"Ska" ska man inte, men vill man så kör på. Alla har inte behovet. Känns ditt förhållande inte rätt är det förmodligen inte det heller.

Sorry var tvungen att ta bort inlägget. Tack för svar

Älskar du honom? Verkar inte så eftersom du längtar efter något annat. Att stanna av rädsla för att du aldrig kommer hitta en bra kille igen är inte rätt. Du kommer aldrig bli lycklig med honom när du vill vara singel. Du kommer hitta någon du vill leva med i framtudrn. Vem vet, det kanske till och med blir ni igen.

Känner många som haft en eller enbart tåv partners och nu är vuxna (Heter vuxen, inte gammal ;) ) Gammal är man när man är 60+  anser jag. Känns respektlöst när någon som är 15-20 kallar folk i 30årsåldern för gamlingar på riktigt. Kan säga att livet börjar efter 20 :P
 och blir bara bättre. 

Men själv är jag osm dig, jag behövde "leka av mig" innan jag kunde komma till ro i ett förhållande. Med leka av mig så menar jag "Ut och testa det gröna gräset" både sexuellt men även relationsmässigt. Att lära mig att förstå att det alltid kommer att finnas lockelser utanför relationen, betyder dock inte att det är bättre eller så. Så jag har hetl enkelt slutat lockas av det, eftersom jag vet vad jag har och vet att uppskatta det istället.

Jag vet även att jag har en jättefin kille, som passar mig, rent sexuellt utifrån att jag testat annat och verkligne vet vad jag inte vill ha på den fronten. Men viktigast,jag har mognat, blivit "gammal" , dvs vuxen och mer redo för en relation (Tack vare alla mina tidigare relations-experiment). Jag behövde gneomgå saker för att bli en "bra flickvän" medan andra "fattar grejen" direkt :P

Delvis är jag avundsjuk på mina väninnor som haft samma pojkvänner sedan gymnasiet. Inte för att jag skäms för att jag har mer erfarenhet, och lbivit "nedsutsad" som en del verkar anse att man blir om man är med många killar som kvinna. Utan för att jag undrar lite hur det är att hitta rätt sådär, så ung. För ärligt så är jag inte avis på att jag INTE fortf är tillsammans med mitt gymnasieragg….tanken att jag fortfarande skulle vara tillsammans med honom 10 år senare får ju mig att vilja hoppa från en bro. Så jag säger inte att du är omogen, men bara inte mogen öfr den typen av relation just ännu? Och sen är han kanske inte så rätt som du tror. Bara för att han är rätt på alla punkter i din bok så betyder det inte att han är rätt. Där ska finnas en kemi, fanns den där på riktigt så skulle du inte känna dig så lockad av omvärlden tror jag.

Men ja, när man är gn finns så många alternativ och möjligheter, det är inte alls konstigt att du känner som du gör. Alla känner inte så däremot. En del känner så men skiter i det och stannar och sen lever d elivet när de får nog runt 40-50 och det är väl sådana som åker på singelkryssningar med Birka eller något :P

Lycka till!! :D

Sen…. får man ha tvivel ibland, ifrågasätta relationen och även lockas av omvärlden. Frågan är mer hur man hanterar det och vad man kommer fram till. Min erfarenhet säger att man oftast blir lite bekväm med de tman har som är bra och lockas av illusioner utanför relationen som kanske inte alls blir så som man trodde. Men man behöver kanse uppleva det.

Om du trånar efter singellivet så kanske det är dags att bryta upp? Känner man att något fattas så lär den känslan knappast upphöra med tiden.

Du kanske skulle dumpa honom då? Om du ändå "trånar efter singellivet"? Varför är du tillsammans med honom?

För övrigt finns det inga "ska" eller "måsten" att göra innan man stadgar sig. Vi är alla olika, en del finner kärleken vid ung ålder och stadgar sig där, vissa trivs bra med att vara singel och vill inte stadga sig alls :)

Vad är det du tror är så bra med att vara singel? Fundera på varför du längtar dit! Vad felas i ert förhållande?

Känner igen det där, men det är inte svårare än att bestämma sig. Jag och min första pojkvän bröt upp och blev tillsammans i omgångar under de åren vi var tillsammans från 13-16. Vi provade på annat där emellan, men drogs ändå alltid tillbaks till varandra i slutändan. Sedan inför gymnasiet gjorde jag slut på riktigt och där slutade våran historia.

Man kan inte veta så tidigt om det är en partner för livet man har hittat, och det finns inga måsten eller "ska". Gör slut/säg att du behöver tid ifrån för att fundera eller vad som helst så kommer resten lösa sig! Inget är kört åt något håll, vare sig du väljer att stanna kvar eller vara singel.

Jag träffade min karl när jag var 16 år hade haft några korta intensiva förhållande innan dess, min man är 5 år äldre än mig så han var redan ute i "vuxenlivet" så att säga, jag fyller 21 om ett halvår och har varit gift sen maj 2013 :) Jag var väl vad man kallar för vild när jag träffade min kille men kände väldigt snart att han är allt jag vill ha, jag vill spendera mitt liv med honom och visst har jag festat på egen hand och med honom men aldrig ens övervägt att "göra något dumt" eller trånat efter singellivet så det finns inget "ska" man känner när det är rätt och då tvekar man inte :) Tycker nog att du borde överväga att göra slut, som du känner nu är inte snällt mot varken dig själv eller honom. Lycka till!

Jag är 27, vi är gifta och vi har levt ihop i 8 år..men vi är precis lika lekfulla, busiga och barnsliga som förr. Detta vill vi inte ska ändras då det bidrar med så många skratt.
Vi har båda i förhållandet festat av oss, supit av oss och haft vår trekant och känner att vi just nu är nöjda med livet..fattas något annat senare så kompletterar vi det då

Att vara i en relation betyder ju inte automatiskt att man inte har kul längre ;p men känns det inte bra i din relation så gå vidare. Vill du ligga runt så gör det, det är kul det med :) 

Jag fann min "ro" när jag var 29. Har varit tillsammans med min kille sen jag var 24 (nu 31) och älska honom enormt, men det var inte förän några år sedan som jag verkligen kände att jag hade en ro i relationen och att jag verkligen ville stanna med honom hela livet.

Jag har då mycket roligare i ett förhållande än i ett singelliv!! Har alltid varit så, jag har ju alltid någon att skratta med och dela tokiga minnen med! Samma som att jag självklart kan fara ut på krogen eller festa med mina tjejkompisar om jag vill! Alla fördelar i ett liksom.

Har alltid haft mest skratt och varit som mest avslappnad och tillfreds då jag varit i ett förhållande. Men för vissa kanske det är tvärtom 🙂

Jag har kul i relationerna, är mer alla "tänk om" och nyfikenhet, rent sexueltl som lockat mig ut ur relationerna. Jag är en sådan som trivs och har ganska kul helt på egen hand också. Behövede helt enkelt pussa en del grodor innan jag kom till ro med prinsen.