Känslor

Ångest,förvirrad

2013-09-04 21:29 #0 av: [Handsome]

Varning för lång och luddig text!!

Jag har nu varit tillsammans med en kille i 3 år. Vårt förhållande har alltid varit stillsamt då han är lite folkskygg och sitter hemma och spelar varje dag typ så de enda vi gör tillsammans är att kolla film och så har de varit sen dag 1, men de är något jag aldrig har haft problem med och har inte de nu heller.. tror jag, då jag inte heller är den personen som går och fikar på stan med killen tillexempel, men samtidigt har jag bara haft ett seriöst förhållande och ingen av oss är den personen som orkar puscha på den andra, men jag har frågat några gånger om han t.ex ska följa med när familjen åkt till stugan eller liknande saker men de slutar alltid med att han inte följer och de har blivit till en vana så brukar inte fråga honom nå mer då jag vet svaret. Men han har inga som helst problem att göra saker med sina vänner, frågar aldrig om jag vill umgås med dem eller liknande och han har börjat ta spelen mer och mer framför mig.

Jag har sagt några gånger " om han inte blir aktiv till nästa sommar gör jag slut" men inget hände från någons sida.

Nu vet jag inte vad jag vill längre, han är jätte kär i mig men jag vet inte alls om jag är kär i honom, jag känner inget, vill inte ha samlag med han, knappt så jag vill ligga å mysa med han, jag gör de men hade klarat mig utan och jag blir lätt irriterad på han. Faktum är att jag inte alls tror att jag har varit kär i honom, han blev tillsammans med mig nån/några veckor innan jag ens visste om vi höll på eller vad jag ens ville, men jag var för feg att säga stopp så vi vart tillsammans. 

Han är en trygghet och en som jag alltid kan säga/skriva  hur knäppa saker som helst till, vi har samma humor och är rätt lika i övrigt och de gör hela saken så sjukt svårt för ena stunden vill jag dumpa han men nästa så kan jag inte leva utan honom. Jag får som små ryck, typ en känsla som bara skriker "Nu måste jag göra slut!" och andra stunden kommer känslan tillbaka och säger "vad tänkte jag på de går ju inte" men oftast är de göra slut känslan som vrålar. De kommer i små impulser men jag är rädd att göra något förhastat som jag kommer ångra, tänk så är de här bara en period som kommer gå över? Samtidigt vill jag inte vänta längre, de känns som att jag missar något! Om de hade varit något år från nu så känns de som att de hade funkat bättre, när jag fått ett eget ställe t.ex. jag vill samtidigt inte vara tillsammans med någon annan än han. Ändå finns de en annan kille som jag alltid varit intresserad av sen vi var små och kan få fjärilar i magen än idag av att se han, blir helt nervös när han pratar med mig och så, drömmer till och med om han rätt ofta och speciellt på senare tid men han är inte precis förhållande typen och om jag och min kille skulle göra slut är jag inte så säker på om jag ens vill vara tillsammans med någon. Tycker också de är så elakt och orättvist att jag kan ha känslor för andra. 

Just nu är de stillsamt, nu fattar jag knappt varför jag ens tänker såhär men jag vet att ångern kommer snart, speciellt innan jag ska sova. 

Har även drömt nästan från början av förhållandet att antingen jag eller han är otrogen och de har jag drömt 1-2 gånger i veckan! vad de nu kan betyda. 

Snälla kan någon försöka hjälpa mig reda ut detta?! Vill vara själv samtidigt som jag tycker de är så fruktansvärt tråkigt då han nästan är den enda vän jag har och tål. 

Kan tillägga att jag är 19 år och han med. 

Anmäl
2013-09-04 22:00 #1 av: [Yllhilda]

Jag känner igen mig i det du beskriver. Att önska att han är otrogen, att du har ångest över förhållandet som ofta slutar med att du önskar dig ur det. Jag tror att det som håller dig fast mest är rädslan av att du kommer ångra dig. 

Men som med de flesta relationer finns det alltid en eller annan aspekt man saknar eller minns ömt efter det är slut, oavsett hur dåligt det kan ha varit eller hur länge sen. Så om man uppväger hur dåligt du mår i förhållandet vs att KANSKE ångra dig efter du gjort slut, tja.. 

¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl
2013-09-04 22:23 #2 av: [Handsome]

Jag är rädd att ångra mig, att aldrig hitta någon som verkligen älskar mig och att typ sluta upp singel för resten av livet å bli en sån som hoppar från person till person, och en sån vill jag verkligen inte bli!

Jag är också för snäll, vill inte såra honom och de är nog också en stor del varför jag är kvar för jag vet hur ledsen han kommer bli och de är nog de enda som gör mig ledsen!

Anmäl
2013-09-04 22:24 #3 av: [Handsome]

Måste lägga till: 

Den enda gång vi är med varandra är på kvällen, vi kollar en film sen somnar jag medan han fortsätter att vara uppe och på morgonen går jag hem och han sover, sen även om han ändrat dygnet så vi sover samtidigt går jag ändå hem på morgonen just för att jag inte ser nån mening med att vara där å göra ingenting så jag är hellre hemma och gör ingenting fast med mina djur. De kan även gå dagar till och med veckor innan vi är med varandra och de gör allt så oseriöst vilket är lite pinsamt men ändå inget jag tänkt på tidigare och känns ändå som att jag kan leva med de. 

Så därför lär jag inte bli ledsen om vi gör slut då de ändå inte kommer kännas som att vi har gjort de, de enda som lär va jobbigt är isåfall på natten och att inte ha nån att smsa med på dagarna. 

Är även ett stressmoment nu när skolorna börjat, jag ska hinna komma hem när jag slutat, vara med djuren och för mig själv sen hinna träna vilket oftast är vid 7-8 tiden och sen stressa därifrån till honom innan hans föräldrar somnat. 

Anmäl
2013-09-04 22:33 #4 av: [Yllhilda]

Så i korta ordalag handlar allt om hur du ska våga ta det stora steget ut i det okända, våga ta chansen att bli lycklig med någon som faktiskt vill vara med dig?

¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl
2013-09-04 22:36 #5 av: Gur4m1

hm...hur är du så säker på att han är så jättekär i dig när han inte verkar vilja göra saker med dig? Annat än det där...vädligt...vardagliga, monotona sakerna?

Fastjag skyller ibland på spelen när killar beter sig sådär. Ge dem en chans att lfy verklgheten lite väl mycket och verkar suga ut minsta lilla initiativförmåga hos de flesta (även många tjejer).

Allt umgänge mellan er verkar vara från din sida så att säga. Sluta stressa till honom, ses på helgen, en dag- då kanske ni värdesätter den dagen mer också :) Verkligen hittar på något eller myser med varandra. Kräv att han inte spelar när du är där osv.

Känslor är ingenting statiskt, vårdar man inte relationen och umgås, på lika vilkor så dör kärleken- man börjar dra sig undan, förbereda sig för att leva ensam eller möta en ny, bättre partner.
 Låter som att det är det du gör just nu- och ärligt, han lät inte så jättekul, säkert snäll men din ebskivning gjorde mig deppig ;(

Om han rä så jättekär i dig kanske han måste se över hur han hanterar er relation.

Anmäl
2013-09-04 22:58 #6 av: [Handsome]

#4 ja på sätt å vis

#5 Ibland is jag inte gå till honom, de är de som gör så att vi inte ses på några dagar, han brukar erbjuda sig att komma till mig men de gånger han gjort de har han stressat till att jag ska sova så han kan gå hem å spela (hahah) eller så har de blivit att han sovit hela dagen och ligger och sover när jag kommer hem vilket är jobbigt för mig, så nu vill jag helst vara hos honom så han slipper gå från mig mitt på natten och slipper då väcka hela huset eller att jag slipper komma hem kl4 till en som fortfarande sover.

Nej han är inte riktigt den roliga typen så hänger med på saker men han kan vara rolig i de saker han säger m.m om de nu ens räknas. 

Jag tror han vet att jag börjar glida ifrån honom och han vill förbättra sig och han vill börja göra saker som han nu sagt men de händer ingenting och ja har gått och väntat hur länge som helst på att de ska hända något men de verkar inte göra de och de är svårt att tvinga honom till saker, vilket jag heller inte vill behöva göra. Men samtidigt är de jag som tycker synd om honom för de känns som att han inte förstår , han känns så liten på något sätt

Anmäl
2013-09-05 06:54 #7 av: Gur4m1

Alltså...killar (och tjejer med såklar tmen nu säger jag killar öfr jag är en heterotjej så ingen tar illa upp! Cool ) kan man dela upp i kategorier lite löst. De som säger en massa saker och....de som faktiskt GÖR sakerna.

T.ex de som säger "jag älskar dig" varje dag men genom handlign om ochom igen visar raka motsatsen men man stannar för "han älskar ju mig, han säger ju det". Sen har vi killen som kanske säger det en gång i månaden, inte sådär svulstig i sina romantiska actioner men när det sker så SKER det.

Så ser min värld ut om jag får dela upp det otroligt grovt såklart.

Men jag har främst mött "säger saker" mer än "gör saker". Även min nuvarande är lite mer åt "säger saker" än "gör saker" men han är en hybrid av typerna jag just beskrev- ibland gör han saker och det går inte obemärkt förbi :)

Men t.ex "jag är ledsen att du glömde bort alla hjärtans dag (helt oviktig dag enligt mig men inte för alla), här kom jag med värsta blommorna och hjärtformad sockerkaka till dig och du sa att du ville fira den med mig?" "Killen: JA tack så mycket älskling, gud så fiiiint....jag tänkte åka till affären, jag har tittat ut ett såntdär jätteifnt hanlsband som jag tänkte köpa till dig men jag hann inte (Lögnen här är ju att han faktiskt suttit 24/7 framför en dator all sin lediga tid och haft all tid i universum för att masa sig ner tills taden och köpa det sala halsbandet men det kan man ju inte säga). Så ordne säger att han tänkte men handlingen visar att relationen (och det där sabla halsbandet) inte var så jävla viktiga trots allt.

Detta går att applicera på allt"Jag tänkte gå utoch gå, jag tänkte att vi kunde resa, jag tänkte åka på zoo". Till slut måste man säga "Nu vill jag inte höra vad du tänker och vill göra, nu vill jag se dig faktiskt lyfta på arslet och göra det. Nej, inte ett ord till ur din mun unge man!" ;)

Ok säg inte EXAKT så, men det är "själen" av kontentan att många människor vill mycket och säger mycket men gör ytterst lite. JAg ärlikada själv ibland, gnäller till någon kompis "åh jag har aldrig råd att resa...*_*...Passiv" Så 5 minuter senare får jag 100 länkar till asbilliga resor från vännen men...fortf kommer jag inte resa.. även om fakta är att jag visst har både tid och råd :P Det är helt enkelt för besvärligt och väldigt långt ned på min prioriteringslista, men det är mysigt att tänka på det, precis som det är mysigt för många killar att tänka på sig själva som "En jävligt bra pojkvän" när de i själva verket är rätt usla pojkvänner.

Man orkar inte hela tidne vara dne drivande kraften, till slut känner man sig som en ondskefull, tjatig flickvän. Men jag har dne rollen i min relation, ska något bli av så är det jag som får planera- men min pojkvän är godhjärtad, alltid respektfull, rolig osv. Jag tycker han är apsexig. Men jag har haft en period där jag tvivlade på vår relation och om jag skulle orka. Men då har jag rpatat med honom, förklarat läget. Han vet att jag tycker att det är för mycke snack och lite verkstad.

Har du pratat med din pojkvän om det här problemet så att han förstår att er relation kan hänga på just denna biten?

Ni bor båda två hemma så jag gissar att ni är ganksa unga, så även det kan ju ha sin förklaring till att du är sugen på att avsluta det. Det finns fler killar där ute, som säkert även passar dig minst lika bra eller bättre.

Anmäl
2013-09-05 07:17 #8 av: [Mi-rand-a]

tass

Anmäl
2013-09-05 07:18 #9 av: [Handsome]

Han är rätt så speciell person, blyg, inte så social mot de han inte känner väl, vad jag har förstått har han alltid varit väldigt lugn person och då är han ju bara sig själv genom att vara en sån som säger en massa saker.

Jag har sagt, gett förslag på att vi kanske borde gå skilda vägar men mest sagt att de är för att jag vill vara för mig själv och inte för att jag inte älskar honom men ändå medgett att jag inte har några känslor för honom när han frågat. Jag tycker ju om honom och älskar han fast inte på de sättet(vad jag tror) så just därför vill jag inte säga att jag inte gör de och därför blir nog de hela svårt och han fattar som inte att de hela hänger löst, eller jo han fattar för sekunden men nästa så är allt bortglömt.

Vi båda är 19 år, jag har ett år kvar av skolan sen vet jag inte vad jag vill göra, ska jag fortsätta vara tillsammans med honom och "slösa" bort ett till år eller bara ta chansen och gå min egen väg? han själv sitter bara hemma.

Just nu är de nästan självklart för mig att jag borde göra slut med honom, de är så uppenbart men som sagt lär jag vänta för jag vill inte göra något förhastat och då lär jag tycka något helt annat.

De hade varit såå mycket enklare om jag hade kunnat få hata honom istället för att föröka skydda han, ja får som "mamma känslor" för honom, hahah. 

Anmäl
2013-09-05 07:32 #10 av: [Handsome]

De som gör mig säker nu är när jag börja tänka tillbaka, som han har inte träffat mina vänner och de börjar tro att han är påhittad, enligt honom är mycket folk, hans föräldrar jag och t.ex min mamma, då drar han alltså om vi skulle komma på besök  (de har hänt) 

Om vi säger att två av mina vänner skulle komma på besök  utan förvarning och han skulle va här så hade han dragit eller om de var hos honom så hade han garanterat låst ut oss. 

Anmäl
2013-09-05 19:32 #11 av: [Yllhilda]

#10 Nu när jag tänker efter påminner han om en kompis ex. Han var självutnämnd "supergeek". Spelade mer än han var med henne och gjorde mycket som din kille gjorde. När hon sedan blev leds på att han inte ville träffa ens hennes bror gjorde hon slut, hans respons var att han alltid sett deras relation som tillfällig och därför undvikit kontakt med hennes bekanta.

¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl
2013-09-05 21:42 #12 av: [Handsome]

#11 oj, man får hoppas att min kille inte ser de så fast är rätt säker på att han inte gör de utan är bara sån som person. 

Men har varit säker typ hela dan på vad jag vill, nu gäller de bara att våga. Det som tar emot är att jag jag inte vet om de är rätt val, vet att jag kommer dra mig ur direkt när jag träffar honom då mina "tycka synd" känslor kommer komma fram och just när de kommer som impulser så känns de som att de är förhastat även fast jag funderar på detta i minst 3 veckor. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.