Nu kommer detta låta lite bryskt, men på vilka sätt har du försökt skaffa nya vänner? Hur brukar samtalen vara? Vad brukar du prata om? 

Hur kommer det sig att folk tror du har en funktionsnedsättning?

Jag har försökt flera ggr att få umgås efter skolan m.m. försökt prata varje gång innan en lektion börjat eller liknande.
Har kört flertalet gånger för att dem ska slippa vänta på bussen m.m. bara för att få prata en stund på vägen.

Jag försöker låta dem prata och bara lyssna i början. När någon frågar mig något svarar jag och försöker veckla mig utåt men det går sådär när ens enda respons är "Mmh", "aha" eller liknande.

Jag ser hemsk ut och mitt utseende får folk att tro att jag har downs syndrom. Har fått frågan flertalet ggr: "Har du något handikapp?"

Kanske är personerna du försöker ta kontakt med inte rätt typ av personer. Visst går du natur eller vård och omsorg? Beroende på program är det ofta en viss typ som söker sig till det, och tråkigt nog inte de som man passar med alla gånger. 

Har du alltid känt att du har haft svårt att få kontakt med människor, eller är det vissa som du kommer bättre överens med?

I vissa fall kan man ju ändra hur andra uppfattar en med annan frisyr, klädstil och i synnerhet sminkning.

#3 Natur inriktning djursjukvård & medicin…
Nej, jag har aldrig haft svårt att få kontakt med människor, men efter ett tag har de vänner jag haft alltid övergett mig🤦‍♂️

Det e det som är grejen, jag ser mig själv som alldaglig & jag har ändrat mig flertalet ggr för att få folk att se mig som en annan människa än personen som dem (uppenbarligen) inte ville umgås med.

#4 Då finns risken att det inte var riktiga vänner du hade. På en del ställen kan det vara jättesvårt att få riktiga vänner eftersom man olika på så många nivåer. Och oroa dig inte, det är långt ifrån alla som håller kontakten med de man var vän med på gymnasiet 10 år efteråt.

Menar du utseendemässigt förändra dig?

Det är en stor skillnad mellan att ändra på den man är och att ändra på hur man beter sig. Sitt beteende(om det är dåligt eller gör någon ledsen) kan förbättras. Att tvinga sig själv tycka om eller göra saker man inte egentligen vill för att passa in skapar inga riktiga vänskaper eftersom personerna aldrig får lära känna den man verkligen är.

Jag förstår att du tänker så om din vän. När man själv är lite nere är det rätt lätt att bli avundsjuka på dom som verkar ha det bra. Men tänk på att även din vän har känslor. Hon kanske har allt du vill ha men vet du verkligen vad som tynger henne här i livet? Det finns alltid nåt som ger människor bekymmer och huvudvärk, saker man inte skryter om och dylikt. Din vän ser det nog inte som du ser det. Din vän har sina problem att handskas med och tror nog inte att hon har ALLT här i livet. Sen ett tips: den negativa energi du lägger på andras liv kan du omvandla till inspiration och drivkraft! :) Ett tips bara. Gratis motivation.

''Fan, hon har ju verkligen allt fast hon missköter sig rejält.. men vänta, jag ska också ha allt MEN sköta mig!''

Sen är körkort ingen som man måste ta direkt. Det är bra att ha körkort, har själv körkort och är glad att jag tog det, men inget som man kan klanka ner någon annan på för att dom inte har det. :) Vissa har inte råd, det är dyrt som tusan!

Sluta ansträng dig. Det kan ge en falsk fasad av en själv. Vill du bli omtyckt så ska du bli omtyckt för den du är till 100%. Så sluta försök bli omtyckt och bara chilla. Dom som inte gillar dig? Nå, dom är inget att ha tydligen. Dom som gillar dig? Dom ser den äkta dig och inget annat. Man ska inte låtsas här i livet.. man ska vara äkta.

**Hur fan kan livet vara så jävla orättvist?
*Det blir vad man gör det till. När du börjar bli nöjd över din tillvaro kommer du inte känna såhär. Jag hade en period där min vän hade allt och jag inget, typ så kände jag. Som om mitt tänkande fick mig att ändra min livssituation? Absolut inte. Negativ utstrålning ger negativa händelser och tvärtom, det tror jag stenhårt på. Så se till att göra livet rättvist, då! Det är bara du som kan styra ditt liv och din framtid, ingen annan. Men visst kan vissa situationer vara orättvisa, men vad hjälper det att gräva ner sig? Bara kämpa på!*
Den jävla människan har allt utan att ens ha fått kämpa, och sen har hon rätt att gnälla?
Hur vet du det? Har ni diskuterat djupa ämnen om saker som hon mår dåligt över? Alla människor kämpar för nåt här i livet, så är det bara. Min vän jag talade om ovanför tycktes få jobb jätte snabbt och enkelt och det gjorde mig avundsjuk.. jag ansåg att hon inte alls behövde kämpa. Idag har vi en mer utvecklad kompisrelation och jag ser hur mycket hon kämpar för att få ett bra jobb idag och jag inser att hon då för flera år sedan kämpade för att få en fast tjänst! Så kämpar gör alla människor, tro det eller ej. Vet man inte ens människas liv till 100% så har man inte rätt att säga att dom inte kämpar. Alla har vi nåt att kämpa för här i livet.
Men när jag nämner ett knyst om att "jag är trött på att vara ensam" så får man shitloads med skit som "Visst är det SÅ synd om dig" eller "Håll inte på och gnäll hela tiden, livet är inte alltid rättvist"**
Håller med din vän, faktiskt. Bara de kommentarerna får mig att se att din vän också kämpar för saker och ting. Hon nämner själv att livet inte alltid är rättvist så hon vet det antagligen själv av egna erfarenheter! Men om du inte kan acceptera hennes ärlighet i sina svar så kanske du ska bryta kontakten med henne? Man ska ju ha positiva människor i sitt liv, inte sådana som tar musten ur en.

Vet inte vad det är för fel på mig eller om mitt utseende har med saken att göra, men är jävligt trött på att alla tror att jag har downs syndrom eller någon annan nedsättning. Skulle ge vad som helst för folk att se mig som en människa, inte bara något jävla hatobjekt…
Ändra inställning! :D Var dig själv så kommer du se att saker löser sig.. sluta tänk på att vara alla till lags och bara var dig själv. Le och var glad och säg godmorgon/hej till folk i affärerna osv. Sprid positiv energi kommer du se att saker kommer ändra sig.

Tycker du verkar lite negativ minsann och det är aldrig roligt. :P Varken för en själv eller omgivningen, tro mig. Ingen orkar med någon som verkar bitter och sur mer än glad och trevlig så att säga. Jag har blivit lite frånvarande med en viss person för hon har varit så negativ den senaste månaden, då orkar jag tyvärr inte vara i hennes närhet för det drar ned mig rejält. Det suger musten ur mig att vara med någon som alltid är negativ och ser allt som orättvist. Visst, ibland tar livet en vändning man inte var beredd på men då får man ju göra det bästa av situationen? Att bli bitter och avundsjuk hjälper en inte alls på något sätt, det är okej att känna så då och då men att gå runt dagligen eller väldigt ofta tar på en själv och sin omgivning.

Nu har jag varit väldigt ärlig och försökt att inte vara för nedtryckande så ber om ursäkt om det uppfattas så. Men du behöver nog ändra inställning, chilla, vara dig själv och bara sluta kasta negativet på andra människor. Och kom ihåg: ALLA kämpar vi för nåt här i livet för att få tillvaron att flyta på. INGEN är bekymmerslös.

JAg blir mest ARG och provocerad av sitt inlägg.

".. Hur fan lyckas en sån människa få allting hon pekar på, bli älskad & ha vänner när allting hon gör är att försumma sig själv och slösa bort sitt liv på meningslös skit som droger & alkohol??"

Är hon SÄMRE än dig pånågot sätt? Allt jag ser i din beskrivning är en väldigt "Upptight" och tråkig person som anser sig själv vara såååå duktig och dörmed FÖRTJÄNAR att ha allt det där som en tjej som VÅGAR ta för sig har fått.

Nu har din väninna gjort en del, enligt mig, dåliga val- men du låter mest omogen och avundsjuk. Jag låter elak, men när någon säger att man "slackat sig genom skolan" för att man varit strulig och valt estetiska linjen…då ser jag banne mig rött!

JAg är en "Estetjävel", jag gick inte ens ut gymnasiet, varit arbetslös i flera år, haft FLERA älskare, testat droger, druckit litervis med Tequila och….levt livet. Både ensam och med män….jag har massor emd vänner. JAg har cokså gjort dåliga val, mycket på grund av att jag var 30 innan jag fick min ADHD diagnos. Men jag är inte på något sätt en sämre människa än dig. JAg ser mig inte som misslyckad eller ett "freak" som förtjänar skit. Jag är en jättehärlig BRA vän, partner, dotter, syster och barnbarn. Jag kommer att bli en sjuhelvetes bra mamma och jag är mycket upskattad på mitt lågbetalda, lågutbildade jobb. Körkort är inget mått på någonting. Möjligen på ekonomi.

Men jag kan lova dig, mina vänner är inte mina vänner för att jag valde eller inte valde att dricka, ta körkort, ha massor med underbart, härligt sex, haft många olika relationer- bra och dåliga, eller för att jag gick ut skolan med bra eller dåliga betyg. de är mina vänner för att jag förmodligen inte beter mig som att jag är bättre än dem av olika anledningar. Du ser uppenbart ner på din "barndomsvän" som jag tolkar- inte är din vän idag. Att skjutsa folk är jättesnällt men man klickar inte alltid, så ta det inte perosnligt.

Jag har väldigt svårt att tycka synd om dig när jag läser det du skriver omdin barndomsvän, du har en bra utbildning och kan få ett bra jobb. Du skaffade körkort 2 veckor efter du fyllde 18. Vad duktig du är, nu förtjänar du vänner! Det fungerar inte så, det vet du nu.

Du passar perfekt in i normen för en perfekt och duktig person- tror du folk tycker bättre om dig för att du är denna perfekta person som ser ner på andra som får det du saknar? "trots" att de är så kassa? Men om du tror folk får vänner FÖR att de är kassa så är du fortfarande fel ute, men ja. En människa som stött på misslyckande och problem, har erfarenheter har nog större chans att även visa förståelse och få andra att känna sig accepterade, det är vad jag tror. I din ålder, trots mitt supande och knullande, hade jag jättesvårt att få vänner, riktiga vänner. Men så hade jag faktiskt en "funktionsnedsättning". Kanske du ska gå och kolla om du har Autism eller liknande?

Många ungdomar bor HEMMA tills de är över 20 i dagsläget, så jag kan absolut förstå att en 18-19åring bor i lägenhet som en förälder betalar för tillfället om man är arbetslös. Vilken tur att hon har en engagerad förälder!

Mitt tips är att sluta ha den attityden mot folk - för även om du bara tänker det så avspeglas det säkerligen när man är med andra också. Många är bittra och sura, men det är sällan pga sådana egenskaper folk gillar att vara runt en.

Att skaffa vänner är svårt, det gäller att vara sig själv och både ge och ta av sig själv- att faktiskt även våga visa/vara svag ibland och att våga ta för sig, inte bara vänta på sin tur eller tro att det finns någon universiell "rättvisa". Säger inte att du ska börja "knulla runt" eller supa skallen av dig för att få vänner, det kommer inte ge dig vänner, men att sluta se ner på folk (och samtidigt, uppenbart avundas dem) för att de gör sådant/misstag i _sina liv_ är nog en bra början. 

Lycka till!

Ett tips på att hitta nya vänner är t.ex att ha ett intresse och söka sig till en sådan förening/klubb. Ibland kan man bli överraskad.

Jag påstår inte att jag är bättre än någon annan - bara att jag fått stå ut med en jävla massa skit under de senaste åren som jag inte är ens i närheten av vad jag tycker jag förtjänar.

JAG tycker inte jag förtjänar "vänner" som ljuger, kastar skit bakom min rygg och utnyttjar mig.
JAG tycker inte det är rätt att någon som misskött sig hela livet ska få precis ALLT utan att ens försöka göra något själv.
JAG tycker inte det är rättvist att få ta så jävla mycket skit och skuldbeläggning för något jag varken kunde kontrollera eller hindra! 

Sen om resten av världen håller med mig eller inte är en annan sak. 

Det enda jag påstår är att jag är skötsam och behandlar inte människor som skit - det enda jag fått ut av det är utnyttjande & övergrepp när det enda jag velat ha va en vän som faktiskt uppskattade en eller iallafall brydde sig en del. 

Jag är trött på att vara ett jävla bollplank för taskiga kommentarer & slag. Hur ska man kunna bli nöjd med sin tillvaro när det enda människor vill är att såra en??

#8 Jag har också fått stå ut med en drös av skit i mitt liv, sedan jag var 6-7 år tills nyligen. Inte går jag runt och är bitter över hur andra har haft det bättre än mig? Jag vet mycket väl att jag inte förtjänade det jag genomgick men jag är ödmjuk och har fötterna på jorden i alla fall.
Och om du inte finner din vän snäll, varför har du henne i ditt liv då?

#9 Det har jag inte, hon övergav mig när jag behövde hjälp efter jag blivit våldtagen

#10 Men… varför stör du dig på henne då? Varför lägger du ner energi på henne då?

#11 Använde henne som ett exempel & ja, jag är jävligt avundsjuk på en människa som inte har ett bekymmer i världen & ändå har precis allt, medans någon som faktiskt försöker bara får ta en jävla massa skit.

Jag tycker inte om att folk kallar mig efterbliven, slampa & liknande men kan tydligen inte göra ett skit för att få dem att sluta heller.

Jag kan nästan lova dig att även hon har problem här i livet. Det har alla. Förstår att du fått gå igenom mycket hemskt. Det är väldigt tråkigt. Men saker har en förmåga att bli bättre.

#13 Jo, jag vet.
Men de senaste åren har varit hemska och har aldrig fått hjälp med någonting av någon. Man kan inte vara "stark" hur länge som helst.
Efter ett tag är det givet att man brister.

#8 Ja vi har alla våra ryggsäckar, upplever ofta att flk glömmer att det finns inget som är perfekt liv. Du vet inte om din fd väninna fått en massa skit också? LÄr hon ha fått om hon lever så som du påstår. Garanterat.

Har amn relationer oh vänner, inte gått ut gymnasiet, inte har körkort och inte kan betala för sin egen lägenhet men ändå "klarar sig" så vågar jag ändå påstå att hon nog har en hel del att bekymra sig över också :) Men det är sånt där man inte kan se eller veta om man inte är vänner.

#12 Vilka är det som kallar dig för dessa saker? Låter helt sjukt, låter rent av som mobbing eller är det din fd väninna  som säger så om dig- var förövaren mot dig en vän/bekant till henne?

Tråkigt att höra att du råkat så illa ut, men att vara sktsam är något du ska vara för din egen skull, inte i tro att folk tycker mer om dig (de skulle nog itne tycka mer om dig även om du blev mindre skötsam) och att vara skötsam betyder inte heller att man förtjänar mer respekt eller liknande, tycker jag själv.
Det kommer däremot säkert ha sina fördelar i dina studier och framtida arbetsliv :) Önskar dig lycka till! Du kanske ska försöka flytta? Mitt liv blev markant genast bättre när jag flyttade till andra änden av Sverige, och då är folk generallt inte speciellt otrevliga där jag kommer från- men man slapp ifrån "rollen" man byggt upp både för sig själv och hos andra. Att lämna fmailj och vänner bakom sig tvingade mig även att hitta nya vänner. Som sagt, lycka till!

#12 Avundsjuka är precis som svartsjuka en slags "sjuka" och gör dej själv mest illa i detta fallet.

Sluta att fokusera på henna och lev ditt eget liv.

#15 Jag kan inte flytta ännu då jag varken har råd eller lust med det, då jag planerar att studera på annat håll i landet senare.
Jag är skötsam för min egen skull, ingen annans, men att jag inte dricker/tar droger ska inte behöva betyda att man inte får ha vänner?

Varenda människa jag stöter på verkar vilja skada mig:
Min "klasskamrater" kastar skit så fort jag är i närheten, och även när jag inte är det. Kan inte ens öppna käften längre.
De "vänner" jag haft har antingen övergett mig eller övergått till någon annan som råkar bo närmare eller bara råkar vara ute och festa varje helg.
När jag trodde jag hade en vän jag kunde lita på slutade det med våldtäckt, så jag försöker verkligen lita på folk. Men när det första en person gör är att kalla en för slampa så blir det mindre roligt att ens vilja försöka. 

Jag skulle gladerligen lämna landet om jag hade haft råd & var klar med studierna, men peppar peppar ta i trä…

#17 Bara för att man inte dricker betyder det inte att man inte kan vara social med kretsar som gör det. Drick en cider/alkoholfritt på krogen med vännerna, brukar vara socialt och kul :)

#16 Jag vet, men när en människa har allt och bara kastar iväg det sådär gör en både arg och ledsen.
För när man själv inte har något sådant & skulle ge precis vad som helst för att få det, kastar man fan inte skit på sånt…

#18 Du kanske missade det men har inga vänner att gå ut på krogen med, eller ens träffa annars heller.

#19 varöfr blir du arg och ledsen öer hur andra lever, ser inte hur hon kastar bort något, för att hon ä ung och tydligen ska ha barn. Att ha sex och dricka mycket hör tyvärr till normaliteten när man är i den åldern också. Varför ens bry dig? Vad är det som hon har som du inte har och som hon kastar skit på? Att hon har en pojkvän? Älskare? Som uppenbart gjort henne gravid….

Låter som du min vän blir utsatt för mobbing, låter även som att du bor i ett samhälle där en sådan sak kan få stor gneomslag- om man pratar skit om någon eller gör sig ovän med fel person.

Då man upplever att alla hoppar på en och ingen är på ens sida så är det lätt att man kryper ihop i sitt hörn och tar emot sparkarna och hoppas på att det går över- men du bör prata med skolkurator och lärare om dina klasskamrater pratar skit om dig på sådant sätt att det påverkar så du inte har några vänner eller får en syl i vädret.

Du är kanske i övre tonåren men även vuxna kan bli mobbade och skolan är en arbetsplats, och det är inte okej att man ska behandlas respektlöst där, är inte heller meningen att man ska behöva gå runt som ett osynligt spöke och "inte störa" andra, för annars får man bara skit.

Så av med offerkoftan och gör något åt det hela, förbättra :_din_: livssituation och sluta fokusera på din fd väninnas, sluta vara bitter och försök istället förbättra sin egen tillvaro, sjukt mycket lättare sagt än gjort- men börja prata med någon på skolan om mobingen och övergreppet (om det är en sak som skapat denna osämja och ryktesspridning).

_skit_ i vad din gamla kompis gör, släpp det bara. Ja, livet är orättvist, som fan.

Det är väldigt lätt att vara avundsjuk på andra i perioder. Men om du tänker på det är din väns liv verkligen det du vill ha? Är det det som är rätt för just dig? 
Det är även lätt att försöka vara miss duktig och vara stark för alla och klara av allt. Det är jättesvårt att släppa det men försöka lämna det gamla bakom dig, när du börjar högskolan så har du en helt nytt blad att börja om på. Tänk hur du vill göra då, vart du vill bo, utomlands eller annan stad, vad du vill plugga, att du ska våga ta kontakt mer osv. 

Om du känner att du behöver stöd efter våldtäkten för det är tyvärr inte alltid man får det efteråt, varken av vänner eller närsamhället. Så kan du kontakta föreningen storasyster. www.foreningenstorasyster.se

Jag blir rätt stött av ditt inlägg.

Jag gick en fotoinriktad linje på gymnasiet, jag gick ut utan betyg. Jag har knullat runt och supit som en galning. Jag har blivit gravid två gånger och gjort två aborter.

Jag har mått jävligt dåligt. Kan det inte vara så också, att hon mått jävligt dåligt och på sitt sätt försökt göra någonting åt det? Även om hennes metoder kanske inte var/är dom bästa så kan jag verkligen förstå henne.

(Jag beklagar din våldtäkt. Verkligen. Fyfan för att sådana vidrigheter förekommer.)

Har du provat terapi? Sån där bitterhet mår man inte bra av att leva med.

Vi är många som har liknande upplevelser som du. För ful, äcklig, fet, mager, dum, konstig och allmänt spetälsk. Man har varit helt ensam, deprimerad och bitter. Ibland har man vräkt ut sin ilska över någon som man tycker förtjänar det, men det hjälpte inte, snarare tvärtom. 

Men man tog sig ur det. Man bestämde sig en dag för att även om man "misslyckats" förut ska man göra det, för det måste finnas en väg ut.. Livet kan inte bara bestå av bittra tårar och illvilja från sin omgivning, jag vägrar tro det! Hur man sen tog sig ur det är individuellt, men man kan klara det.

Jag förstår dig på ett sätt TS. Det ÄR synd att en människa som tycks ha allt man själv vill ha inte tar bättre hand om det. Så är det ju. Det är som att en vän har just DEN bilen man själv vill ha men vännen låter bilen bli rostig och ständigt får bucklor. MEN.. att gå runt och vara bitter, arg och allt du verkar vara hjälper inte. Upp med hakan, fortsätt kämpa and put a smile on your gorgeous face! Livet blir roligare då ska du se. :) Jag var ute igår på krogen jag med min bästa vän.. till slut var vi över 7 stycken som drack och hade roligt! Varför? För vi var positiva, glada, sociala och trevliga. Då dras folk till en och man dras till dom och till slut har man nya vänner! Så upp och hoppa med dig och ta för dig och må bra! 😃

Tycker också synd om hennes kompis på ett sätt, inte kul att bli gravid oplanerat i den åldern 😕

Tänk på henne, måste ha det skitjobbigt med dåliga betyg, inga bra framtidsutsikter och barn på gång! Ingeting att vara avundsjuk på!!

Hon är kanske avundsjuk på dig för att du har lyckats bra i skolan och har en mycket stabilare situation än henne.

Nu bor jag med min pojkvän och har vänner men om jag var tvungen att välja något skulle jag lätt valt din situation….du kommer få en nystart på universitetet och allting kommer säkert bli mycket bättre! 🤗

Kan tillägga att även jag blev mobbad i högstadiet av några killar men allting slutade i gymnasiet!! Då blev jag plötsligt populär på fester osv….saker kan vända!!

det låter som om du har råkat ut för en hel del som inte är så roligt i ditt liv, och att du har fått skit för saker som du inte kan rå för, eller där du skulle ha fått stöd snarare än ännu mer skit. det är jäkligt trist, och jag hoppas verkligen att du TS har fått hjälp att bearbeta det du varit med om.

det jag tar illa upp av är den missunnsamma inställning du har till din vän. vad är det som gör att hon får allt och du inget? hennes bristande engagemang i skola? henner oplanerade graviditet? hennes struliga liv med festande, otrohet och många tillfälliga förbindelser? vad är det som gör att du förtjänar ett bättre liv än henne (eller mig för den delen, eftersom jag skulle kunna vara den här tjejen, minus graviditeten och att min mamma betalar mitt boende). alla gör vi saker som vi i efterhand kanske insåg inte var så himla bra, men det gör ju inte att vi förtjänar sämre. jag slackade mig nog igenom skolan enligt många av mina klasskompisar. hade dom grävt lite djupare hade jag kunnat berätta att det berodde på att vår mentor frös ute mig, och inte drog sig för att berätta för mig när ingen hörde hur dålig jag va, och att jag borde byta inriktning till bygg eftersom jag var för korkad för teoretiska linjer. dom som dömde mig för att jag låg runt kunde få höra att det berodde på att jag inte trodde att jag var värd mer än ett ligg på grund av ett övergrepp när jag var 13 år. för dom som tyckte att jag söp bort mitt liv kunde jag berätta att det var för att dränka ångesten som jag levde med. dom som idag missunnar mig mitt jobb och min höga lön (mycket högre än vad min högutbildade sambo har) kan jag berätta att det var värt skit när satt i bilen varenda morgon och grät över att jag skulle till jobbet kl 0800 på morgonen, för att jag visste att jag inte skulle få lämna det förrän kl 21 på kvällen, eftersom min chef blivit sjukskriven och jag var den enda som höll avdelningen igång.

jag tycker det låter som om du vet ganska lite om din "vän" och hennes liv, och ändå tar dig friheten att döma och missunna. du lägger energi på avundsjuka när du behöver jobba med dig själv. den negativa energi du lägger på din "vän" behöver du lägga på andra saker, och du behöver nog kanske också inse att det du skyller på henne är avundsjuka på en illusion av hennes "perfekta liv" som antagligen inte är så perfekt som du tror.