Förhållande

Förhållanden och trygghet

2013-06-26 12:10 #0 av: novembre

Jag har funderat lite över varför jag känner som jag gör. Jag har en tendens att dras till killar som egentligen inte behandlar mig med respekt har jag märkt. Jag bli nonchalerad för att sedan betyda mycket för honom igen och lite senare bli nonchalerad igen. Jag vet aldrig vart jag har honom och det är ständig oro. 

Sedan när jag träffar killar som är bra på alla sätt, som verkligen tycker om mig, så upplever jag det som tråkigt förhållande. varför är det så?

Jag vill helst av allt ha ett tryggt förhållande med en kille som verkligen älskar mig och visar det. Jag träffar någon nu som är helt underbar. Jag vill verkligen ha någon som tycker om mig, men jag är rädd att det sätter käppar i hjulen när jag upplever tryggheten som tråkig? Förmodligen är jag inte van vid att ha det tryggt och jag saknar något?

det var länge sen jag hade ett tryggt förhållande, så jag är helt enkelt inte van vid det längre... 

Honom jag träffar nu är verkligen bra på alla de sätt (jag känner till) och jag vill utveckla vår relation, och det är ju en trygg relation jag vill ha. 


Anmäl
2013-06-28 01:32 #1 av: Anna4077

Jag hade lite liknande. Träffade väldigt dåliga killar. Sen kom jag till gränsen och gav upp. Ville inte ha något förhållande eller bli sårad igen. Självklart dök min nuvarande upp då. Jag knuffade honom i från mig på alla sätt jag kunde. Jag låg med honom och trodde han skulle ge upp då. Det gjorde han inte. När han sa att han älskade mig skällde jag ut honom totalt. När jag väl "gav upp" fick jag vänja mig vid en kille som älskade mig, tog hand om mig och brydde sig om mig. Det tog ett tag innan jag verkligen kände mig trygg i det. Även nu, 3år senare kan jag få panik för jag helt plötsligt får för mig att han tänker lämna mig och tröttna på mig. Har säkert ett sånt "utbrott" en gång i månaden (inte bara runt mens tider ;)).

Jag tänker ofta på hur det skulle kännas om jag inte levde ihop med min sambo och inser att jag inte kan ha det bättre. Jag vill helt enkelt inte vara utan honom. Inte ens när vi började träffas och jag gjorde allt för att trycka han ifrån mig.

Vet inte om det hjälper dig något men har ingen annan tröst än sån man inte vill ha. Det kommer när det kommer, man märker när det är rätt, plötsligt funkar det bara. I min värld va det "han vägrade försvinna och brydde sig inte om sex, han ville bara vara nära mig". Då visste jag att det var på riktigt.

Anmäl
2013-06-28 14:48 #2 av: semenius95

Samma här.. 

Anmäl
2013-06-28 22:33 #3 av: Sarah

Vet inte hur gammal du är, men jag har känt att man lugnar sig med tiden. Jag har visserligen inte dragits till "bad boys" men jag har "behövt" drama för att ha kvar känslorna. Nu har jag lessnat på dramat och uppskattar verkligen tryggheten och lugnet. För mig har det blivit ett tecken på äkta kärlek. 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.