på den nivån. Men när jag var femton sexton sjutton skar jag sönder hela armarna och benen. Det är så overkligt. Men nu verkar det nästan logiskt igen.

Hur ska jag annars orka?
Hur har jag orkat hittills? Jag har trott att det kommer bli bättre, att jag kan bli bättre på något sätt. Genom psykologen, genom att försöka plugga, genom att försöka gå ut. Men just nu känns det hopplöst.

Vet inte vad jag ville med denna tråden, jag behövde nog verkligen skriva av mig. Det här är inte direkt sådant som jag kan prata med mina nära och kära om, för jag vill inte oroa dem. Mina nära och kära får stå ut med så mycket ändå.

Någon annan med bordeline här?

Anmäl
2013-05-23 20:10 #1 av: eirwen

Jag har borderline, så om du vill prata med personligt och privat är det bara att skicka ett pm.

Värd för https://socialtarbete.fria.ifokus.se och medarbetare på Psykologi ifokus.

Anmäl
2013-05-24 02:56 #2 av: Gur4m1

Får man ingen medicinering när man har borderline? LÅter otroligt jobbigt och jag har inte borderline men kan ändå relatera till känslorna, har samma problem med "tankarna" som snurrar när man ska försöka sova, det är värre vissa perioder men har lugnat ner sig avsevärt bara det senaste året, kommit mer till ro ju äldre jag blivit och accepterat...lixom lämnat det gamla bakom mig.

Nu är ju borderline något som är annorlunda än mitt problem som mest vara depression och oro, men har du testat KBT något? Hos psykologen. Jag upplevde att det var där min förändirng började till att bli positiv även om jag gjorde det på "mitt sätt" Det var lärorikt och jag fick med mig ett bra verktyg i livet.

Du låter självmedveten och har säkert mer erfarneheter och kunskaper nu än då du var tonåring. Känslorna säger en sak och intellektet ett annat, lyssna på huvudet. Du är inte en dålig människa och gammalt är redan gjort så lämna det du inte behöver, bakom dig. Fokusera istället på här och nu och framtiden. Fundera på vad som gör att du just nu börjat falla tillbaka i "gamla mönster" då det låter som att du mått ganska bra eller bättre tills nyligen. Mycke saker som händer? Eller ett behov av förändringar.

Hoppas att du hittar stöd och mår bättre utan att behöva skada dig själv. Det är bara en tillfällig lösning, det gör dig inte till en dålig människa men du skadar dig själv och du förtjänar inte det.


Anmäl
2013-05-24 22:43 #3 av: Sofie-Marie

Borderlineperson här också och känner igen mig i det där att man liksom har suget att skada sig efter så många års uppehåll men man frågar sig "varför?". Det känns så meningslöst och plötsligt känns allting annat också så meningslöst så vad spelar det då för roll om man skadar sig eller inte?

Jag känner mig också ibland som en raktigenom dålig människa. Men jag har fått hjälp i form av DBT tack och lov. Så när jag får sådana tankar tänker jag radikal acceptans. Det som har hänt, har hänt och det kan jag inte göra någonting åt. Men jag kan inte heller trycka undan tankarna/känslorna totalt för då blir det värre. Utan jag måste reflektera kring att de kommer och sedan få dem att passera som små moln. Detta måste man upprepa, ibland flera gånger i minuten. Men nyckeln är att fortsätta kämpa!

#2 Nej, man kan inte medicinera bort borderline. Symptomen kan lindras beroende på vad man har för symptom men sjukdomen i sig kan enbart försvinna i form av dialektisk beteende terapi.

Anmäl
2013-05-25 01:19 #4 av: Gur4m1

#3 okej :)  Men borderline är alltås något som kan försvinna? Det är inte som Bipolär eller ADHD/asperger och liknade- föds med det, får levamed det?

TS: Mår du bättre? Har du sökt hjälp hos någon?

Anmäl
2013-05-25 02:17 #5 av: eirwen

#4 Det beror på. Personlighetsstörningar är överlag svåra att bli av med då problemen sitter i personens personlighet. Det är beteenden och mönster, vanor. Sådant är extremt svårt att ändra. Dessutom är det frågan kring vad personlighet faktiskt är, "vem är jag om min personlighet är borderline? Är jag borderline?" Det är lite så jag började tänka när jag fick diagnosen. Men jo, med DBT och MBT, speciella behandlingar för just borderline problematik har man "friskförklarat" folk.

Värd för https://socialtarbete.fria.ifokus.se och medarbetare på Psykologi ifokus.

Anmäl
2013-05-25 15:18 #6 av: Gur4m1

#5 låter ju bra det. Tror viss acceptans kan öka självmedvetandet och kanske även lindra... Tänker skuldkänslor och sådant som kan dyka upp. Men känner igen mig i en del saker, men även i vänner som har borderline. Som en person med ADHD så har man ju också gjort en hel del impulsiva saker som varit sämre för både en själv och omgivningen. Skönt att Ts har stöd att vända sig till här :)

Anmäl