Att leva tillsammans

Upp och ner..frustrerad

2013-06-12 23:49 #0 av: Nicollan

Jag blir så frustrerad i mellanåt. Ibland känner jag att jag stör mig så otroligt på min pojkvän, sättet han är på och hur han tänker och agerar i vissa situationer. När jag själv verkligen anstränger mig för att undvika att göra honom sur eller bråka osv. Men ändå blir det fel och han blir sur rätt ofta, och då blir jag irriterad för att jag inte gjort något fel..
Svårt att förklara men ja, sånna saker får mig att fundera på om vi verkligen passar ihop.

Och så kommer de stunder då jag känner att jag vill leva hela livet med denna man, gifta mig, skaffa barn osv.

Någon som känner igen sig?
Det kanske är såhär det är helt enkelt när man lever med varandra varje dag.. man går varandra på nerverna ibland. Eller?

Anmäl
2013-06-13 11:03 #1 av: Devya

Jag och mitt ex gick sällan varandra på nerverna. Jag tror inte heller att jag skulle klarat av att bo tillsammans med honom om vi jämnt bråkade. Jag vill ju må bra i mitt eget hem och inte gå på tå jämnt. 

Det som jag skulle råda dig till är att prata med honom om det här. Han kanske inte är medveten om hur du känner det. Det är ju inte omöjligt att arbeta på det där problemet.

Mitt ex och jag brukade endast bråka om vi skulle ut till stan och handla. Det var HEMSKT. Sen då vi äntligen pratade om problemet så beslutade vi oss att behärska oss mer och voilá så blev det mycket bättre. Båda två gjorde vårt bästa att behärska oss.

Tyvärr så gick det fel sen på andra plan som gjorde att han blev mitt ex. Men det gick relativt smärtfritt i 10 år pga att vi kommunicerade om sådana ting.

Anmäl
2013-06-13 11:30 #2 av: [Zorita]

Jag har känt så flera gånger, att jag stör mig på honom som person osv. Dock har de män jag känt så för försvunnit ur mitt liv. Med min nuvarande har jag bara stört mig på småsaker. Ja ibland blir jag väl lite irriterad på hur han tänker i vissa frågor, men jag stör mig inte på honom som person.

Så jag vet inte. Man går varandra på nerverna, men om saker som man kan korrigera. Med mitt senaste ex tex störde jag mig på hur han var som person (väldigt känslokall). Med min nuvarande stör jag mig på hur han agerar i vissa situationer. Det har vi pratat om och han är villig att ändra sig (för det är såna småsaker som man KAN ändra bara sådär).

Jag skulle nog säga att det beror på vad man stör sig på, och om man tror att man själv kommer ändra sin uppfattning i framtiden. Man kan inte tro att han ska ändra sig, för det gör han inte (eller, ibland kan han nog det, beroende på vad det handlar om, men jag tror inte man ska lita på det).

Vi har det så lite nu också att vi småbråkar ganska ofta. Men varje litet gräl känns som om det leder till färre gräl, och det är längre mellan dem varje gång. Som om vi lär oss att bråka rätt. Förr kunde det vara så att jag försökte undvika gräl och blev sur när det inte funkade, så tillslut satte vi oss ner när vi inte bråkade och gick igenom varför det blev så. Vi kom på vissa saker vi båda kunde göra för att minska antalet gräl, och det fungerade faktiskt efter en insats från oss båda.

Jag sa en gång till min sambo att det krävs två för att starta ett bråk. Om jag blir sur över nåt kan jag väl vara det, men blir han sur för att jag blir sur blir det bråk. Så lösningen just nu är att vi tar lite avstånd om den ena blir sur. Det har varit rätt viktigt, för jag har gått och varit sur nästan konstant i flera månader. (Graviditedhormoner from hell :) ) Det där med att störa sig, bråka osv är helt normalt, men det jag tror är avgörande är hur man samarbetar för att lösa det i slutändan.

Anmäl
2013-06-13 14:21 #3 av: [WickedAlly]

Jag kan störa mig på småsaker ibland, och jag tycker att det är helt okej faktiskt att göra det. Han stör sig på småsaker hos mig med, ingen är perfekt. Men när jag gör det så brukar jag ta upp det, kan vi komma fram till en lösning så är det superbra. Kan vi inte det så försöker jag se bortom problemet och tänka på hur mycket jag älskar honom istället. Vad spelar en sådan liten sak för roll när jag känner att jag vill dela resten av mitt liv med honom? Sen menar jag inte att man ska blunda men vissa grejer är inte värda att bli osams för, om man tänker efter så är det ju inte alltid bara den andra som beter sig dumt även om man gärna vill tro det ;)

Det är nog när man inte klarar att tänka bortom dee tillfälliga problemen och se helheten som det är dags att börja fundera allvarligt på vart förhållandet är på väg.

Anmäl
2013-06-13 18:01 #4 av: Hokus pokus

Min pojkvän kan vissa dagar störa sig på ALLT jag gör. Att jag sitter i soffan och tittar på tv och "latar mig" ex... eller att jag sover för länge, ja verkligen minsta lilla. Och då har vi "umgåtts för mkt" säger han. (Fast ibland har vi knappt setts mer än när vi sovit och kanske ätit ihop på flera dagar...) Ja då är det bara ta och vara ifrån varandra några dagar. Skit jobbigt för jag blir inte alls så!

Fast vi bråkar sällan och absolut inte över små saker. När han stör sig på sånt som jag skrev ovan då ger jag han space och egen tid. Jag umgås med vänner eller sover hos mina föräldrar. Vi tjafsar inte över det.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.