Annons:
Etikettfamilj
Läst 3264 ggr
diananana
2013-07-15 17:06

Tjock och mamma pikar mig

Det här kanske hör hemma i viktminskning men jag har problem med relationen till mamma så jag skriver här.

Jag är en tjej som är 23 år. Jag fick barn när jag var 20 och jag bor med min sambo och våran dotter. Innan jag blev gravid var jag bara lite överviktig. Sen gick jag upp massor under graviditeten. Jag tog för givet att kilona skulle försvinna av sig själv sen men det gjorde dom inte. Jag kämpade som tusan men tappade max 5 kg (gick upp 35)

Jag började misströsta, tycka synd om mig själv tröstäta och ja ni vet då går man upp mer.

Nu är det som sagt 3 år sen jag fick barn. Jag är 158 cm lång och väger 98 kg.

Nu till mitt egentliga problem

Min mamma pikar mig gång på gång inför folk om min vikt. Inte direkt efter förlossningen men när det gått över ett år och jag ännu var tjock så började hon hacka och påpeka att jag inte skulle äta det och det.

Här är exempel som hänt nyligt:

Min bror fyller 30 och det är stor bjudning med massa folk. En jättetårta skickas runt och folk tar för sig. När den kommer fram till mig så stiger min mamma upp, går runt bordet, lyfter upp tårtan och skickar till min sambo som sitter bredvid mig samtidigt som hon säger "Jasså tänkte du skära dig en tårtbit va? Inte så lämpligt kanske med DEN figuren"

Det blir alldeles tyst vid bordet och jag går in på toa och gråter

Ett annat exempel:

Middag hos mamma. Mina 3 syskon med familjer är med. Fisk serveras med sås i en separat bytta bredvid. Mamma säger:

"Varsågoda att ta för er! Men du Diana får allt skippa såsen tills du tagit dig i kragen och gått ner några kilon. Och tänker du äta någon smörgås så får det bli utan smör!"

Återigen tyst vid bordet och jag skäms.

Många många liknande mat-och fikasituationer har uppstått. "Kanelbullar är ju inget för dig Diana" högt och ljudligt vid bordet när syrran bjudit hem släkten.

Jag vet ju att mamma såklart har rätt. Jag försöker inte alls försvara min övervikt. Självklart är det inte bra för mig att äta dessa saker hon påpekat, men det gör mig ändå ledsen och jag får skämmas inför släkt och vänner. Jag skulle vilja att hon tog dessa förmaningar avsides med mig och inte inför andra. Det har jag talat med henne om men då säger hon:

"Ja… hade du följt mina råd och skärpt till dig till vardags så hade jag inte behövt säga nånting alls. Då hade du inte sett ut så där. Men eftersom du fortfarande är så tjock efter 3 års tid så är det tydligt att du missköter dig. Och sålänge du gör det så kommer jag påpeka när jag vill om sådana livsmedel  du inte bör äta"

Jag vet att mamma har rätt i det också, men… hon gör mig ledsen

Vi hade ingen nära eller bra relation innan graviditeten heller jag och mamma. Den var ganska frostig. Men hon pikade mig inte för saker i alla fall. Vi skötte oss själva bara.

Men nu blir det så jobbigt när vi båda finns på samma bjudning och hon alltid ska gapa över bordet om vad jag inte bör äta.

Annons:
jossa5
2013-07-15 17:14
#1

Oj, det är en jobbig situation. Jag känner delvis igen mig i det du skriver. Har också en mamma som påpekar min vikt, och det är väl dels för att hon själv har några för många kilon, och hon vill inte att jag ska bli lika stor som henne.

Men man kan tala om på rätt sätt. Både du och jag vet att vi har för många kilon, men det blir inte bättre av att någon pikar en, särskilt inte inför folk.

Som det är så tror jag antingen du får bita ihop, och stå ut med henne, eller ställa till en konfrontation när ni är på tillställning. Att faktiskt tala om för henne att du äter vad du vill, oavsett vad hon säger. Du är faktiskt vuxen, så hon behöver inte komma och tala om för dig vad du får och inte får äta.
Tänkte att det kanske hjälper att stå upp när det är folk i närheten och hör.
Nackdelen är ju att eran relation kan bli ännu sämre. :/

Lycka till, och jag hoppas det går bra, vad du än gör!

Mvh,
Jossan                         Medarbetare på Svenska Hamsterföreningen.ifokus

Maria
2013-07-15 17:31
#2

Visst har din mamma rätt men hon har INGEN RÄTT att skämma ut dig inför andra och göra dig ledsen.

Bra att du redan sagt till henne och tyvärr så respekterar hon ju inte dina åsikter. Jag hade nog sagt ifrån att jag inte vill träffas förrän hon ändrar sitt beteende.

Det är lättare sagt än gjort men man ska älska och stötta sina barn och inte såra barnen även om tanken bakom är god.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

wolfgrin
2013-07-15 17:41
#3

Jag är verkligen inte överviktig men min kära mor brukade säga till mig att jag skulle träna mer(och då tränade jag redan extremt mycket) för att " en så ung tjej som du ska inte ha gäddhäng".. hade muskler och kanske 3cm hull utanpå överarmarna.. tog lång tid innan jag vågade konfrontera henne och fick göra det några gånger plus att min bror också fick säga till för att hon skulle förstå att det hon sa faktiskt sårade.. Hon var överviktig pga sin sjukdom så ville bara att jag inte skulle bli tjock då hon vet hur jobbigt det kan vara.

Hur jobbigt det än är måste du konfrontera henne och få henne att förstå att det inte är okej att hon mobbar och trycker ner dig, för det är et hon gör.                                                                                         Spelar ingen roll att du själv vill gå ner, det hon gör underminerar din självkänsla och förvärrar snarare situationen uppfattar jag iaf av din beskrivning. Vill du gå ner i vikt ska det ske på DINA premisser, inte hennes!

Var stark och stå på dig! Vikten får du ner med tiden om du tar små steg i vardagen, men det tar tid om det ska vara bestående. Lycka till och hoppas du fick ut åtminstone lite stöd och uppmuntran av detta inlägg.

Ge mer än du förväntar dig att få.

Honestyisdead
2013-07-15 17:48
#4

Men fy vad dåligt neteende av din mamma, det är riktigt illa! Jag hade sagt till henne att jag knte tänkte träffa henne fler gånger om hon förödmjukade mig framför andra en gång till. Vill man hjälpa någon gå ned i vikt ska man knappast orsaka mer ångest än personen redan har. Don mor behöver en verklighetssmäll. Man gör inte så mot sitt eget barn!

[Emma--]
2013-07-15 17:52
#5

Det där är så respektlöst och elakt av henne. Oroar man sig över sin dotters vikt så kan man prata om det på ett bra sätt och visa sitt stöd, inte såra och skämma ut sådär. Sen tror jag ju personligen att man måste lära sig att hantera även det mindre nyttiga. Och är man på kalas ska man väl ändå kunna få fika.

wolfgrin
2013-07-15 17:58
#6

"Och är man på kalas ska man väl ändå kunna få fika."

precis, skulle ta dubbelt om hon fortsatte säga så. ;)

Ge mer än du förväntar dig att få.

Annons:
diananana
2013-07-15 18:13
#7

Ja det hjälper som sagt inte att konfrontera henne. Hon säger rent ut att hon tänker fortsätta påpeka sålänge jag är såhär tjock.

Glömde säga att till och med min 3åriga dotter regerar. "varför säger mormor jämt så otrevliga saker till dig"

Ja bäst att inte vara på samma ställen som henne sålänge

Maria
2013-07-15 18:15
#8

#7 Ställ ett ultimatum till henne. Säg att du orkar inte träffa henne så länge hon beter sig som hon gör och berätta att även din dotter reagerar.

Hon vill väl ändå inte vara en elak mamma OCH mormor.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[Yllhilda]
2013-07-15 18:35
#9

Du kan ju fråga henne varför hon inte sliter cigg ur händerna på rökare. Om hon nu är så mån om folks hälsa kan hon väl inkludera tobak och alkohol i sin räd, annars är hon ju bara en simpel mobbare.

diananana
2013-07-15 18:54
#10

#9 Ja det var ju en bra idé för hon röker ju själv och jag kan ju börja pika henne för det då också.

[strutter]
2013-07-15 19:17
#11

TS

Kära Diana,

du är alldeles för snäll mot din mamma. Låt henne inte få fortsätta så här! Jag skulle helt och hållet avbryta all kontakt med henne. Då måste hon börja tänka.

Troligen älskar hon dig fastän hon beter sig så illa, hon begriper bara inte bättre. Hon är i stort behov av någon sorts hjälp, för det märks att hon mår långt ifrån bra! Hoppas att det löser sig för dig.

Kram!

[T-Johan]
2013-07-15 19:30
#12

Ursäkta att jag lägger min näsa i blöt. Men det är alltid dålig strategi att svara med samma mynt. Det är en gammal och klassisk psykologisk tes och den gäller än i denna dag. En variant är att låta "klumpigheten" "vända tillbaka" varifrån den kom. Hur? Fäst blicken på den som talar, lyssna respektfullt. Men besvara inte det som sägs. När hon är klar vänder du dig till någon annan runt bordet och ställer en fråga typ "hade ni trevligt på Kolmården, Sara?" Ja jag vet men man måste vara beredd och ha tränat lite. Kom ihåg att andra hör och förstår. Det viktiga för dig är inte "kilon hit eller dit", utan att du kan behålla din värdighet och självkänsla.

[Mustangcab]
2013-07-15 20:37
#13

Be din mamma söka hjälp för dina viktproblem. För det är onekligen hon som har dem inte du.

Annons:
Gia91an
2013-07-15 21:25
#14

Känner igen det där faktiskt. Min mamma har alltid pikat mig med, och sedan har hon gett mig anledningen att- Ja men du vet ju att jag bara gör det för din skull.

Blev så trött på henne en dag att jag skällde ut henne efter noter. GRRRR. Men efter det gick det helt okej. 

Håller med ovanstående att det är din mor som har problem, inte du!

andgustav
2013-07-16 06:53
#15

Hej!

Jag blir upprörd när jag läser ditt inlägg. Ska vara rak mot dig ta din mamma under uppsträckning och tala om för henne att visa respekt mot dig. Det här är rena personangreppen mot dig och personer som väger för mycket har det mycket jobbigt. Du ska inte acceptera detta.

Ha en bra dag så länge!

VildaVittra
2013-07-16 09:04
#16

#7 "varför säger mormor jämt så otrevliga saker till dig"

Där blev jag riktigt oroad. Din dotter är alltså gammal nog att bli påverkad av din mor och hennes fullkomligt idiotiska uttalanden. Vill du att din dotter ska få en sjuklig bild av kroppar? Eller vill du omge henne med människor som bygger upp dig och henne till starka personer med självförtroende?

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Caracara
2013-07-16 09:34
#17

Ärligt talat, så hade jag bett min mamma att fara och flyga…..😡

Gur4m1
2013-07-16 09:35
#18

Det där är psykisk misshandel, du är inget barn- du får äta dig hur fet du vill. Din mamma verkar ha ett problem med feta människor snarare än att hon bryr sig om dig- för annars skulle hon inte bete sig sådär MOT dig bland alla- utan hon skulle istället hitta en lösning som faktiskt fungerar. Hon kan inte hantera det och jag fattar inte hur en sund människa skulle kunna komma fram till att de kna ta sig dessa firheter. Hon må säkerligen älska dig men respekterar dig gör hon då inte alls. Ett sätt att hjälpa vore ju Kanske att stötta dig att gå till en dietist, träna, planera måltiderna osv.

Finns tusen, mycket bättre sätt att hjälpa en överviktig att hitta formen igen än att håna dem på det där viset. Säger en främling sådär till mig så skulle jag bli ledsne men sedan, förmodligen, verbalt puckla sönder människan. Säger en närstående sådär så tar ju huggen mycket djupare. Men du måste stå upp för dig själv, ingen annan verkar ju göra det just nu.

Sen undrar jag vad din övriga släkt sysslar med som inte försvarar dig, är alla i din släkt helt galna? Iofs är tystnad absolut inte ett medhåll. Att det blir tyst beror förhoppningsvis just på att alla finner din mors beteende som otroligt osmakligt. Hon utsätter inte bara dig för en ytterst pinsam situation, utan även _alla andra_ vid matbordet. Hon mobbar dig helt öppet och ingen reagerar.

Du måste stå upp för dig själv, då vågar säkert andra göra det också. Jag älskar förslaget i #12 på hur du ska göra nästa gång. Var stark!

Fattar hon inte det så är det dags att kanske begränsa mormortiden med ditt barn, för vill man ha en sådan osympatisk människa runt sitt barn, som kränker dig på det där viset? Ska dina barn behöva höra det där skitsnacket?? Din dotter har redan börjat förstå och hon kommer att ta på sig det där, känna samma skam som du gör.

Om du VILL gå ner så gör det men gör det inte för att ditt monster till mamma mobbar dig till det. Sök riktig hjälp och gör klart för din mamma att antingne finns hon där som ett stöd eller inte alls.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Upp till toppen
Annons: