Alltså… det man brukar mena på när två sskon bråkar? :D Dvs relationen av "hat/kärlek" mellan två syskon?

Eller det där man blivit särade från varandra och möts i vuxne ålde roch blir attraherade om man inte känner till varandras släktskap?

Vad vill du prata om? :)

Jag älskar mina syskon, såhär i efterhand önskar jag att jag varit bättre på att ta tillvara på dem och visat det bättre under vår uppväxt, då jag är äldst. Men jag tyckte mina småsyskon var pest och pina under tonåren ;) Sen blev jag pest och ppina för dem, när jag väl blev mogen nog att ha en riktig vnskapsrelation med dem :D

Jag och min syster var dock ganskatighta under uppväxten, min mamma var alltid noga med att hålla det rättvist mellan oss.

Konkurrens verkar vara ens tor faktor iland, som gör att syskon kan börja avsky varandra rejält, t.ex särbehandling och favorisering av föräldrarna. Min mormor särbehandlade mig och mina kusinr från min syster- tills jag en dag helt enkelt sa ifrån och bad min mormor att sluta vara så mot min syster. Då var vi båda i tonåren, men jag stod fan inte ut mer. Jag älskade min mormor men jag insåg plötsligt hur mormor tog avstånd från min syster >_< jag förstod aldrig varför, men idag har de en bra och nära relation, idag är det min syster som alltid finns där och ställer upp på henne- då vi andra bor längre bort.

Så min syster älskar jag om en vän, min bror som är mycket yngre är fortfarande just en (irriterande) lillebror fortfarande, nu sankar jag mest hans "bäbisår" och önskade att jag tagit bättree tillvara på de åren när han var liten och söt :P och lyssnade på mig för jag var "världens bästa storasyster!" 😃.

Jag tänkte på när man blir lämnad som bebis av sina biologiska föräldrar o hamnar på barnhem , kommer till fostrflräldrar o sedan i vuxen ålder träffar sin ena halvbror o de bara uppstår nått som bara finns långt in i själen , andligt Så stort så man inte end kan förklara . Svårt att sortera känslorna är han min tvilling flamma el är de GSA el en saknad som funnits hela livet ?????

Bara vet att hur ska jag kunna ge upp den här personen som är som jag tänker som jag levt som jag förstår mig som ingen annan , vi har levt i alla våra liv förut tillsammans , det har jag berättar genom hypnos , vad ska jag göra !!!!

Det finns en sajt som nog passar dina frågor bra. Tvillingflammor.ifokus.se

Jag tror inte på tidigare liv, den biten kändes mer för något övenaturligt/Religiöst forum kanske. Men jag kan absolut se att syskon (som aldrig möts tiidgare) kan "se" något i varandra som attraherar och är svår att förklara (och lätt att ebskriva med just en religiös upplevelse). Det var något om det där i tidningen eller på tv…

Det som tros göra att syskon oftast känner "sexuell avsmak" för varandra om de växer upp tillsammans kan slå över till det där andra- om de växer upp isär - att man känner en samhörighet/attraktion. Jag som vuxit upp nära med mina syskon och älskar dem djupt, kan därför ha väldigt svårt att leva mig in i den situationen- då tanken är inte bara avtändande utan enormt motbjudande.

Jag kan tycka att det är löjligt att sådant är förbjudet (och straffas i många länder). En sak att man vill skydda barn från incest i en fmailj (Att ett syskon eller förälder utnytjar ett yngre barn i familjen), men nu talar vi alltså om syskon som oftast är adopterade, aldrig känt till varandra under barndomen och träffas först i vuxen ålder (ofta inleder relationen innan de känner till alla fakta) - och därmed borde få kunna göra sådana val som de själva vill… utifrån det  de vet.

Att man kan: _KAN_ få missbildade barn/inavel är inte orsak nog för min del att göra det till en kriminell handling anser jag. Då borde även alla Kvinnor över typ…30 som försöker få barn också bli kriminella….Sen måste inte kärlek betyda att man måste skaffa biologiska barn tillsammans. Utöver det så verkar straff för en sådan relation vara…smått sinnessjuk, speciellt när man känner till fenomenet.

Jag lider med de par som råkat ut för just detta och blivit förföljda med fängelse, blivit fråntagna gemensamma barn och utsatts för hatbrott om de inte gått isär.

Jag har vuxit upp med min ena halvbror hos mina fosterföräldrar o skulle aldrig någonsin känna något liknande för honom De är inte ens tänkbart …

#7  för de tär så vi är uppbyggda, genetiskt alltså. Och evolutionärt, så är det inte fördelaktigt att attraheras och föröka sig med en nära släkting :) Vi vill oftast söka oss till någon som är vädigt långt ifrån oss, biologiskt- handla rom immunsystemet bland annat. Men den funktion/mekanik som gör att vi inte "nrmalt" dras till våra syskon- det händer något med den, som istället kna stärka attraktionen om man träffas, ovetandes/att man inte vxit upp tillsammans. Händer såklart inte alla, men det är förklaringne jag hört och tyckt verkar ganska trovärdig.

Hur känner din halvbror inför dig då? Upplever han samma attraktionskraft till dig? Att du är någon han levt sida vid ida med i tiidgare liv osv.

Han känner precis lika visste allt de här första gr vi pratade Helt gale t så har han sagt allt som händer dig händer mig vi är ett 🌸🌸🌸

Flummigt värre. Men troligen ett fall av genetical sexuall attraction, som du själv tror.

Finns pappor som skaffat barn med sina döttrar på grund av det.