Annons:
Etikettleva-tillsammans
Läst 2264 ggr
Anna4077
7/30/13, 12:38 AM

Bråk med din partner

Efter att ha läst en tråd så började jag fundera. När bråkar man i ett förhållande? Vad räknas egentligen som bråk och vad räknas som tjafs/diskussioner? Vad bråkar ni om i era förhållande? Bråkar ni så ni blir osams? Hur hanterar ni det? Vad tänker ni kring bråk i ett förhållande?

Anna och taxen Max

Annons:
Honestyisdead
7/30/13, 12:44 AM
#1

Vi bråkar aldrig. Bråk för mig är höjda röster, ilska och osämja. Är vi oense om något skrattar vi åt det. Förra förhållandet innehöll massor av skrik, namnkallning och ja, bråk. Så det här är underbart.

[jnfr]
7/30/13, 6:31 AM
#2

Jag tycker inte heller att vi bråkar i vårt förhållande. Någon gång har vi haft delade meningar, men det accepteras fort över en diskussion. Oftast när irritation uppstår i vårt förhållande är det på grund av stress eller hunger. Sådana fall ter sig i att vi kanske snäser och är spydig åt något och blir otåliga. Skönt nog vet vi båda att vi gör så, och alltid är en av oss mer sansad än den andra - så sådana saker eskalerar inte. Under/efter middagen eller när vi väl sitter i bilen på väg till det som vi haft ont om tid till, kommer en ursäkt. Har irritationen och spydigheterna känts väldigt löjliga har vi kunnat skratta och skämta om saken. Vi har aldrig skrikit åt varann eller kastat ut fula och dumma ord.

andgustav
7/30/13, 6:50 AM
#3

God morgon!

Vi bråkar inte i vårt förhållande. Det som kan uppstå är irritation ibland och det gäller att respektera varandra. Vi delar på arbetsuppgifterna hemma. Skriker inte till varandra.

ChristineL
7/30/13, 8:06 AM
#4

Jag anser inte att vi bråkar med varandra. Vi är oense om vissa saker, men pratar om det och accepterar det. Tjafsar väldigt sällan.

Vyer
7/30/13, 8:23 AM
#5

Våra bråk består främst av missförstånd och kass kommunikation. Det är inte särskilt aggressivt utan mer: Jag är ledsen över något, gråter en skvätt, är dramatisk. Min partner blir obekväm och försöker förstå varför jag är ledsen. 

Sen består det samtal i form av: "jag är ledsen på grund av xxx/för att jag kände xxx, detta kan motverkas genom att …". (oftast) inte på ett anklagade sätt, utan mer: "jag känner att…" istället för "du är dum i huvudet och gör fel som…"

Dessutom blir det ju en del "vardagsgnäll", i stil med: "suck, har du inte diskat än? Det är ju din tur!!".


SuperLimm
7/30/13, 8:37 AM
#6

Jag och mitt ex tjaffsade endel om lite allt möjligt. Han bor fortfarande hemma hos sina föräldrar och hade aldrig behövt hjälpa till hemma under vårat första år tillsammans. När jag sen flyttade hemifrån mognade jag mycket medans han inte gjorde det. Vi tjaffsade mycket om lite allt möjligt, framförallt för att han tyckte jag gjorde fel när jag laga mat bara för att jag inte gjorde som hans mamma.

Vi bråkade inte så mycket men om vi började bråka var det ofta om politik och sånt. Han är uppvuxen med föräldrar som tjänar mycket pengar och dom åker utomlands varje år. Medans jag är uppväxt med föräldrar som jobbar som undersköterskor båda två och inte tjänar ens hälften så mycket. Vi hade helt enkelt väldigt olika uppfattningar om sånt och stod på helt olika sidor i politiken.

Nu är vi inte tillsammans längre vilket jag tycker är väldigt skönt. Vi började glida ifrån varandra mer och mer, tillslut hade jag inte känslor kvar för han då han slutade lyssna på mig och inte klarade av att diskutera saker utan bara blev tyst.

Mvh Linn

Annons:
fruktgumman
7/30/13, 8:52 AM
#7

Vi bråkade en del första halvåret efter att vi flyttat ihop. Ingen av oss hade bott ihop med någon tidigare och han var ganska bortskämd med en mamma som lagade hans mat, tvättade hans kläder, städade åt honom osv. Jag sa ifrån och efter att han lärt sig hur man sköter ett hem och att maten inte automatiskt står färdig på bordet utan att man behöver göra något så funkar det bättre.

Idag bråkar vi aldrig. Vi tycker självklart olika om saker men vi respekterar varandras åsikter och diskuterar istället för att skrika eller sura om saker.

tlover
7/30/13, 8:55 AM
#8

Vi bråkar ibland men oftast är det pga mina funktionshinder på nått sätt, antingen att kommunikationen inte funkar eller tex att jag haft ont hela dagen och har extremt kort stubin.

l'm back

oh-la
7/30/13, 9:26 AM
#9

när vii flyttade ihop hade vi väl en period när vi bråkade, men det var väl för att vi var två personer, direkt utflugna från föräldrahemmen som både skulle hitta oss själva som egna vuxna individer och i ett gemensamt hem. men vi bråkade ändå inte speciellt mycket. idag bråkar vi inte alls. vi kan diskutera, vi kan gnabbas och vi kan ha meningsskiljaktigheter, men vi bråkar inte. politik kan vi diskutera ganska vilt, men vi bråkar inte om det, och när vi inte kommer någon vart släppe vi det. vi har lång stubin båda två så det krävs nog en del innan vi blir arga.

Underbarn
7/30/13, 6:02 PM
#10

Vi är oense och kan diskutera över ex hur vi prioriterar… Tid för varandra, att jag inte alltid får vara med osv. Vi har bråkat och höjt rösten lite tre gånger till varandra under 3 år… Så vi bråkar sällan men har diskussioner och berättar vad vi inte trivs med osv. Om vi blir sårad, eller om något inte är ok/något vi vill ändra på. Vi har aldrig sagt fula saker till varandra. Vardagstjafset var förr mest om att han aldrig var hemma, nu bor vi inte ihop

Upp till toppen
Annons: