Annons:
Etikettbarn
Läst 2587 ggr
teardrops
10/11/13, 10:23 AM

Att ta ansvar över killens barn.

Jag och min kille gick isär för ca ett halvår sedan pga att han var otrogen m.m Han har en dotter jag varit bonusförälder till i några år nu.Nu bor vi isär men är ihop igen,han verkar tycka att jag har lika stort ansvar för hans dotter som han har.dvs att jag ska stanna hemma med dottern om hon är sjuk så han slipper förlora pengar och jag är "bara" arbetslös.Han vill att jag ska ta henne när han har annat o göra och det kan vara allt från läkartider,möten till o supa.jag har fått tagit 50% med barnet och ofta mer när vi bodde ihop även 80% av hushållet periodvis.jag tycker inte jag ska ha samma ansvar när vi inte ens bor ihop,jag tycker jag borde kunna säga nej utan att det blir ett jävla liv varje gång.är jag ute och cyklar? Måste man som "familj" ställa upp hela tiden? Självklart handlar det inte om att man alltid ska säga nej.Jag känner att jag har börjat lyssna på min kropp och vill säga nej ibland,är deprimerad och får kämpa mkt för att ens orka söka jobb.har försökt prata med honom om detta men vi har sjukt olika åsikter.Jag förstår det är svårt för honom när jag helt enkelt var tvungen att ta mycket ansvar med dottern tidigare och nu säger nej.men jag bröt nästan ihop förra hösten när jag skötte 80 % av allt plus mycket skolarbete och jag vill inte dit igen.kan tillägga att när jag senaste veckorna bett honom laga mat när jag varit på besök så har han inte gjort det.det är ju också att ställa upp. Ang dottern älskar jag henne mest av allt men håller nog tillbaka känslorna lite nu för jag vet hur tufft det är/blir att förlora henne igen.

Annons:
[rumelle]
10/11/13, 10:32 AM
#1

Det känns lite som att du inte riktigt tror på förhållandet. Då är det kanske klokt att hålla ett visst avstånd till dottern. Eftersom ni inte bor ihop tycker jag inte att du ska känna dig tvungen att vara hemma med hans dotter när hon är sjuk. Om du kan ställa upp ibland så är ju det en bonus men dottern är ju faktiskt hans ansvar.

teardrops
10/11/13, 10:42 AM
#2

Jag tror inte hon märker avståndet,men jag känner det ju.Att jag inte vågar släppa och bli totalt fylld av kärlek till henne,inte så ofta iaf .uppmärksammar henne som tidigare och så.Ja jag tycker huvudansvaret är hans och alltid borde varit det särskilt när vi bor isär.Det är nästan svårare att bo isär än ihop :/ jag tycker jag ställer upp med o hämta på dagis när han vill jobba över osv. Jag vet inte hur vi ska komma överens.

Sarah
10/11/13, 11:57 AM
#3

Låter ju mer som att du är hans barnpiga…

OlgaMaria
10/11/13, 1:46 PM
#4

Får du ut det du vill av relationen? Du och dottern har ju en relation med varandra. Du kanske kan hitta på något med henne nån gång ibland även om ni gör slut? Det blir kanske konstigt, beror väl på vad pappan tycker. Men var rädd om dig. Finns ju mycket varningssignaler kring er relation både nu och förut.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

viktoria91
10/11/13, 7:28 PM
#5

HAHA! Det hade jag aldrig gått med på! Det är HANS barn som HAN sätt till världen, inte du! Du har inget ansvar alls för barnet.

jen
1/15/14, 8:12 PM
#6

känner igen detta alltför väl. var på väg att flytta in hos min gubbe då han fick sina 3 barn på heltid pga att mamman misshandlat dom.

men jag orkade tyvärr inte vara hushållerska å 3 barn varav 2 med särskilda behov :( detta har gjort att han är sur för att ja inte flyttar in till honom. han har ingen förståelse alls för det

Annons:
teardrops
1/17/14, 3:38 PM
#7

Jag dumpade honom,han trampade på mig en gång för mkt.Har knappt fått träffa hans dotter,jag har uppfostrat henne och haft henne i mitt liv sedan innan hon ens kunde gå.Men för varje lite stund jag får med henne även om det så är 5 minuter så är jag tacksam.Det kommer ta tid att bygga upp mig själv och mitt liv,han har tryckt ner mig och ljugit så mkt.Han klarade inte min självständighet.

Jen: Om du flyttar in så ska han ta minst 50% eller mer,särskilt med barnen.Var noga med att du har jobb/inkomst innan du ev flyttar ihop med honom.Att stå som hushållsslav osv utan ett enda eget öre är farligt och fruktansvärt jobbigt.Bra att du står på dig och följer dina känslor!Att bli förälder/ta hand om barn är ju en stor grej.Det gäller att man som partner inte får ta mer än vad man orkar/vill.Du kan ju ändå sova/bo där periodvis om du vill men ha din lägenhet kvar,då märker man ju även om man kommer överens med barn/städning osv.

pinku
1/17/14, 3:53 PM
#8

#7

Starkt gjort av dig, du förtjänar inte att bli trampad på! Och även starkt att du behållit din självständighet, inte alla som klarar det. Glöm inte att du är bättre än att du ska behöva leva i en sunkig relation!

teardrops
1/17/14, 4:44 PM
#9

Tack!Jag förlorade nästan självständigheten ett tag under relationen men tog tillbaka den och byggde upp mig själv igen.

Det jobbiga är väl alla gemensamma vänner man har,att råka mötas på stan och att ha förlorat både ett barn och sin bästa vän.Även om han inte förtjänade varken min kärlek eller vänskap.Försöker hålla honom ur mitt liv så mkt som möjligt.

Upp till toppen
Annons: