ush för våldtäkter, har själv blivit utnyttjad och förstår dig. Det är så hemskt, och att vissa säger att du ljuger är så fruktansvärt! *kram*

Vad jag än gör så fortsätter de elaka ryktena om mig att spridas och folk skyller på mig och säger - vad gjorde du som ensam tjej med dessa 3 killarna, tänker du inte längre får du skylla dig själv, men jag anade aldrig att något som detta skulle hända.

Min familj gick bort 6 månader innan denna händelsen i en bilolycka där jag var den enda överlevande och så mycket annat hade hänt under den tiden att allt jag ville var att någon skulle bry sig om mig, att jag inte var helt ensam.

Jag har aldrig missbrukat droger eller legat runt utan jag hamnade i helt fel umgängen där jag var så blåögd och trodde att alla var mina vänner och ville mitt bästa och ville hjälpa mig genom det svåra jag gått igenom men jag hade fel, de utnyttjade den svaga och manipulerade mig.

Hade jag kunnat vrida tillbaka klockan hade jag aldrig satt mig i de umgänget, jag hade aldrig träffat de där människorna, jag hade varit så mycket mer rädd om mig själv men jag kan inte ändra på vad som hänt.

Det tär på mig och krossar hela mig självförtroende att höra att jag är en skam.

Problemet är två falt. 

Ett, din kille har taskig självkänsla för vad spelar det för roll om det hade varit så som han fått höra nu men att du har tagit dig igenom en sådan sak och lagt det livet bakom dig. Tyvärr bygger samhället väldigt mycket på att allt ska vara perfekt och många killar vill ha en oskuld som fru, samtidigt som de vill att alla flickor ska sära för just dem. Logik är inte människans starka sida.

Två, du var inte ärlig om detta från början vilket är lite jobbigt att få höra efter ett år. Visserligen tar det tid att bygga upp förtroende nog för att våga berätta en sådan sak, men klart att det kommer som en chock för honom. Ett förhållande är inte bättre än ärligheten som finns emellan de två i min ögon. 

Hade han älskat dig helhjärtat utan förbehåll skulle han inte lämna dig för det men någon form av reaktion kan ju förväntas. Det är jättetrist att det har förstört ditt liv och fortsätter jaga dig, och jag utgår ifrån att du har bearbetat detta med någon psykolog redan, i annat fall så börja där. Något jag tycker är enormt fel är när flickor anmäler killar för våldtäkt för de ångrade sig dagen efter eller blir dumpade och ska hämnas, för det gör att rättssystemet drar öronen åt sig i fall som ditt och de som utför regelrätta våldtäkter släpps fria, som i sin tur gör att vi har flera lösa i samhället. Jag vill inte att de ska vara ute där de kan ställa till fler flickors liv till levande helveten utan hållas inspärrade där de hör hemma.

Oavsett, stå på dig och inse att du blev utsatt för något hemskt, men låt det inte sluka upp dig och den du är. Någon dag hittar du någon som kan se förbi din mardröm och se dig för den du är.

Jag var ärlig från början, jag berättade allt och förklarade även för honom vad killen skulle börja säga om han såg oss tillsammans.

Det är inte första gången jag går igenom detta och har fått höra mina rykten gå i flera år och varnade min kille för just detta och han vet innerst inne att jag talar sanning men börjar tvivla när han nu blir påhoppad från så många håll. Jag förstår att det inte bara är jag som mår dåligt utan att detta också, speciellt nu efter vad folk sagt till honom påverkar honom jätte mycket också men det känns så orättvist att det är jag som är en skam, att det inte är någon som ens vill höra min historia utan dömer mig i förväg. Jag vill inte att människan jag älskar så mycket ska behöva skämmas över mig och behöva isåfall dölja att han är med mig, jag vill att vårt förhållande ska kunna fortsätta som innan där vi har det hur bra som helst och bara kan älska varandra utan att någon behöver lägga sig i.

Enda sättet att försöka lösa något på hade varit om han hade lämnat alla som inte accepterar mig eller pratar illa om mig men sannolikheten att han skulle göra det och stå vid min sida och försvara mig med tanke på att han just nu dessutom tvivlar på att jag ens är ärlig mot honom är inte så stor utan snart har han nog exakt samma uppfattning av mig som alla andra och den är bara så himla fel..

Få se, hade jag haft en tjej som efter ett långt tag berättat om en sådan hemskhet medan mina kompisar sagt att hon var världens slampa som sålde sig… utan andra bevis än hörsägen… hmmmm…. 😕 

How to put this…

Oavsett om han är en bra kille och verkligen vill tro dig eller ej, verkar han inte vilja dra sig undan från personer som hela tiden talar illa om hans livspartner och börjar tro på vad de säger mer och mer, är det den typen av kille du kommer vilja leva med om 5 år?

Har tyvärr inga råd. Kram till dig! Jag tror dig

Jag har tyvärr heller inga råd till dig, men jag skickar en styrkekram.

Tycker #5 sa det väldigt bra. Situationen är så enkel: bort från människorna som sårar dig. Är det sådana du vill ha i ditt liv? Folk som är elaka, tar energi och är väldigt s.k onda människor? Det är en svår handling men sparkar man sig själv i rumpan och sållar bort the bad people så har man kommit långt och underlättat för sig själv samtidigt.

Du vet vad som hände. Du har sanningen inom dig. Jag vet så himla väl hur mycket man vill ha stöd och support men man kan ALDRIG få det av personer som inte vill en väl. Därför är ensam stark i det läget. Och det får man lära sig här i livet: i vissa situationer med vissa människor så är man starkast när man är ensam. Medan man med bra och goda människor kan få slippa sina bekymmer och bara vara.. det är så stor skillnad men du kan aldrig bara vara (hoppas du förstår vad jag menar med ''bara vara''.. ibland vill man bara slippa kämpa och tänka och arbeta sig fram, man vill bara chilla) med folk som vill dig illa.
Du har varit med om ett helvete och det ger en komplikationer och tynger en i många år och, tyvärr, då och då blir man nedstämd och det kommer vara så i resten av ens liv. Man får lära sig acceptera att allt det man varit med om har hänt, man får lära sig acceptera att det kommer finnas i ens liv för resten av ens liv, helt enkelt måste man lära sig leva med det. Och att lära sig leva med det är en tuff bit, faktiskt. Att fungera i vardagen och må bra men ändå vara påverkad av det man varit med om. Det är så tufft och så kämpigt att hitta ett sätt för en själv men jag kan bara säga: tiden läker såren, inte helt men lite för varje år som går. Men för att det ska kunna ske måste man vårda sig själv.. bort från dåliga människor och omringa sig av fina och goda människor (även om man står ensam i något år så är det värt det, ensam är ju stark i vissa lägen), tillåta sig själv ha sina dåliga dagar för dom kan vara många och det kan komma tätt inpå den förra dåliga dagen men också tillåta sig att må som en gudinna också!
Var stolt över dig själv som klarat dig igenom denna pina. Det är så starkt gjort att du anar inte! Du har en sådan sjukt stark själ och du kan komma väldigt långt i livet. Acceptera det du varit med om men lär dig leva med det, det går. :) Men först: ut med pojkvännen och bara slå dövörat till idioterna som sprider ryktena om dig. Du vet vad som hände. Det räcker. Karma slår tillbaka förr eller senare på dom. :)

Jag babblar alltid på så det blir alltid långt… du är en stark tjej som jag bara vill krama om! Jag finns på pm om det är nåt, ska du veta. :) KRAM!!!🌺

Det får med att acceptera det man varit med om har aldrig funkat för mig. Jag kör på att acceptera att det hände och att det är någonting jag inte kan acceptera. Då kunde jag gå framåt.