Annons:
Etikettpsykologi
Läst 2714 ggr
psykiskt-nerbruten
2013-09-14 21:45

Tala med psykolog vs vän - skillnad?

Kanske fel forum för det här men då får ni ta bort det jag skrivit.

För att gå rakt på sak. Och om någon kan/vill/orkar svara

Om man som jag varit med om en massa skit. För att nämna några saker: mobbing (i skolan),  misshandel psykisk såväl som fysisk av en alkoholiserad förälder, överfall och våldtäkt(av okänd man som sedan fälldes) 2 förhållanden med lynniga försupna män (tror jag fått med allt.

Sen så harjag en nära väninna. Utan henne hade jag inte överlevt gissar jag. Jag har pratat med henne om allt detta och hon stöttar mig i allt.

Vill poängtera att jag inte på något sätt blir utsatt för elakheter idag. Jag lever ett förhållandevis bra liv efter omständigheterna. Jag lever ensam och jag tror inte jag vill bo ihop med någon mer. Jag umgås ofta med min väninna och hon är ett stort stöd.

 Även om jag lever ett ganska bra liv med jobb som jag alltid skött osv så händer det emellanåt att jag bryter ihop, gråter vill inte gå upp ur sängen på morgonen. En massa hemska minnen dyker upp som när jag hade en kniv mot strupen och blev tvungen att ta av byxor mm (Ni får ursäkta jag orkar inte skriva mer detaljer men det var ett exempel på saker som plötsligt kan dyka upp som bilder, Flashbacks eller vad man kallar det)

Jag har aldrig pratat med någon psykolog eller liknande om det jag varit med om men ibland läser jag om hur viktigt det är att prata med en professionell när man varit med om saker. Och det kanske är bra men samtidigt undrar jag: Vad kan en tex psykolog göra mer än att lyssna och låta mig älta samma igen? Kan dom få mina minnen att blekna på ett annat sätt än min väninna kan? Kan dom mer få mig att glömma det som hänt? Eller vad är egentligen skillnaden mot att prata med "vem som helst" som står en nära?

Har någon här gått hos psykolog el liknande och hur hjälper det?

Annons:
Honestyisdead
2013-09-14 22:00
#1

D har utbilning och kan ge dug hjälpmedrl att gå vidare och för att hantera dina erfarenheter.

obstitant
2013-09-14 22:06
#2

Det är stor skillnad mellan att prata med en vän och en professionell, tycker jag. En vän kan stötta, bry sig om dig, finnas där när som helst, lyssna, och också ta dig med ut på roliga saker och föra in ljusa och bra saker i ditt liv.

Men en psykolog kan ta sig an de "sviter" som du har efter dina upplevelser och behandla dem. En bra psykolog skulle definitivt inte låta dig bara älta, eftersom forskning visar att det är kontraproduktivt och snarare kan befästa traumat. Det låter som om du kan lida av PTSD, och det finns bra psykologisk behandling mot det.

DN hade nyligen en artikelserie på Insidan om trauma, där jag tror du skulle kunna hitta en hel del intressant. Här är t.ex. en artikel om en psykolog som jobbar med kris och trauma.

oh-la
2013-09-14 22:13
#3

det är snarare din vän som finns där för att älta. psykologens jobb är att hjälpa dig att hitta hjälpmedel att sluta älta och istället börja läka. en psykolog är ju som en läkare för ditt psykiska välmående. en vän kan finnas där och stötta, men det är fruktansvärt svårt för en vän att hjälpa dig framåt. dom saknar redskapen och erfarenheten.

jag tror också att det är fruktansvärt tungt för en vän att vara den enda hjälpen en människa med psykiska trauman har. jag tror att man kan uppleva sig som väldigt hjälplös i den situationen.

en psykologs jobb är inte att få minnen att blekna eller att låta dig älta och älta, utan att ge dig redskapen att förstå och komma vidare. det kan ingen vän hjälpa till med, det är alldeles för övermäktigt.

[Devya]
2013-09-14 23:52
#4

Jag tänker lite som föregående person. Det kan bli för tungt för en vän att lyssna på allt det där. En som är professionell har åtminstone utbildning, erfarenhet och är inte på samma sätt fäst vid dig, eller vad jag nu ska använda för ord.

Det är väldigt lätt att ta en vän för givet men man måste tänka på dem och att inte föra över alla problem till dem. En dag blir det kanske för mycket och de måste tänka på sitt eget välmående och då kan man väl mista sina goda vänner.

Så det är nog i det avseendet bättre om du träffar någon psykolog.

PennyScarlett
2013-09-15 10:38
#5

Visst är det bra att ha vänner. Men kom ihåg att som vän så är det en stor börda att ta hand om en vän som varit med om så hemska saker. Det kan vara svårt att förstå. Jag har själv gått hos psykolog och jag kan säga att utan HENNE hade inte jag överlevt. För det var hon som hade dom konkreta verktygen att ge mig, så att jag kunde jobba med mig själv. Mina vänner kunde inte göra annat än krama mig och tycka synd om mig och det hjälper ju inte i längden. Psykologer förstår hur våran hjärna fungerar, vad som utlöser ångest och obehag och hur man kan ta itu med det. 

 Med det du varit med om så låter det som en klok idé att uppsöka psykolog. Dom är inga hjärnskrynklare och jag blir väldigt upprörd när jag hör hur illa (framförallt ungdomar och medelålders) folk pratar om psykologer och hur lite respekt dom har för deras yrke. Dom är fantastiska på att ställa rätt frågor så man själv får tänka lite, dom hjälper en att sätta upp mål och att nå dom. Det är dock inte gjort på en vecka. Du måste vara beredd på att ge det tid, för även om du kommit långt på egen hand så kommer psykologen att få tryggt på knappar och väckt känslor och besvikelser som kanske ligger och slumrar inom dig just nu. 

Jag har också blivit våldtagen, misshandlad och mobbad. Min pappa är alkoholist och nära nog en psykopat. För mig tog det 4 år, innan jag kom ifrån BUP, tillräckligt stark för att stå på egna ben. Jag började som 15 åring och jag tog emot hjälpen med öppna armar. Bästa dagen i veckan var när jag skulle till BUP. Det blev hela min trygghet, platsen där jag kunde få gråta, känna allt man annars döljer, det var där hjälpen fanns och där fanns någon som förstod sig på mig och fann mina tankegångar intressanta och vars jobb inte var att döma mig utan att ständigt hantera mig utifrån den sits jag var i just då. 

Jag hoppas innerligt att du kan få samma hjälp och trygghet som jag fick och jag önskar dig all lycka och välgång i framtiden!

Vi gör alla så gott vi kan utifrån våran kunskap och erfarenheter

psykiskt-nerbruten
2013-09-15 11:16
#6

En sak som jag är "rädd" för när det gäller att söka hjälp i vården är att de ska anse att jag behöver ta något slags läkemedel. Jag är helt emot sådant för egen del (såvida man inte har en sjukdom såklart som måste behandlas) Men jag menar, lugnande medel, sömntabletter, ångestdämpande osv. Jag bara kan inte tänka mig att ta sånt. Tycker det är så otäckt med sådant som påverkar hjärnan. Jag är rädd för att bli avtrubbad likgiltig, bli personlighetsförändrad.

Kan de tvinga mig att ta mediciner eller kan jag välja att bara få samtalsterapi?

Annons:
oh-la
2013-09-15 11:38
#7

så länge som du inte läggs in för psykisk tvångsvård (då måste du anses vara en fara för dig själv eller andra, typ om du precis har försökt ta livet av dig, eller gett dig ut på stan med en yxa) så kan inte vården tvinga dig till någonting. dom kan råda dig men du har alltid rätten att vägra. sedan kan det ju kanske vara så att du kan ha recept för behov. jag har exempelvis lugnande hemma inför flygresor. har i övrigt inga problem, men är fruktansvärt flygrädd och tar lite lugnande inför en resa. du kanske skulle behöva ha något lätt ångestdämpande att ta till när du får ett skov och bara blir liggande, i alla fall för att ta udden ur ångesten. bara för att man har medicin utskriven innebär inte det att man står på den dagligen.

Gur4m1
2013-09-15 11:53
#8

Det första psykologer frågat mig är om jag gått hos andra- när jag svarade nej första gången så sa psykologen "bra, då har du ingan förutfattade meningar".

Som andra sagt, de är utbildade- sen finns det sätt att gå vidare. De psykologer jag varit i kontakt med har itne varit som när man tittar på film/tv :P Men det är alltså samtal.

Jag har fått hemläxor på saker att fundera på, att hantera situationer osv (KBT), reflektera och ärligt, för min del har det mest handlat om att slippa skuldkäsnlan jag oftast haft när jag pratar om samma sak om och om igen emd mina närmaste- för det går ju i vågor-Ibland kommer gammalt upp till ytan och man ebhöver prata om det, kanske få tröst eller bara få sina känslor och upplevelser bekräftade.

Nu har jag inte lbivit våldtagen /och jag vill inte höra mer detaljerat om ditt övergrepp för det är ävldigt obehagligt/. Men mobbing och psykisk misshandel, jag har också en bakgrund med alkoholister och manipulerande skitstövlar till pojkvänner. Jag väntade in i det sista med att söka kontakt med en psykolpg men mitt liv förändrades drastiskt till det bättre (i en process, inte över en natt) när jag gjorde just det.

Jag har fått många svar som jag inte haft tidigare och även lärt känna mig själv på ett annat sätt. Fått verktyg att hantera situationer. Jag har fortfarande perioder när jag är mer mentalt svag- och minnen sköljer över en och man vill bara ligga kvar under täcket, man kan inte somna osv.

Men detta sker oftast- när jag är just mentalt svag- pga överbelastning, ett tecken på att jag stressat för mycket unde rför lång tid, kanske tagit på mig för många saker, eller att jag är på väg att gå in i en depression.

Så sök kontakt med en psykolog, det värsta som kan hända är att det inte var din grej trots allt. Men jag har bara hört positiva saker av mina bekanta, och min egen upplevelse är positiv- däremot är psykologer individer. Jag trivdes och fick ut mycket mer av en av mina psykologer, än av två. I mitt fall var samtalen med en kvinna mer sköna och trygga än de med manliga. Så man får känna efter, fungerar det inte med den första, sö dig till en annan och se om det fungerar bättre. Lycka till!

#6 jag sa i princip att jag var rädd att ksada mig själv, och de tvingade mig inte att ta mediciner. Jag fick väen en diagnos- men behöver inte ta mediciner, då jag valt att hantera det utan medicin. Så länge du inte om och om igne försöker begå självmord och skada dig själv eller andra så kan de inte tvinga dig till någonting. Så det ska du inte vara rädd för!

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Upp till toppen
Annons: