Annons:
Etikettförhållande
Läst 2204 ggr
annafred
10/11/13, 1:52 PM

Inget julfirande (och inte andra dagar heller)

Har varit tillsammans med en kille nu sedan januari. Han är snäll på alla sätt och vi har gemensamma intressen osv.

Vad jag tycker är lite trist är hans extrema ovilja till att fira saker eller överraska varandra och göra något "extra". Jag ska förklara:

När han fyllde år i juni så bjöd jag ut honom på fin middag och hade köpt rosor och ville ha lite extra mys hemma sedan, tända lite ljus osv. Han blev jättekonstig och nästintill vägrade följa ut och äta, sen kallade han ljusen och rosorna för "trams" och sa att "sånt där är väl onödigt va" istället för att bli glad.

När jag fyllde år (2 oktober) sa han inte ens grattis.  Och han visste ju om att jag fyllde år för jag bakade ju 2 tårtor då mina föräldrar och syskon med familjer dök upp.

Jag har frågat hur hans jul brukar se ut och han sa frågande "vadå jul, det är väl som vilken annan dag som helst bara"

Han har inte ett enda julpynt, äter ingen speciell julmat, och absolut inga julklappar för det är lika "tramsigt" som att ge varandra presenter för att man blir ett år äldre. Han träffar inte heller sin familj och syskon på jul säger han trots att de har bra kontakt. De träffas ofta och råkar det falla in på just julafton så är det slumpen, men besöket ser inte annorlunda ut för att det är jul.

Det har alltid varit så säger han och han har aldrig fått julklappar eller presenter som barn heller och det är han glad över säger han för var och en får väl skaffa sig det den vill ha och inte hålla på och byta pengar kors och tvärs.

På ett sätt har han väl rätt men när jag ser framåt med att flytta ihop osv. Jag har en massa julpynt, julgarniner glitter som ska hängas upp här och där. Jag älskar julen, men "sånt trams får inte förekomma i mitt hem i alla fall" säger han.

Jag gillar också att ge min kille spontana små presenter när jag hittat något fint men han blir riktigt irriterad av sådant och ber mig lämna tillbaka så jag måste nog sluta med det. Men det är bara ovant för mig. Jag tycker om att ge saker, och det vore ju trevligt om han ville överraska mig någon gång också men det vet jag aldrig kommer hända. Han vill ha vardag jämt.

Jag kan tillägga att han inte säger sig tillhöra någon religion, tvärtom så ogillar han allt var religion heter.

Annons:
Svarttusch
10/11/13, 2:01 PM
#1

Det är ju en svår fråga det här, känner jag. Du som tycker om att fira födelsedagar och andra högtider måste ju ha rätt att göra det, på samma sätt som hans vilja att inte fira också måste respekteras. Kanske kan ni ha en överenskommelse att till födelsedagar inte "köpa" något utan bara göra saker? T. ex du kanske lagar hans favoriträtt och ge honom nått som du gjort själv (om du nu är pysslig av dig) eller kanske ge massage och vice versa? 

När det kommer till julen så måste ju du förklara för honom att julen är viktig för dig och att du vill fira det, och i framtiden antagligen med honom då han är en del av din familj. Och att i ditt hem vill du ha julpynt. Om ni en dag bor tillsammans kanske ni kan komma överens om att ha pyntat i köket och hallen men inte vardagsrummet kanske? Det finns inget lätt sätt att mötas halvvägs, men kanske kan ni båda bli hyffsat nöjda :) 

För jag tolkar det med födelsedagar för din del att det inte bara är viktigt att du blir firad, du vill även fira din pojkvän när han fyller år?

Hälsningar Malin <3
Medarbetare på Marsvin ifokus
Min hemsida

LinaLj
10/11/13, 2:18 PM
#2

Håller till stor del med #1. När det kommer till traditioner är det alltid svårt om man har helt olika synsätt. Det gäller i största grad traditioner som jul och födelsedagar. 

Det viktiga är att man pratar om det och försöker hitta en bra lösning. Det är inte meningen att varken han eller du ska behöva ändra sin livsstil, men både kommer att behöva anpassa sig lite.

tlover
10/11/13, 2:23 PM
#3

Min man är lite sådär (även om jag har börjat konvertera honom *muhahahaha*) julen och julpynt är bara jobbigt (så jag får göra det helt själv, inte mig emot däremot), det enda "viktiga" på julbordet är köttbullar och prinskorv men jag slår vad om att han skulle kunna äta pytt i panna om inte jag var efter honom för att få veta vad han vill ha på julbordet.

Presenter i hans familj går till såhär

hans mamma -"vad vill du ha i julklapp"

Han - "jag vill ha en *valfri julklapp*"

Hans mamma - "okej då får du det"

ingen överaskning i överhuvudtaget, det tog ett tag för honom att fatta att jag ville att sånt skulle vara hemligt.

Däremot har vi lärt oss att gå medelväg jag pyntar för jag tycker om det, jag lagar 10 rätter för jag vill ha det osv osv han har till och med börjat köpa julpynt så han influeras så sakterliga.

#1 ideer var bra, för det som gäller är att gå halva vägen helt enkelt.

l'm back

annafred
10/11/13, 2:27 PM
#4

Nej självklart inte viktigt för mig att få en massa presenter osv men kanske ett grattis kunde han sagt på min dag.

Men det är hela grejen. Han är så anti allt sånt. Redan när jag sa "grattis" på hans födelsedag gick han i försvarsställning "vadå grattis? Jag är ett år äldre, och? Knappast nåt att fira, nej tack till sånt"… typ ngt sådant sa han.
Sen har han sagt att han hatar uttrycket "god jul" och att man absolut inte får säga det till honom på jul "för vadå god jul? Ska man önska varann god måndag eller god tisdag då också?, nej jul är som alla andra dagar och ska inte önskas något god jul."

Samma sak med nyår säga gott nytt år är han helt emot. Och man kan festa precis när som helst behöver inte vara nyårsafton och skåla in nya året är bara trams. Blir inget bättre år eller godare jul för att man säger sånt

Det är bara stora grejerna jag tagit upp, men många småsaker han reagerar negativt på. Som att jag skickar ett gulligt sms när han är borta, eller skriva en gullig lapp och lämna på köksbordet innan jag åker så är det trams också.  Då kan han ringa upp och fråga om det var nåt konkret jag ville egentligen. För skulle jag bara skriva "jag älskar dig" och inte ville något särskilt så var det ju onödigt att skicka ett sms bara för det.

OlgaMaria
10/11/13, 2:41 PM
#5

Men hjälp vad tråkigt! Men varför är det så? Han måste ju ha haft en ganska speciell uppväxt? Jag tänker att det blir väldigt jobbigt i längden om man inte kan bekräfta varann genom tex såna sms som du säger. Vad gör han som får dig att känna dig älskad?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

annafred
10/11/13, 3:14 PM
#6

#5 Ja alltså han gör ju inga sådana små romantiska saker. Det är ju mer saker som att han fixar min bil när ngt krånglar (annars hade jag fått lämna in på verkstad för dyra pengar) eller att han snickrat nya fina rymliga burar till mina kaniner och hjälpte mig då datorn hela tiden hängde sig så jag fick starta om den jämt å ständigt.

Saker som jag naturligtvis är jättetacksam över. För honom är det sånt som räknas, inte att duka fint eller tända ljus eller skriva en löjlig lapp om att man älskar varann och  köpa röda rosor..

Ungefär så

Annons:
LinaLj
10/11/13, 3:50 PM
#7

#6 Det låter lite som min pojkvän. Jag brukar kalla honom den absoluta praktiker 😃. Han är inte ritkigt så extrem som din pojkvän men han anser att det är tio gånger mer värdefullt att han tex hjälper mig bära in ved än att han skickar ett sms där det står att han saknar mig. 

Första gången vi var ihop för ett par år sedan tyckte jag det var jätte jobbigt. Jag tolkade det som att han inte alls var intresserad av mig. 

Men denna gången så har vi pratat om det och jag har lärt mig att alla de där praktiska sakerna han gör är hans sätt att visa hur mycket han bryr sig. Han har fått lära sig att någon gång ibland skicka ett gulligt sms och jag blir desto gladare när de kommer. 

Faktum är (men säg inte det till min pojkvän) så tror jag att jag hellre har en praktiker till pojkvän än en absolut romantiker som ligger på soffan och diktar kärleks prosa 😉. Drömmen är väl kanske 50/50, men men…

Jag tror att det gäller att vara tydlig och ärlig och att man respekterar varandras olikheter. Han får helt enkelt respektera att du gillar att lämna gulliga lappar och du får respektera att han visar sina känslor genom att hjälpa dig med praktiska saker.

Intehärutandär
10/11/13, 4:39 PM
#8

Då jag läser texten med hans bittra ton, så undrar jag nog om hans envisa ovilja inte beror lite på att han inte har firat och inte vet hur man gör. Att han gärna vill, men det är tryggare att vägra.

Jag och min son har t ex ingen att fira med de senaste åren, så det gör julen trist. Och jag har alltid älskat julen, pyntar, bakar, slår in klappar, kollar på Kalle Anka osv - även om vi haft smockan-i-luften-stämning varje år. 

De senaste åren infinner sig inte känslan hur mycket jag drar upp julgardiner, köper julstjärnor, bakar, klär granen m.m. För det är inget kul bara vi två. 

Jag trodde det skulle kännas bättre att fira ensamma precis som VI vill och lugn och ro - men det saknas något. 

Om Ni får barn, så kommer Ni ju få diskutera vilka  minnen barnen ska ha av jul, påsk, midsommar, födelsedagar, avslutningar osv. 

Nog tycker jag att han kan bjuda till lite på högtider, sedan romantiska saker kan man inte önska fram tyvärr. Väldigt få män ger blommor t ex. Man får nöja sig med att de bär matkassarna, byter ut trasiga delar, kommer i tid till middagen osv. 🙂

andgustav
10/11/13, 5:54 PM
#9

Rent spontant tycker jag att han verkar vara mycket tråkig. Jag brukar lägga presenter under min frus täcke. Det är tråkigt att han inte uppskattar dig. Vi älskar traditioner.

PennyScarlett
10/11/13, 5:57 PM
#10

Är våra karlar möjligtvis besläktade? xD Jag har lite samma issue med min kille. Jag älskar julen och har en stor familj med både äldre och yngre syskon och vi har alltid firat jul ihop och börjar med julmyset så fort vi går in i december. Min kille däremot firar varken jul eller födelsedagar…han är inte ens neutralt inställd till det utan han GILLAR det inte och mår typ dåligt så fort han tänker på att vi går emot juletid. 

 Men nu har iallafall mamma bjudit in honom till att fira jul med oss i år, vilket han har tackat ja till :) Hoppas man kan visa honom hur mysigt det kan vara!

Vi gör alla så gott vi kan utifrån våran kunskap och erfarenheter

andgustav
10/11/13, 6:07 PM
#11

#8 Jag ger min fru choklad och blommor.

Gur4m1
10/11/13, 6:17 PM
#12

Gud så tråkig han lät på den fronten, tycker synd om dig men du har fått kloka råd- du ska iallafall inte försvinna och ge upp hela din person gällande detta. Men att köpa presenter åt någon som inte kan uppkatta arbetet bakom det är ju ingen idé- int eheller att förvänta sig något tillbaka men julpynt aoch julfirande ska du väl få kunna göra även om ni inte delar synen på högtiderna (tänker påsk, etc). Tänk dagen ni kanske skaffar barn… huha. Han låter lika rolig som min pappa.

Helt plötslgit blev jag så glad över min egen pojkvän, jag har tjurat över att i hans fmailj ger man minsan inte födelsedagstårtor (men de firar högtiderna, presenter och firande). Men för _mig_ är tårta en central del för jag fyller år på självate julafotn så tårtan har alltid varit en markering att det är mer än bara jesus dag, det är även _min födelsedag_. Firat 5 jular med min pjkvän och han har inte fattat grejen, trots att jag förklarat vad tårtan betyder för mig, jag är ingen som kräver presenter eller gåvor övrig tid. Men han tycker "En tårta på bara 2-4 personer, vi får ju kasta den innan den tar slut". DET skiter jag i!! Han får väl baka en födelsedagsmuffins åt mig då!! ;D

Det är inte kul när ens fmailjetraditioner går stick i stäv…och den andre inte alls vill förstå det viktiga. Han har en del märkliga traditioner kring julgranspyntandet men jag låter honom hållas, för mig är det inte viktigt hur julgranen pyntas, bara att det finns en julgran att pynta ;)

Så prata med sin pojkvän, men jag tycker du kan kräva att få ta plats om ni flyttar ihop. Har han den där attityden "Inge trams i MITT HEM" är han kanske ingen du borde flytta ihop med till att börja med…

Jag önskar dig lycka till…:) Ville nästan skriva god jul eller något.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

viktoria91
10/11/13, 7:26 PM
#13

Är han Jehovas?😇

Annons:
andgustav
10/12/13, 12:52 AM
#14

Är han med i Livets ord?

tlover
10/12/13, 7:11 AM
#15

#13 och #14 i #0 står det "Jag kan tillägga att han inte säger sig tillhöra någon religion, tvärtom så ogillar han allt var religion heter."

l'm back

OlgaMaria
10/12/13, 10:19 AM
#16

#13 och #14 fördomsfulla kommentarer!

Johovas firar inte jul och födelsedagar, men varför skulle de inte uppskatta ett gulligt sms?

Livets Ord-medlemmar firar allt som de flesta andra firar.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

JossanH
10/12/13, 11:46 PM
#17

Min erfarenhet av människor som "hatar att fira" är att de inte upplevt det som barn. De blir lite matade med att man inte ska fira eller att det inte är något speciellt så de står fast vid det och avskyr dessa högtider och försvarar sitt val med näbbar och klor. En fd vän till mig pratade alltid om jul som att det var typ vilken dag som helst (men bytte några paket på kvällen), de brukade äta tacos och inte pynta något. Hennes övertygelse var att hon hatade julen. När hon sedan blev tillsammans med en kille med helyllefamilj som firade julen precis enligt boken blev hon omvänd och plötsligt ääääälskade julen med allt vad det innebar. Hur gör ni på helgen? Äter ni extra gott då? Köper godis som ni inte gör annars? Om ni gör det borde du kunna jämföra detta med högtider för att förklara för honom hur DU känner. Är helgen lite mer "speciell" kan väl andra dagar också vara det? Och man firar väl inte födelsedagen för att man blivit ett år äldre? Man firar ju förstås att man överlevt ännu ett år? ;)

Sajtvärd på Iller.ifokus

Wide Awake Dreamer
10/13/13, 12:04 PM
#18

Jag är uppvuxen i ett hem med Jehovas vittnen och vi firade aldrig födelsedagar, jul eller andra högtider. Min mamma har alltid stöttat sig helt och hållet på religionen men min far har precis samma inställning som din kille verkar ha. Inga traditioner, inget firande, inget bjäfs! Jag vet inte varför han är sådan, men det verkar vara mer än bara religion det handlar om. För mig verkar det nästan vara något tvångsmässig trots, bara för att visa att han minsann inte låter sig påverkas av sådant trams. Han är jättesnäll och bra på många andra sätt, men just när det gäller sådana där saker är det som att han bara MÅSTE tala om att han "står över" sådant trams, han kan bli väldigt raljant. Jag tror att det är en del i något personlighetsdrag.

För egen del har jag inget emot högtider och sådana saker. Jag firar dem i.o.f.s. inte, men det beror bara på att jag inte har någon att fira med. Eller ja, förresten, jag brukar plocka fram lite pynt kring jul, bara för att få lite stämning. 

Jag själv är inte direkt ledsen över att jag inte firar eller blir firad vid dessa högtider, men ibland när jag försöker förklara detta för andra så kan det hända att jag själv blir lite övertydlig och kanske lite raljant bara för att visa att jag inte bryr mig. Det är faktiskt lite jobbigt när man förklarar att man aldrig firat födelsedagar eller jul och alla som lyssnar bara brister ut i: "Nämen, awwww…! Fick du verkligen iiinga julklappar som barn? Och iiinga födelsedagspresenter?"  I det läget vill man bara svara: "Men allvarligt, det är ok! Det FINNS faktiskt värre saker här i livet!" Det blir som en slags försvarsmekanism för att andra inte skall tycka synd om en.

JossanH
10/13/13, 12:25 PM
#19

#18 jag förstår att du reagerar så. Jag kan reagera liknande i andra situationer och ställa mig på andra sidan av en diskussion för att försöka få andra att förstå att det finns andra sätt att se på saken, trots att jag kanske inte egentligen tycker så.. MEN eftersom dessa högtider ofta hänger ihop med de bästa barndomsminnena, spänningen, mystiken, förväntningarna, glädjen så är det nog svårt att inte lägga sig till med ett "naaaaw, *tycka synd om*". Ännu tydligare blir det ju med pynt och tillhörande traditioner som byggs upp under flera dagar/veckor som under jul tex då man bygger upp en förväntan och stämning i en månad innan julafton med den mystiske tomten kommer med gåvor.

Sajtvärd på Iller.ifokus

IdaCNilssons
10/13/13, 9:15 PM
#20

Min sambo är lite liknande. Men ibland tror jag bara han inte vill erkänna att han faktiskt tycker om det. Han tycker ju om julafton och sådär, men tycker det räcker med ljusstakar typ ;)

Men han låter mig hålla på och julpynta, göra julgodis, spela julmusik och tända kanelljus. Det rör honom inte direkt i ryggen. Däremot är de väldigt noga med att fira födelsedagar, julafton och allt sådant där i hans familj. Mer än våran tror jag egentligen.

När det gäller det vardagliga så är jag mycket bättre på att visa uppskattning än honom. Men han VILL "lära sig" till skillnad från din pojkvän då. Han har bara dålig fantasi och önskade att han kunde visa bättre sina känslor för mig.

Jag tycker du ska prata med honom om det här, på riktigt. Och berätta för honom hur viktigt detta är för dig och att han faktiskt kan gå halva vägen..

Annons:
TerriZue
10/15/13, 7:05 PM
#21

Det låter som en väldigt jobbig situation. Om han inte tycker om att fira högtider eller ibland göra det där "lilla extra" är väl en sak men lever man i en relation får man väl mötas halvvägs. Han behöver väl inte dra på högväxeln inför julen och baka smågodis, slå in paket, skriva julrim och koka glögg men att önska någon god jul eller säga grattios på födelsedagen tycker jag att han borde kunna förmå sig om han vet att det betyder något för dig.

Självklart är alla olika och har blivit uppfostrade på olika vis men i en relation tycker jag att det är jätteviktigt att man kan kompromissa, så att inte den ena hela tiden "kör över" den andre.

Själv älskar jag traditioner av alla dess slag. På födelsedagar ska det bjudas in till kalas och jag ska baka minst sju sorters kakor och några tårtor, det ska städas och vara lite extra hemtrevligt. På påsken ska påskriset upp, det ska målas ägg och gömmas påskägg. Till julen blir jag som galen, jag älskar julen mer än någon annan högtid och det är den tiden på året jag ser fram emot heeeeela långa året. Jag börjar sjunga julsånger redan i augusti och när det närmar sig jul sparar jag inte in på någonting över huvud taget (därmed inte sagt att jag springer runt och slösar pengar på "onödiga presenter", det är julkänslan med allt bak och pyssel jag älskar).

Min sambo är tvärt om, han är dock inte lika extrem som din partner. Han vill tillbringa julen med familjen och han äter gärna lite gott men resten tycker han är rätt så onödigt. Dock vet han hur mycket det betyder för mig och låter mig därför hållas. Vill jag ha julpyntat får jag göra det själv men han låter mig göra det precis som jag vill. Vill jag ha julgodis och julbak får jag göra det själv men han säger inte åt mig att jag inte får lägga pengar och energi på det. Vill jag ge honom presenter talar han alltid om för mig att det inte är nödvändigt men han tar tacksamt emot dem eftersom han vet att det gör mig glad att få ge honom något jag tror han ska tycka om.

Oj, oj, det blev ett lååångt inlägg. Håll ut, snart är jag klar. :)

Hela poängen är i alla fall att man får mötas halvvägs och respektera varandra.

Sen finns det kanske gränser för hur långt en kompromiss räcker. Jag kan nog säga direkt att jag själv aldrig skulle klara av att leva med en partner som var så negativt inställd till något som betyder så otroligt mycket för mig, en sån relation skulle inte kunna fungera alls för mig. Nu säger jag självklart inte att du ska lämna din partner, det här gäller bara mig.

Det jag tycker du ska göra är att prata med honom och förklara hur du känner. Berätta att du accepterar att han inte bryr sig om dessa högtider men att han måste förstå att de betyder något för dig. Visa honom hur mysigt det kan vara att fira högtider, så kanske, kanske han också börjar tycka att det kan vara helt okej efter ett tag. :)

Seeing isn't believing, believing is seeing.

 /Mims Medarbetare på Julen.ifokus och Harry Potter.ifokus

Upp till toppen
Annons: