Förhållande

Behöver skriva av mig

2013-08-24 14:51 #0 av: Erika89

Som rubriken ovan så behöver jag mest bara skriva av mig. 

Är i ett förhållande sen snart 6 år tillbaks. Vi blev tillsammans när vi var 18. 

Vi har alltid (enligt mig) haft det kämpigt. Att vi ganska ofta haft perioder som är sjukt jobbiga där vi verkligen har fått kämpa järnet för att hitta tillbaks. Vilket vi också gjort så det är ju bra. 

Vi förlovade oss i mars och allt var helt underbart bra. 

Men nu.. Vi har det pissdålig igen, vi har typ sex 1 gång i månaden, max! Och då är det mest för att vi insett att vi "måste". Inget spontant sex om man säger så. 
Och den här gången känner jag att jag inte har så mycket ork, jag är helt slut och vet inte om jag orkar kämpa mer. Det märks att killen också är trött, men han försöker verkligen. Och då gör det ännu mer ont i hjärtat att jag inte orkar. 

Vi har pratat mycket om detta och han vet hur jag känner, tack och lov!
T.ex. så har jag sagt att det känns som om vi mer har hamnat på en kompisnivå och att jag känner mig osäker om jag verkligen älskar honom på samma sätt. Självklart älskar jag honom på någon nivå, men som sagt känns det inte så passionerat och kärlek, utan mer som vänskap.. 

Mitt i alltihop så känner jag mig som värsta boven.. Vi som har förlovat oss och allt och då går det såhär? 

Jag vill verkligen att det ska funka! Men samtidigt så kan jag ju inte tvinga mig att älska någon på det sättet.. 

Jag vet inte vad jag vill få ut av detta inlägget, bara att skriva lite känns bättre. 
Vi/jag måste ju verkligen ta mig en funderare, det är varken rätt mot han eller mig att fundera för länge.. 

Men det känns så himla pissigt... :( 

Anmäl
2013-08-24 19:28 #1 av: [Yllhilda]

Kanske att ni provar först vara ifrån varandra ett par veckor och sen träffas ni inte förräns på ett romantiskt ställe på tu man hand. Det skulle vara som en reebot. :)

¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl
2013-08-24 19:57 #2 av: andgustav

Det där låter ju inte så jättekul det du beskriver men mitt råd är att ni exempel byter miljö helg. Ta en trevlig weekendresa skäm bort varandra gå på en mysig restaurang kommunicera med varandra. Ett förhållande som kör fast beror många gånger att det ena partnern hela tiden förväntar sig något från den andra och helt plötsligt går man runt i en cirkel. För att få fart på spontan sexet bestäm att vi ska mysigt en kväll, exempelvis fixa lite mat och vin. Överraska honom när han kommer hem från arbetet att endast ha badrock och högklackade skor. Det tänder sådana trötta men som jag på. Ett annat glamour är att bada skum tillsammans med champagne. Tids nog ska du se att det löser sig för dig. Lycka till!


Anmäl
2013-08-24 21:11 #3 av: Gur4m1

Passion och kärlek är något man får kämpa för och som inte är där ständigt för alla- betyder inte att man inte är mer än bara vänner. Ni verkar helt klart ha en bra bas- att ni har en vänskap som håller er samman iallafall, när det andra inte fungerar. Som andra redan påpekat- en Reboot :)

Kärleksrus och pirrpirr- en del påstår att de känner så fortf efter 15 år, själv påstår jag att sådant går i vågor, en del menar att de aldrig upplevt det. En äldre man beskrev sin långvariga, trogna och passionerade relation som sådan att "Jag förälskade mig i min hustru...om och om igen". Dvs att det nog gick upp och ned för de också men de valde alltid varandra på något sätt.

Ha inte sex för att man SKA ha sex efter en månad. Men ja, ibland krävs det viss planering från den ena sidan för att det ska bli spontant för den andre ;) Och ärligt, de flesta i en längre relation har mindre sex än i början. Är det för lite sex får man faktiskt ta tag i detpå riktigt. Eller acceptera att "om vi inte saknar det så...".

Anmäl
2013-08-24 21:27 #4 av: Erika89

#1 Ja det har vi testat.. Vi har ju haft det såhär förut rätt så många gånger, så vi har ju liksom gjort det som vi gjort förut, men denna gång funkar det inte... =/ 



#2 Ja nu är det ju som sagt så att han försöker, men det är jag som inte vill/orkar. Det är jag som inte är sugen, han är ganska på.. Så egentligen är det han som behöver överraska mig för att få igång mig egentligen.. 


#3 Ja jo det håller jag med om att det går i vågor, men nu känner jag mig helt tom och det känns urskumt.. 


Jag är fullt medveten att man måste kämpa, har som sagt hamnat i samma situation minst 1 gång om året dessa 6 år, men vi har alltid tagit oss igenom det, men nu är jag tveksam. 


Men jag vill inte ge upp än och jag tar verkligen in era råd och kommer försöka.
Dock känns allt så krystat just nu. Att han försöker och jag liksom ler och tar emot även fast jag inte alls är på. (inte sex utan mer gulliga sms, etc) 


Tack för att ni tar er tid och läsa och ge råd iaf, betyder mycket!

Anmäl
2013-08-24 21:41 #5 av: [Yllhilda]

Har ni provat vara ifrån varandra en längre tid?

Kan det vara så att ni tycker erat vardagsliv är överlag är lite trist och att ni därför tror det är fel på förhållandet?

¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl
2013-08-24 21:50 #6 av: Erika89

#5 Det är det jag vill göra, men så som det är nu så kan jag inte det. 
Har jobb att sköta och måste då ha hundarna hemma, därmed bo hemma. 

Resten av familjen bor 23 mil bort, så det är liksom inte bara att dra någon annanstans :P 

Men har jobb till 12oktober och har tänkt att efter det ska jag åka upp till familjen ett par veckor..

Anmäl
2013-08-24 21:55 #7 av: [Yllhilda]

#6 Med andra ord är det bara tålamod och lite väntan som fattas. :)

¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl
2013-08-24 21:58 #8 av: Erika89

#7 Ja precis. Men är livrädd att jag inte kommer orka må såhär så länge till. 
Gråter varje dag och gråter för minsta lilla. 
Så mår ju psykiskt dåligt av att gå såhär. 

Men har tänkt att jag ska försöka ta emot hans försök lite bättre, försöka typ tvinga mig till att tycka om dom... Eller nåt.. Vill ju inte att han ska kämpa i onödan..

Anmäl
2013-08-25 06:27 #9 av: Gur4m1

Min tanke med gråten, tomheten osv är....beror dessa känslor på din pojkvän? Kan man vrida det andra vägen runt. Att du faktiskt har något "problem", tex utbrändhet- eller kommer gråt och tomhet enbart inför pojkvännen? 

Jag känner igne mig i det du beskriver, jag och min partner som jag varit med i 5 år nu, hade en sådan kris men då var jag också deprimerad och efter samtal med en psykolog och påbörjad utredning mådde jag mycket bättre. Nu säger jag inte att du har ADHD ;) Men ibland har man återkommande depressioner, eller känslor som många gånger varnar eller påminner om det folk beskriver som utbrändhet.

Nu bor inte jag och min pojkvän ihop och det var nog räddningen för oss, idag vill jag gärna bo ihop men det passar ändå inte riktigt in i hur vi lever just nu. Folk undrar ju varför vi inte bor ihop, hur kan vi vara kära då? Men vi är kära och jättebra vänner och vi trivs verkligen av att inte nöta på varandra mer än nödvändigt, det är en skön känsla att ha friheten mens amitdigt även få chansen att sakna och längta, man börjar verkligen adlrig ta varandra för givet. Den dag vi flyttar ihop vet vi hur vi vill ha det. Men nog om mig :P

Får självarelationen dig att må dåligt så ska du ju inte plåga dig kvar i den. Om ni bor ihop så kanske du ändå bör tänka på konsekvenserna. När ni gör slut- vem får lägenheten? Hur länge kommer ni att behöva bo ihop innan någon av er kan flytta och så vidare.


Anmäl
2013-08-25 10:52 #10 av: Erika89

#9 Gråtandet började komma när jag satte mig ner och verkligen funderade på hur vi har det, så tror iaf att det är sammankopplat, vet inte riktigt annars vad det skulle vara.. 
Om vi skulle göra slut så vet jag att det är som ska packa och dra, då vi hyr av hans föräldrar :P 

Men faktiskt så igår hade vi sex, han ville och jag ville inte först, men sen tänkte jag att om jag bara låter honom förföra mig eller vad man ska säga :P så kanske det lossnar. Och det gjorde faktiskt det, så det kändes bra och som att allt hopp inte är borta än.. 

Gud vad jag önskar att det fanns en quick fix!! (Vet självklart att det inte gör det, men ibland känns det som om det skulle vara skönt ;P )

Anmäl
2013-08-25 11:51 #11 av: Gur4m1

När jag hade min depression började jag gråta på toaletten i smaband med en utbildning :) Menar alltså att det bara är du som vet varför du gråter  :)

Du kände att det var bra, och du är den som säger nej- låter som du är den som drar dig undan. Testa att sluta med det? Sluta dra dig undan. Ibland drar vi oss undan på grund av saker. Känner du att du absolut inte vill vara med honom, avsluta det. Men ärligt, så som du resonerar låter det ju som att du vill få det att fungera också. Men stanna inte för hans skull, stanna för din. Men då måste du ju sluta göra det du gör- att dra dig undan.

Anmäl
2013-08-26 10:04 #12 av: PennyScarlett

Vet hur du har det. Jag var tillsammans med en kille i 1,5 år och vi hade väl mer dåliga tider än bra. Mycket bråk och osäkerhet. Efter ett tag märkte jag att killen verkligen vände ut och in på sig själv för att göra mig lycklig och nöjd, men det funkade inte. Det gjorde så ont att se honom kämpa så och att han ändå inte kunde vara den mannen jag så innerligt önskade mig.
Jag släppte honom. Hur mycket vi än försökte så var vi inte skapta för att göra varandra lyckliga, oavsett hur mycket vi än ville det. Det var tufft att komma igenom, men idag vet jag att vi båda verkligen är lyckliga, var och en på sitt håll :)

Anmäl
2013-08-26 10:34 #13 av: Erika89

#12 Usch, det låter inge kul, bra att du kunde ta steget och släppa honom och att ni är lyckliga idag. :) 


Igår så var faktiskt en riktigt bra dag. Jag tänkte på att inte dra mig undan och då gick det hela lite bättre. 
Så igår när vi pratade så sa jag att jag skulle jobba med mig själv och se om det blev bättre, men att han fick möta mig halvvägs och inte ta mig för givet och se mig. 
Så vi sa att vi ska ta mer tid för varann och inte bara sitta hemma i soffan och glo på tv, utan faktiskt hitta på saker, behöver inte vara stora. Som igår åkte vi, bara han och jag och åt glass. Och bara det är ju faktiskt bra. 

Så nu jobbar vi vidare. 

Tack för allt stöd och tips. :) 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.