Annons:
Etikettkriser
Läst 2325 ggr
Yeahsussu
2013-08-29 20:46

Lite stressad inför framtiden. Tillfällig livskris

Hej på er,

Det känns som att jag befinner mig i lite av en tillfällig livskris. Det gäller jobb och barn. Jag har varit tillsammans med min partner i över 1 år, och vi planerar att flytta ihop. Vi bor dock i olika städer och vi har kommit fram till att det är jag som flyttar, eftersom han köpt en ny lägenhet just innan vi träffades. 

Vi är båda överens om att jag flyttar först när jag fått jobb i staden som han bor i. Vi har båda två fast tjänst (i olika städer då såklart), och jag måste medge att det tar lite emot att "ge upp" mitt fasta jobb och söka nytt. Dock vill jag verkligen flytta dit han bor, och bli sambo, men tanken på att börja helt från början när det gäller jobb känns lite tungt. Jag har i flera år endast haft tillfälliga arbetskontrakt som hela tiden har blivit förnyade, och nu i årsskiftet fick jag äntligen fast tjänst. Och nu planerar jag att säga upp mig. Känns ju lite sisådär. 

Sen kommer vi till barn-frågan. Jag är 28 och min partner 32. Jag vill gärna börja skaffa barn, och min pojkvän har även sagt att han vill ha barn. Dock blir han lite nervös när det kommer på tal, och vill gärna vänta. Även det gör mig lite stressad.

Innan vi skaffar barn vill ju jag gärna ha ett fast jobb så jag inte behöver oroa mig över den ekonomiska biten, men i dagens värld får man oftast tyvärr inte fast tjänst på en gång (vilket jag ju har erfarenhet av!), utan det kan ta många månder, t.om. år. Jag vet inte hur länge det kommer att ta för mig att hitta nytt jobb, men tanken på att ännu behöva vänta på att få fast tjänst gör mig stressad. Känns som att det kan ta läääänge innan det börjar hända nåt ännu! :( Jag vill ju inte vara så långt över 30 innan jag får första barnet heller. 

Hur skulle ni se på situationen?

Annons:
Roamer
2013-08-29 20:58
#1

Hmm barn är en ganska jobbig bit av ett liv och har ni inte ens bott ihop så är det inte säkert att det kommer hålla igenom samboskapet. Av erfarenhet så är ett barn ganska ansträngande på en relation så det är inte för de med svaga relationer som ska skaffa, utan man ska veta säkert vad som är och gäller. Att ge upp din säkerhet verkar vara ett stort steg för dig och du verkar även känna av den biologiska klockan, medan din partner inte är fullt lika orolig. Du ska nog göra en realistisk plan över ditt liv och inse att det kommer minst ta ett år innan du har ett jobb som är fast och du trivs med, sedan ytterligare ett år innan du har fått barn, om inte längre. Så med det i åtanke så kommer du vara över 30 innan det händer om du ska spela på säkra kort. Det andra alternativet är att kör i vind och hoppas på att det löser sig när ni står där, men om din partner inte vill nu så får du acceptera hans val, och då göra ett beslut om du vill sluta jobbet för att vara med honom utan att veta vart det slutar. 

Mitt råd, stressa inte upp dig själv för mycket över livet, utan ta det lite som det kommer men vänta inte heller för länge på att skaffa barn. Välj ut det viktigaste i ditt liv, gör en realistisk plan och handla efter det.

[Yllhilda]
2013-08-30 17:30
#2

#1 Kunde inte sagt det bättre själv! 👍

Gur4m1
2013-08-30 20:34
#3

Fokus på jobbet, fixa det- barnbiten löser sig också. Om de tär "klockan" som tickar, så oroa dig inte. Inget magiskt sker vid tiden du fyller 30 som gör det omjligt att skaffa barn. 

Jag är i samma sits, vill ha barn men har en kille sedan 5 år men vi bor inte ens ihop- vilket jag är okej med- för jag är rätt inställd på att fixa jobb först. Sedan ett år har jag nu haft timanställning, nu har jag nyligen börjat på ett annat företag, så fast tjänst är fortfarande lååååångt bort, men min inkomst är mer stadig idag än för ett halvår sedan. När jag ska skaffa barn får jag tänka på det. Jag har änkt- innan 35, men inte före jag är trygg och min pojkvän gjort klart sitt (studier).

Jag har valt 35 för att det känns som en trygg ålder och det är mycket som kan hända på 2 år. Jag vill även stdera, nu stanna rju inte livet upp bara för att man skaffar barn men man förlorar ju nsätan ett år på arbetsmarknaden, kanske inte ens har ett jobb att återvända till, bra att ha det på det torra iallafall! :) Som #1 säger, måla upp en realistisk plan, stressa inte upp dig i onödan. Eftersom ni bara varit ett par i ett år och precis planerar på att bli sambo så tycker jag att jobb sen barn är rätt ordning även om det innebär att du får skjuta på det i 2-3 år och du hinner bli 31-33. Lycka till!

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Upp till toppen
Annons: