Hade en vän som inte riktigt tyckte om min pojkvän, men vi umgicks allihop som vuxna ändå. Hon tyckte 'kiss/bajs' var roligt(än idag) så i det fallet så kände jag att hennes åsikt inte riktigt var relevant. Hon var lite speciell. I princip alla som träffar min kille tycker han är rolig så haha… Hitintills iallafall :p Så det går bra (y)

Jag behöver aldrig välja då jag inte har några vänner som ogillar min partner. Men skulle jag måsta välja av någon anledning så skulle jag välja min partner. Han har blivit min allra bästa vän genom åren så.

Jag har inte varit i någon situation där jag behövt välja än. Jag tror dock att jag skulle välja den jag planerade något med först/den som behöver mig mest.

Alternativt så väljer jag bort den som försöker tvinga mig att välja.

Antingen skulle jag säga åt båda att uppföra sig, man behöver inte tycka om alla men det betyder inte att man inte kan acceptera att vara i samma rum. Eller så skulle jag välja bort personen som försöker tvinga mig att välja, alltid. Jag accepterar inte att någon försöker bestämma vem jag får och inte får umgås med, även om det bara är för en kväll.

Jag hittade min partner i min kompis vänkrets så det är inga problem.:-)

Aldrig att jag skulle välja bort min partner! Han är min bästa vän. Om någon annan vän inte skulle tycka om honom kan de dra dit pepparn växer. Och min partner går inte och ogillar folk utan anledning.

Jag behöver inte välja för jag är inte tillsammans med en bekräftelsetörstade egocentrisk och osäker person. Jag hardäremot behövt lägga fram de valen ibland för en del av mina ex- ni vet, när VARJE helg eller ledig tid när vi kan umgås- ändå lovas bort till kpmpisarna, när man pratat om att se en film med killen så drar han och glor dne med sina "killar" för det var typ."killfilm" osv (Transformers- precis som jag inte älskade det lika mycket som de -_-). Sen valde han dessutom att åka med en kille som varit riktigt elak mot mig- så jag kände att jag inte kunde följa med. Då blev jag gode bitchig om saken, med all rätta anser jag. Min pojkvän idag har aldrig utsatt mig för sådant, vi hör med varandra först, vill han umgås/hitta på saker med vänner jag inte tycker om så är jag okej med att han gör det ensam, han får inte följa med mig när jag umgås med mina väninnor.. vilket jag gör ofta.

Han är min närmaste vän och jag är kär i honom men skulle han börja domdera om vem ajg ska umgås med, att varje fredag ska bli "mysfredag" och vi måste umgås hela helgerna, bara han och jag- eller jag och hans vänner, då skulle jag så småningom slå bakut, och det skulle ta slut, one way or another.

Men i dagsläget behöver jag inte välja mellan min partner och vänner för jag blandar dem inte till att börja med, speciellt ofta. Sen har de ingen anlending att ogilla varandra.

Jag har inte riktigt behövt välja. Det har skött sig automatiskt. Hade en del killkompisar när jag träffade min kille som är svartsjuk av dig. Några har jag tagit lite avstånd till i respekt för vårat förhållande. Några tog avstånd från mig då dom inte gillade att jag skaffade pojkvän eller i enstaka fall då dom inte gillade mitt val av pojkvän. Så kanske valde jag min pojkvän före vännerna. Jag tycker att man som vän ska respektera mitt val, så länge ingen fara illa. Och att man som partner ska respektera vänskap så länge ingen far illa. Även om man inte gillar det. Sen tycker jag att man som tjej kompis till en kille med flickvän inte ska hålla på att ringa 50 gånger om dagen men att ringa ibland är ok. man måste respektera deras förhållande och andra vägen med. Nu försvann många av mina vänner pga att dom tydligen hade andra motiv än vänskap. En eller två, som var fd älskare har jag tagit avstånd från, men är ändå vänner och håller ytligt kontakten, i respekt för min svartsjuka pojkvän. En gillade inte min pojkvän och tyckte han "drog ner" min ambition för att jag började önska ett familje liv framför karriär. Det han inte förstod var att det bara delvis hade med min pojkvän att göra utan mer min sjukdom. När vi förlovade oss slutade min vän svara i telefon. Så jag tycker allt skötte sig själv på något vis

Well…jag behöver inte välja för både eventuella partners och vänner vet att jag gör vad jag vill med vem jag vill när jag vill. Den som börjar gnälla om saken åker ut direkt och där är jag iskall. Fine om dom inte kommer överens, men det är inte mitt problem. Det är något som ligger mellan dom och jag blir synnerligen upprörd om dom ska blanda in mig. Jag vet själv om att jag är rättvis i min fördelning av tid och annars gör jag bara det jag känner att jag får ut mest av just då.

Har aldrig behövt välja. Både jag och mina två närmaste vänner har haft pojkvänner som vännerna inte gillade, men vi skulle aldrig ställa såna ultimatum till varann. Istället pratade vi med varann och försökte stötta den som var ihop med idioten och få henne att se att förhållandet inte var bra för henne. Och alla tre tog sitt förnuft till fånga till slut och valde någon vettigare!

Min nuvarande har kompisar som jag själv inte direkt skulle ha valt, om man säger så, men det är inte min bizniz. Nu umgås de inte så ofta ändå (vilket inte har ett dugg med mig att göra), men när de gör det kan jag ju välja om jag vill vara med eller inte. Vid större tillställningar när jag träffar dem går det bra, man kan ju vara civiliserade mot varann även om man inte är bästisar direkt. Däremot om någon av hans kompisar skulle bete sig illa mot mig skulle det vara en annan sak, då skulle jag nog förvänta mig att han stod upp för mig även om det kostade honom kompisrelationen.

Kanske samma sak med kompisars partners, om någon slog sig ihop med någon som betedde sig illa _mot mig_ på något sätt, då skulle jag reagera starkare, och åtminstone kräva att slippa träffa puckot och bara umgås med kompisen ensam.

Behöver inte välja. Alla gillar alla i vår umgängeskrets. Men skulle det en dag ske väljer jag min sambo. Han är allt för mig.

10# där sa du något! Min nya flört har vänner som jag aldrig själv hade börjat umgås med. Men dom är som bröder och jag skulle aldrig få för mig att försöka komma emellan. Det är bara att suck it up och respektera dom och deras vänskap. Ska jag få vara med vem jag vill utan gnäll så gäller givetvis detsamma för min partner

Jag har aldrig behövt välja som tur är.

Vill min partner festa istället för att vara med mig en kväll så får han göra det, bara det inte sker HELA tiden (dvs varje helg eller varje gång vi kan ses). Jag har liksom också ett liv utan han som jag vill ägna mig åt, lika så har han sitt liv utan mig (alltså våra intressen och det vi mår bra av).

Sen om min partner inte gillar min ena vän så behöver han inte umgås med den vännen och tvärtom. Man kan inte gilla alla men man behöver inte heller skapa drama kring det hela. :)

Behöver inte välja, om jag behövde så skulle jag försöka ta typ varannan gång.

Har aldrig behövt välja pga av nån sån orsak. Ensamtid med vänner ser jag också som en självklarhet så skulle sambon eller nån vän börja klaga att man ska välja så väljer jag antagligen bort den som klagar just då :P För även om min sambo skulle ha en kompis jag egentligen inte trivs med så skulle jag ändå kunna umgås med dom. Det är en annan sak om det är någon person som skulle vara otrevlig och att man av den anledningen inte vill. Skulle det hända att nån av mina vänner skulle göra så mot min sambo så umgås jag hellre med honom. Som vuxen borde man kunna visa mer respekt helt enkelt. I början kanske man kan gå mer efter att vännen går före, just för att inte förlora sin vänskap. Men med tiden så blir ju partnern en stor del av ens liv. Min sambo är ju inte bara min partner eller flört längre, han är min bästa vän som jag tänker dela livet med.

jag har bara haft en vän som sa "han eller jag", och då valde jag kärleken framför vännen. det visade sig väl vara rätt på det viset att kärleken står vid min sida idag, vännen gör det inte. för mig är det stora sveket att man försöker begränsa en annan människa, eller sätta denne i en situation där man måste välja det ena eller det andra. det tycker jag är fruktansvärt egoistiskt. min sambo älskar inte alla mina vänner och vise versa, men han hindrar mig inte från att träffa dem, snarare tvärt om.