det är nog inget man bara kan "stänga av" man kan väl försöka fokusera på annat ist, jag önskar jag hade mer känslor..

Jag önskar att jag kunde börja känna lite mer igen. Jag stängde av mina känslor och det var ödesdigert. Nu undrar jag om jag någonsin kan komma åt den där on-knappen igen.

Inget man kan lära sig att göra, utan det bara händer, tyvärr.

Lösningen är inte att stänga av sina känslor utan att lära sig förhålla sig till dem. Det är ok att ha känslor, även starka känslor, det som kan ställa till det är om man börjar agera på sätt som man egentligen inte vill pga känslorna. Mindfulness kan vara ett sätt att lära sig att luta sig tillbaka och iaktta sina känslor, utan att låta dem styra en. Då kan man samtidigt få syn på nya saker och lära sig något om var känslorna kommer ifrån och varför de blir så starka i vissa situationer. Men det kräver övning!

För mig handlar det om att fokusera på ngt annat, att ta tag i ngt i mitt övriga liv.

Fokus på andra saker än just det som gör en upprörd/känslosam/ledsen/upphetsad.

Träning tycker jag hjälper mig massor och att äta bra mat (får mycke, mycke, massor med känslostormar runt PMS/ägglossningen). Jag har ADHD så tankarna snurrar mest hela tiden och impulskontrollen är inte den bästa alla gånger men med åren har jag lärt mig att "stoppa upp" känslovirvlarna med att helt enkelt omfördela fokus på något annat.

Är jag upprörd på en person är lösningen offtast att fokusera/umgås med en annan människa/personer. Prata och t.ex sitter här och läsa och dela med sig av åsikter, erfarenheter och upplevelser.

"Mindfullness" är också väldigt hjälpsamt upplever jag. Att vekrligne tvinga sig till att njuta av här och nu- så allt inte enbart ciklrar runt "lyckokänslorna" När du är med den du saknar- tänk så kort ett år måste bli då? Enabr tleva och vara lycklig när du är med honom? Funkar ju inte.

Mindfullness får dig att känna att du är här och nu, och leva där. inte i framtidne eller i saker som varit. Då kommer man ifrån en hel del oro- men ibland skena rju tankarna iväg och då måste du- som är medveten om detta- stopa dig med din inre röst. "NEJ nu gör jag det igen…SLUTA Tänka på bla bla…*fokusera på det här LÖVET, gud så fint, se hur solen strålar genom den, det luktar så gott".

Jag gör iallafall så, har en inre röst so säger till när jag känner att nu händer det grejer. "sluta tänka på det där, tänk på det här istället".

Detta lärde jag mig hos min psykolog. Musik kan påverka ens sinnesstämning mycket så jag har faktiskt nästan slutat lyssna på musik till vardags. En låt håller oftast minnen, eller känslor som tyvärr ofta är melankoliska, kärlekstema osv. Så då skulle jag rekomendera "glad" musik (notera att glad musik int ebetyder musik du tycker är fin) :P Utan GLAD musik. Glada, bubblande toner som får dig att vilja skutta, hoppa och dansa fram.

Det viktiga är iallafall inte att stänga av utan att helt enkelt sluta ha fokus på det som gör ont att känna och tänka på. Att längta efter en kär person är faktiskt njutbart det med- man ser fram emot när man ska träffas. MEn det är kanske en känsla man uppskattar mer när man bor ihop med någon och sällan behöver uppleva den typen av längtan. Men bli mer trygg i tanken att ses kommer ni ju att göra och fram tills dess måste du ju faktiskt kunna leva livet i övrigt! :)

Andra lösningar är ju att lätta trycket genom att hålla bra kontakt med brev, cam, och såndär…när man pratar över internet…ljud…mins inte vad det heter.

Meditation eller motsvarande aktiviteter- som skogspromenader (där du faktiskt SER ekorrarna, bladen, känner dofterna, stannar och tittar på blommorna) och att t.ex måla (eller göra musik eller något annat kreativt). Kanske måla en tavla till den du längtar efter, eller en dikt, sång osv. 

Inser att jag låter som värsta hippien men detta sätt att ta mig an livet har gjort mig till en mer harmonisk person med färre "känslomässiga/överkänsliga" utbrott ;)

Ärligt TS, du vill inte stänga av dem. Vad jag tror du vill är att känna dig mindre överväldigad av dem, och detta kan man träna sig sig på antingen med hjälp av ett pross eller själv.