Otrohet

vad göra

2013-08-21 14:23 #0 av: Vadhänder

Oj jag vet inte vart jag ska börja, om jag ska börja med själva händelsen.

Fick en magkänsla att något inte stod rätt till hos min fru så jag ”lånade” hennes mobil och såg då att hon har skicket ett par mail till en kollega med följande texter.

En konversations med texten

 

Han – Puss i ljumsken

Hon – mmmmmm ja tack

Han – mmmm härligt

Hon – Skickar ett hjärta till honom

 

Mail som hon skickar innehåller

-          Så glad att du var här nu på morgonen

-          Längtar efter dig

-          Kommer du in sen

 

Jag lämnade hennes telefon direkt till henne där det stod

 

Han – Ska nog se till att du kommer, slick slick <3

 

Sedan gick jag ut från rummet.

Efter 10 minuter så gick jag in till henne och frågade vad detta vad, varpå hon svara att hon förstår hur det ser ut men att det inte alls är något. Sedan satt på hon sängen resten av den kvällen och jag kunde komma dit och ställa frågor.

(Det som irriterar mig här är att hon inte berättar utan att jag måste fråga om allt.)

 

Vi pratade massa om situationen och hon menar på att det kändes skönt att bli bekräftad. Hon menar även att det sista mailet där det stod slick slick var att gå över gränsen och att hon inte tänkte svara på det.

Hon menade att detta hade börjat precis (måndag) samma vecka som jag såg (torsdag) mailen, vilket jag kan bekräfta.

Hon har sedan pratat med honom på fredagen och sagt att jag har läst att mail och att detta inte kommer att ske igen.

 

För att återkoppla till vad som har skett tidigare

Jag vet att jag inte har varit den mest intresserade personen under de senaste 6 månaderna, jag har vart väldigt frånvarande hemma då jag har otroligt mycket att tänka på ang. jobbet. Även att vi ska göra en utredning på dottern för ADHD. Så jag har helt enkelt inte haft ork till att bekräfta henne.

 

Det jag brottas med nu är att ordentligt bekräftelsebehov, jag mailar henne och får svar 4h senare.

Jag har sagt till henne att detta är vad jag behöver

- Närhet

- Bekräftelse

- Ärlighet

Var på hon tycker att situationen är extremt jobbig då jag ställer en massa krav från henne, för henne är ju detta överspelat. Hon menar på att hon måste tänka på hur hon beter sig, vad hon säger (för att jag inte ska märka ord mm).

 

Hon har sagt att hon är villig att byta jobb om det skulle lösa situationen (detta sa hon nästan direkt när jag frågade), men för någon dag sedan så sa hon att om jag ber om det så måste hon verkligen fundera på det.

 

Jag är glad att hon är ärlig mot mig och inte försöker säga saker som jag vill höra utan som det verkligen är.

 

Jag överröser henne med kärlek, lagar mat, städar, diskar, t.o.m. slutat snusat.

Jag tror att hon ärligt vill försöka reparera den skadan som har skett men jag oroar mig för att mitt ältande och funderingar ska göra att hon inte orkar med. Någonstans så älskar vi varandra fortfarande.

 

Vi har vart i kontakt med familjerådgivningen och haft vårt första möte där, ska dit igen nästa vekca.

 

Hur ska jag göra för att klara av att bygga upp tilliten till henne och våga lite på henne igen (har blivit bränd tidigare). Hur ska jag göra för att inte ha sådant kontrollbehov (sjukligt just nu) och försöka återgå till ett mer konstruktivt sätt att bygga upp relationen och samtalen med henne.

 

Om oss då, vi är gifta sedan 9 år, har villa och två döttrar 7,9 år

 

Jag vet att texten är sjukt hoppande, och det är säkert bara jag som vill få ur mig en massa, men hoppas ändå på stöd och konstruktiva sätt att hantera situationen jag befinner mig i.

 

Anmäl
2013-08-21 15:02 #1 av: Anna4077

Alltså allt sånt tar tid. Att bygga upp ett förtroende som blivit sviket. Att ni går i rådgivning är absolut det bästa. Ta upp dina frågor där. Det du kan göra mot ditt kontroll behov (vilket inte är jätte konstigt i din situation) är att helt enkelt bestämma dig för att du ska tro henne och ge henne en chans utan att försöka kontrollera henne. Lättare sagt än gjort men det är väl det man får tänka igenom. Kan jag lita på henne, vågar jag göra det och är jag villig att försöka? Om du är villig att försöka måste du släppa taget för att hon ska visa för sig om hon är värd det förtroendet. Men prata om det i familjenrådgivningen, med din fru närvarande. Det kan vara bra för henne att höra dina funderingar.

Anmäl
2013-08-21 15:30 #2 av: Vadhänder

Tack för svaret, ska fundera på frågor som jag ska ta upp.

 

Jag har dock en inre oro om att det kanske fortsätter på, hon kanske har blivit duktig på att radera samtalsloggar, mail, sms… Vad vet jag.

 

Har hon verkligen gått vidare från detta? Var det som hon sa att hon gillade att bli uppskattad och där av så har alla mail slutat.

Hon visar inte helt att hon ångrar det hon gjort, kan det bero på samma anledning som ovan (att det inte var värre).

Är det något jag ska vara misstänksam för?

 

En sak är säkert jag gillar absolut inte den person jag har blivit (förutom att jag har blivit bättre på att visa uppskattning mot min fru)

 

 

Blääääää livet suger just nu, för mycket tankar =/

Anmäl
2013-08-21 16:20 #3 av: Gur4m1

:( Lider med dig, råkat ut för liknande beteende hos min partner. Kan bara säga att det låter som att ni är på rätt spår igen. Bekräftelsen hon talar om är ju just kanske också lite spänning. Att få bekräftelse från sin partner efter en sån här grej är inte samma sak som spontan uppmärksamhet från t.ex en kollega eller främling på tunnelbanan. Det blir lite som en förälskelse men det måste alltså inte handla om kärlek till en person, mer du vet, ruset? Man vet att det är fel och kanske inte tänkt låta det gå så långt men det är svårt att hejda för man tycker om det, som en kittling.

Jag tycker att du har hanterat det jättebra och ni verkar prata. Ge varandra tid. Jag har erfarenheten av att den som ebdragit varit väldigt ångerfull men också kan bli väldigt kall, rent av börja förneka det som skett- förminska det. Det gör ju den som blivit utsatt ganska ledsen och osynliggjord. Men jag tror det helt enkelt är för jobbigt ibland att tänka på vad man faktiskt gjort mot sin partner som man älskar - så man stänger av. 

Håll det gröna svartsjuke/kontrollmonstret stången, bra att prata av sig med andra så du slipper tynga er relation med frustrationen du känner. Låt det ta tid. för mig tog det något år innan jag kunde slappna av och "bara vara" med partnern jag blev sviken av. En dag var jag bara där. Kämpa på!



Anmäl
2013-08-21 16:25 #4 av: [Yllhilda]

Jag har märkt att många söker sig till andra eller låter sig förföras av andra för att dem verkligen tvivlar på sin nuvarande relation. En del är i förnekelse och vågar inte släppa relationen(rädd för att vara själv, vill inte "säga bort" alla minnen, ansvarskänsla), andra känner sig bara ouppskattade och rentav osynliga.

Eftersom hon inte verkar ångra det hon gjort kanske hon är arg på dig eller känner att relationen för hennes del är över.

¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl
2013-08-21 16:39 #5 av: Vadhänder

Tack för era svar, jag det hjälper att prata av sig. Om inte annat så dämpar det oron.

Någonstans så ligger det nog en ängslan för att bli lämnad själv.


Yllhida: jag tror inte att relation är över för hennes del (kanske bara jag som hoppas, lever i förnekelse =)  ), det kan säkert ligga något i det hela att det är är en pytte del hos henne som inte betyder ngt alls, medans det blev en jätte grej för mig.

hon säger att hon ångrar det som har hänt men hon visar det inte, ialla fall inte på ett sätt som jag är nöjd med.


Jag vet inte vad jag ska hitta om jag skulle snoka vidare om någon månad eller så, snokandet är ju en grej som kan göra att jag verkligen märker att det inte händer ngt mer.....


Har en känsla av att det kommer bli lite diskussioner ikväll därhemma, återkommer med en rapport imorgon....


Tack för era kommentarer, det hjälper =)

Anmäl
2013-08-21 17:24 #6 av: Anna4077

Ang att hon blivit bättre på att radera grejer är inte konstigt. I början av mitt nuvarande förhållande var min kille jätte svart sjuk. Jag hade fått ett lite halvt opassande/skämtsamt sms som jag bara skojade bort med min killkompis. Min kille hittade detta när han snokade i min telefon när han va berusad. Efter det har jag börjat ta bort grejer. Blev jätte arg på honom och talade om att de inte var okej att han läste i min telefon. Även om jag inte har någonting att dölja så tar jag bort mycket. Vill ha mitt privatliv och tar helt enkelt bort en del för att det inte ska missförstås eller för att jag ska få ha saker för mig själv.

Snoka inte. Antingen ger du henne en chans eller så gör du det inte men det är inte ok att snoka om man inte har skäl för det och råkat hitta något anmärkningsvärt av misstag.

Anmäl
2013-08-22 09:29 #7 av: Vadhänder

Det blev som jag trodde en hel del diskussioner igår.

Bland annat en diskussion om hur vi hamnade i den här situationen.

Jag vet att jag har varit emotionellt bortkopplad de senaste månaderna, och jag har kanske sagt en o annan sak som jag är djupt ångerfull över idag.

Tidigare så har jag alltid känt mig i underläge när vi har haft en diskussion hemma vilket resulterat i att jag har brusat upp mig och blivit arg. Den personen känner jag är helt borta nu, jag kan lugnt berätta för henne om mina känslor, tankar, funderingar.

Frun är ju helt paralyserad när jag pratar på nu, hon vet inte hur hon ska hantera detta. Hon är kvar i mönstret och vågar inte prata med mig om hur hon känner för hon oroar sig och tror att jag ska bli arg.

Efter en lång stund så lättade hon på sig och berättade hur hon känner och hur ångerfull hon är för det som har hänt. Även att det är en chock för henne att ha någon att kommunicera med.

 

Det var ett bra samtal vi hade på en parkering till ett byggvaruhus (vi var utan barnen då vi skulle köpa jord till växterna vi har köpt).

 

När vi sedan kommer hem så skulle jag fortsätta bygga klart på ett litet projekt vi har och hon skulle börja placera ut växterna och plantera dem. 5 minuter senare så var hon borta.

Jag gick in och såg att hon satt med mobilen i soffan tillsammans med barnen och så kläcker hon ur sig oj här hamnade jag, jag kommer ut igen. 5 minuter senare går jag in igen och då sitter hon kvar i soffan med mobilen, varpå jag går ut och kanske smäller lite extra hårt i dörren, strax efter det så står hon bakom mig och frågar om jag med mening smällde extra hårt, varpå jag svara ja.

Jag säger till henne att jag blir orolig när hon ägnar så mycket tid med mobilen och att hon drar sig undan. Hon säger att jag kan avinstallera varenda spel/facebook/messenger och så går hon därifrån.

 

Efter ett tag så går jag efter henne och säger att jag vill inte att hon ska göra det, och att jag avskyr mig själv som person för denna svartsjuka/oro. Jag förstår att hon har ju haft mobilen som sin tillflykt när jag inte har vart där för henne, men att det är först nu som jag märker henne och ser vilken tid hon lägger på mobilen. Denna diskussion löste sig bra ändå.

 

Hon gör så himla bra saker som jag tyvärr inte ser just nu, då min oro/svartsjuka tar över. Ex en växt som jag verkligen tyckte vi skulle köpa gick hon runt med hur länge som helst med för att den skulle få den bästa placeringen.

Hon själv säger att hon inte vågar noppa ögonbrynen, raka bena/bikinilinjen för att jag håller på att oroa mig…. Varför kan jag inte se dessa små tecken istället för att hon sitter med mobilen…..

 

Ställde förresten en hypotetisk fråga till henne gällande detta med radera sms/mail. Att om en annan kollega skulle skriva ngt som  ”tack underbara du –kram” för att hon har hjälpt dem,  skulle hon då radera det för att om jag skulle råka hitta det så att jag inte oroar mig i onödan.

Varpå hennes svar är, troligen inte, jag har inget att dölja för. Men nu när du ställt frågan så skulle jag verkligen fundera på det om det skulle ske.

 

Nu på morgonen så skickade jag ett mail till frun där jag skrev att jag älskar henne och att hon ska få en bra dag på jobbet. Men jag har inte fått ngt svar tillbaka….

Blää jag vill inte putta bort henne men varje gång jag gör ngt och inte får den respons som jag tycker är normal så tror jag att jag skrämmer henne mer o mer……. Ska verkligen försöka att hålla tillbaka idag.

 

Phuuu detta är ju snabb versionen av vad som hände igår…..

 

Anmäl
2013-08-22 10:23 #8 av: gavran

Det är väl inte så konstigt att du oroar dig efter att du hittat såna sms? Det måste hon väl förstå?

Jag hade iaf varit lika orolig om jag varit i din situation.

Anmäl
2013-08-22 11:14 #9 av: Gur4m1

Alltså...det tar tid.

Hon "ska" ha förståelse för din svartjsuka till en viss gräns men samtidigt är ni på ett litet minfält och ni har båda två en del i problemet som ledde fram hit, det verkar ni båda medvetna om och ni ser äntligen varandra. Försök fokusera på det. Men...

Fokusera inte heller ALLT på henne, du riskerar att kväva det där ni håller på att rädda just nu :) Hon satt i soffan med mobilen- du blev orolig- självklart. Men där måste du själv känna och tänka; Det är inte kollegan, hon spelar spel. Eller något. Om du är osäker...fråga henne rakt ut. " Vad spelar du? Är det kul?". Istället för att anta att hon sviker dig igen. Det vore ju himla märkligt på så kort tid efter att allt kommit ut  i det öppna och ni äntligen pratar med varandra. Men kväv henne inte med dina rädslor.

När tjejer här i forumet brukar ttrycka stor rädsla och svartjsuka (oftast pga tidigare otroheter och liknande) så brukar rådet oftast vara "problemet är hos dig- DU måste lära dig hantera det". Dvs oron och rädslan d känner varje gång hon gör något du tycker är avvikande på något vis. När du stannar upp och tänker efter så är det ju inte alls märkligt att en mamma sitter i soffan med sina barn framför tv med mobilen i högta hugg- spelar spel, kanske svarar på nåons sms.

Nästa gång, smäll inte i dörren, bli inte rädd. Var ärlig och öppen om du inte kan hantera det- då säger du att det gör dig lite nervös men är okej.

Det här är ju tyvärr baksidan av att bli sviken- den som svek har sina orsaker oftast....som man själv dessutom ofta varit en del i, men sen är det även vi som blev svikna som har svårast/smärtsammast att lära oss KÄNNA tillit igen. Hon kna visa sina loggar till dig resten av ert liv, det kommer bara lugna dig för stunden, inte skapa en ny tillit.

Lycka till! :)

Anmäl
2013-08-22 11:50 #10 av: Vadhänder

Tack för svaret...


Just denna mening måste jag få in i mitt huvud

"Hon kna visa sina loggar till dig resten av ert liv, det kommer bara lugna dig för stunden, inte skapa en ny tillit."

Jag ska verkligen försöka leva på och inte vara krävande, nyfiken

Det finns en oro hos både henne och mig. Hon tror att jag ska ha detta som argument för en skillsmässa och jag tror att hon kommer säga att hon inte orkar med den skada hon har gjort och ta ut en skillsmässa.

Dock så bestämde vi igår att vi verkligen ska försöka ta en dag i taget. Det stora provet för mig blir om i nästa månad när de ska ut och äta hem hela kontoret, dock så har hon sagt om jag får vara med o bestämma, hon kan ju "råka" bli sjuk.

Även om jag vill att hon ska vara hemma så kommer jag inte att stoppa henne. Men självklart så kommer det att finnas en oro....

Skönt att ha något ställe att skriva av sig på... =)

Anmäl
2013-08-22 12:11 #11 av: Gur4m1

#10 jag blev bedrgaen av min fästman (bästa vän sedan flera år tillbaka) på ett sätt jag aldrig trott var möjligt men det öppnade ögonen på mig inför hur människor kan behandla någon, trots att det finns kärlek där. Var tydlig med vad du vill. Jag tycker ni verkar ha en bra grund och om skilsmässa inte varit på tapeten tidigare så tror jag inte alls att detta kommer att leda fram till det- för ni pratar ju med varandra. Jag blev så arg ibland på mitt numera ex, men han fanns alltid där så vi kunde prata ut om det. En dag fanns tilliten tillbaka, jag oroade mig inte längre- men han var ett notoriskt otroget kräk så..;)

Du säger ju själv att du inte riktigt...varit närvarande i relationen. Nu är du det. Ni får jobbapå att inte ta varandra för givet men du måste ge henne utrymme också för din egen skull. Men förstår absolut att du ogärna vill uthärda en hel kväll där hon umgås med sin kollega, så snart efter det som hänt.

Samtidigt är det ett utmärkt tillfälle att låta henne visa vad hon går för, att hon är pålitlig och att det inte är något farligt.

Anmäl
2013-08-22 15:36 #12 av: [elmaek]

Som redan sagts: antagligen väljer du att lita på henne eller så litar du inte på henne. Väljer du att lita på henne så bli inte sur om hon sitter i soffan med mobilen. Väljer du att inte lita på henne så kan du bli sur. Men då finns det konsekvenser, dvs att det kommer skapa med intriger.

Jag själv har svårt med tilliten pga diverse väldigt privata anledningar men det är ju nåt som är hos mig och det kan inte mätas i samma grad som du varit med om. Men jag har tillits-problem så kan veta på ett ungefär hur det känns och det var dit jag ville komma.

Själv har jag inte blivit bedragen eller dylikt vad jag vet och kan inte säga att jag förstår hur det känns. Jag kan anta att det känns surt och att man mår väldigt dåligt och känner sig en gnutta meningslös och värdelös (jag utgår från hur jag skulle känna nu). Jag tycker det är starkt gjort av den som blivit bedragen att arbeta på relationen trots allt, så eloge till dig! Bara det visar på att du vill lösa det och arbeta på att få det bra igen.
Sen går folk igenom kriser, som du som varit frånvarande ett bra tag. Det är bara normalt men det är väl där kommunikationen måste finnas. Man måste prata om sitt välmående så ens partner förstår och man kan finnas för varandra. Men pga att man varit frånvarande har ens partner aldrig rätt att svika en såhär som hon gjort mot dig, än en gång måste det ske en kommunikation. 

Som redan sagts så måste ni båda ge det tid. Allt kan inte bli löst på ett fingerknäpp liksom. Det tar tid att läka, tiden läker de flesta sår om man är öppen för det. :) Så prata, diskutera, stötta och bara prata ännu mer. Så fort DU känner dig orolig och ängslig så säg det till henne, hon kommer nog uppskatta det för jag kan anta att hon har det tufft med.. hon kanske inte vet hur hon ska vara eller säga för att det ska kännas rätt för dig. Men i alla fall.. så fort du känner panik eller oro eller svartsjuka så prata med henne. Säg dina känslor och tankar och låt henne ta en del av dom. :) Hon kommer nog med stor sannolikhet uppskatta det, att hennes man delar med sig av sina tankar och känslor och tillsammans kan ni prata ut och lösa det.

Min pojkvän brukar säga ''Så fort det är nåt, om du är nedstämd eller vad som så vill jag att du berättar.. du behöver inte säga VAD det är men jag vill veta OM det är något!'' och det kanske är nåt för er om ni har svårt att prata om inre känslor och tankar? Ni kanske bara kan säga till varandra ''Nu är jag orolig'' så kan den ena trösta och stötta? Det ger så mycket i slutändan och kan bygga på en relation väldigt bra. :) Man behöver inte heller alltid prata, utan närhet gör susen det med om man bara säga ''OROLIG!'' liksom.. en kram och lite pussar kan göra mycket mot dom känslorna.

Sen tror jag även du ska sluta snoka i telefonen. Ens mobil är ens privata sak. Det kan stå privata sms från vänner som inte vill saker ska sprida sig och det är lite brist på repsekt mot dom om man snokar. Om du väljer att lita på henne så lämna hennes mobil ifred. :) Jag kan tänka lite ''När jag väl blir sambo kommer min dator och mobil vara det enda privata jag har i stort sett, mitt privata-liv kommer jag dela med min partner så mobilen och datorn vill jag ha ifred.''

Nu vart det mycket om allt och inget. :) Jag bara babblade på om allt jag ville säga och hade på hjärtat.
Lycka till!

Anmäl
2013-08-23 13:58 #13 av: Vadhänder

Yeah klistermärke till mig.

Tittade inte i hennes telefon igår =)

Jag har valt att lita på henne, det är bara att jag är så otroligt sårbar just nu för minsta lila grej. Det kommer att bli små steg varje dag men jag hoppas verkligen att jag är på rätt väg när det gäller detta.

Jag har sagt rakt ut till henne att den jobbigaste tiden är när hon är på jobbet eller om hon åker till gymmet själv. Jag har sagt att jag tycker att hon sitter med mobilen alldeles för mycket. Ska försöka föreslå att vi lägger bort mobilerna nu i helgen och försöker ägna oss åt varandra och familjen.

Jag skickar ett mail varje morgon om hur morgonen med barnen var samt vad det har med sig för grejer. Avslutar med puss. Hon svara knappt på dessa mail, eller jo det kanske kommer ett svar vid 14 tiden med lite tur. Jag sa till henne att det känns jobbigt att hon inte skriver ett svar tillbaka, även om det bara är ett kort OK. Jag vill ju bara bli sedd.

Nu blir det snart helg så vi får se hur den kommer att utvecklas. Kommer bli både djupa och vardagliga diskussioner i helgen kan jag tro. Tror att det kan bli en kanonhelg trots allt.

Inatt så kramades vi hela natten =)

Nu vill jag bara inte dippa *håller tummarna*


Återkommer på måndag med en status

Anmäl
2013-08-23 14:36 #14 av: Gur4m1

Lycka till :D Testa med dina sms att inte bara prata praktiska saker om barnen och så (lät som det var så du menade) utan om du vill ha svar och bli sedd så får du nog försöka bjuda på något mer :D Snuskiga sms är kanske lite tidigt just nu men ja... mer sexig eller kärleksfulla sms får kanske ett annat gensvar som hon känner att hon måste besvara, för att ohn har lust, inte för att det är vad som förväntas av en.

Ha en jättetrevlig helg!!

Anmäl
2013-08-23 15:53 #15 av: Hera

Måste bara säga att det är starkt av dig att försöka hitta tilliten igen.
Det är fruktansvärt svårt (omöjligt för mig) och dessutom orättvist att du som inget gjort ska behöva jobba på det.

Jag hoppas verkligen det går bra och att allt löser sig :)

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-08-23 15:59 #16 av: [elmaek]

Lycka till TS! :) Man får ge och ta i en relation.. skicka kärleksfulla sms och krama henne lite extra. Visa kärlek helt enkelt, sånt gör verkligen susen! Och så kanske ni kan komma överens om att kvällarna ska vara mobilfria för er? :) Vissa par har ju sådan överenskommelse att efter ett visst klockslag så stoppar man undan mobilerna och är med varandra.

Anmäl
2013-08-24 01:04 #17 av: Anna4077

Jätte bra att du verkligen anstränger dig och förstår att det är fel att gå igenom hennes telefon! Du är jätte duktig som anstränger dig. Tycker hon borde anstränga sig lite tillbaka. Det där med en helt telefonfri helg känns väldigt mycket för någon som grejar mycket med min telefon. Skulle själv aldrig klara det. Gör allt på min telefon, böcker, ljudböcker spel, mail, räkningar ibland, ekonomi, internet allt. Använder nästan aldrig våran datorn. Prova med lite mindre. Kanske säga att "kan vi inte gå på bio/se en film helt utan telefoner under maten och filmen". Säg att du vill umgås och prata med henne. Min sambo säger det ibland att det är dags för mig att lägga ifrån mig telefonen. Då får jag respektera det att han just den stunden behöver min uppmärksamhet. Men under semestern ville han ta den ifrån mig i flera dagar. Då blev jag arg. Tyckte han va bra orättvis när jag dessutom ansträngde mig och knappt rörde telefon på flera dagar just för att vi va på semester och jag hellre va med honom. Prova mindre mål och va uppriktig med henne om dina känslor. Säg att det gör dig lite orolig att hon håller på med telefonen så mycket och att du vill ha lite uppmärksamhet nu när det känns som ni har en svacka

Anmäl
2013-08-24 08:16 #18 av: Gur4m1

Alltså...för mig är det ju skottpengar på folk som fipplar med mobiltelefonen inne i biosalen under filmen, har jag chansen skulle dne personen få en hård jävla spark i stolsryggen. Så otroligt oförskämt och störande och egocentriskt att inte slå av dne eller iallafall hålla den på ljudlöst och skita i om någon sms:ar eller ringer- hur tråkig man än tycker att filmen är. Var nån stolle som började mippla med sin iphone mitt under Avatar. Jävligt smart, lös upp hela biosalen. OT men...ja...Bio är alltså ett bra ställe att gå till om man vill kunna avkräva uppmärksamheten, bort från mobilen :P

Anmäl
2013-08-24 12:06 #19 av: Anna4077

Självklart! Väldigt respektlöst på bio inte bara för att det stör men med tanke på hörslingor och sånt. Tänkte mest under middagen samt bio besök :)

Anmäl
2013-08-25 15:44 #20 av: Rita-S

Nu vill jag bara ge några radar till dig, från "den andra sidan". 

Jag är i hop med en riktig svartsjuk kille, som tänker som du, som oroar sig om han råkar höra ett samtal, eller se en skämtsamt medellande mellan mig och någon killkompis. 

Det är en oerhört jobbig sits för er båda när det är svartsjuka inne i bilden. Även om den skulle vara totalt oprovocerat, eller som nu att något har hänt som eldat under svartsjukan och provocerat den fram. Även om detta skulle vara en engångs-grej från din fru lindrar inte det din oro. 

Men en sak är jag och min kille rätt tydlig på mot varandra: 

Hans svarsjuka är hans problem. Inte mitt

I ditt fall är din svartsjuka ett resultat av att din fru har sökt bekräftelse på annat håll. Det är alltså inte helt totalt grundlöst. Men detta är ändå ditt problem som du måste göra dig av med. Hon kan hjälpa det hon kan men i slutändan kan hon inte göra det åt dig.

Hon kan hjälpa dig, men känslan är din. Det är du som måste hejda din trång, för som någon annan säger, det lindrar för stunden. Om du ger efter för trången att kolla läget så kanske du sakta känner att du kan lita på hon via hennes mobil, men jag lovar att du sen kommer hitta andra saker du känner du inte har kontroll på som gör dig orolig i stället. 

Våga lita, eller låt bli. Var öppen och ärlig. Du har valt lita på hon nu berättar du, och jag blir stolt över dig när jag läser detta. Och dela av dig med dina känslor, låt hon få dela sina känslor med dig. Hon känner sig säkert övervakat även om du inte gör något eller kollar något, hon måste få berätta om det till dig. Du känner dig orolig om det händer saker som "Inte loggförs", det måste du få berätta till hon. Men dess mer ni grottar ned er i det negativa, dess mer kommer ni sitta fast. 

Att vara i ett förhållande betyder att ge och få. Det betyder även ändringar åt alla håll för båda parter. Alla måste anpassa sig att ha en partner, det är en del av respekten mot den andra, men man skall inte behöva ändra sin personlighet dramatisk. Svartsjuka är destruktivt och en konsekväns av osäkerhet i olika plan, och är svårt att arbeta med. Men det är inte omöjligt, jag lovar dig det. Det viktigaste i detta är ärlighet och kommunikation. 


Lycka till! :)

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Anmäl
2013-08-25 21:58 #21 av: Vadhänder

Rita, först o främst så vill jag bara säga att både jag och min fru är helt överens om att det är OTROHET, så det är mer än bara bekräftelse från någon annan.

Ja svartsjukan är mitt problem som jag måste hantera, just nu så har jag den under ganska bra kontroll. Orden här har fått mig mer o mer förstå att snokandet endast är en tillfällig lösning som inte bygger upp tillit.

Idag så vart jag tvungen att åka till Norge, vilket känns otrolig jobbigt då jag heller bara vill vara hemma med henne.

Det sjukaste i detta är att det känns om om det är jag som är mest ångerfull för det som har hänt, jag känner behovet av närhet, beröring, kontakt medans hon kör på med sitt vanliga race.

I lördags så hände det ändå en liten trevlig sak, vi vaknade på morgonen av att vi kramade och rörde vi varandra... Lång historia kort, hon fick ett leende på läpparna 5 ggr under den timman som vi "kramades"

På tisdag så är det dags för besök två hos familjerådgivningen, hon har sagt att hon är lite orolig för de frågorna som jag kommer att ställa, men jag tänker att så farliga kan de väl inte vara, jag vill ju bara få ur mig saker som jag rycker är fel och saker som jag tycker har vart bra under dessa två veckor....

Anmäl
2013-08-27 12:05 #22 av: Vadhänder

Idag var vi på vårt andra möte hos familjerådgivningen.

Oj vad det kan svida att höra sanningen ibland. Jag har hört frun säga det förut, men har då alltid menat på att hon inte har hört de 7 första gångerna. 

Det gäller barnen, speciellt 9-åringen som inte riktigt lyssnar eller gör som man säger, om jag 7 gånger har bett henne borsta tänderna men hon fortfarande inte lyssnar så är det klart att jag ryter till åt henne och låter arg. Det är detta som frun hör. Problemet är att jag håller denna ilska uppe sen och när jag ber barnet klä på sig eller liknande. Det gör verkligen ont i hjärtat när man får höra att den man älskar uppfattar en som hård och arg. Ska verkligen försöka tänka på detta framåt nu.

Vi pratade en del om detta med bekräftelsen som jag eftersträvar och svar på mail mm. Jag sa att jag gärna vill ha ett hjärta eller en puss tillbaka om jag skickar ngt eller skriver ngt. Frun förstod detta och hon var även införstådd med vad för svar jag vill ha, hennes respons på detta var att hon vill inte skicka det jag vill ha, utan att hon vill att det ska komma från henne och hennes tankar (som även de innehåller hjärtan och pussar), detta för att det inte ska bli vardag och bara skicka en puss eller så. 

Hon är fortfarande medveten av mitt bekräftelsebehov som jag har och hon gör vad hon kan för att besvara det. 

Även detta med tilliten, som hon sa idag att att jag har kanske ett kontrollbehov (förståligt), men att hon ligger steget före mig och säger till om hon åker iväg på lunch med kollegor mm. Jag svarade henne då med det jag läste här, att visst är det skönt att höra och få vara delaktig, men det kommer inte bygga upp tilliten på henne.

En annan sak som kom upp var detta med att öppna sig och berätta hur man känner och vad man tänker på. Jag har ju vart extremt öppen med mina tankar och känslor den senaste tiden, medans hon har varit rätt tillknäppt den senaste månaden. Hon menar på att hon finns där för att svara på mina funderingar mm. Men då jag inte vet hur länge detta kommer pågå så vill ju jag även ta tag problemen som var innan detta hände. Resultatet av detta var att frun verkligen ska försöka öppna sig mer igen för mig och prata med mig om hennes funderingar.


Veckans läxa blev att säga till partner, jag tror du tänker på detta just nu. Varpå partnern ska berätta vad den tänker på. Detta kommer resultera i att vi ska försöka sätta in oss i varandras situation och skapa en större empati och förståelse för den andra.

Anmäl
2013-08-27 15:33 #23 av: Gur4m1

#22 vad bra att ni kommit igång med att jobba på förhållandet, även fmailjesituationen :) Förstår att barn är påfrestande men växte själv upp med en högljudd pappa som var arg rätt mycket och "lät" och gormade och det påverkar ju _alla_ runt omkring den som tjurarargar av sig, även om man också måste få säga till sitt barn när det trilskas för mycket. Men bra saker ni tagit upp och tänker på :) Tack för uppdateringen, Lycka till!

Anmäl
2013-08-28 09:55 #24 av: Vadhänder

Aaaaaahhhhhhh

Tillits ångest..... Någon som har tips på sida där man kan läsa om metoder för att dämpa ångestern för tilliten/svartsjukan/kontrollbehov.........

Anmäl
2013-08-28 11:34 #25 av: Anna4077

Hum kanske tänka på alternativen och att du kommer bli av med henne? Det bästa är att tänka "nu känner jag såhär men det är bara en känsla och känslor är inte alltid sanna" och försöka använda rationellt tänkande och försöka lägga sina känslor åt sidan även om man lägger märke åt dom och tänker så som jag skrev.

Det kanske hjälper lite för dig. Hjälper för mig ibland. Man kan också knuffa undan ångest genom att helt enkelt ignorera den men det är inte en bra eller hållbar metod.

Anmäl
2013-08-28 15:02 #26 av: Hera

25 fast är det inte rationellt tänkande att musstänka något om hon tex sitter med telen då det faktiskt var genom den hon svek? Bara funderar.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-08-28 17:41 #27 av: Anna4077

#26 visst är det det men man får ju som sagt bestämma sig. Bara för att någon svek för att personen gick på restaurang kan man ju inte hindra sin partner att gå på restaurang :) men jag fattar vad du menar. Det är iallafall så jag hanterar min ångest.

Anmäl
2013-08-28 17:43 #28 av: Anna4077

Åh precis när jag tryckte på publicera kom jag på hur jag skulle få fram det! Det jag menar är att hon använder telefonen till annat och då är det inte rationellt att tro att varje gång hon rör telefon så skickar hon meddelanden till en annan man :) det var så jag menade fast min ångest är ju annorlunda jämfört med ts..

Anmäl
2013-08-28 19:48 #29 av: Gur4m1

Anna4077 är något på spåret där, att jobba med sina tankar kring känslorna man får- som oftast är irattionella. För ja, det är t.ex mobilen som gjorde otroheten möjlig men mobilen är även oumbärlig och behövs för andra saker.

..."ångest"...försök sysselsätta dig med annat, bestäm dig för att känslor är just känslor och inte sanningar av hur verkligheten alltid ser ut. Har tyvärr inga länkar  :(


Anmäl
2013-08-31 14:16 #30 av: Vadhänder

Jaha då sitter man här på en bänk i sickla köpkvarter.
Fick det bekräftat igår att det har fortsatt och att de nu kramats pussats och hånglat på jobbet.

Känner bara ett stort mörkt hål nu. Jag är så tom och besviken.

Igår fick jag dock verkligen reaktionen skatt hon var ledsen för sitt agerande och att hon är villig att satsa på familjen.

Hon ringde till kollegan och berättade att det nu verkligen var slut mellan dem.

Jag har skickat ett meddelande till hans sambo och berättat vad som hänt (inte fått svar på det ännu)

Jag älskar min fru och vill jobba på att reparera allt. Men jag vet inte om det beror på att jag inte vill bli ensam eller om det är kärleken.

Just nu vill jag bara lägga mig i skogen och dö.
Orkar inte detta svek och ensamhet. Vet inte vad jag ska ta mig till.

Anmäl
2013-08-31 14:33 #31 av: [Yllhilda]

#30 Du kanske kan resa iväg några dagar för att rensa tankarna så du kan få distans till både henne och er relation. Då kanske det klarnar upp.

¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl
2013-08-31 14:34 #32 av: Hera

#30 Men fy!
Jag hade definitivt inte försökt mer. Hon har ju visat två gånger nu att hon vill ha annat än det hon har. Jag tycker du ska ta hand om dig själv och lämna henne. Uppenbarligen kan hon inte hålla det hon lovat!

Du förtjänar mer än att bli sviken gång på gång!

Vet hur det känns med ensamheten. Det känns oöverkomligt.
Man vill inte lämna det man har trots att det är skit rent ut sagt, för ensamheten verkar så stor och skrämmande.

Men ibland måste man ta tag i ensamheten för att man ska kunna må bra igen. Man blir inte så ensam som man tror. Efter ett tag känns det riktigt bra att ha kommit från människan som svek en gång på gång!
Man märker att man klarar sig riktigt bra!


Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-08-31 15:04 #33 av: Gur4m1

Hemsk känsla, men...

Om alltig vekrligen "rensats ut nu" så skulle jag, perosnligen, stanna kvar och försöka reparera det som hänt. Däremot fattar jag inte hur hon har kunnat hålla minen såhär och.. i sånt här sken skulle jag tycka att hon inte alls borde åka på någon jobb-middagar, fester, konferenser etc :( Speciellt inte om han är med. Inte märkligt att du r parnaoid när människan är fullkomligt opålitlig- MEN samtidigt tänker jag- varför gör hon dessa utspel? Där hon erkänner?Och talar med kollegan, fick för mig att hon sagt att det är slut mellan dem tidigare också?

Ännu en grej för att skapa lite drama och få uppmärksamhet kring sig själv?

Låt henne inte skylla bort sig på dig denna gång, du har ju faktiskt försökt och kämpat. Men ta upp detta om ni går till fmailjerådgivaren igen, försök prata om det. Men du har all rätt att vara både ledsen och arg :(

Men vill du fortsätta med henne så tror jag att ni kan klara det, det handlar om vilja dock.

Anmäl
2013-08-31 16:20 #34 av: Vadhänder

Tänke att jag ska fatta mig kort, är på kräftskiva med släkten.

Det hon gjorde igår var att ringa till honom och säga att nu räcker det.
Problemet med detta är att hon o han har hånat de mail som jag skickat privat till henne. Ja hon har visat honom. Så jag vet inte vad jag ska tro, om de har pratat ihop sig om detta eller vad.

Hon kommer att sjukskriva sig på måndag för att ge mig lugn o ro att processa detta.
Jag bad henne att börja titta efter ett nytt jobb, om vi ska klara detta så är det en genväg till att slippa oro. Innan jag bad henne om detta så har hon erbjudit sig att hitta ett nytt jobb.

Denna gång tror jag faktisk på henne och att hon är djupt ångerfull över det som hänt. Jag tror på henne när hon säger att det är oss som hon vill satsa på och försöka reparera.

Har sagt att det kommer att bli en riktigt jobbig resa att försöka bygga upp detta igen och att vi måste försöka hålla ihop under Dalarna på denna resa.

Just nu vet jag inte vad jag ska göra, älskar henne och jag vill verkligen reparera detta. Ja tiden läker faktisk alla sår. Frågan är om vi orkar att hålla ut så länge.

Kommer skriva mer imorgon om allt. Blir trött i fingrarna av att skriva på en iPhone.

Djupt sårad och besviken just nu. Skillnaden är att nu söker hon upp mig och vill ha beröring kramar pussar. Så jag märker ju att det är mer genuint denna gång...

Bli ingen alkohol på denna kräftskiva, även om det kan dämpa så kan det även förstärka....

Bläääääääääääää :-(

Anmäl
2013-08-31 17:45 #35 av: [Yllhilda]

#34 Jag tycker fortfarande du borde åka iväg någonstans utan henne. När hon är med dig kan hon ju spela på dina känslor och göra dig mer förvirrad än du redan är.

¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl
2013-08-31 18:50 #36 av: Hera

#33 "rensats ut nu"
Hur menar du då? Var det inte rensat förra gången? Så uppfattade jag det. Vad är annorlunda nu? Mer än att hon uppenbarligen ljög igen och svek ännu större enligt mig då TS verkligen försökte sitt bästa och dom redan gick i TP.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-08-31 18:51 #37 av: gavran

Vad är det som gjort att hon plötsligt har ändrat sig? Från att fortsätta i smyg men säga nåt annat till dig, till att plötsligt vara jätteångerfull och vilja satsa på familjen och söka närhet?

Anmäl
2013-08-31 19:42 #38 av: Gur4m1

#36 som TS själv beskriver verkar hon mer genuint intresserad av att försöka nu. De har brottats med detta problem i...1-2 veckor nu? Så detta är ju inte ens andra otrohet, detta är att det första problemet inte blev helt utrett till att börja med. En fortsättning.

Tidigare var mest spel för gallerian- hon blev påkommen, hon var tydligen inte redo att avsluta det, nu har hon gjort det för TS har verkligen satsat och visat att han vill försöka få det att fungera. Kanske just för att de går i PT tillsammans, kanske för att hon känner/ser att han vekrligen menar det, inte bara pratar om det.

Så som TS beskrivit henne i början- så verkade hon rätt "handlingslös" och platt (säkert i schocktillstånd- precis som TS), hon "fanns där för honom att ställa frågor", gjorde det sm krävdes för att hålla honom lugn- men hon verkade inte speciellt ångerfull eller söka kontakt på samma sätt som honom.

Så ja man kan säga att man har rätt att vara arg, att lämna, att hon varit hemsk mot honom osv- men Ts har ju varit ganska tydlig med att han vill få det att fungera (försöka iallafall). Så det är vad jag menar med "rensat ut". Nu verkar hon börja ge, men nu har även "allt" kommit ut. En process, en fortsättning och resultat av vad de gått igneom enskilt och tillsammans senaste tiden, helt enkelt.

Jag har sett samma beteende själv hos mina partners (och mig själv). Just när man blir påkommen/upptäcker ett stort svek, förnekelse, man drar sig undan känslomässigt. När det kommer ikapp så känner man ju skuld, ett större behov om att övertyga sin kärlek för sin partner. Otrohet och svek är "en bitch" men jag är en sådan som tror på att man kan övervinna otrohet och svek. Det handlar inte om att komma över en rädsla för ensamhet eller liknande, det handlar om kärlek och framförallt: Vad man vill (och är redo att ta för att nå dit). Att vissa kan acceptera andra människors misstag, andra inte. Jag försöker och vill tillhöra det förstnämnda, vem TS är kan bara han upptäcka.

TS; lycka till, kämpar ni på eller du väljer att lämna så löser det sig även om det känns överjävligt just nu.

Anmäl
2013-08-31 19:53 #39 av: Anna4077

Hade jag ens misstänkt de du varit med om hade min sambo fått bo på okänd ort. Iallafall hans bil. All heder till dig som stannar, jag hade inte gjort det. Det kommer ta tid att bygga upp ditt förtroende för henne och hon kommer behöva bevisa för dig att hon går att lita på.

Anmäl
2013-09-01 12:23 #40 av: Hera

38 och jag är en av dom som inte tror på att man kan komma över det. Har själv aldrig lyckats och har väldigt svårt att se HUR man kan komma förbi det.

Här har frugan varit otrogen flera gånger på ett par veckor, en gång efter att ha blivit påkommen redan.

Jag hade aldrig hängt en sådan människa i granen igen, och skulle aldrig kunna råda ts till det!

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-09-01 12:47 #41 av: Gur4m1

Jag själv ser det som en incident- som inte blivit utredd/kommit fram till ljuset. Nu har allt kommit fram (får man hoppas) och då kan de ju börja läka båda två.

Nä jag vet det Hera. Själv har jag stannat hos en partner som bedrog mig och det fungerade inte- men även min nuvarande partner har svikit mig på ett liknande sätt som TS beskriver, vi är fortfarande tillsammans och starka. Vi vill leva tillsammans.

I TS fall är dessutom barn med i bilden, utöver att TS uttrycker (som jag tolkar det) en ärlig vilja att faktiskt försöka komma över detta, bearbeta det, och gå vidare med sin partner. Då hjälper inte "Hon är förjävlig, dumpa, gå vidare, du kan få bättre!". Man kan alltid få bättre, ingen förtjänar att bli sviken, ingen.

Men nu har ju TS rannsakat sig själv och sagt att inte heller han har haft "huvudet" i relationen. Partnern har kommit ut med allt nu- det är egentligne först då de har något att jobba med. När kvinnan också vill försöka, på riktigt. Så tänker jag.

Eller så kan man släppa allt, för man förtjänar bättre och långa relationer ska aaaaldrig utsättas för kriser, tvivel eller skit. För "jag förtjänar" helt enkelt bättre. *ironi* ;) Jag vet, jag är fjantig... och realistisk. Otrohet är fult och ett svek men inte omöjligt att gå vidare från, tillsammans så länge _båda_ vill det.

Anmäl
2013-09-01 13:14 #42 av: Hera

41 och jag ser det som två svek, eftersom hon redan första gången sade att hon ville satsa på familjen!

Det hjälper inte? Jag trir definitivt att ts hade mått bättre utan sin otrogna fru. Vem är du att tala om hurvida det stämmer eller inte? Vi ger de råd vi tror på.

Relationer går absolut genom toppar och dalar. Otrohet bör inte vara en del av det, och man är inget annat än stark och smart om man efter upprepad otrohet väljer att satsa på SIG SJÄLV och sina egna barn och allas mående.

Jag tror barnen lider just nu. Barn ser och hör allt och vet näf något är fel.

Så ja, gud vad hemskt om ts hade satt sig själv och barnen i första rum.
Man måste ju verkligen satsa på en partner som varit otrogen bara för att man har ett förflutet ich barn "Ironi".

Nu vill ts satsa, jag önskar lycka till! Men jag måste också säga att jag tyvärr vet hur svårt det är att lita på en person som svikit en inte bara en utan flera gånger.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-09-01 13:27 #43 av: VictoriaMilan

Usch vad hemskt. Jag kan säga att jag lämnat direkt då jag har nolltolerans mot otrohet men känner du att du vill ge henne en chans till så ska du ju göra det. Hoppas du slipper ångra dig.

Anmäl
2013-09-01 13:30 #44 av: Anna4077

Jag tror absolut på att arbeta på en relation och självklart har en relation kriser. Hade min sambo varit otrogen och kom till mig och berättade det så hade jag nog ändå stannat. Hade jag fått reda på det av "misstag" och sedan efter vi pratat trott att jag fått hela historien och sedan senare fått reda på ännu mer... tror inte det går att komma över i min värld. Inte vad som hänt utan att personen dolde det trots att jag kommit på det. Hade han lagt alla kort på bordet så hade jag nog kunnat komma över det med tid. Men inte om saker kommer upp senare.

Hur går det ts?

Anmäl
2013-09-01 21:00 #45 av: [Yllhilda]

Jag tror det är bra att - även om man så gott som har facit på hand - provar alla alternativ. På så sätt vet man att man gjorde allt man kunde och slipper risken att ångra sig någon gång senare i livet.

¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl
2013-09-02 11:05 #46 av: obstitant

Jag tycker nästan det är ett värre svek att hon har visat honom dina privata mail och hånat dig tillsammans med honom. Inte för att på något sätt förringa otroheten i sig, men för mig är det lättare att förstå hur man kan bli attraherad av någon och inte kunna stå emot frestelsen, än hur man kan sitta och baktala sin partner inför någon annan.

Anmäl
2013-09-02 11:17 #47 av: Anna4077

#46 håller med

Anmäl
2013-09-02 14:28 #48 av: Gur4m1

#46 ja, jag fick ont i magen när jag läste det. Har en vän som utsatte sin partners EX för en likadan sak, jag fattade inte vad människan höll på med. Tyvärr gjorde inte han det heller före jag sa åt honom "Inser du vad du gör? Vad NI gör mot en annan, som DIN tjej är varit otrogen mot?". Folk är så stora egoister ibland. Anser också att just det beteendet är vad jag blev mest upprörd över och skulle haft svårt att förlåta (och framförallt att förstå?) i efterhand. 

Anmäl
2013-09-03 22:10 #49 av: Vadhänder

Phuuuu det är extemt extremt jobbigt just nu.

Han har tagit ledigt från jobbet resten av denna vecka, ev så blir hon sjukskriven ett tag. Detta dels för den enorma pressen hon haft på jobbet samt allt som har hänt i vår relation.

Jag håller med om att det sårar mig mer att hon har vänt sig till honom och diskuterar min oro och att jag har varit paranoid. Att hon kan baktala mig så extremt mycket gör att jag bara försöker glömma den saken.... Orkar inte ta den till mig.

Vi har fått en ny akuttid hos för PT och jag har skrivit ner en del saker som jag vill försöka få fram till henne genom att gå via terapeuten.

Jag märker att hon är extremt ledsen över det som har hänt, jag hör de snälla och kärleksfulla orden som hon säger till mig men dessa når inte in. De bara rinner av mig som vatten, som om jag har byggt en mur där dessa ord bara studsar. Jag vill ju inget annat än att orden ska nå fram till mitt hjärta. Jag vill försöka förstå hur ledsen hon är över att ha sårat mig så djupt.

Vi har bokat en hotell natt fredag-lördag efter våran PT. Kanske kan vara bra för oss att sitta på ett hotellrum i mjukisbyxor, utan mobil och dator.........

Som jag har skrivit tidigare så är jag fullt medveten om att jag har en mycket stor delaktighet i det som föranledde denna otrohet, men jag har absolut inget med otroheten att göra. Hennes ursäkt är att hon inte trodde på mig efter det första tillfället och att det var en fasad jag byggt upp så jag kan använda detta till att ta ut en skilsmässa. Sorglig ursäkt som jag tyvärr inte köper.

Jag vet att jag står för 99% (kanske att ta i en hel del)av det som ligger i skillsmässoglaset, men det var hon som stoppade ner det sista som fick bägaren att rinna över.

JA tar vi ut en skillsmässa så beror det på det du gjorde, Lägg inte över det på mig. 


Jag hoppas att jag orkar kämpa och reda ut det som ligger framför oss, jag vet ändå att det är något som vi båda vill, dock tvekar jag att jag kommer någonsin att klara av att lite på henne till 100%. Ja med tiden kanske, men vem vet hur långt den måste gå...

Stannar jag och kämpar för att jag har en ångest för allt jag har gjort mot henne under de senaste åren. Jag är så djupt ledsen över mitt sätt att behandla henne (stängt henne ute från mitt liv), är det därför jag försöker göra rätt för mig.....

Älskar henne och jag kommer att försöka klara av detta.

Har förklarat för henne att finns det känslor från hennes sida så säg det, jag orkar inte att försöka vinna över hennes kärlek från någon annan. 

Om du inte orkar satsa så säg till mig, låt mig inte genomlida detta.


Oj då vad har jag skrivit? Orkar inte läsa igenom det, men det är dels tankar som jag tänker mot henne och ord jag vill/har sagt till henne. 


Just det om du inte förstod det så mår jag som en skit just nu =)  (försöker att le åt det jag kan)

Blääääääää............................. JAG ÄR SÅ JÄVLA ARG!!!!!!!!!

Anmäl
2013-09-03 22:20 #50 av: [Yllhilda]

Hur kommer det sig att du inte åker iväg själv en dag UTAN henne? 

¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl
2013-09-03 23:13 #51 av: Hera

#49 Du har all rätt i världen att vara arg!
Och du måste få ur dig ilskan om du ska komma vidare tror jag.


Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-09-03 23:17 #52 av: Anna4077

Det är inte konstigt om det känns som om hennes ord bara rinner av. Jag tror du fortfarande är chockad över att inse vad som egentligen har pågått bakom din rygg. Att hon inte insåg allvaret när du försökte. Jag tycker det är starkt av dig som ser att du varit delaktig i att det funnits problem i eran relation men att det inte är du som gjort henne otrogen utan att det är ett beslut hon tagit själv.

Du kommer inte kunna få tillbaka tilliten på bara en eftermiddag. Om ni båda vill och lägger in arbetet kan det vara så att ni klarar er igenom detta och får ett bättre äktenskap. Att du är arg är ingen som klandrar dig för. Det får du vara! Tänker på dig ofta. Styrke kramar till dig!

Anmäl
2013-09-03 23:30 #53 av: Vadhänder

#50 Jag vet faktist inte, jag vill inte vara en minut utan henne. Om det är kontrollbehov vet jag inte. Men jag mår bra av att vara nära henne. Jag funderar på om vi ev ska försöka oss på ngt varannan vecka boende. Att ena vecka får hon bo hemma med barnen och andra veckan jag. Dels för att se om längtan från hennes sida skulle komma. Inte för att jag tvivlar på hennes längtan efter mig, men jag förstår inte hur hon kan göra ngt sådant och sedan vilja ha mig.

#51 Men hur ska jag få ut mig den. Jag vill ju bara ta en tallrik o slänga i golvet och be henne flyga o fara och att hon kan hämta sin resväska med kläder imorgon. Sen så är det ju en rädsla, för det är ju så jag har agerat tidigare (dock aldrig förstört ngt). Jag har skrikit o gormat, det är ju det som bla lett fram till detta.

#52 tack det värmer. Ja troligen är det fortfarande ett chocktillstånd som jag befinner mig i. Ringde faktiskt nationella hjälplinjen i söndags, eftersom hon var tvungen att åka in till jobbet och lämna över till kollegorna på ett snyggt sätt (vilket jag absolut förstår). Viste inte vad jag skulle ta mig till om/när paniken skulle komma och att ta och agera på ngt impulsivt sätt som skulle vara destruktivt för framtiden.


Enormt glad över ert pep och verklighetsförankring, svårt att hantera detta själv. Jag har trots att hon sagt att det är ok, inte tagit upp detta med någon nära vän, då jag vet att det skulle ta knäcken av henne pga av all skam. Så mycket förstår jag. JAG har sårat henne tillräckligt genom alla dessa år så det vill jag inte utsätta henne för.

 Men varför är jag så jävla godhjärtad. Måste vara egoistisk nu och börja ställa rimliga krav på henne. Ska jag verkligen låta henne komma undan med den ursäkten hon gav, troligen inte för det är ngt som jag verkligen kommer att ta upp på Fredag.

Mooooorrrrrr

Anmäl
2013-09-03 23:34 #54 av: Hera

#53 Ta en tallrik och släng i golvet! Det hjälper. Skrik, gråt och gör det som faller dig in. Men gör det för dig själv.

Sedan hoppas jag att du visar henne att du är arg. Men kanske inte genom att kasta saker. Men att tala om det tror jag du behöver.

Sedan är det kanske så att detta inte kommer gå, att du inte kommer finna tilliten igen. Det är en lång väg om den finns. Då kanske du ska ta och be henne packa sin väska och dra.

Eller så hittar ni ett sätt, och då är allt du förlorade en tallrik :)

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-09-03 23:41 #55 av: Vadhänder

#54 vi badade i badtunnan nu på kvällen då sa jag faktiskt till henne att jag har en enorm ilska inom mig, och jag vet inte hur jag ska få den ur mig. Jag vet att det sättet att agera var ju en av många anledningar till att vi är i denna situation. Men jag lovar att jag ska ta dig på orden och slänga en tallrik eller två i marken när jag är själv.


Och förhoppningsvis så kan jag säkert berätta det för henne om ett par år och skratta åt saken =))

Anmäl
2013-09-03 23:45 #56 av: Anna4077

Ibland kan det hjälpa med att få ut ilska i fysisk aktivitet. Alla tjatar om det där med promenader, aldrig funkat för mig men vi är alla olika. Cykling? Springa? Gym? Boxning? Finns massa sätt att träna. Min sambo säger att det hjälper för honom att gyma när han är trött. Nu är han sällan arg men vet att många agerar ut i sånt.

Jag är bipolär och har lätt mellan känslor :p är jag arg skriker jag, gråter och söker tröst. Har aldrig behövt en strategi för att hantera ilska. Min pappa kör på "räkna till 10" men han är en sån som gapar och gormar och slår i väggar. Det är inte fören nu när han närmar sig 50 som han börjat prata om saker. Dock är det med mig när vi är ute ensamma. Så hittar du någon teknik får du gärna dela med dig.

Anmäl
2013-09-04 07:25 #57 av: Gur4m1

Ja...att känna ilska är ju helt normalt, och att tvivla och att även stänga ute partnern. Jag kunde inte ta till mig något av de tmin partner sa i flera veckor efter att han varit otrogen mot mig. Samtidigt ville man alltid vara med personen- inte enbart för kontroll, för att just då kändes det bra- tviveln och ilskan kom ju oftast när man var ensam.

Du säger att du är godhjärtad och ska bli mer arg på henne,s amtidigt pratar du som om du faktiskt erkänner din del i det hela. Det är en process. Jag tycker det är bra att du kan se din del i det- hon kunde gjort andra val, att inte bedra dig. Men du såg och brydde dig inte om henne innan otroheten. Så jag skulle faktiskt påstå...att du nog kan tro på henne också. Den där känslan av att hennes ord bara glder av dig, jag tror hon kan ha haft samma känsla (Uppgivenhet?) inför dig, när ni försökte första gången.

Kan bara säga lycka till och ge inte upp :) Detta kräver tid och du verkar absolut kunna hantera det på ett bra sätt. Det finns tyvärr ingen snabbfix mot smärtan och alla dåliga känslor och tankar...

Ge det tid, det är som när någon dör. Man glömmer det aldrig och det gör alltid ont att tänka på. Men en dag inser man att man inte tänker på det hela tiden och därmed har man inte alltid ont. Men man glömmer det nog aldrig, men man kan förlåta och komma till ro med hur saker och ting ligger till. Jag hoppas att ni når fram till varandra och hittar en ny väg att leva på tillsammans :)

Anmäl
2013-09-04 10:28 #58 av: OlgaMaria

Hoppas verkligen att ni får bra hjälp från parterapi! Det känns som att ni har stora möjligheter att få rätsida på det här. Båda har klantat till det och båda verkar visa vilja att få det bra igen. 

Jag tror att det i såna här lägen handlar väldigt mycket om ifall man lyckas kommunicera på ett bra sätt och förstå varandra eller inte. Nu är det så otroligt skört så jag hoppas verkligen att ni får bra hjälp. 

Det ni behöver är goda samtal där ni inte anklagar varandra och inte låter er uppröras över hur den andre agerat. Ni behöver bara förstå varandra, förlåta, och gemensamt bestämma er för att gå vidare och visa varandra kärlek och respekt.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-09-04 22:19 #59 av: Vadhänder

ojjjjj vilken omtumlande dag det har varit (Till det bättre dock).

I fredags när jag fick reda på allt så skrev jag ett mess på FB till den inblandade kollegans sambo. Där jag kort förklarade vad som hade hänt och vad som har skett.  Jag meddelade min fru om detta i fredags också.

Detta är ju ett sätt för mig att få någon "plocka bort den onda kraften" från andra sidan. Varför ska han bara glida på en räkmacka.

Hur som helst så idag så fick jag ett svar av henne där hon skrev, "tack, detta förklarar massa"

Efter ett tag ringer min fru och säger att hon har fått en enorm utskällning från henne, jag hör att hon har gråten i halsen. Hon har förklarat för henne exakt vad som har hänt och bla bla bla.

När vi sedan träffades vid lunch så har frun fått 2-3 mess från denna tjej där hon ställer massor med frågor om ditt o datt, vilket jag förstår. Hon är ju i stadiet som jag var i fredags.

Någonstans i detta så blev jag ändå glad över att se min fru ledsen, äntligen var det någon som hade skrikit på henne och bett henne flyga o fara (typ). 

Det kom senare på em ett mess där hon sa att hon skulle ringa. 10 minuter efter det så ringer hon. Jag får sitta med och lyssna på detta samtal och nu så har denna tjej en mycket lugnare ton. HOn förklarar för min fru att hon var arg tidigare och ville ha en massa svar. De pratar nog i 25 miunter och hon säger under denna tid att ta vara på din kille, han verkar vara riktigt bra. Jag märker det på det sättet som han beskriver sina känslor och tankar ( jag mailade med henne några gånger till på FB under dagen o kvällen). 

Min fru berättar nu på kvällen att hon har gått omkring med en klump i magen för hon trott att denna person ska komma hem till oss och börja bråka och stöka. JAg sa då till henne att den klumpen du har haft i dag har jag haft i 1 månad varje dag du har gått till jobbet. Det känns så skönt på ngt sätt att se henne lida litegran och att hon förstår hur jag har haft det. Självklart stöttar jag henne genom detta och finns som ett stöd för henne.

För första gången på en lång tid så känner jag att min oro är över för att det skulle vara ngt mer mellan dem. Jag kan äntligen tro att det inte kommer att hända något mer på jobbet. Han har tom sagt att han kan säga upp sig så hon kan jobba kvar (vilket jag hoppas på) för jag vet att min fru har skaffat sig riktiga vänner på jobbet. Idag kom det ett blombud från de närmsta kollegorna där de skriver att de saknar henne och hoppas att hon ska bli frisk snart. Jag såg sorgen och glädjen i hennes ögon. Sorgen att hon inte vet om hon kommer att jobba kvar där eller inte, och lyckan för det fina  som henne kollegor har gjort mot henne.


Kan idag vara en vändpunkt i våra liv?

Anmäl
2013-09-04 22:30 #60 av: Gur4m1

Skönt att höra och känner så igen mig. JAg ringde upp en släkting till kvinnan som mitt ex var otrogen med, jag kontaktade även henne och man blir så förvånad och arg för man blir behandlad som en skurk (Tänker på din frus "rädsla" att FLICKVÄNNEN ska komma hem till ER och "bråka" och "vara besvärlig"). Har man blivit bedragen har man rätt att "bråka och stöka" lite, ställa frågor och att uttrycka ilska. Bra att även hon fick tala ut med din fru och även med dig.

Att du känner att det är lite rätt åt henne att få känna lite smärta hon också, att det är skönt att se henne lida lite också....fulkomligt mänskligt Cool. Var nu rädda om varandra och fall inte tillbaka i gamla hjulspår.

skönt att se dig lite mer hoppfull! ^_^

Anmäl
2013-09-04 22:41 #61 av: Anna4077

Jag tror det kan vara bra om hon ser att det finns fler i "soppan" och att folk har blivit sårade. Ta hand om varandra! Känns som ni kommer klara detta

Anmäl
2013-09-05 04:56 #62 av: [elmaek]

Oj TS vilken resa du gjort de senaste dagarna! Jag vet inte vad jag ska säga förutom att du verkar vara en väldigt stark person och det är härligt att se. Jag hoppas du mår bättre med tiden och att allt löser sig!

En människa som gjort så fel som hon gjort behöver få känna skammen, få en utskällning och få känna sig hatad. Det är tunga ord men på så sätt skäms personen som gjorde fel och den inser mer hur illa den har agerat. Så det vara bara bra att hans sambo hörde av sig till din fru. Det ger ju även en liten knuff för dig att kunna säga vad du har på hjärtat angående det hela, då ämnet redan är på tal så att säga. Det är enklast att bara flyta med i ett samtalsämne än att öppna samtalsämnet själv så att säga (i alla fall för några, ska inte dra alla över en kam).
Du ska ha en stor eloge för att du står ut med detta.. jag hade aldrig gjort det så jag tycker du är jätte stark! Glöm bara inte bort att vårda dig själv. Ditt välmående ska också prioriteras och inte bara hennes ånger. :)


Styrkekramar!!!

Anmäl
2013-09-05 05:54 #63 av: OlgaMaria

Ja, jag hoppas detta är en vändpunkt. Skönt att du nu kan släppa din oro över deras relation.

Jag tycker du gjorde helt rätt!!

Nu får vi hoppas på det bästa.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-09-05 09:07 #64 av: Vadhänder

#62 detta är nog någon blandning av sorg och kärlek. Jag inser ju vilken skit jag har varit den senaste tiden, så det är ju bla därför som jag är så "förstående" och tålmodig. Klart att det är jobbigt, men jag vill ju göra rätt för mig. På samma sätt som hon är ledsen över det som hon har orsakat mig så är ju jag detsamma. Både hon och jag förtjänar ju något så mycket bättre än hur vi har behandlat oss den sista tiden. Ja vi älskar varandra, så då måste vi pröva allt, visar det sig sen att det inte fungerar då kan jag nog lättare acceptera att vi ändå har försökt.

Jag har ju haft en del diskussioner med frun av förklarliga anledningar det som skrämmer mig lite är att hade jag inte kommit på det här sista så hade hon troligen sagt att hon ville separera. Någonstans inom mig så finns det ju fortfarande en oro att det är det hon vill men eftersom hon blev påkommen så är detta något nödvändigt-ont som hon måste genomlida innan hon kan säga till mig att hon vill separera. Vi har sagt att vi inte ska prata om det, men det är klart att jag ibland kan tro att hon gör detta som en kompensation mot mig. lite som "let me down nicely"

Ja tankarna är ju både upp o ner. Jag vet inte hur hon kommer att vara när jag kommer hem idag. Råkade nämligen glömma min telefon hemma. I den så har jag skrivit upp en massa som jag vill ta upp på PT:n imorgon. Allt från sveket, mailen som visades, skillnaden då o nu så jag är lite orolig för att det tyvärr kan bli tungt. Hon kanske "snokar" i min telefon. Men då får jag väl bara tillbaka 

=)   <- försök till ett leende.

Anmäl
2013-09-05 09:13 #65 av: OlgaMaria

Det kan ju vara så att hon har gått i tankar om att separera för att leva med den här killen, men om det inte blir så, vilket det ju inte verkar som nu, så kan hon ändra fokus helt, till att satsa på dig. Ge inte upp än! :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-09-05 11:52 #66 av: Anna4077

Jag tror att hon vill satsa. Annars hade hon gått när du kom på henne. Det hade varit enklare för er båda.

Anmäl
2013-09-05 20:21 #67 av: Gur4m1

Detta var nog mer en affär som "bara blev" för tillfället fanns och er relation försvagats. Man stannar inte hos någon gneom detta för att "va shjysst", så som #66 säger- att hon stannar är väl av samma anledning som du gör det- förhoppningsvis en ärlig vilja att få det att fungera.

Du var inte otrogen och otrohet är ingen liten sak, men du var inte heller drömkillen, som du själv vet. Hon kunde valt att baa lämna dig och sen söka upp en ny man. Försök tänka positivt, att ni båda två är där ni är för att ni faktiskt vill det. Det finns väl inga måsten? I så fall bör du ta upp det med henne.

Anmäl
2013-09-05 21:59 #68 av: Vadhänder

Jag förstår det ni säger men jag får ändå en olustig känsla av att hon kanske känner sig tvingad till att göra ett nytt försök eftersom hon gjorde detta på ett osjysst sätt. Troligen så är det bara min självkänsla som spökar.

Imorgon så ska vi äntligen spendera lite vuxen tid med varandra. Mormor hämtar på skolan och vi tar båten till Waxholm och spenderar natten där ute. Inga telefoner eller datorer kommer att vara påslagna. Dock så ska vi på PT innan. Känns skönt att få rensa ut känslorna och tankarna som har kommit upp under vecka. Kommer att sitta och läsa innantill från mobilen men då får jag ändå ur mig allt jag har funderat på under den gångna veckan.

Jag kommer bl.a. Att ta upp detta med att jag tror att hon känner sig skyldig till att ge mig en chans för att hon har sårat mig på ett enormt fult sätt.
Frågade förresten henne idag om hur det kändes när hans sambo säger till henne att hon ska ta tillvara på mig och att jag är en fin kille. Svaret jag fick var att den andras sambo fick henne att komma närmare mig och att hon inser vad det är för en person jag har blivit och som hon uppskattar. Dock så vet ju hon även alla minus, men dessa behöver vi ju inte framhäva mer tycker jag ;-)

Återkommer lördag/söndag med helgens reflektioner och hur PTn gick.

Ni ska ha enormt tack för ert stöd och kloka ord.

Anmäl
2013-09-05 22:13 #69 av: OlgaMaria

Hoppas det blir en härlig helg.

Inte konstigt att det känns skakigt med alla känslor just nu. Och det är klart självkänslan får sig en törn. Men det känns som att ni har alla möjligheter att få det här bra. Hoppas verkligen på en bra PT!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-09-06 23:24 #70 av: Vadhänder

Ja ha, då har vi varit på PT idag.
Nedan är mina anteckningar som jag hade med mig på mötet idag
-----------------------------
Ilskan inom mig. Vill få utlopp för den vet inte hur.
Vågar/kan inte visa Henne att jag är arg, rädd att Hon ska lämna.

Hånande mig med personen Hon svek mig med, hon vände sig till honom för tröst och uppskattning.
Sveket
Ensamheten, är det därför jag fortfarande vill försöka?
Kärlek/förnuft?
Medvetet val av Henne att göra såhär mot mig.
Skillnaden nu? vad gör att Hon tror på mig nu? Hur ska jag veta att detta inte är en fasad?
Kommer det komma smygandes att Hon har känslor för honom?
Köper inte argumentet att Hon inte trodde på den personen hon såg var äkta. Det är absolut ingen ursäkt för att fortsätta det sviniga beetendet.

Älskar fortfarande henne men behöver någon form av verktyg att bygga upp tilliten.
Jag låter min sorg gå ut över Henne på ett destruktivt sätt
Finns det några garantier för att det inte kommer ske igen när det blir jobbigt? Hur ska Hon agera?
Han har uttryckt att han har starka känslor för Henne.

Impulser säger att jag ska ge igen men det kommer bara förstöra ännu mera.
Maktlös, vill inte stå vid ett vägskäl, jag vill följa en väg och det nu.

Ska vi pröva att ha en tid ifrån varandra? Bo varannan vecka hemma med barnen?

Jag hör orden Hon säger, jag förstår att det är ärliga och kärleksfulla ord men de når inte fram till mig. Som om att jag har en mur uppbyggd där Hennes ord bara studsar. Önskar att de kunde nå fram till mitt hjärta. Orden rinner bara av mig, jag vill att de ska nå in till mig

Jag försöker att se vad jag kan ändra på i mitt utseende så att Hon ska märka mig/se mig. Jag står och skriker förtvivlat i det tysta.

Jag förstår och är fullt medveten om att jag är en stor bidragande faktor till att det har nått till detta stadie, är det därför som jag försöker så hårt att få detta att fungera igen. Ja jag har varit en stor skitstövel tidigare.
Jag känner 100% delaktig i det som lett fram till detta. Jag känner mig även 0% delaktig i Hemmes otrohet, eller svek vill jag kalla det.

Finns det en chans för oss? Hur ska vi orka. Så många tvivel men ändå vill jag försöka.

-snälla skjut mig någon

Vi har kommit stora steg denna vecka och jag tror kanske att jag
Börjar förstå att det inte kommer bli ngt mer med den killen. Dock så oroar det mig att han har så starka känslor för hemne att han vill lämna sin familj. Hon har ju även hon uttryckt till honom att hon ev kommer separera. Hur vet jag vad hon har menat och till vilken grad hon menat det. Hur länge och mycket är Hon villig att försöka?
Om det blir jobbigt (vilket det kommer att bli periodvis) så är det ju bara så enkelt att sticka för henne.

Måste sätta mig och mina känslor i första rummet. Har inga problem att vara stöttande och snäll mot Henne det kan jag hantera. Är det skuldkänslor blandat med den enorma kärleken jag har för henne?

Ligger i mitt bakhuvud att Hon kanske känner att hon är tvungen att ge förhållandet en chans med tanke på hur allt uppdagades
-----------------------
Vi pratade som sagt väldigt mycket under denna session. Det märktes verkligen att vi har haft nytta av de två första sessionerna. Vi har rett ut en väldigt stor del.
Vi kom in på jobbfesten som de ska ha den 14:e och jag känner
Mer o mer att jag ska försöka låta henne gå på denna. Detta av tre anledningar.
1. Det är ett utmärkt tillfälle att bygga upp tilliten på. Även om det kommer bli jobbigt
2. Hon har sagt att skulle killen vara på henne pga fylla så kommer hon berätta för kollegan att hon tror att killen har känslor för henne och hon vill ha hjälp att hålla bort henne
3. Händer det ngt så får jag det bekräftat att det finns känslor där, det hjälper mig att välja vilken väg JAG kommer att gå

Vi har haft en super mysig dag ute på Waxholm och vi har pratat o skojat friskt. Ett av skämten har varit att jag kanske ska messa honom och säga "du kyssde min fru, nu har jag haft sex med din sambo" ja jag vet att det låter konstigt men vi har på ngt sätt hittat ett sätt hur vi ska hantera detta.

Oj, nu börjar snart fingrarna blöda (jobbigt att skriva på en iPhone), men just nu känner jag att oron är helt borta. Visar det sig att det fortfarande är ngt mellan dem så får jag väl acceptera läget. Kommer inte bli lätt men det gör ont att dra av ett plåster också.

Som en parentes så kommer det att bli väldigt jobbigt att låta henne gå ut med jobbet, men det är en prövning som jag ändå måste ta mig egenom förr eller senare.

Skriver mer senare.......

Tack igen till alla....

Anmäl
2013-09-07 06:20 #71 av: OlgaMaria

Tack för uppdateringen! Det känns fortfarande väldigt hoppfullt! :) Du har ju så klart en massa känslor som måste hanteras och det kommer ta lite tid. Så glad att ni går på PT och får ut mycket av det.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-09-13 00:57 #72 av: htt

Hoppas allt går bra för er! :)

Anmäl
2013-09-13 05:36 #73 av: Gur4m1

Tack för uppdateringen och skönt att se att ni går frammåt!! :D Ska tänka pådig imorgon och hålla tummarna att detta blir ännu etthinder ni överstiger tillsammans. Lycka till och trevlig helg!

Anmäl
2013-09-15 13:07 #74 av: Vadhänder

En liten uppdatering.

Just nu känner jag mig rätt så deppig. Känslorna går upp o ner hela tiden.
Jag vet att han har rört henne på vissa ställen (rumpa, hår, ryggen, mm), känner mig äcklad av att röra henne där.

Helgerna är hur bra som helst (för det mesta) men vardagarna är rent skit. Då vet jag att de är på samma ställe men jag har ingen aning om vad som föresgår där.

Denna helg så har tanken om hur fan ska jag klara av att gå vidare, kommer jag kunna lita på henne igen. Visst jag Älskar henne och hon gör vad hon kan men jag misstror henne hela tiden. Jag börjar tvivla om jag verkligen kommer klara av den tuffa resan vi har framför oss.

Idag så satt hon med telefonen och kolla FB, när jag kom in i rummet så stängde hon ner. Förklaringen är att hon vill visa sig tillgänglig för mig. Absolut så förstår jag, men det knäcker ju henne att inte veta hur hon ska agera.

Jag ska försöka boka tid med en psykolog eller terapeut för att se om jag kan få några verktyg att sluta älta detta skit.
Den jobbigaste tanken just nu är "hur kunde du göra något sådant mot mig"

Har prövat att ta lergigan för att dämpa tankarna och vist det fungerar fram tills effekten avtar då kommer 13h av tankar fram.....

Suck, jobbigt är det nu....

Anmäl
2013-09-15 17:24 #75 av: Gur4m1

Det är en tuff resa, och man blir ibland utmattad och även tvivel uppstår, men jag tror att ni klarar det. Dina tankar kring att söka psykolog låter klokt tycker jag. Det kan vara skönt att få prata ut om allt detta. Sen all ilska du känner, och även äcklet...det är förståerligt och vad jag skulle kalla för normalt...

Hon verkar göra sitt bästa, så klappa dig själv på axeln. Slappna av. Sök upp psykolog och se om du kan få hjälp att lätta sinnet lite...

Anmäl
2013-09-15 19:38 #76 av: Anna4077

Håller med #75. Glöm inte att det tar tid att komma igenom något sånt här och det är inte så jätte länge sedan allt kom fram. Tror också du skulle må bra av att själv prata med någon om dina egna tankar.

En annan sak, vad jag har förstått så har din fru redogört ganska detaljerat vad som pågått, vart har har rört henne osv. Om det är du som har frågat eller inte vet jag inte men om det är så, sluta med det. Jag tror att det bara blir värre för er båda. Som att gnugga in salt i såren om och om igen. Hon har bedragit dig på ett sett som du och hon är överens om är oacceptabelt. Exakt vad som egentligen sagt, rörts eller vad det nu är.. Tror att sånt är bättre att inte veta. Försök att tänka framåt och bearbeta sånt. Inte jämföra dig med honom eller tänka på vad dom har och inte har gjort. Om hon berättar detta självmant, be henne sluta. Det är bara tortyr för er båda.

Anmäl
2013-09-15 21:41 #77 av: Vadhänder

tack för uppmuntran.

#76 tyvärr så är det ju jag som velat veta. Hon avrådde mig för att det skulle spela upp saker i hennes huvud och i mitt huvud. SÅ jag kommer inte att be om flera detaljer, den saken är säkert.

#75 Jag vet att det är tufft, tidigare så har jag dock inte sett att skulle vara några problem att gå igenom denna resa tillsammans, men nu kommer tvivlen. Troligen är det bara en fas där det känns extremt jobigt.


Jag ska se om PT har möjlighet att erbjuda hjälp/stöd i sådan situationer. Dock så vet jag inte om det är så bra att ha samma terapeut som vi har PT med. Eller så är det exakt det som det är.

Jag har dock så svårt att förstå varför hon var tvungen att gå så långt och dessutom två gånger. Jag har sagt det till henne och svaret är fortfarande att hon inte kan förklara varför. Hon ska försöka komma fram till ngt har hon sagt, men jag tror att det är bäst att försöka lämna det. Det blir dock svårt för mig att försöka förstå varför hon gjorde så när hon inte själv kan svara på det.

Har läst lite om vilka faser man befinner sig i under "sorgarbetet" och just nu är jag ju inne i reaktionfasen, jag har enorma humörsvängingar (glad till ledsen, till extrem depp).

Och jag känner att det är denna fas som jag verkligen behöver hjälp att ta mig igenom.

Phuuuu, jag det blir lättare när man får skriva av sig lite.

Anmäl
2013-09-15 22:19 #78 av: Anna4077

#77 nu är ju det knappast samma sak men jag tror du är på något angående faser i att hantera en situation. Jag gick igenom liknande när jag fick mina diagnoser och insåg att mitt liv kommer se ut som det gör. Det går upp, ner, hit och dit. Jag kommer kanske aldrig kunna arbeta 100%, vilket var en chock att få reda på när man är så där en 22 eller vad jag var. Först kändes det som hela världen gick under. Eller ja, min kommentar till läkaren va "okej då vet jag, nu hänger jag mig. Jag tänker inte leva såhär". Efter ett tag sökte jag information och nu känns det som att jag var lite i förnekelse, det var ju bara så papper, inget som påverkade mitt liv.

Tillslut efter att alla tjatade på att jag var tvungen att acceptera min lott här i livet och allt som hänt och jag efter något år insåg att jag inte kunde acceptera det kom jag till en annan fas eller vad man ska kalla det. Jag insåg att jag inte kan förstå eller acceptera saker som hänt tidigare eller varför just jag ska genomlida detta. Det kändes så skönt att bara inse att jag inte kunde acceptera det och att jag kunde avsky det, svära, deppa och tycka synd om mig ibland men bara ibland och i perioder. Sen får man bygga sitt hus på den grunden man har.

Du kanske måste gå igenom liknande grejer för att sen komma till insikt att du får vara arg och ledsen och att du inte kan förstå att hon kunde svika dig på det sättet. För att sen bygga vidare/bygga upp huset på den grunden du har nu. Antingen med eller utan henne.

Anmäl
2013-09-16 05:35 #79 av: Gur4m1

Jo, detta är ju en sorg att arbeta med. Den relation och perons du hade relation med "försvann" ju i en handvändning, dessutom utattes du för ett svek.

Jag tror otrohet är svårt att förklara för många, då det nog väldigt ofta handlar om situationer liknande er- man glider isär utan att riktigt inse det, och plötsligt får man "kontakt" med någon annan, kanske i samma situation? Man får varandra att känna sig sedd, kanske spänningen, men jag tror det framförallt är bekräftelsen (just att bli sedd och uppvaktad, efterlängtad) som är det som lockar in en i det.

Jag har aldrig varit otrogen, men jag har varit nära att vara det. Därför känner jag mig själv på den fronten, hur lätt steget ändå är mellan att göra det som är rätt och det som är oåterkallerligt....och att oavsett vilket steg man tar så är man nog sällan ettonskefullt, superegoistiskt monster som inte förtjänar kärlek- utan det är snarare avsaknaden av kärlek/närhet/bekräftelse och behovet av just det (även om man inte vet det själv) som gör att man tar steget.

+ omsätndigheter. Talesättet om att "alla skulle vara otrogna under rätt omsätndigheter (eller fel, borde det ju vara)"- tror jag myket starkt på. Man ska ha väldigt starka principer (vilket jag har just  i den frågan) för att kunna avstå i en sådan sårbar situation.

Jag har däremot förståelse för de som kan vara otrogna, trots mina egna, hårda "regler". Har även utsatts för det, både i falll där jag själv kommit på dem, och utsatts för förnekelse in i det sista- men även otrohet där den man älskat kommit och berättat om det direkt efteråt. Din fru vet om sin skuld och skäms för den, för henne är detta också en process. Så var inte rädd att låta henne försöka reda ut varför detta skedde. Ni vet detn stora bilden- ni tog varandra lite för givet, men hon måste även hitta hos sig själv, vad som lät henne gå så långt innan hon sa stopp, kanske för att veta vad hon behöver från dig för att det inte ska upprepas?

Jag blev bedragen av en man som inte har några skrupler, han gjorde det för att han kunde. Men jag förlät honom, för han var helt enkelt "sjuk". Han har ett enormt stort bekräftelsebehov, som jag aldrig kunde fylla upp helt på egen hand. Idag har han efter år av terapi, ett fungerande förhållande där han aldrig bedragit sin sambo. Sen menar vissa att olika saker "triggar" otrohet hos de olika könen, såklart med vissa avvikelser men för en kvinna kan t.ex att partnern drar sig undan känslomässigt innebära att hon söker det hos en annan man och det slutar oftast med just otrohet, även om det kanske inte var just _sex_ hon sökte hos den andre.

Din hustru tillhör inte den kategorin som är otrogen bara för att hon kan, för jag läser av lite hos dig att du är orolig att hon ska bedra dig igen om du slappnar av. Tar ni hand om varandra och fortsätter se varandra så tror jag att hon inte kommer att göra om samma misstag igen.

Nu blev det ett väldigt långt inlägg på morgonkvisten.

Kämpa på, om du älskar henne så klarar ni detta :)

Anmäl
2013-09-16 08:34 #80 av: Hera

79 intressant att du kan uttala dig om vilken kategori hon tillhör.
Mig veterligen kan man inte veta det baserat på det vi vet.

Det är fint att du flrsöker hjälpa ts, men personligen är jag osäker på om det verkligen är hjälp. Tänk om frun tillhör kategorin som gör det igen? Skulle inte vara konstigt med tanke på att det redan skett två gånger, en gång då hon redan lovat att det inte ska hända igen.

Ogillar verkligen din avslutning. "Om du älskar henne så klarar ni detta"
Kärleken från hans håll garanterar inte att han kommer över dessa svek. Det beror på många faktorer. Kärlek övervinner inte alllt, speciellt inte då ens partner som påstår sig älska en högg kniven i ryggen.

Man måste se nyktert på det här, och det tycker jag ts gör. Hans tvivel och oro berättigad.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-09-16 11:36 #81 av: Gur4m1

#80 perosnligen har vi två diskuterat i "otrohetstrådar" förut och ajg vet var du står i sådana frågor- och jag står oftast på andra sidan av skalan. Så det jag säger, baserar jag utifrån vad jag upplever från det han skriver om sin uplevelse av henne- sen hoppas ju jag att han själv förstår att JAG inte är sysnk eller en perosnlig vän emd hans fru, eller har någon typ av utbildning :P Jag delger av mina åsikter och upplevelse. Jag tror att även om man älskar så kan man ebhöva avsluta saker, så det var inte menar "omd u veklrigen älskar någon ska du DÖ för HENNE!"-så dramatiskt var det inte. Det var mer, att så länge de har känslor för varandra så är man även oftast redo att gå långt för att få det att fungera. Det betyder inte att om han "ger upp" oc inte vill fortsätta- att han inte verkligen älskar henne.

Tyckte jag var tydlig om att hans ilska, tvivel och oro är naturlig. Han har blivit sviken, hon har svikit honom, men TS vet ju även själv att hennes svek egentligen inte kom "mitt i ett fungerande, bra förhållande".

Svek gör ont. Jag står fast i att jag tror att han inte slösar tid på att försöka bygga upp tilliten för henne, så länge de tär vad han vill. Men det är jobbigt och känslomässigt ansträngande.

De "typer" jag nämner är dessutom typer jag själv varit med om, och själv kategoriserar utifrån mina egna upplevelser- ett enkelt sätt att förklara: Folk är otrogna av olika orsaker, ibland vet de inte själva. En gång otrogen måste inte betyda "alltid otrogen".

Lycka till TS


Anmäl
2013-09-16 12:59 #82 av: VildaVittra

TS Det är mindre än en månad sedan allt detta började komma i dagen och jag måste säga att du har för höga krav på dig själv angående att du ska komma över det här.

Jag skulle snarare säga tvärtom. Bejaka din sorg och tillåt dig känna. Försöker man fly och bara har siktet ställt framåt, så brukar man inte komma någonvart.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2013-09-17 13:02 #83 av: Vadhänder

#82 tack

Anmäl
2013-09-18 20:05 #84 av: Vadhänder

Aj det gör så otrolig ont inom mig just nu.

Jag älskar henne över allt annat, det finns ingen underbarare person (som jag känner). Jag blir så glad av hennes skratt, jag blir ledsen över hennes gråt, jag mår dåligt när hon mår dåligt.

Som jag skrev för några dagar sen så hade känslan över att det inte kommer att fungera smugit sig närmare o närmare. Både hon och jag vill ju försöka att reparera den skada som blivit skedd. Men just nu så känner jag att jag aldrig kommer att kunna lita på henne igen.

Det vore inte snällt mot varken henne eller mig att leva i någon bluff om att allt är bra. Inom mig så är såret så djupt. Här om dagen så såg jag i en loggfil att hon har raderat ett SMS som hon har skickat till honom och en kollega till, det handlade om när de skulle komma in till jobbet. Jag tror på henne när hon säger det. Men oron kommer ju. Det var ju en ren slump att jag såg detta. Men hur mycket annat är det som är raderat.

Jag tror att deras relation på jobbet är ett avslutat kapitel. Men jag mår dåligt varje gång jag vet om att de har pratat, även om det är bara jobb.

En sådan enorm förtvivlan över att behöva inse att jag troligen inte kommer att bli gammal med den personen som jag älskar. Ser mer o mer att det troligen inte kommer att fungera framåt.

Hon har sagt att hon ska byta jobb, jag har skickat flera annonser till henne, responsen har vart. Jag kollar på dessa ikväll (jag förstår också att hon inte kan titta på dessa på jobbet), men vad händer på kvällen då. Inte tittar hon på de annonser som jag har skickat.

Skulle jag ana att amplituden av känslorna som skulle komma över mig så hade jag avslutat detta för länge länge sedan och valt ett liv i ensamhet.

Droppen idag var när äldsta tjejen skulle göra sina läxor, jag skulle hjälpa henne med att ta fram rätt sida på datorn då hon börjar skrika åt mig (Hela dagen har vart ett rent helvete. Har klivit i hundbajs, moppen pajade när jag kom in till jobbet).

Så jag tog bilnyckeln och sa att jag kommer hem imorgon. Mobilen ligger kvar hemma (vilket i sig är jobbig då det sista jag surfade på var skillsmässa).

Just nu vill jag bara krypa ihop i fosterställning och gråta.


Anmäl
2013-09-18 20:09 #85 av: VildaVittra

#84 Gråt du! Man får göra det när det gör ont.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2013-09-18 20:21 #86 av: Vadhänder

#85 Det kommer jag göra. Fast nu vill jag bara att någon ska bestämma åt mig hur jag ska gåvidare. Ska jag stanna och försöka eller ska jag skriva ut pappren och skicka in......

TOMT och ENSAMT :'(

Anmäl
2013-09-18 20:30 #87 av: Hera

86 kanske ska ni ta en paus så du får lite distans till det?

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-09-18 20:33 #88 av: Vadhänder

sitter på jobbet nu, blir troligen en natt på hotell ikväll.

Anmäl
2013-09-18 21:00 #89 av: VildaVittra

#86 Det är det bara du som kan veta. Men glöm inte att ta hand om dig själv på vägen.


Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2013-09-18 21:11 #90 av: Hera

88 har du inga vänner eller liknande du kan sova hos?
Lider verkligen med dug!

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-09-18 22:00 #91 av: Gur4m1

Ja jag håller med övriga här, lite distans så du kan få känna vad du vill göra. Känslor går upp och ned, depserata känslor- både där man vill vara med den man älskar men även där man...vekrligen...ja. :)

Ilska, sorg... att världen omkring rullar på som vanligt och det är kanske problemet. Ni kanske inte bara kan fortsätta där ni slutade, måste kanske börja om eller omvärdera vad ni vill.

Jag vet själv hur känslor hastigt pendlat mellan ilska och ren förtvivlan. Samtidigt tänker man på om man lämnar så kanske man ångrar sig- om man gör det valet hastigt. Det verkar som du nått en smärtgräns, så därför borde du avvakta, beslutet kna du ju ta även om det är först om en vecka eller månad.

Ni har ju barn tillsammans så skilsmässa blir det ändå tidigast om ett halvår, är väl vad som gäller- då har man ju också tid att känna efter och tänka, om det är vad man verkligen vill.

Om du ändrar dig och vill fortsätta med henne, be henne sluta radera loggar (även om jag kan undra lika mycket, varför du rotar i hennes loggar och inte tror på en sådan förklaring sedan? som lät iaf logisk efterosm hon skickade meddelandet till två personer). Så kanske detta kna dämpa din oro inledningsvis.


Anmäl
2013-09-19 12:30 #92 av: Devya


Tja, det verkar ju inte som om hon är ångersfull, kanske det över att hon har blivit fast. Vete tusan om hon skulle ens kommit att erkänna vad hon sysslade med om du inte hade kommit på henne. Har du funderat på det?

Jag tycker åtminstone inte att det låter som om hon är ångerfull på riktigt, kanske lite rädd över att mista sin trygga, fasta punkt här i livet. Det är dock min egen tolkning, men det låter inte som om det vore något att bygga vidare på. Hon har ju flera gånger svikit dig nu. =/

Hon och den killen verkar ha gjort mera saker än att hångla, i allafall så låter det verkligen så. =/ Några av de där meddelandena lät ju väldigt misstänksamma. Igen, min tolkning.

Jag hoppas att det ordnar sig för dig på ett eller annat sätt.

Anmäl
2013-09-29 21:06 #93 av: [TheMiko]

Har följt den här tråden och lider verkligen med TS.

Undrar hur det går?

Styrkekramar!!!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.