Känslor

Hur hanterar ni er trasiga barndom?

2013-10-14 17:24 #0 av: Boraginaceae

Jag har i flera år jobbat hårt med personlig utvecklig och att hitta ett lugn och vara lycklig. Ett par år hade jag en rätt så bra period. Men det visade sig att jag bara dolt mina problem. Mina problem kommer från min trasiga barndom och nu när jag den senaste tiden insett hur mycket min barndom har påverkat mig och alla mina beteenden känner jag mig bitter.

Jag vill hitta en balans och ha ett bra liv men det känns som att min barndom har gjort det omöjligt för mig att få det liv jag vill ha. Det är hemskt att säga man jag har blivit bitter över att jag varit tvungen att växa upp i alla svårigheter som har gett mig ett så svårt liv. Jag har så många vänner omkring mig som växt upp i harmoniska familjeförhållanden och har ett mycket mer balanserat liv. Det gör ont när jag ser vad jag aldrig fick och det gör ont när jag många gånger blir sedd som den känsligare personen. Jag känner mig som en börda när min ångest kommer. För samtidigt som man inte vill vissa den sidan för andra så behöver man verkligen sina vänner när man mår som sämst för att må bättre.  

Jag är bitter för att jag kämpar så hårt men ändå inte når upp till den nivå av balans och lycka som andra i min omgivning kan nå mycket lättare. Och att jag känner mig som en känsligare och nästan som en svagare person fast jag kämpar så hårt.

Med den här texten hoppas jag väll lite att det ska finnas någon som känner igen sig och har hittat ett sätt att acceptera sin barndom och hittat lycka i livet och dessutom får någon slags användning av sin trasiga barndom. Jag skulle så gärna vilja se att jag kan nå den nivån av balans i livet och att allt jag gått igenom inte har varit i onödan.

Hoppas ni förstår vad jag menar, att förklara har aldrig varit en stark sida hos mig.

Hur har ni hanterat och kommit över problem som skapats av er barndom?

Anmäl
2013-10-14 17:31 #1 av: Gronstedt

Det var då, nu är nu. Jag väljer att inte förgifta mitt nu med mitt då.

Tänk på att det kan se helt annorlunda ut från de andras sida. Du kan inte veta hur de har det och vad de känner. Chansen är stor att de personer du ser som så harmoniska, lyckliga och balanserade i själva verket sitter hemma hos sig och avundas dig för att du verkar ha det så bra medan de själva känner sig sönderslitna och bittra.

Anmäl
2013-10-14 17:42 #2 av: [elmaek]

Jag hade en trasslig barndom. Jag trodde jag var okej fram till nyligen, då insåg jag alla brister mitt skit (som jag så fint kallar det) gett mig.

- Jag litar seriöst inte på någon och det är tufft, speciellt i ett förhållande.
- Jag bearbetar allt inom mig och släpper inte in någon att dela mina tankar och känslor med, också svårt när man har partner som vill veta vad man tänker på.
- Jag tar inte åt mig av komplimanger, det når mig inte utan rinner bara av. Vilket också är tufft i en relation.
- Jag gråter inte öppet, jag har lärt mig kontrollera mina tårar så jag kan gråta en tår åt gången så ingen märker.

Jag är inte i någon balans just nu.. jag trodde det men icke. Jag är väldigt förvirrad och vill bara finna harmonin. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta heller.. alltså, jag kan inte sätta fingret på just VAD det är som får mig ur balans.. det är stämningen i mitt liv som får mig ur balans helt enkelt. Vad vet jag inte, bara att harmonin är borta och stämningen är kass. Det drar ned mig och det suger.

Jag är jätte känslig.. jag tar åt mig lätt, är lättpåverkad av hur andra beter sig mot mig osv. Det är tufft, självklart. Men jag får försöka skaka av mig allt helt enkelt.

Det är svårt att ge dig råd när jag är i samma nivå i livet.. eftersom jag själv inte vet HUR jag ska ta mig ur denna bubbel-skit jag befinner mig i. Jag tänker absolut inte på mitt förflutna och det som jag varit med om, det har jag bearbetat för länge sedan. Idag tänker jag på hur det har format mig, vilka nackdelar det hela förde med sig i mitt liv och mig som person och det är DET som gör mig så förbannad: att andra människor, en del av det som ska vara min familj, förstört mig och gett mig enorma men. Hur har dom mage att göra det? Egoistiska människor helt enkelt. Och så blir jag sur på mig själv som tagit åt mig och tillåtit dessa men jag fått. Men jag var bara barnet och då är man inte lika förståndig som man är i efterhand.. jag får försöka bearbeta allting från vad jag är i dagens läge och det får ta tid. Men en sak är jag säker på: jag tänker inte fortsätta leva såhär, låta människor fortsätta förstöra för det är vad dom gör än: sätter käppar i mina hjul. Det kommer vara en kamp att kämpa sig loss från dessa men jag fått men jag ska fan lyckas och det är DET som tar mig framåt och får mig att kämpa.. att bli en bättre människa och visa mig själv att INGEN kan påverka mig, jag skapar mitt egna liv och min egna personlighet.


Jag finns på PM, så du vet! Jag hoppas detta hjälpte lite..

Anmäl
2013-10-14 19:03 #3 av: Snovit79

Jag försöker ta vara på dem bra sakerna. 

Nej, jag har ingen familj - men jag har väldigt goda vänner, en fin son, en snäll hund, en gammal mormor.  Jag har lätt för att få vänner, jag är duktig på att skapa, är kreativ, kan leda, är praktisk m.m.

Jag är sjukskriven och orkar kanske inte göra mer än hämta posten och rasta hunden på en dag, men det är bättre än ryggläge och ömkan. De gånger jag faktiskt orkar slänga ihop någon bra mat, diska och städa ordentligt - ja, då känner jag mig riktigt duktig. Att dra en vända med dammsugaren, istället för sopen är en stor bedrift. Detta vardagsstök tog jag för givet innan jag blev sjuk - och kan se idag att det är inte så bara. 

osv.

Jag är också bitter ibland, inte ofta men då andra påverkar mig. Då jag ser andra skriver om sina familjära 'härliga' jular t ex. Jag önskar också gemenskap med min familj, men jag har det inte. Då jag tänker i genom det rosa skimret - så kan jag nog tänka att de nog överdriver en smula. En tjejs blogg jag läste ett tag var inte bara positiv - utan extremt positivt. ALLT var härligt, otrolig,fantastiskt, gudagott osv osv. Idag - 5-6 år senare, så låter hennes texter inte likadant. Hon har upplevt tuffare tider och då något är Gudagott - då ÄR det också något extra. Men inte vanliga makaroner och korv. Det är gott, eller mättande. *svammel*

En sak jag har lärt mig, genom att det är en sak jag irriterar mig på genom andra är gnäll! 

Och då inte vanligt gnäll, utan dem som gnäller dagarna i ända.  Känner i varje fiber om de inte har lite ont och/eller kan finna ursäkter till allt som går. För mig är det en sak att gnälla lite över en regnig dag, men sedan göra något åt det. Ta vara på dagen genom att baka, sy det där hålet, ha filmmys, spela brädspel, pyssla osv. 

Jag levde i ett helvete och precis som #2 formad genom det, genom att misstro t ex. Men jag tänker inte att jag är misslyckad  - tvärtom jag är stark och tar ingen skit. Jag har lärt mig att vända i dörren, för idag kan jag välja vad jag vill ta emot och inte. 

Det hela handlar nog lite på vilket liv man vill ha. Det bestämmer man själv. Och det handlar inte om rikedom i pengar, lycka med partner, vackraste boendet osv. Utan att ta varje dag som den kommer, vara nöjd med det man har och sträva för ännu bättre tider. 




Anmäl
2013-10-14 19:07 #4 av: Gur4m1

Jag har pratat ut om det med mina närmaste. Sen har jag även konfronterat många från min barndom. Jag känner att jag har släppt mycket av det genom det viset- att sluta vara det där barnet och vara den vuxna, starka kvinna jag är nu- att kunna ta avstånd till dem som gjort mig illa, eller iallafall ifrågasätta vad de gjorde, ibland rent av ömma för dem, eftersom det visat sig att min bild av förloppet inte varit deras bild, och att även de haft ett helvete på jorden.
Att folk förändras, precis som jag.


Att acceptera att ibland är det kanske mitt fel men allt för ofta får man även tänka att det är folket omkring en i en viss miljö som är galna/fucked upp och man kan inte göra något åt det. Man lämnar dem bakom sig istället för att fortsätta söka bekräftelse.

Jag flyttade över halva landet för att kunnta hitta mig självoch få utrymme att vara mig själv. Jag hatar mentaliteten i området där jag växte upp. Jag har slutat ifrågasätta om det är okej att känna det jag känner, börjat lyssna på mig själv.

Mitt liv känns mer fritt nu, min vardag rullar på och mina nätter är lugna och sköna. Förr kunde jg ligga halva eller hela nätterna med en klump i magen pga alla minnen och tankar som dök upp när jag skulle sova. All ilska och sorg. Det känner jag aldrig av numer. En grej som löste det var bland annat att alltid tänka "nej, bort med de tankarna" och tänka på annat, bra saker. Att aktivt ta kontrollen över sitt tankemönster som man är medveten om. Att skriva av sig i en blogg har också hjälpt mig en hel del, kommit i kontakt med människor som stöttar eller känt igen sig. Att släppa det är nog det bästa, hur man kommer till punkten att "bara släpp det" är däremot väldigt olika tror jag. Att bli sedd och hörd är en viktig del, att ens känslor blir bekräftade, upplevde jag. Därav blev det en del konfrontationer med mina barndoms demoner and more shall come ;)

Anmäl
2013-10-15 21:03 #5 av: Boraginaceae

Tack så jätte mycket för alla långa svar! 

Tyvärr är det nog inte så lätt att se det som nu är nu och då var då för mig. Önskar det var så. Jag försökte med det tidigare men då dolde jag bara problemen och förstod inte varför jag reagerade som jag gjorde eller varför jag gjorde saker. Omedvetet skapade jag mig "strategier" för att överleva när jag var lite som inte behövs i mitt liv nu. Så jag måste gå igenom det som hände då för att förstå mig själv. 

Men det handlar nog om att jag måste acceptera läget som det är nu. Att det väntar mig en tid av svårigheter, lära mig hur jag fungerar och se om det är möjligt att skapa en bra hälsosam relation till familjen och lära mig att se allt jag lärt mig av tiden. Den dagen jag har lyckas arbeta mig igenom mina värsta barndoms demoner som skapats så kommer jag säkert ha hittat en styrka som kan hjälpa mig i resten av livet. 

Tack alla för era råd och tips! :)

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.