Att leva tillsammans

känner mig inte hemma någonstans

2013-08-06 13:00 #0 av: nlinds

Ja, här kommer ett inlägg från mig igen..

Jag har ett problem som har förföljt mig hela livet.
Jag känner mig inte hemma någonstans

Bott hos min mamma hela livet, tills hon slängde ut mig. Aldrig känt mig hemma där
Flyttade till pappa, kände mig inte hemma där så jag stannade på internatet när jag gick i skolan
Bodde i stort sett hos min ex pojkvän och hans mamma ett tag, kände mig verkligen inte hemma där.
Internatet , kände mig inte hemma där
Nu har jag bott med min pojkvän här i Göteborg i snart 2 år. Vi fick ta över hans mammas lägenhet. Men det är saker ÖVERALLT, och känner mig inte hemma här. Jag tjatar på min sambo att vi kanske kan hyra ett litet hus/stuga någonstans, men han vill inte för han säger att jag måste skaffa "ett riktigt jobb" först. Jag är sjukskriven pga vissa saker, och "jobbar" som dagmatte vid sidan av, varje dag, och får en liten inkomst, + sjukpenning. Jag vill inget annat än att komma härifrån.. Jag HATAR området, och våran 2:a är fylld med saker och möbler som inte får plats. Att få en lägenhet här tar ÅR .
Och ska jag skaffa ett riktigt jobb så måste jag ta med mina hundar ( 3 st), dels för att jag är mentalt instabil och har dom som en trygghet, och dels för att en av hundarna inte klarar av att vara hemma. Hade ett jobb som lokalvårdare i typ 4 månader, slutade jobbet för jag vantrivdes. Och har varit sjukskriven i 7 månader..
Varför kan jag bara inte känna mig hemma någonstans ? ..
Min högsta önskan är att vi ska hyra en liten stuga med en liten/stor trädgård.. Kan det vara så svårt att få tag på en sån ? Nej.. Det tror jag inte, men jag tror att min sambo vill bo kvar..

Anmäl
2013-08-06 13:13 #1 av: Snovit79

Att Du inte kan rota dig, sitter inombords tyvärr. Den dagen Du tar tag i det förflutna, så kommer saker falla på plats. 

Jag vet inte om Du ställt din mamma emot väggen och frågat varför hon kastade ut dig, och förmodligen varit ett bekymmer innan?

Kanske kan det krävas en ursäkt, eller bara att Du själv blir så mogen och kan acceptera att hon är som hon är, vi klaffar inte helt enkelt. Punkt.

Min gissning är att det kan vara början på bekymret. Roten till det onda. Sedan kan nutiden behöva lösas innan med. Att lösa din mentala bit, få en sysselsättning osv.


Anmäl
2013-08-06 13:31 #2 av: [elmaek]

Håller med #1

Om man inte är nöjd med sig själv, sitt liv rent allmänt och bara inte är nöjd med livet så är det svårt att känna sig hemma någonstans.
När man börjar reda ut sina personliga bekymmer och börjar acceptera och jobba på det hela så brukar allt oftast falla på plats.

Ibland måste man nog sluta jaga så innerligt efter sina drömmar och reda upp sig själv och sen ta tag i drömmarna igen.. då brukar även drömmarna slå in. :)

Anmäl
2013-08-06 13:34 #3 av: nlinds

#1 jag vet redan varför hon kastade ut mig, det var "mitt fel" från början, och skulle aldrig berättat något. Tyvärr är hon en sådan person som tycker allt är alla andras fel och vägrar se sina egna fel. Jag bryr mig inte om henne längre, jag har gått vidare. Det är bara det att jag får panik när det är saker överallt som inte får plats någonstans. Jag vill ha det lite större, men problemet är min sambo som inte vill flytta förns jag skaffar mig ett jobb.. och det känns helt omöjligt för tillfället..

Anmäl
2013-08-06 13:43 #4 av: Calcifer

Jag förstår din sambo som inte vill flytta innan du fått jobb. När man är sjukskriven finns där massor med ekonomisk osäkerhet, jag är själv sjukskriven och har varit det i ett år. Och din känsla att inte höra hemma har med ditt eget mående att göra och din egna personlighet. Det sitter i huvudet och kommer ALDRIG bli bättre oavsett hur många gånger du flyttar innan du tar tag i det. Du kan inte flytta ifrån dig själv eller dina problem.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2013-08-06 13:44 #5 av: [elmaek]

#3 Rensa och kasta möbler och saker? Köp förvarningslådor om det behövs, organisera osv?

Anmäl
2013-08-06 13:58 #6 av: nlinds

#5 jag kan inte. Då 50 % av det är min sambos mammas möbler.... Hon blev arg när jag slängde en kruka .....

Anmäl
2013-08-06 14:01 #7 av: [elmaek]

#6 Kan du inte organisera upp lite då? :) Typ möblera om lite så ni får mer space, köpa förvaringslådor som kan få plats under sängen där saker som inte används eller dylikt kan vara i? Och lite så...?

När jag bodde hos mitt ex fick jag damp på hur deras hus var. Jag hade ingen rätt att ens hålla på att kasta och dylikt men jag möblerade och städade undan så ytorna vart rena och fina, i tvättstugan hängde jag upp drapperi under diskbänken så allt skit dom hade inte syntes och så fixade jag och höll på. Jag trivs inte i oreda men har jag ingen rätt att göra mig av med andras saker så kan jag ändå organisera upp allt någorlunda tänkte jag..

Anmäl
2013-08-06 14:15 #8 av: nlinds

Jovisst, om pengar och tid hade funnits så absolut. Men jag förstår inte varför hon blev så arg för att jag slängde en kruka, den var ju ändå trasig.. Och dessutom sa jag att jag kunde köpa en ny, även fast det inte var mitt fel att krukan gick sönder .. Men hon flyttar ifrån området i november (hon har köpt en ny lägenhet) så då tar hon med alla sina grejer.. Jag tror inte problemet är "mitt förflutna" . Grejen är att jag vill ha mitt egna ställe med mina egna saker..

Anmäl
2013-08-06 14:21 #9 av: [elmaek]

#8 Okej... men skaffa ett eget ställe då?

Anmäl
2013-08-06 14:24 #10 av: Gur4m1

Ett hem gör man helt enkelt :) Men även som # skriver så börjar det inombords också. Förstår att det känns extra överväldigande i dne sits du verkar vara, beroende av din relation och sjukskriven.

Ingen tvingar dig att bo med din sambo om det inte gör dig lycklig. En liten stuga med trädgård låter lyxigt om man inte har någon inkomst men omöjligt borde det inte vara att hitta. Men jag skulle börja med att göra ert till lite mer ditt också. Kasta inte sakerna, möblera om så som du vill ha det. Ni bor hos hans mamma eller? Men ni har väl ett eget rum? Varför inte flytta till eget? Även om båda har dåligt med inkomst borde ni ha råd med att tillsammans hyra en tvåa eller en stor etta.


Anmäl
2013-08-06 14:34 #11 av: nlinds

#9 inte så lätt när det tar flera år att få ett eget ställe här i Gbg :(


#10 åh nej jag menar inte så ! Jag älskar att bo med min sambo !! Men inte på det stället vi bor om du förstår .. ?
Vi har tagit över hans mammas lägenhet så detta är "vår" lägenhet, fast hon har alla sina saker kvar..... vilket jag stör mig på..

Anmäl
2013-08-06 14:58 #12 av: Vyer

Varför har mamman kvar alla sina saker där? Kan de inte förvaras i förrådet? Jag förstår om du inte trivs när det är "någon annans saker" i ditt hem, jag hade inte heller uppskattat det.


Anmäl
2013-08-06 15:15 #13 av: nlinds

För hon vill inte ta hem dom till sin sambo förns dom har flyttat till den nya lägenheten :/ Nej de är inte så roligt, man vill ju liksom att det ska vara "ens eget" ..

Anmäl
2013-08-06 15:16 #14 av: Calcifer

Fast tar man över någon annans lägenhet sådär - vilket ju är en rejält stor tjänst - så får man acceptera om det finns grejer där osv. Sedan var det väl bara fram till november det skulle vara så?

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2013-08-06 15:18 #15 av: nlinds

det är en hyreslägenhet, ingen hon har köpt eller så... Jag tycker inte det är acceptabelt när hon haft grejer här i snart 2 år...
ja, kanske.. hon säger väldigt mycket men inte mycket som blir gjort.. :/

Anmäl
2013-08-06 15:25 #16 av: Calcifer

Jo, men ni har ändå fått överta den, något hon inte var skyldig att låta er göra. Är den er nu, dvs helt, så kan ni väl ställa ett ultimatum.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.