Psykologi

Tala med psykolog vs vän - skillnad?

2013-09-14 21:45 #0 av: psykiskt-nerbruten

Kanske fel forum för det här men då får ni ta bort det jag skrivit.

För att gå rakt på sak. Och om någon kan/vill/orkar svara

Om man som jag varit med om en massa skit. För att nämna några saker: mobbing (i skolan),  misshandel psykisk såväl som fysisk av en alkoholiserad förälder, överfall och våldtäkt(av okänd man som sedan fälldes) 2 förhållanden med lynniga försupna män (tror jag fått med allt.

Sen så harjag en nära väninna. Utan henne hade jag inte överlevt gissar jag. Jag har pratat med henne om allt detta och hon stöttar mig i allt.

Vill poängtera att jag inte på något sätt blir utsatt för elakheter idag. Jag lever ett förhållandevis bra liv efter omständigheterna. Jag lever ensam och jag tror inte jag vill bo ihop med någon mer. Jag umgås ofta med min väninna och hon är ett stort stöd.

 Även om jag lever ett ganska bra liv med jobb som jag alltid skött osv så händer det emellanåt att jag bryter ihop, gråter vill inte gå upp ur sängen på morgonen. En massa hemska minnen dyker upp som när jag hade en kniv mot strupen och blev tvungen att ta av byxor mm (Ni får ursäkta jag orkar inte skriva mer detaljer men det var ett exempel på saker som plötsligt kan dyka upp som bilder, Flashbacks eller vad man kallar det)

Jag har aldrig pratat med någon psykolog eller liknande om det jag varit med om men ibland läser jag om hur viktigt det är att prata med en professionell när man varit med om saker. Och det kanske är bra men samtidigt undrar jag: Vad kan en tex psykolog göra mer än att lyssna och låta mig älta samma igen? Kan dom få mina minnen att blekna på ett annat sätt än min väninna kan? Kan dom mer få mig att glömma det som hänt? Eller vad är egentligen skillnaden mot att prata med "vem som helst" som står en nära?

Har någon här gått hos psykolog el liknande och hur hjälper det?

Anmäl
2013-09-14 22:00 #1 av: Hera

D har utbilning och kan ge dug hjälpmedrl att gå vidare och för att hantera dina erfarenheter.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-09-14 22:06 #2 av: obstitant

Det är stor skillnad mellan att prata med en vän och en professionell, tycker jag. En vän kan stötta, bry sig om dig, finnas där när som helst, lyssna, och också ta dig med ut på roliga saker och föra in ljusa och bra saker i ditt liv.

Men en psykolog kan ta sig an de "sviter" som du har efter dina upplevelser och behandla dem. En bra psykolog skulle definitivt inte låta dig bara älta, eftersom forskning visar att det är kontraproduktivt och snarare kan befästa traumat. Det låter som om du kan lida av PTSD, och det finns bra psykologisk behandling mot det.

DN hade nyligen en artikelserie på Insidan om trauma, där jag tror du skulle kunna hitta en hel del intressant. Här är t.ex. en artikel om en psykolog som jobbar med kris och trauma.

Anmäl
2013-09-14 22:13 #3 av: oh-la

det är snarare din vän som finns där för att älta. psykologens jobb är att hjälpa dig att hitta hjälpmedel att sluta älta och istället börja läka. en psykolog är ju som en läkare för ditt psykiska välmående. en vän kan finnas där och stötta, men det är fruktansvärt svårt för en vän att hjälpa dig framåt. dom saknar redskapen och erfarenheten.

jag tror också att det är fruktansvärt tungt för en vän att vara den enda hjälpen en människa med psykiska trauman har. jag tror att man kan uppleva sig som väldigt hjälplös i den situationen.

en psykologs jobb är inte att få minnen att blekna eller att låta dig älta och älta, utan att ge dig redskapen att förstå och komma vidare. det kan ingen vän hjälpa till med, det är alldeles för övermäktigt.

Anmäl
2013-09-14 23:52 #4 av: Devya

Jag tänker lite som föregående person. Det kan bli för tungt för en vän att lyssna på allt det där. En som är professionell har åtminstone utbildning, erfarenhet och är inte på samma sätt fäst vid dig, eller vad jag nu ska använda för ord.

Det är väldigt lätt att ta en vän för givet men man måste tänka på dem och att inte föra över alla problem till dem. En dag blir det kanske för mycket och de måste tänka på sitt eget välmående och då kan man väl mista sina goda vänner.

Så det är nog i det avseendet bättre om du träffar någon psykolog.

Anmäl
2013-09-15 10:38 #5 av: PennyScarlett

Visst är det bra att ha vänner. Men kom ihåg att som vän så är det en stor börda att ta hand om en vän som varit med om så hemska saker. Det kan vara svårt att förstå. Jag har själv gått hos psykolog och jag kan säga att utan HENNE hade inte jag överlevt. För det var hon som hade dom konkreta verktygen att ge mig, så att jag kunde jobba med mig själv. Mina vänner kunde inte göra annat än krama mig och tycka synd om mig och det hjälper ju inte i längden. Psykologer förstår hur våran hjärna fungerar, vad som utlöser ångest och obehag och hur man kan ta itu med det. 

 Med det du varit med om så låter det som en klok idé att uppsöka psykolog. Dom är inga hjärnskrynklare och jag blir väldigt upprörd när jag hör hur illa (framförallt ungdomar och medelålders) folk pratar om psykologer och hur lite respekt dom har för deras yrke. Dom är fantastiska på att ställa rätt frågor så man själv får tänka lite, dom hjälper en att sätta upp mål och att nå dom. Det är dock inte gjort på en vecka. Du måste vara beredd på att ge det tid, för även om du kommit långt på egen hand så kommer psykologen att få tryggt på knappar och väckt känslor och besvikelser som kanske ligger och slumrar inom dig just nu. 

Jag har också blivit våldtagen, misshandlad och mobbad. Min pappa är alkoholist och nära nog en psykopat. För mig tog det 4 år, innan jag kom ifrån BUP, tillräckligt stark för att stå på egna ben. Jag började som 15 åring och jag tog emot hjälpen med öppna armar. Bästa dagen i veckan var när jag skulle till BUP. Det blev hela min trygghet, platsen där jag kunde få gråta, känna allt man annars döljer, det var där hjälpen fanns och där fanns någon som förstod sig på mig och fann mina tankegångar intressanta och vars jobb inte var att döma mig utan att ständigt hantera mig utifrån den sits jag var i just då. 

Jag hoppas innerligt att du kan få samma hjälp och trygghet som jag fick och jag önskar dig all lycka och välgång i framtiden! 

Anmäl
2013-09-15 11:16 #6 av: psykiskt-nerbruten

En sak som jag är "rädd" för när det gäller att söka hjälp i vården är att de ska anse att jag behöver ta något slags läkemedel. Jag är helt emot sådant för egen del (såvida man inte har en sjukdom såklart som måste behandlas) Men jag menar, lugnande medel, sömntabletter, ångestdämpande osv. Jag bara kan inte tänka mig att ta sånt. Tycker det är så otäckt med sådant som påverkar hjärnan. Jag är rädd för att bli avtrubbad likgiltig, bli personlighetsförändrad.

Kan de tvinga mig att ta mediciner eller kan jag välja att bara få samtalsterapi?


Anmäl
2013-09-15 11:38 #7 av: oh-la

så länge som du inte läggs in för psykisk tvångsvård (då måste du anses vara en fara för dig själv eller andra, typ om du precis har försökt ta livet av dig, eller gett dig ut på stan med en yxa) så kan inte vården tvinga dig till någonting. dom kan råda dig men du har alltid rätten att vägra. sedan kan det ju kanske vara så att du kan ha recept för behov. jag har exempelvis lugnande hemma inför flygresor. har i övrigt inga problem, men är fruktansvärt flygrädd och tar lite lugnande inför en resa. du kanske skulle behöva ha något lätt ångestdämpande att ta till när du får ett skov och bara blir liggande, i alla fall för att ta udden ur ångesten. bara för att man har medicin utskriven innebär inte det att man står på den dagligen.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.