Familj

Mammas "pojkvän"

2013-10-23 22:29 #0 av: lollo94

Jag har läst en tråd här om en 18-19 årig tjej som inte accepterar sin mammas nya kille och sett att många "hoppat på" henne. Snälla hoppa inte på mig nu för att jag skriver det här, jag vill bara ha hjälp och råd om hur jag ska göra.


Min mamma har varit tillsammans med en kille i nästan tre år och i början tyckte jag han var jätte snäll och trevlig men sen när det hade gått en stund märktes det att han var omogen och kunde inte alls hjälpa till hemma. De ändå gångerna han har städat är väl när min mamma har blivit riktigt förbannad på honom och lagat mat har han aldrig gjort under de här tre åren. Om han frågar ifall ''vi'' ska hitta på något tillsammans så menar han honom och mamma för han tycker inte att vi barn räknas in i familjen. När mamma är snäll och hjälper till att ta hand om våra djur så blir han sur för det är inte deras ansvar. När han köpte ny bil så satte han 25 års gräns på den även fast han vet att mamma har tre barn som ska övningsköra och han säger bara att det är inte mina barn det skulle varit skillnad då.. Mamma har mått dåligt i förhållandet och hon kastade ut honom för några veckor sen och sa att han aldrig skulle komma tillbaka och att hon hade tappat känslorna för honom men två dagar senare så är han tillbaka och sover här igen, även fast han har fixat egen lägenhet.

Nu är det så att jag är 19 år och jag mår verkligen inte bra av det här.. Jag går fortfarande i skolan för att jag var borta mycket och var sjukskriven sista året på gymnasiet på grund av att jag var väldigt deprimerad av en sak som hade hänt och det gjorde såklart att jag kom efter väldigt mycket i skolan. Jag går nu ett fjärde år för att bli klar med studierna. Jag håller på och kämpar med min deprition och har kommit väldigt långt och mår bättre, men nu när hon "tagit tillbaka" honom igen så mår jag bara sämre.. Jag trivs inte hemma längre och vet inte vad jag ska göra då jag inte har någon inkomst för att flytta hemmifrån..


Snälla inga på hopp för sånt orkar jag inte med just nu..

Förlåt om det är svårt att förstå texten, jag har väldigt svårt att skriva

Anmäl
2013-10-23 22:32 #1 av: viktoria91

Om han själv har köpt bilen för egna pengar så är det ju klart att han sätter reglerna kring den.

Anmäl
2013-10-23 22:36 #2 av: lollo94

Det är bara det att det är mamma som "betalat av" bilen då han ska ha gett henne pengar varje månad han bodde här men inte gjorde det för han hade tagit lån på bilen och var tvungen att betala det.

Anmäl
2013-10-23 22:39 #3 av: Hera

Ingen hoppade på dottern i andra tråden. Däremot ansåg en del att det skulle sluta pjoskas.

Har du pratar med din mamma? Berättar precis det du skrev här?

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-10-23 22:40 #4 av: CatchFatch

#1 var det det enda du reagera på?

Ja om det är hans pengar som han köpte bilen för så bestämmer ju han om bilen MEN om man är en mogen människa så tar man även barnen under sina armar och försöker hjälpa hela familjen anser jag! Du nämner ingen ålder på någon av de men han verkar ju vara lite ego när han behandlar alla "barnen" så här?

Anmäl
2013-10-23 22:40 #5 av: Toxics

Om man ger sig in i ett förhållande med en kvinna som har barn så får man acceptera allt som kommer med på köpet. Han kan inte "välja bort" er barn!  

Eftersom det verkar som att han gör det så är han inte värd att du ska vara ledsen över. Försk att stötta din mamma i kampen mot den här mannen om hon inte vill ha honom kvar. 
Men var inte ledsen, det kommer att bli bättre. =) 

Anmäl
2013-10-23 22:42 #6 av: Toxics

3# Jodå det var ganska många som hoppade på dottern och sa att hon minsann skulle klara sig själv, att hon var omogen och egoistisk. 

Så jo, det var ganska många påhopp och då kan ja förstå TS rädsla för att det ska bli samma sak här. 

Anmäl
2013-10-23 22:42 #7 av: -Idaoh-

skit i bilen , prata med din mamma , ta en promenad med henne bara du och hon och berätta hur du känner .. 

Anmäl
2013-10-23 22:47 #8 av: ramm5tein_

Undrar också som Hera ifall du har pratat med din mamma ordentligt om det här? Man tycker ju att hon ska förstå och se hur han behandlar er barn. Barnen ska väl vara en mors största "bekymmer", den delen som betyder mest och ska skyddas från ont i vått och torrt. Nu kommer kanske hennes starka känslor till mannen emellan, men det du kan göra som första steg är ju helt enkelt att försöka prata med henne mer. Visa hur dåligt du mår, hur det påverkar din depression, skolan osv.

Jag kan inte tänka mig att en mor inte skulle lyssna till sitt barn i en sådan situation! Ni är ju dessutom flera. Har du pratat med dina syskon? Upplever de också kylan och utstängandet från mannen?

Anmäl
2013-10-23 22:49 #9 av: emmaaslund

I det här läget är det jätteviktigt att du lyssnar på dig själv och dina känslor, för att inte falla tillbaka till ett sämre mående. Hur ser din relation till din mamma ut? Är det möjligt för dig att prata med henne om hur du känner, trots att det kan kännas jobbigt? Det handlar inte om att klanka ner på din mammas pojkvän, men det är fullt tillåtet att berätta hur du känner inför deras relation. Att ni barn i familjen inte får vara med och känner er i vägen är absolut inte ok och det är viktigt att din mamma får höra det (även om man tycker att det borde vara självklart). 

Kan du inte tala med din mamma direkt om detta, föreslår jag verkligen att du finner någon annan att tala med. Antingen annan omgivning som vänner eller bekanta (kanske någon släkting som i sin tur kan prata med din mamma, eller att ni sitter ner allihopa och pratar) eller/och en kurator. På din skola bör det finnas för elevernas förfogande. Anledningen till att jag tycker att du bör tala med någon om detta är just för att förhindra att du ska må sämre igen. Du behöver din energi till skolan och livet i sig. Du måste få hjälp med att hitta en lösning på hur du, tillsammans med din familj, ska lösa detta - eller i.a.f. få vardagen att fungera. Du har rätt att trivas hemma.

Det är bra att du uppmärksammar dina känslor och din hälsa. Jag önskar dig Stort lycka till!

Anmäl
2013-10-23 22:49 #10 av: viktoria91

#4Städningen och matlagningen, om han skulle köpt bilen själv förstår jag hans frustration. Så fort man har bil ska man vara nån sorts taxi åt folk, helst gratis.

Anmäl
2013-10-23 22:49 #11 av: Hera

6 jag tolkar det inte så. Men jag förstår vid eftertanke att det kan tas så om man är i en liknande situation. Men där handlade omogenheten om vägran om att betala för sig, trots moderns knappa inkomst. Fick jag för mig :)

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-10-23 22:50 #12 av: Toxics

1# Ja, och i den andra tråden hade ingen hört dotterns version. 

Anmäl
2013-10-23 22:52 #13 av: Toxics

10# Om man är en förälder får man agera taxi. Det ingår lixom när man har barn att köra dom till olika ställen. Om man då ger sig in i en relation där det finns barn får man nog acceptera att dela på körandet med mamman. 

Anmäl
2013-10-23 22:54 #14 av: ramm5tein_

#10 Det verkar ju inte handla om att barnen försöker tigga snålskjuts, om det är det du menar? TS skriver tydligt att det i så fall handlade om övningskörning.

Jag tycker det låter lite konstigt att man i en ny familj man blivit välkommen i sätta 25-årsgräns på en bil... Som dessutom inte verkar vara köpt av pojkvännens egna pengar. TYDLIGT för att de nya barnen inte ska få använda den, samt uttrycka att "hade det varit mina barn hade det varit en annan sak." Det är en otroligt utstängande sak att säga! Nu vet jag inte vad det är för bil, okej om det hade varit en sportbil och dyr som satan som pojkvännen enbart själv vill köra, men jag antar att det är en rätt vanlig bil.

Anmäl
2013-10-23 22:55 #15 av: ramm5tein_

Och precis som #13 skriver, fastän de vill HA skjuts är det ju en självklarhet att barn behöver bli skjutsade ibland! Vi lever ju i ett samhälle där de flesta har bil och har råd att betala bensin.

Anmäl
2013-10-23 22:58 #16 av: lollo94

Hon har slängt ut honom två gånger. Första gången var han bara borta under helgen och hans kläder och allt var kvar i våran lägenhet. Nu när hon kastade ut honom senast följde hans kläder, tv och möbler med.. Men ändå äär han tillbaka och sover här igen även fast mamma har sagt att hon inte har känslona kvar för honom. Och hon säger att även om det gör ont och skadar henne att han sover där så är det hennes bekymmer och ingen annans.

Jag har lite svårt att prata med henne om det då jag tror jag har en aning om varför hon "tar tillbaka" honom. Det här förhållandet är ett "bra" förhållande om man gämför med andra hon har varit tillsammans med. När jag var liten var hon tillsammans med en som kastade saker mot henne och kallade henne massa saker. Han slog sina egna barn och han var en stor del till att min syster fick anorexia och var nära på att dö. Hon fick ligga inne på dsjukhus ett år och matas genom slang och hon pratade inte heller på nästan två år.

Sen har hon varit tillsammans med en knarkare, han hade slutat när dom träffades men började sedan igen efter någon månad. Sen har det varit andra dåliga förhållanden, tror inte hon haft något bra förhållande sen min pappa faktiskt.

Mina systrar bor inte hemma så dom lider inte av det lika mycket som jag gör.. Men dom tycker inte om honom och det gör ingen i släkten heller..

Anmäl
2013-10-23 23:06 #17 av: Aleya

Jag tycker killen låter skum.


Min mamma hade en herre som inte jag heller gillade och jag var 23 och bodde hemma då.

Han var väl snäll men allt skulle ske på hans villkor då dom skulle träffas, han ringde då det passade HAN och min mamma for dit vind för våg. Men hon gjorde även mat år han och sådant. Jag tyckte att han behandlade henne som en slav och gillade han inte alls.


Jag mådde även under denna tiden väldigt dåligt själv så att föra en vettig dialog mellan henne och mig funkade inte. Och jag kan fortfarande inte svara på vad det var som fick mig att resa ragg.


Det tog dock slut och då insåg hon väl själv ett och annat med.

Jag tycker din mammas kille låter som en person som gillar att styra och bestämma. Jag tycker dock att det är konstigt att om din mamma mått dåligt av förhållandet att hon tar tillbaka han.
Har hon varit i något slags misshandelsförhållande tidigare?

Hur skulle du kunna lösa ditt mående? Har du några alternativ?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2013-10-23 23:11 #18 av: lollo94

#17 läs det jag skrev i #16


Det bästa för mig just nu skulle vara att han antingen försvinner från våra liv eller att jag flyttar hem ifrån. För att kunna jobba på min deprition så kan jag inte bo i samma lägenhet som han. Men som jag skrev tidigare så går jag fortfarande i skolan och har inte pengar till att flytta

Anmäl
2013-10-23 23:13 #19 av: Hera

#16 Jag tycker du ska sätta dig ned med din mamma och prata. Känns det jättejobbigt så visa henne det du skrev här.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-10-23 23:14 #20 av: Aleya

Jag tycker att båda ni borde uppsöka psykolog. Dels du för ditt mående och sen din mamma för att bearbeta det som varit.

Hon kommer aldrig bli en hel människa annars.

Det skulle göra er båda gott.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2013-10-23 23:21 #21 av: lollo94

Jag gick hos kurator ett par gånger för att bearbeta min deprition, det har nu gått ett år sen det som gjorde mig deprimerad hände och jag har förlåtit mig själv och jag har jobbat varje dag på att hitta tillbaka till mig själv och det har gått bra tills nu.. Jag trode ju han skulle vara borta för gott vilket gjorde att det blev bättre och jag mådde bättre, men nu när hon tagit tillbaka han igen så känns det som att det går nerför igen.. Visst att vissa dagar är bättre än andra, deprition är ju som en berg o dalbana, men jag tror inte att jag riktigt kommer klara av att bli helt fri från min deprition sålänge han är med i bilden

Anmäl
2013-10-24 06:00 #22 av: Gur4m1

Förstår inte snacket om att han ska vara en pappa åt er barn (ni verkar dessutom rätt gamla om du själv är 19. Ni har kanske en egen pappa eller haft en pappa i bilden? Men ävenom det inte är så- så har jag sett massor emd trådar med tjejer som dejtae/blivit ihop med män med barn -utan att bli bonusmammor och ta på sig rollen som extramamma.

"Om han frågar ifall ''vi'' ska hitta på något tillsammans så menar han honom och mamma för han tycker inte att vi barn räknas in i familjen."

Jag ser int ehur det är att inte räkna in er i familjen, han är tillsammans med er mamma, inte med er, han har uppenbart inte tagit på sig rollen som pappa och det är kanske så uppgörelsen ser ut med er mamma. Här är mamman minst lika stor bov som tillåter en sådan man in i sitt liv, men hon behöver kanske också en "vuxen" att umgås med och är beredd att sköta hushållet och att han inte tar på sig en pappa-roll. (även om jag jälv inte fattar hur man inte kan göra det, men så är jag inte en man, och jag älskar barn).

Det enda du kan göra är att försöka hålla dig själv vid ytan, ta inte på dig din mammas problem! Han STÖR ju inte dig. Att du inte får övningsköra hans bil är kanske fjantigt men det är fortfarande hans bil- så försök sluta sitta och känna dessa negativa tankar som drar ner dig igen.

Fokusera på framtiden, positiva saker, lägg upp mål, ha bra rutiner, försök hitta plats utanför hushållet så du slipper se dem så mycket som möjligt. Sluta störa dig på hennes man, så länge han inte blir jävlig mot er barn. Utöver det kna du ju prata om detta med din mamma men jag vet inte hur hon är- om hon blir arg och får dig att må ännu sämre? Känns som att om hon kunde göra bra val så ksulle hon inte tagit tillbaka honom- men kanske detta, att han har ett eget boende nu, som är ett försök att ändra relationen?

Att han alltså inte kommer vara lika mycket hemma hos er, och om han har eget boende så är de ju särbos och du kanske inte behöver störa dig lika mycket över vad han gör och inte gör för din familj för att han har sex med din mamma.

I andra trådne tillhörde jag de som tyckte att TS dotter skulle mogna och skärpa till sig och det står jag faktiskt för. Eftersom TS dotter inte sitter och läser tråden (får man hoppas ) och man riktar sig till föräldern så blir det såklart en helt annan ton. I ALLA trådar finns det alltid mer än en version. Detta var riktat till toxics inlägg

Jo, han KAN välja bort barnen om det är överrenskommelsen med modern och han inte tagit på sig en papparoll. Själv ser jag inte hur man kan låta bli, MEN jag ser inte heller det som en självklarhet. Man har inte ansvar för andras barn, men jag tycker att man ska vilja komma överrens med sin partners familj och möjligen avlasta denna ibland. Men åter igen, läst om så många tjejer där ute som dejtar män med barn som inte vill ta på sig rollen, så ser inte det problemet här heller. Att inte låta andras barn övningsköra med sin nya bil kan jag förstå mycket väl, de finns ju föräldrar som inte ens vill sådant.

Anmäl
2013-10-24 06:07 #23 av: Toxics

Klart att man KAN välja bort barnen. Men om man gör det är man inte värd skit i mina ögon.
Speciellt inte om man uttrycker att "barnen inte är en del av familjen" så att barnen hör eller får vetskap om att man tycker så.
Vill han inte ha barn så får han väl dejta en likasinnad kvinna istället för att välja en kvinna med barn för att sedan frysa ut barnen och låtsas som att de inte finns.

Anmäl
2013-10-24 06:14 #24 av: Gur4m1

Ha rinte läst någonstans att killen sagt att han inte är en del av familjen, jag tolkade det som att TS anser att han tycker/beter sig så när han säger "Vad ska vi hitta på/Ska vi hitta på något" och syftar på HAN och HENNE (vilket man kan tycka är HELT naturligt, att han vill hitta på saker med sin flickvän- utan ett pärlband med ungar- speciellt om de är t.ex 19 år).


Anmäl
2013-10-24 06:28 #25 av: Toxics

Mem det står "för han tycker inte att vi räknas in i familjen." .
Låter som att han har yttrat de? Inte som att de är så hon känner.

Anmäl
2013-10-24 08:12 #26 av: ramm5tein_

#22 men han stör ju visst henne... Det skriver hon ju? Tycker du ger förslag utifrån ingenting. Har man verkligen en uppgörelse med sin nya om att "nejnej, du behöver inte bry dig om barnen fastän du bor här. känn dig fri att ignorera dem om du vill, och självklart ska barnen INTE vara med när vi hittar på saker!", det låter ju inte vettigt nånstans? Tvivlar på att det finns sådana uppgörelser (som tonåringen hemma dessutom inte alls får veta om) då det gäller en partner som BOR med familjen. Har man så svårt för sin sambos barn ska man kanske inte bo tillsammans med nya familjen?

Vi vet ju det vi vet utifrån ts, att hon mår dåligt, har svårt att komma utr en depression pga detta, har svårt att fokusera på skolan samt att hans mamma slängt ut honom två gånger, att hon valt fel man förr och att hon inte verkar vara så förälskad i honom - hade säkert kunnat klara sig utan. Ts skriver även att varken hennes systrar eller de andra i släkten gillar honom, och det kan väl vara ett tecken på att han inte är bra mot dem?

Ser inte hur ditt resonemang passar in just i ts situation, var det bara menar generellt är ett inte helt lätt att förstå. Det är ju skillnad på att acceptera och kunna umgås/göra saker tillsammans/bjuda in barnen i aktiviteter med den familj man BOR med, om inte annat vilja engagera sig för att man älskar mamman, och på att göra som i situationen - frysa ut dotter och bete sig barnsligt och illa, dessutom så pass illa att han blir utkastad.

Ser inte oklarheterna.

Anmäl
2013-10-24 08:37 #27 av: lollo94

Han har sagt till mamma att han intetycker att vi tillhör familjen, han förstår inte heller hur mamma kan gå med på att ta hand om våra djur eller om vara barnvakt åt min sysyerdotter för det är inte hennes ansvar. Men mamma är och kommer alltid att vara den som ställer upp om det krisar och min mamma har sagt till honom att hennes barn är hennes ansvar och med det kommer deras djur och barn.
Det här med att han inte hjälper till hemma tycker hon inte alls om, hon avskyr sånt och hon har blivit riktigt arg och haft ordentliga diskussioner pch då hjälper han till i kanske två dagar sen är han tillbaka till hans vanliga jag och kommer hem och lägger sig i soffan och sover efter jobbet sen åker han på träning eller något annat (utan mamma) oxh sen kommer hem äter och går och lägger sig och kollar på tv tills han ska sova och så har det sett ut sen han flyttade hem till oss.
Sen tillbaka till det här med pengar. Han kunde ju absolut inte tänka sig ge mamma ens lite pengar i månaden även fast han bodde hos oss o tre år för han var tvungen attbbetala 5000 i månaden på bilen.. Vissa månader harvi knappt haft mat så det räcker när månaden är slut eftersom mamma har varit sjukskriven ett år och inte fått pengar som hon ska från försäkringskassan. Jag har hjälp till så mycketvjag kan hemma med pengar och så, jag är barnvakt ibland och får 50 kr i timmen. Dom pengarna jag får får oftast mamma för att vi ska ha råd

Anmäl
2013-10-24 08:42 #28 av: lollo94

Kan lägga till att han har heltidsjobb också

Anmäl
2013-10-24 11:31 #29 av: Gur4m1

J han låter ju som en douchebag.

Men här är det din mamam som gör fel, säg åt henne hur fel hon gör. Påminn henne om vad han faktiskt utsätter er för. JAg kna inte fatta hur DIN MAMMA är funtad somär med en man som sagt att ni inte tillhör familjen. Att han är en skithög, låt så vara men det är din mamma som släpper in honom i ert liv- påminn henne om att hennes val av män faktiskt påverkar alla som måste leva med honom. :(

Anmäl
2013-10-24 16:34 #30 av: pyromanen

Tycker han låter egotrippat och omogen.  Ni var en familj innan han kom. Vill han ingå i familjen är det rimligt att han bidrar med det han har och kan liksom alla i en familj.  Att han anser det är ni som inte tillhör familjen låter absurd och jag undrar hur din mamma kan gå med på en sån inställning?

Jag är gift med en man som inte är mina två stora döttrars pappa. Döttrarna fanns alltså med mig innan mannen kom in i bilden. Han delar med sig av både tid för lek (när de var mindre), skjutsning till aktiviteter och kompisar, matlagning tvätt, övningskörning i bil, pengar, läxhjälp och annat han har och kan. 

Dendär mannen ts mamma är ihop med verkar inte förstå vad familj går ut på!

Jag tycker du ska prata med din mamma ts!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.