Annons:
Etikettförhållande
Läst 7115 ggr
Curiousme
2013-09-14 16:52

Vet ej vad jag känner..

Hej alla. Skulle behöva prata med någon om mitt förhållande. Jag vet inte om jag börjar bli osäker på mina känslor, eller om det bara är ett "glapp" just nu i våran relation. Jag tror inte att min partner känner detsamma dock. Vi har varit tillsammans i snart 3 år, förälskade som bara den i början när vi träffades. Allt gick väldigt fort, jag flyttade in till honom snabbt då jag hade problem med egen bostad & allt kändes så underbart & rätt. Jag har känt ett par ggr att det kanske gick lite väl fort allting & att vi inte hann lära känna varandra ordentligt. Visst det var förälskelse men inget djupare, idag känner jag att vi är på helt olika nivåer. Jag är en "doer" & min partner gillar att vara hemma & är väldigt dålig på att ta initiativ till att göra något, både med mig & med min partners vänner. Sen vi blev ihop umgås min partner knappt med sina egna vänner längre, jag har frågat angående detta men inte fått nåt konkret svar? Kan ibland känna att min partner "nöjer" sig med mig. Jag får komplimanger varje dag, får höra "jag älskar dig" väldigt ofta. Men jag känner att det fattas saker, vi är aldrig på nåt djupare plan, diskuterar aldrig, - vilket jag gillar, jag känner att mina känslor börjar hamna i dvala… Jag tycker detta är jätte jobbigt, vet inte vad jag egentligen vill. Vi bor ihop i en fin lägenhet med våra husdjur, båda jobbar. Jag vet inte om det jag känner bara är en svacka? Men det har pågått ett tag. Finns mer att berätta men ifall nån vill prata via mail så pma mig gärna, behöver stöd & råd angående detta & känner att det är svårt att prata med mina vänner om detta eller min partner…

Annons:
idaaforsling
2013-09-14 16:56
#1

Om ni är på så pass olika nivåer kan det ju vara så att ni helt enkelt "glidit isär".

Men jag har känt likadant med min pojkvän (varit tsm ca 2½år), men det var bara en svacka för jag är nu mer kär en någonsin. Försök hitta på nått tillsamman, gå ut och ät, gå på bio, res bort en helg, eller bara en mysig hemmakväll? Se hur det känns. :)

Curiousme
2013-09-14 17:19
#2

Tack för ditt svar! Uppskattas :) Ja det är det jag är orolig för :/ Att vi glider isär mer & mer, jag har ju tagit upp just det där med att man måste ha egna liv vid sidan av osv, men jag vet inte känns bara lite tomt just nu… Vi försöker göra saker tillsammans men kanske ska försöka ännu mer. Mysiga hemma kvällar är det för mycket av, eftersom min partner oftast vill vara hemma & "undviker" att dra ut på after works med jobbet eller med kompisar, tycker det är synd. Har du nånsin känt att du attraheras av någon annan? Jag hoppas såklart detta bara är en period men jag har haft dom här känslorna ett ganska bra tag nu känns det som. Vi ska åka bort på en resa tillsammans snart, hoppas på att det blir bättre då. Kan ju bli det eller till det sämre, återstår att se.

OlgaMaria
2013-09-15 14:10
#3

Du kanske kan ta lite mer initiativ till att ni träffar vänner m.m. ? Om du planerar och styr upp kanske han inte tycker det är lika jobbigt? Och när man gör saker tillsammans med andra så får man upplevelser att prata med varann om. 

Försök inte få iväg honom.. låt honom göra det själv om han vill.. men om du tjatar på att han ska göra saker blir det kanske bara jobbigt, för han är inte den personlighetstypen som vill hitta på saker hela tiden. Men ni kan säkert göra fler sociala saker tillsammans. Har han nån kompis som har flickvän/fru t ex.. försök få kontakt med henne så kan ni styra upp saker tillsammans.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

idaaforsling
2013-09-15 15:34
#4

#2 Under en period för cirka 2 år sedan hade jag känslor för en annan kille, min pojkväns kompis faktiskt, men vi slutade träffa honom och känslorna försvann.

Sedan är det ju kanske lite skillnad på bli attraherad och att få känslor.

oh-la
2013-09-15 19:00
#5

ni har varit tillsammans i runt treår, och det är runt då (två-tre år) som dom där starkaste "nykär-känslorna" börjar svalna och dte blir mer vardag. tyvärr tror jag många får lite panik när man helt plötsligt måste förhålla sig till sin partner på ett annat vis. man är liksom inte sådär explosivt galet kär. skynket framför ögonen dras bort och man börjar se saker som man tidigare inte såg, och kanske inte heller störde sig på det var härligt att man alltid ville vara med varandra, man ville liksom inte missa en sekund. sedan försvinner den där atombomben långsamt, och man får lite börja om att förhålla sig till varandra på nytt. jag och min sambo var bra nära att göra slut i den vevan. min sambo meddelade att han inte visste om han ville fortsätta ihop, men vi körde på ändå. det var en skitjobbig period, men vi tog oss igenom det och insåg att det övergick i något annat. om nyförälskelsen är en explosion som bara drar dig med är tiden när man liksom landar efter som magma, stabil och mer trögflytande, men ändå het.

jag och sambon har varit ett par i 7 år, och jag älskar honom över allt på jorden. men jag är fortfarande människa och under vår tid ihop har jag absolut attraherats av andra killar. det har varit killar som jag till och med kunnat känna en liten förälskelse för, men det innebär ju inte att jag älskar min sambo mindre.jag tror att man, trots att man är i en relation absolut kan attraheras av andra personer, även om den egna relationen är fullkomligt bra och fin. jag skulle ju aldrig agera på känslorna, men jag slutar ju inte se andra killar för att jag har en sambo, hur mycket jag än älskar honom.

sedan är en relation aldrig helt stabil jämt. jag tror att alla relationer har sina toppar och dalar. vi hade en stor förra året när jag kände att jag bara ville lämna allt och sticka hem till mina föräldrar. hemskt var det, men vi uthärdade, pratade och det gick tillslut över. nu är vi i en topp och har det hur bra som helst.

Curiousme
2013-09-15 19:10
#6

Problemet är att jag själv är trött på att alltid vara den drivande, som alltid hittar på saker, som alltid styr upp. Jag vill ju träffa hans vänner nån gång, men han umgås ju knappt med några själv. Jag vill att han ska vilja hitta på saker som vi kan göra tillsammans. Jag vet inte det bara känns som det är han & jag å mina vänner typ. Han jobbar å vill va hemma han trivs med det..

Annons:
Curiousme
2013-09-15 19:30
#7

Tack för din text oh-la, har oxå tänkt på det att vi har varit tillsammans i snart 3 år, brukar ju vara då alls känslot "llägger" sig. Känns bara jobbigt vill ju inte att mina känslor ska dvala för honom, jag älskar honom men samtidigt vet jag inte riktigt vad jag känner längre. Skit jobbigt det där :/

kattenfindus
2014-10-12 01:03
#8

Hej,

Befinner mig i liknande situation just nu, hur gick det för dig/er?

Flygandebanan
2014-10-13 16:27
#9

Tycker det är jobbigt att läsa texterna som folk skriver där dem hittat tillbaka osv.

Jag hade varit på semester 1 vecka med min pappa när jag kom hem och efter ett lite små gnabb fick veta att hon inte "kände" likadant längre. Känslorna hade svalnat. Vi tog en paus 1 vecka. Inget öppet, gjorde inte slut. Bara tid ifrån varandra utan kontakt.

Vi träffades en vecka senare och hon hade enligt henne själv under denna vecka inte saknat mig det minsta. Hon sa att hon inte längre kunde se en framtid med mig och att hon inte riktigt visste var känslorna låg.  

Jag bestämde mig i det läget att vi kunde göra slut. Jag visste själv att jag inte hade orkat med det om hon nu kommit på att hon tappat alla känslor om vi försökt vidare. Med detta började jag flytta ut mina grejer. Hon fortsatte prata med mig, vi chattade lite ibland. Träffades och pratade lite ibland. Vi log, skrattade.. Jag undrade om vi kanske började gå mot lite bättrings väg.

Tog upp det med henne en dag då jag flyttade ut mina grejer, Ca 2-3v efter uppbrottet.

Frågade "Vill du detta? Att jag flyttar ut, att vi gör slut.. Inget oss längre"

Varav hon svarade "alltså det är ju taskigt att vara tillsammans med någon jag inte har känslor för" 

Hon hade med andra ord gått ifrån att 3v innan kärleksfullt älskat mig och planerat skidresa. Till att inte veta hur hon känt och pressat mig så jag bestämde att vi skulle göra slut.

Jag frågade henne hur hon kan prata med mig och skratta med mig utan att känna något "Det är i kompis syfte" fick jag höra.

Vi sågs inte mer på 1 månad. Då hon en dag ringde och bad mig hämta mina sista grejer. När jag var där skrattade vi och hade kul. Hjälptes åt och hon berättade om hur hon har det på jobbet.. Saker som gått snett ect. Hon visade alla nya saker hon möblerat om med.  

Jag känner lite smått hopp om  att hon kanske en dag ringer och ber mig komma över… kanske komma tillbaka.. Men jag försöker att tala till mig själv och inse att det bara är önsketänkande. 

Jag har inte förutom då jag frågade "Vill du detta" försökt att få tillbaka henne under några omständigheter. Men allt jag vill. Allt jag önskar. Är att ligga i hennes famn. Skulle gjort vad som helst för att känna hennes närhet igen.

MVH Flygandebanan "Simon" & das hamsters.

Medarbetare på hamster.ifokus.se

Upp till toppen
Annons: