Vänskap

Ej ömsesidig vänskap- vad göra?

2013-07-12 00:16 #0 av: htt

Hej! 
Jag har en vän, en barndomsvän som jag känt i snart 15 år (sen vi gick i 6års).Dock var det inte förrän för 6-7 år sedan som vi började umgås allt mer.
Vi har aldrig varit dessa tighta vänner som ringer varandra så fort det är något, även om det varit på god väg många gånger, men vi har alltid vetat vart vi har varandra. I perioder har vi umgåtts jättemycket och jag tycker verkligen mycket om henne, bryr mig och trivs väldigt bra i hennes närvaro. Vi delar på väldigt värdefulla minnen (iallafall enligt mig) och har spenderat flera somrar ihop.
Men det har även varit perioder då vi bara smsat eller snackat över facebook då och då, men som sagt har vi alltid vetat vart vi har varandra ändå. 

Man skulle kunna säga att jag 80 procent av gångerna har varit den som tar initiativet till att  träffas. Men det har inte stört mig eftersom jag vet att det är sådan hon är, lite känslokall och avvisande ibland. Men det vet hon om att jag tycker och på så vis är vi väldigt olika- jag är som ni kanske redan listat ut väldigt mån om mina nära och kära. På så sätt krockar vi lite grann.
När vi umgås har vi iallafall jättetrevligt- just då har allt kännts ömsesidigt och vi har aldrig tråkigt. 

Det som alltid stört mig är att hon på något sätt verkar ta mig för givet- och det har hon alltid gjort. Hon flyttade tillfälligt till ett annat land förra året och sa att hon vet att jag alltid kommer att finnas kvar, men att hon var mer orolig över sina andra kompisar för att hon verkligen inte vill förlora kontakten med dem. Jag känner att jag alltid kommer lite i andra hand, alltid det sista valet och det har gjort mig ledsen många gånger- för hon är ju den jag skulle ringa om det verkligen var något! 
Så jag är den som alltid varit i bakgrunden, den som alltid vill umgås men som man liksom kan ringa eller smsa när de andra "mer aktuella" kompisarna inte kan. Det är hon ganska öppen med. 
Och jag känner bara att åh, för dig skulle jag kunna släppa ALLT och ställa upp på sekunden bara du skulle ringa!!!! 

Nu har hon bott i ett annat land ett år och vi har endast träffats någon gång, kring jul och sånt. Vi har pratat via facebook men där ett tag kände jag att det bara var jag som startade konversationerna så det var lika att jag ger upp- så jag slutade upp att skriva och i nästan tre månader hade vi ingen kontakt- men det var till slut jag som bröt isen så att säga och skrev till henne och då sa hon att hon blev glad att jag hörde av mig. 
Nu har hon varit hemma i några veckor och vi har planerat att ses i över en vecka- första kvällen vi hade planer fick jag förhinder men nu har hon skjutit upp planerna ganska många dagar och igår hörde hon inte ens av sig trots att hon lovade att göra det. 

Haha, jag vet att jag låter en aningens besatt och jag vet själv vad jag tyckt om jag läst den tråden- att jag borde släppa denna vänskap eftersom min vän uppenbarligen inte tycker det är lika trevligt att umgås  som jag gör. 
Jag känner mig som en efterhängsen, jobbig vän som man helst bara vill bli av med :( 
Jag vet att jag måste prata med henne- men jag vet inte hur jag ska börja! Som jag skrev är hon ingen direkt känslomänniska och lättast vore det att "komma över" denna vänskap och gå vidare i livet... 

  

Anmäl
2013-07-12 03:55 #1 av: Anna4077

Jag har tyvärr inget bra svar att ge. Brukar alltid vara "reserv kompisen" så har inga svar alls. Ville mest skriva så du vet att du inte är ensam och någon läser det du skrev och bryr sig :)

Anmäl
2013-07-12 08:56 #2 av: Devya

Ah, jag är tyvärr likadan. Men det har inget att göra med att jag tycker att mina kompisar är några sorts "reserver" utan det har att göra med att jag är så dålig på att hålla kontakten att det är nästan pinsamt.

Jag har en vän som jag känner att jag inte lär förlora eftersom hon är duktigare på att hålla kontakten än vad jag är, vilket jag tycker är fint. Däremot försöker jag berätta åt henne hur mycket jag uppskattar henne och efter varje resa jag har gjort så brukar jag köpa något åt henne och hon gör samma sak. 

Jag är lite bättre på att visa mina känslor men otroligt förfärlig på att hålla kontakten. Kanske hon är likadan förutom att hon inte är så bra på att visa vad hon tycker och känner.

Anmäl
2013-07-12 10:18 #3 av: [typellisch]

Igår sa jag upp kontakten med en barndomsvän jag känt i kanske.. 10 år? Jag var reserv-kompisen för han. Jag var den som dög när alla andra var upptagna. Dessutom ljög han och tog mig för givet helt enkelt. Och jag känner att jag förtjänar bättre människor än så, så jag bröt kontakten (och då hade vi tjafsat för att han än en gång ljög). Det svider, men det är ett bra val för mitt välmående!

Har även sagt upp kontakten med en vän för ett tag sedan. Hon var så osäker på sig själv som person att hon ljög om händelser och om man råkade få lite mer uppmärksamhet än henne så skapade hon drama.
Hon hade en bästa vän som hon älskade över allt annat och alla andra var bara fisar i rymden, reserver!

Man ska respektera och älska sig själv så pass mycket att man tar avstånd från sådana personer. :) Man ska aldrig känna sig som en reserv och visst kan en vänskap kännas påfrestande.. men om den känns mer påfrestande än glädje så är det inget att ha. :)

Anmäl
2013-07-12 10:28 #4 av: [strutter]

Hej!

Det kunde ha varit jag själv som skrev det du berättar om. Precis just nu är jag i samma situation. För två år sedan skickade jag ett påskkort till min väninna och frågade när jag skulle komma, för vi hade bestämt att jag skulle det. Jag fick aldrig något svar. Vid senaste nyåret ringde hon, lite berusad, och pratade om "gamla kompis", och att jag skulle komma till henne till våren. Så i februari sms:ade jag henne och bad henne kolla ett lämpligt datum för mitt besök. -Visst, sa hon. Men fortfarande, i mitten av juli, har hon ännu inte hört av sig. Jo, när hon nyligen var ute och tågluffade med vänner. Hon skulle höra av sig. Men det har hon inte. 

Jag tycker att det är fruktansvärt dåligt gjort. Funderar på att när hon väl hör av sig, för det tror jag att hon gör till slut, bara trycka bort hennes samtal, respektive inte besvara hennes sms.

Jag tycker inte att man kan skylla på att man är "dålig på att hålla kontakten". Då gör man det lite väl lätt för sig, och är ingen riktig vän, tycker jag. 

Jag vet precis som du, htt, inte heller hur jag ska hantera det här. 

Hoppas att någon har något bra tips till oss!

Anmäl
2013-07-12 10:32 #5 av: [Emma--]

Jag är också extremt dålig på att höra av mig.

Kanske behöver din vän bara höra vad du känner?

Medarbetare på devon rex ifokus & katter ifokus

Anmäl
2013-07-12 11:01 #6 av: [strutter]

#5

Hej Emma,

jag förstår nog inte riktigt vad du menar nu...

Vilket inlägg kommenterar du?

Eller är det dina egna tankar om en egen relation?

Anmäl
2013-07-12 11:06 #7 av: [Emma--]

#6 till TS. Tänkte att hennes vän kanske bara behöver höra hur hon upplever det.

Medarbetare på devon rex ifokus & katter ifokus

Anmäl
2013-07-12 11:11 #8 av: [strutter]

#6

Emma, jag tror att jag helt missuppfattade dig tidigare...men jag fattar bättre nu! Glad

Anmäl
2013-07-12 22:47 #9 av: Wide Awake Dreamer

Ja usch, det är inget roligt att vara vännen som inte betyder något. Jag träffade en tjej på en utbildning för ett tag sedan som jag tyckte att jag klickade bra med på en vänskapligt plan. Vi kom överens om att hålla kontakten även efter utbildningen, vi bodde ju så nära varandra o.s.v. Men det dröjde inte länge förrän kontakten från hennes sida började dö ut, var mest jag som hörde av mig och fick vänta rätt länge på svar. Jag funderade på att ge upp, men hon försäkrade varje gång att det bara berodde på att hon inte hade mått så bra och inte orkat svara. Jag gjorde ett sista försök att återuppta kontakten i höstas, men då meddelade hon plötsligt att hon inte ville ha någon mer kontakt, för att hon behövde "gå vidare med sitt liv", varefter hon bröt all kontakt och tog bort mig på FB. Jag försökte få lite klarhet i varför hon kände sig tvungen att göra så, undrade om jag gjort något fel, men jag fick inte direkt något svar på mina frågor. Borde kanske ha frågat på vilket sätt jag förhindrade henne från att gå vidare i livet, men hon var som sagt inte så intressrad av att diskutera. Råkar vi mötas någon gång numera så verkar hon mest besvärad, som att hon vill därifrån. Jag fattar inte alls vad det handlar om. Jag har själv aldrig känt behov av att säga upp bekantskapen med någon på det där sättet. Men så kan det gå ibland, hur gärna man än vill och försöker så kan man aldrig styra över vad andra tycker om en. Men visst sjutton känns det surt!Ledsen  

Anmäl
2013-07-13 21:09 #10 av: Portie

Jag är i en liknande situation. Har en "vän" som jag känt sen förskolan och vi har haft väldigt roligt ihop och kunnat prata om det mesta. Men nu på senare år så har hon blivit allt mer off mot mig, hon har hört av sig till mig när det inte är någon annan som vill hitta på något med henne.. Det är oftast jag som frågar om vi ska hitta på något osv. och varje gång vi bestämmer något så får hon "förhinder". Jag blev tillslut trött på det och har nu slutat att höra av mig lika mycket till henne, känns inte som att hon vill ha mig som vän längre. Nu har vi inte träffats på 7 månader trots att vi bor i samma stad och allt, jag har väl gett upp den där vänskapen nu och ser inte henne som en vän längre utan mer som en bekant. Och ja, det känns väldigt tråkigt faktiskt, men jag orkar inte vara något sistahandsval..

Anmäl
2013-07-14 10:01 #11 av: [strutter]

#10 Ja, det är precis det som det handlar om. Man vill inte vara något sistahandsval. Det gnager inombords och man känner sig värdelös... Och man sörjer det roliga som man faktiskt hade tillsammans en gång.

Anmäl
2013-07-14 21:05 #12 av: [Yllhilda]

Jag har haft flera som bara tagit mig för given. Det har varit tufft med vissa, men alla relationer har förbättrats antingen genom att vi pratat igenom saker eller att jag har har sagt bort dem som inte vill anstränga sig för vår relation. Så prata med din kompis och berätta sen hur det gick.


¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl
2013-07-15 08:59 #13 av: Gur4m1

Långt inlägg men ville verkligne förklara hur det kan vara.

TS jag är mer som din väninnam blir alltid glad när vänner hör av sig men jag har ofta så många (och har ett liv i övrigt) så de glöms bort- sen får jag en spärr så det känns fel att höra av sig efter en vecka/månad osv. Jag är nog mer som du även beskrev henne" kall och reserverad men allti glad och trevligt när man väl umgås" ^_^

Jag tar helt enkelt jättesällan initiativ till att umgås, och det har jag förlorat många vänner på, de vänner jag har kvar är vänne rosm gör som du (förutom klängandet för ärligt, umgås en hel sommar? Att vara någons "bästis" precis som i tonåren- fungerar nog inte för henne). Att ses en gång om året och "bara vara vänner" är oftare än jag träffar min fmailj och jag bor inte ens i ett annat land (se där!) ;)

Jag har många vänner och många olika intressen, jag har ADHD och det förklarar ju inte att jag "slite roch slänger" mina vänner, men det förklarar min rastlöshet och tankspriddhet. De tär aldrig min mening att såra någon. Men jag kan ringa en vän, håller mobilen, ser numret till en annan vän "ja men henne kan jag ju ringa istället då!(nu när jag mins det! Men ibland tar det emot för jag inser att denna person har jag ju inte hört av mig till på dagar/veckor så hen vill nog inte att jag hör av mig)" :D Folk som i denna tråd väljer att tolka för att jag itne har denna vän konstant i mina tankar så är denna vän "bara en reserv" och jag är en skithög som utnytjar folk...?

Jag ÄLSKAR min familj. Men inte ens de får min uppmärksamhet ;) Jag har börjat lyckas ringa iaf några av mina familjemedlemmar nån gång i månaden för min pojkvän påminner mig. Under en period hörde ingen av mig på ett halvår. Och det är lustigt hur våra sociala liv fungerar precis som spelet "the sims" :P Ju mer kontakt för vissa människor, desto bättre blir relationen, för mig är det skitsamma. Har jag klickat med en person så vi är vänner så känner jag samma sak även om vi inte hörts av på en månad eller ett år.

Det låter som att hon är DIN bästa vän men du är EN av många nära vänner till henne (eller att hon likt mig inte har samma behov av den typen av bekräftelse av relationen?). Ska man säga upp en vännskap för att man inte är "THE one and only friend!"? Njae. ÄR man en reserv för att ens vän inte hör av sig fullt så ofta som man önskade, att man faktiskt får dela på henens uppmärksamhet? Nej, det tycker jag väl inte :´( Kanske man får acceptera hur just den här relationen ser ut? Samtidigt söka vidare efter relationen man uppenbart saknar att ha.

Jag har många "nära vänner" och en hög med bekanta som jag fikar med ibland, träffar på fester och på stan (men jag är aldrig den som tar initiativ men ajg har lbivit duktig på att påtala hur BRA det är att vännen tog initiativet, att jag UPPSKATTAR det otroligt mycket!).

De riktigt nära vännerna har jag alltid tid för (om de hör av sig, haha). Jag upplever inte att jag utnytjar mina vänner eller har dem som reserver- man umgås när båda har tid. Det är ju inte mitt fel om någon av mina vänner kanske har färre med nära vänner- och sitter och väntar vid telefonen 24/7 på att jag ska ringa? Så tänker jag. Efteroms jag har en nära vänrelation med min partner så minskar behovet ännu mer, och jag umgås ogärna med mina närmaste vänner mer än 1-2 gånger i veckan.

Jag och mina vänner när vi var 10-15 år, man var bästisar och "gjorde allt för varandra" och... umgicks typ konstant. Ett under att man inte dejtade samma killar. Man kunde i princip avlsuta varandras meningar :P Man är inte en reserv för att en vän plötsligt inte har samma tid för en, bara för att man själv har massor av den tiden att vilja umgås.

Så länge hon oftast hakar på dina idér och förslag att träffas så tycker jag att hon låter som en vän som uppskattar dig, men folk är inte lika bra på att ta initiativ. Hon har kanske svårt med det tillsammans med dig- eller ud upplever kanske att hon är bättre på det med andra men det vet du ju inte egentligen? :) Eller gör du?

Läste att många har liknande erfarneheter som dig men där verkar de blivit dissade, din vän verkar bara sakna initiativförmågan totalt men ni har trevligt och bra när ni väl umgås och verkar ha en fin kontakt på så sätt. Så ja...gå vidare och ksaffa fler/nya vänner men varför har folk fått för sig att man måste "kasta bort" gamla vänner för att kunna skafa nya? Fattar inte logiken där riktigt. TS: Din vän bor i ett annat land, skaffa nya vänner! Umgås med din gamla väninna också när/om hon återkommer. Jag tror att hon uppskattar dig! :)

Anmäl
2013-07-20 17:39 #14 av: htt

#13- Tyckte ditt inlägg var jättebra, det gav mig en hel del perspektiv!

Vill bara förtydliga att anledningen till att vi spenderat somrar ihop är att vi haft stuga i samma by= det finns inte många andra i vår egen ålder och dessutom har vi varit "fast" där hela somrarna så det har tett sig automatiskt. Senare år har vi även haft hästarna där tillsammans och då har det också blivit att man ridit ihop varje dag osv.
Hon bor inte i ett annat land nu utan 10 minuters cykelavstånd från mig. 

Det är nog bara för mig att inse att det kommer vara såhär nu :)

Anmäl
2013-07-20 19:52 #15 av: PennyScarlett

En sån vän har jag också haft, fram till förra veckan. Jag var i precis samma sits som du är och jag tog beslutet att avsluta våran vänskap. Vill hon ha tillbaka den så får hon kämpa för den om jag nu är värd något i hennes ögon. Än sålänge klarar hon sig bra utan mig och jag utan henne. 

Anmäl
2013-12-30 16:28 #16 av: MsAnna

Jag är nog lite äldre än du men jag har en del liknande erfarenheter. Jag känner igen det med att vara den som tar initativet till att ses, att oftast vara den som gör det.

Det som jag tycker är viktigt är att ställa sig själv frågan - är det jag som är känslig eller överreagerar eller är det ett faktum att den här personen tar en för given eller inte har så mycket till övers för en egentligen.

Det kan vara svårt att svara på. Vet man med sig att man oftast är den som skickar sms och hör efter den andra men sen inte får alls lika mycket tillbaka, då är det ett tydligt varningstecken.

Jag känner också igen det med att man har trevligt när man väl ses men att umgänget inte verkar ha alls lika stor betydelse för ens vän. I mitt fall så ska min vän ofta vänta ut beslut, kan inte bestämma i lite god tid utan ska hålla saker och ting öppna. Hon kan säga att hon ska göra något med sin kille men när jag sen hört med henne så har de inte gjort nåt speciellt.

När vänskapen inte är tillräckligt ömsesidig får man den känslan av att den andra personen tar en för given. Den känslan har jag ofta och jag har därför mer och mer dragit mig tillbaka och struntar i att föreslå. Dock har det även andra anledningar mer än att det oftast är jag som föreslår att ses.

Jag kan tycka det är ok att vara den som oftast föreslår att ses men däremot är det inte ok när personen dessutom ska tveka och alltid vänta med besked. Jag har också den erfarenheten att min vän inte uppskattar nåt speciellt att jag t ex kollar upp nåt nytt trevligt fik att gå till eller vad det nu kan handla om.

Om din kompis så rakt ut säger att andra personer skulle gå före, då skulle jag nog direkt dra öronen åt mig och inte acceptera att alltid vara nåt andrahandsval. Varför ska man låta någon sätta en sådan negativ stämpel på en?

Om en person redan har "roligare" eller trevliga vänner och dessutom öppet erkänner att hon känner så, vad har du då för roll att fylla? Det är ju bara som upplagt för att bli sårad och besviken.

Jag tycker du har fått väldigt många tecken på att din väninna antingen är en ren douche eller så har det hänt något som gör att hon vill ta sig ur relationen. Att hon antingen inte tänker på hur hon beter sig eller så har hon kanske förändrats under tiden utomlands och känner att något inte klaffar mellan er men är för feg för att säga det till dig?

Min vän är heller inte speciellt varm som person och trots att jag talat om för henne att vissa av hennes handlingar sårar så bekommer det inte henne något speciellt. Hon anstränger sig inte för att ställa saker till rätta utan kan trots att hon t ex ställt in att träffas undvika att höra av sig.

Om du har flera vänner som är hyfsat bra tycker jag du ska säga rakt ut vad du tycker om den här vännen. Ge henne verkligen vad hon tål om du själv är övertygad om att du vill bryta vänskapen. Kanske kan hon lära sig till en annan gång ihop med en annan person. Tveka inte att avsluta vänskapen och se till att ge henne rejält med dåligt samvete genom att peka på konkreta saker som hänt.



Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.