Annons:
Etikettvänskap
Läst 6960 ggr
Elin1981
2013-11-01 14:25

Egoistisk och oschysst vän!

Ibland förstår man verkligen inte hur folk kan inbilla sig att de beter sig vänskapligt och schysst. Har en väninna som vet om att jag bara har henne som en enda nära vän och hon vet att jag därför spenderar väldigt mycket tid ensam.

Det är oftast jag som tar initiativ när vi ses men vi har alltid trevligt när vi ses och har flera gemensamma intressen som vi umgås kring.

Jag har tröttnat på att vara den som oftast föreslår att träffas då en vänskap ska vara ömsesidig och initiativen komma från båda håll. Därför bestämde jag mig för att vänta ut min väninna och se om hon själv kom med nåt förslag om att ses.

Hon hörde av sig men ville lämna hela helgen öppen, att vi inget skulle bestämma eller planera. Hon hade inget annat inplanerat. Jag undrar då varför man överhuvudtaget hör av sig? Hon vet ju att jag oftast är hemma och utnyttjar detta nu då hon tycks tycka att jag ska vänta in henne tills hon behagar höra av sig

Hon kunde alltså inte precisera dag utan tror på allvar att jag ska vänta in henne. Att göra på det sättet är för mig enbart att visa att man egentligen inte är angelägen om att ses. Även om jag oftast inte har nåt inbokat så kan det ju bli så och är man då intresserad av att ses låter man inte saken rinna ut i sanden för att man inte ska bestämma något. 

Att prata i såna termer som att man inte vill bestämma eller planera låter ju också som att man ser en träff som nåt slags påhäng eller jobbigt projekt. Det blir i förlängningen också en dissning av mig som person, att hon vill så länge som möjligt undvika att planera något.

Precis som att "blir det inget så blir det inget" om det nu är så att jag kanske ändå fått planer.

Tycker det är tråkigt att så många människor är så egoistiska och självupptagna istället för att värdesätta sina vänner.

Annons:
[rumelle]
2013-11-01 14:37
#1

Låter som att hon ser dig lite som en reserv som är praktisk att ha eftersom hon vet att du alltid finns där om hennes eventuella andra planer inte skulle bli av. Sånt gör mig så jäkla irriterad. Då är det bättre att vara ensam.

Aleya
2013-11-01 14:42
#2

Då måste jag fråga vad din väninna gör om dagarna? Jobbar eller något annat? Om din kompis har jobb så kan jag förstå att hon inte hinner med att umgås på vardagarna eller hur hon nu jobbar eller vad hon nu gör. Visst är det tråkigt med folk som bara är ego. Men det är lika tråkigt att ha folk som ska pressa och vålda fram möten. Prata med henne.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Elin1981
2013-11-01 15:49
#3

@1: Ja, precis så. Man är ju hellre ensam än får en halvhjärtad fråga om att ses men att man samtidigt inte ska bestämma eller planera något. Min väninna sa heller aldrig något skäl utan jag ser det som att hon utnyttjar situationen nu när jag själv inte föreslog för henne att ses. 

Då är det ju bättre att helt strunta i att fråga och om det nu är så att hon inte ville planera in nåt alls i helgen så kan man ju åtminstone förklara det och sen föreslå ett annat tillfälle att ses.

Det finns med andra ord så många andra sätt att sköta en sån sak schysst på. Inte som hon nu gör, bara låter tiden gå utan att höra av sig. Då vi känt varandra länge vet hon dessutom så väl att jag tycker att man kan bestämma en tid och dag, åtminstone att man under förmiddagen kan bestämma för kvällen.

Hela sättet säger ju att när jag förslagit saker och vi då bestämt, är det då som en plåga för henne? Då finns det ju liksom ingen anledning att fortsätta en sån vänskap.

Gur4m1
2013-11-01 16:09
#4

Fattar inte själv problemet alls.

Du gnäller att ohn inte hör av sig, för hon borde veta att HON är hela DIN vänkrets (Men du är kanske inte henne shela värld?) men när hon hör av sig så gnäller du över det med. Då duger det int eheller, för hon kunde inte boka upp sig med dig. Menar, visst- du ska ju inte såt å vänta med helgen om ni inte har planerat något- om något annat dyker upp så….hoppa på det då? Skit i henne. Ni kan uppenbart umgås en annan dag i så fall? Svårare än så är det inte.

Jag skulle aldig palla emd en kompis där jag är hennes enda vän, och alltås ska behöva "ställa upp" för att inte vara egoistisk, med min tid- jag hör av mgi till vänner när jag vill ses, vill de ses så hör de av sig. Fattar inte hela leken med "jag ska minsan se om hon hör av sig lika mycket som mig!" som många här på forumet verkar leka med sina vänner. Det skulle driva mig till vansinne rätt snabbt.

Men lycka till med din kompis. Mitt tips är att du säger till henne vad du känner. Jag har sagt åt mina vänner när de blivit lite för klängiga att jag gärna umgås men jag har _många vänner_ och _många intressen_ och _många åtaganden_ och mycke jobb (just nu jonglerar jag med 3 olika arbetsplatser. oh the joy) och sen har jag även en pojkvän. Så mina vänner får vara glada om de ser mig ens varannan vecka, oftast är det sporadiska möten i sista stund för att: det passar mig :P Eller inplanerat långt i förväg. Men ofta tackar jag nej, för jag vill vila, umgås med min käraste och faktiskt "bara få vara" ibland.

Så prata ut med din vän, fråga varför hon gör såhär och förklara hur det får dig att känna inför er vänskap- att du känner att du blir tagen för given, då kanske hon kan förklara. Men då måste du också vara redo att förstå och acceptera henens svar. Som sagt, lycka till!

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Gur4m1
2013-11-01 16:11
#5

glömde även skriva: Att man hör av sig, men inte bokar tid, är för mig iallafall, ett sätt att visa att man ändå har en vilja att träffas, umgås, att man tänkt på sin vän- men det kanske inte går ändå. Eller så är hon en JÄTTEEGOISTISK vän,…Elelr så kna du försöka utvidga din vänkrets så du slipper sitta och analysera varöfr din enda vän inte umgås oftare med dig.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Elin1981
2013-11-01 20:02
#6

@4/5: Nej, det märks att du inte fattar problemet för du har inte ett sånt problem!

Såklart har en person som du med många vänner och mycket åtaganden ett helt annat perspektiv och kommer aldrig att kunna förstå besvikelsen när man får ett nej när man sett fram emot en träff. Inte heller kommer du att kunna känna varken empati eller sympati med personer som inte är lika lyckligt lottade som du när det gäller vänkrets.

Det är många idag som är ensamma trots att de själva bjuder till och anstränger sig. Varför du ens kommenterar genom att gå helt emot det jag skriver förstår jag inte. Det visar bara hur lite förståelse man har för en annan människas situation.

Annons:
Gur4m1
2013-11-01 20:08
#7

Jag är en väldigt empatisk och sympatisk person :) Du vet inte ett skit om hur mitt sociala liv sett ut tidigare så du borde låta bli att uttrycka dig omhur jag känner eller förstår rent så, kanske. Jag menar mer att…det inte är din väns plikt att fylla upp din brist av vänner. Förstår du då bättre vad jag syftar på? Att vara någons enda vän kan vara ganska krävande om den vännen lägger allt krut på en. Är du din väns enda vän?:)

Jag kommenterar emot som i ett försök att se det från din väns hålloch därmed möjligen öka DIN förståelse för varför hon handlar som hon gör- att det DU kalalr för oschjysst och egoistiskt beteende är kanske snarare resultatet av att du inte har fler vänner. Kanske du ska försöka utöka din vänkrets. Jag vet att vänner inte växer på träd men jag vet också att det inte är omöjligt att hitta vänner.

Om jag ha rliten förståelse för din situation så verkar du ha liten för din väns. Kort sammanfattat. Ville du bara prata av dig och få medhåll så ber jag om ursäkt för min inblandning!

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Aleya
2013-11-01 20:12
#8

Jag har en fråga. Är det verkligen så hälsosamt att låta hela ditt liv kretsa kring någon du ändå anser är egoistisk? Ut med dig och umgås och finn nya bekantskaper

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Amorell
2013-11-01 20:31
#9

Påminner mycket om en annan användares tidigare trådar! De behandlar ungefär samma ämne, du kanske kan få tips från dem om du kan hitta dem.

~ Ysmn

Elin1981
2013-11-01 22:11
#10

@7: Ja, det må så vara då men jag upplever dig inte sådan i det här inlägget. Jag ser fortfarande inte vinningen i att helt tala emot ett inlägg. Det handlar helt om vad man har för värderingar och uppfattningar kring vänskap. Du skriver själv att du ser det som nån slags lek att vänta in personer för att de också ska höra av sig, för mig är det en självklarhet att vänskapen är någorlunda ömsesidig.

Men jag ser som sagt ingen vinning i att diskutera detta när man har så olika perspektiv då det inte är en allmän debatt kring vad vänskap är utan mer ett sätt att ventilera olika händelser i livet och här denna specifika händelse som hände mig.

Elin1981
2013-11-01 22:13
#11

@8: Det är ju absolut en poäng i det du säger men lättare sagt än gjort. Kunde man "byta" vänner på ett enkelt sätt gjorde man nog det oftare i takt med att man själv förändras och får nya perspektiv på livet.

Aleya
2013-11-01 22:22
#12

#11 inte byta men att skaffa fler kan man ju alltid göra. Har en vän som hade samma tänk som dig. Att jag skulle vara tillgänglig så fort hon ville. Men det gick inte då jag var i en del av landet och jag i en annan och studerade. Hon kände sig otroligt besviken och sviken då jag inte hade lika mycket tid och kunde närvara då hon var där hon var, hon bor i ett annat land i vanliga fall. Jag förklarade för henne som det var att dels hade jag inte pengarna för att besöka henne då hon hälsade på, sen hade jag skola och skulle även ha praktik. Hon gjorde slut ett tag. Men sen fick jag iaf förklara min sida av saken. Att svika henne var inte min tanke och att saken var som det var. Och vi blev vänner igen. Ibland måste man prata ut om saker och förstå varför människor gör som dom gör. Har du någonsin sagt till din vän hur du känner?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

[Hen]
2013-11-01 22:28
#13

Snubblade över detta inlägg då jag tyckte du (TS) skrivt så klokt i en annan tråd och då klickade på din profil. Jag skulle vilja berätta något som jag hoppas kan vara till lite hjälp eller tröst i den här situationen, eller i alla fall ge ett perspektiv. Människor kan vara så olika när det gäller just planering. Det behöver inte vara så att det du tolkar som brist på kärlek och omtanke från din vän, faktiskt är det. Jag är själv en person som får värsta stresskänslan då jag måste boka in saker i förväg. Jag är ganska ojämn i min energi och har svårt att veta om ett visst datum kommer vara en väldigt energisk eller en extremt trött dag för mig. Utan att jag tänkte på det blev det därför så att jag bara umgicks spontant med folk, vilket i sin tur gjorde att umgänget minskade rejält. Men poängen är: jag är som din vän är. Och här är det viktiga: Jag märkte aldrig själv att jag fick någon att känna sig förbisedd. Många både vill och behöver boka i förväg. Själv förstod inte jag att det som för mig kändes avslappnat och spontant, för andra kunde kännas nonchalant och oengagerat. Jag tänkte från mitt håll, som många ju gör. Men så en kväll var jag och tog ett glas vin med en tjej som jag inte hade träffat på länge. Hon sa plötsligt: Varför vill du så sällan träffa mig? Och tillade: Och varför bokar du så ofta av, förstår du inte att jag blir sårad? Då blev jag helt paff för detta är en människa som jag verkligen älskar och beundrar och trivs med. Jag hade aldrig haft en tanke på att det var min ovilja att boka i förväg som gjort att vi rann ut i sanden mer och mer. Sen berättade hon att hon ofta satt ensam på helger och kvällar. Att hon inte har så många vänner, att hon tror att folk inte vill ses och att en avbokad kompisträff blir värsta smällen för henne. Hon är glad om hon kan skriva in en social grej varje vecka i kalendern. Jag blev såklart helt knäckt över att inte ha förstått att jag omedvetet sårat henne. Jag slängde ur mig nåt om att hon alltid var välkommen förbi hos mig men att jag ibland var trött och ett tråkigt sällskap. Jag förklarade hur mycket jag tycker om henne och att jag gärna vill umgås mer. Vi bestämde att vi skulle boka i förväg men att jag då skulle ha rätt att vara trött och tråkig om det blev otur på det datumet. Så har vi det nu, vi ses nån gång per vecka och om jag är trött så gör vi ngt som jag orkar. Det visade sig också att hon hade fler personer omkring sig som hon hade uppfattat som att de ogillade henne eller struntade i henne, men själva hade de inte förstått att de var viktiga för henne. Din vän kan inte vara hela ditt sociala liv, det blir ojämlikt och kan kännas stressande för båda om du hela tiden påminner om att du behöver din vän mer än hen behöver dig. För så är det inte. Ni är vänner som behöver varandra. På lika villkor. Och utöver den vänskapen så lovar jag att du kommer hitta fler. Kanske är din syn på denna relation till och med omedvetet hämmande för dig i andra sammanhang. För att du utgpr från att du är ratad eller underdog. Du behöver förstå att ungefär halva befolkningen är INTE människor som vill planera i förväg. Ungefär halva befolkningen är spontana, och halva befolkningen vill planera o behöver det. När du förstår att alla inte är som du, kommer du bli bättre på att kommunicera dina behov på ett sätt som inte är så anklagande. Din vän är din vän. Du läser kanske in för mkt mellan raderna. Detta tror jag därför att du skriver rakt ut att om man bryr sig så bokar man i förväg. Men set finns många som bryr sug och nästan bara ses spontant. Problemet är snarare att du har så begränsat umgänge att du känner dig utlämnad åt en persons nycker. Vänner behöver varandra. Men en vän kan inte vara hela sik kompis liv. Mitt råd är att du släpper på den förväntningen, samt frågar din vän hur hen känner; kanske känner hen sig anklagad eller att hen blir ledsen av att du blir ledsen. Kanske känner hen sig uppgiven för att hen inte vet hur hen ska hjälpa dig. Ställ konkreta frågor om hur hen ser på en vänskap: garagen svårt att boka så finns säkert skäl som inte handlar om sug utan om hen. Ju mer "på" och krävande man är mot en människa, desto mer ryggar den tillbaka. Jag vill ge dig rådet att inte falla i en fälla där du projicerar ut din besvikelse på ditt sociala liv, på den enda person som faktiskt finns där för dig! Hen hör av sig. Hen vill vara med dig. Men hen måste få känna sig fri. Låt din vän känna sig uppskattad. Håll igen på pratet om dina egna behov ett tag kanske, och prata om din väns behov också. En vän har rätt att känna sig uppskattad som den är, både du och din vän är ju varandras vän. Vårda det! Och öva på att inte vara underdog tycker jag. Det låter banalt men vet du vad jag tror: om du beter dig som att du inte är överdrivet beroende av den enda personen, så kommer personen att vilja umgås mer. Och du kommer stärka din självkänsla tror jag. Om du känner dig ensam så tror jag att det kan vara jobbigt att bära på själv. Tycker du förtjänar upprättelse och styrka! Dvs jag vill även tipsa dig om att se ifall du kanske kan prata av dig hos ngn som är mer proffsig än din kompis. En äldre släkting, en kurator eller kbt-terapeut via remiss från din läkare.

Annons:
Elin1981
2013-11-01 22:39
#14

@12: Ja, i ett sånt läge skulle jag se saken helt annorlunda, om det nu var så att den här personen fanns i ett annat land. Då väntar man sig inte alls på samma sätt att man ska kunna ses pga avstånden.

Jag kan mycket väl tro att det är så att min väninna inte medvetet sviker mig men faktum kvarstår ju liksom. Ibland kan man ju ha en förklaring till varför men om det sen inte vidare går att kompromissa sig till en bra lösning utan saker och ting fortsätter, då hjälper liksom inte en förklaring. 

Jag har gjort så att jag för ett tag sen tog en time-out pga en sak jag upplevde som ett svek från denna väninna och jag märkte då ingen ånger från hennes sida och inte heller att hon saknade mig. Det blev jag som fick ta upp kontakten och det var kanske i och för sig naturligt då det var jag som satte p för kontakten ett tag.

Då hon inte alls är i samma sits som jag även om hon inte heller har många vänner så skulle hon säkert förstå mig men inte göra något åt vår relation. Hon skulle nog mest tycka att jag anklagade henne och sen bara bli sur och än mindre angelägen att ses.

Elin1981
2013-11-01 22:57
#15

@13: Tack för långt och intressant inlägg.

Jag har inte full koll på huruvida min väninna förstår att hon sviker eller sårar mig i såna här situationer då det inte är något jag sagt rakt ut att jag känner.

Jag vill inte vara så ärlig och rättfram kring det då jag vet sen andra liknande situationer att hon då lätt bara intar inställningen att "blir det inte så blir det inte". Dvs om jag har synpunkter på hur en sak ska bestämmas eller hur man ska agera, då är det som att hon mest skjuter ifrån sig och har uppfattningen att hon då klarar sig med övriga vänner hon har.

Den tjej du nämner där, hon var ju ändå ganska tolerant och det var ju bra att ni kunde reda ut saker och ting. Det du säger om att du känner dig trött ibland och därför inte planerar i förväg utan hellre väntar, det är inte något som min väninna så uttalat pratat om.

Det handlar även om det att ta ömsesidiga initiativ då en vänskap liksom inte byggs på "ingenting" utan att man hela tiden ger och tar.

Det du säger med att "rinna ut i sanden", jag upplever min väninna delvis så, dvs att blir det så så blir det så. Hon tar helt enkelt inte tillräckligt med ansvar för vänskapen.

Jag kräver aldrig att man måste göra några stora saker om det nu är så att min väninna skulle vara trött så jag tycker det är svårt att veta vad hon egentligen har för skäl att dra på svar och bestämma sig. Vi har som sagt alltid trevligt när vi ses och skulle det varit otrevlig stämning hade man märkt det direkt.

Jag kan inte riktigt hålla med dig i det att jag och min väninna behöver varandra lika mycket för så är det inte. Då hade inte problemet uppstått. Problemet uppstår just för att det råder en ojämlikhet i hur mycket man behöver varandra och hur mycket man värdesätter varandra. Det är ju ett faktum när en hör av sig betydligt mindre än den andra och inte är lika angelägen om att ses, till slut tröttnar man ju på det.

Jag håller helt med dig i att mitt umgänge är väldigt begränsat och därför blir man också väldigt sårbar. Skulle gärna vilja veta var du fått den infon om att ungefär halva befolkningen inte vill planera i förväg, skulle gärna läsa mer?

Jag tycker att det här med "syn på vänskap" är ett väldigt känsligt ämne eftersom jag redan vet att jag och min väninna inte delar alla värderingar där. Det blir liksom som att pressa henne på svar.

Sen är också tidsperspektivet viktigt här, ska man kunna ses och träffas så måste det ju ändå finnas ett visst mått av planering. Man kan inte bara låta tiden gå och sen tro att en vuxen person släpper allt för händerna och bara ger sig iväg för att en person som min väninna får ett infall att det just för stunden passar henne att höra av sig.

När det gäller att prata behov och så så funkar det bra när vi väl ses, vi både ger och tar så det är mer runt omkring, att visa sig intresserad av att träffas och ta initiativ.

Jag tycker att liksom jag inte ska vara för på, vilket jag heller inte tycker jag är, det är sällan jag tar upp något om ensamhet t ex, så ska ju den andra personen känna av mitt läge.

Det låter lite som att du har erfarenhet och perspektiv från KBT. Uppfattar tillgång till sån vård som väldigt svår att nå men så kanske inte är fallet? Att man får ett fåtal gånger men har man sen inte råd att betala så kommer man inte vidare.

Tack igen för mycket konstruktiv och intressant text.

Aleya
2013-11-01 22:59
#16

#14 nu missförstod du min tanke här eller så skrev jag klumpigt. Du betedde dig som min vän. Att när hon kunde skulle jag inställa mig. Men när jag inte kunde blev hon sur. Varför ser du bara detta som att allt är hennes fel? Prata med henne!!!! Ska det vara så svårt att ta prata om problem?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Elin1981
2013-11-01 23:03
#17

@16: Anledningen till att jag inte tar upp det så rakt av med min väninna är att jag känner henne så pass väl att jag vet att hon inte delar mina åsikter. Delvis men inte helt.

Jag har som sagt tagit en time-out för ett tag sen och märkte då från hennes sida ingen speciell lust att vilja höras eller diskutera saken.

Hon ser heller inte detta som nåt problem utan hon anser nog mest bara att jag är viktig men inte så viktig att hon skulle se det som en stor förlust om jag bestämde mig för att inte ha kontakt.

[Hen]
2013-11-02 00:24
#18

#15 såhär menar jag med att ni behöver varandra lika mkt: Det finns ju ingen ensidig vänskap. Ni delar vänskapen. Den andra personen är vän på sitt sätt, och du på ditt. Men vänskapen er emellan är bådas lika mycket. (Även om du inte tycker den är perfekt.) Men den är inte och kan inte vara hela era sociala liv. !!! :) Skillnaden mellan dig och din vän ligger inte i hur mkt ni behöver just denna relation, såsom just den relatonen ser ut. Utan i hur resten av tillvaron ser ut. När du säger att du behöver vänskapen mer än din vän, menar du ju egentligen att du behöver mer vänskap än den här i ditt liv. Att den inte räcker. Du behöver se att din vän inte kan eller vill vara din enda vän. Det gör inte dig mindre värdefull! Jag tror på den gamla slitna sanningen att mkt löser sig om man först blir sin egen bästa vän. Ensamhet tror jag tär på självkänslan. Och då är det lätt hänt att bli sårad. Om du kan försöka se att olikheter inte är samma sak som orättvisa, kommer du kanske kunna unna dig att glädjas åt den vänskap du har, och bära med dig en mer positiv känsla i sökandet efter fler vänner. Din vän är inte som du. :) Tycker ändå du ska fundera igen på om du kanske behöver acceptera att din vän inte är en sån som planerar i förväg. Och så får ni hitta ett förhållningssätt som funkar för båda? Du kan inte utgå från att andra menar samma sak med ett beteende som du själv skulle menat om du gjorde så. Mitt råd: Ni är olika. Var rädd om vänskapen. Prata inte om att du behöver mer av din vän, du får så mkt som hen vill/kan ge. Acceptera det. Prata hellre som en jämlike. Så kanske du blir ännu roligare att umgås med. :) KBT vet jag mkt om genom tidigare jobb: olika för olika landsting och olika vårdcentraler till och med! Så hör med din läkare (bre på hellre än att missa remiss, du har det jobbigt och förtjänar stöd!). tio ggr KBT ger jättemånga verktyg att ta med sig. Eftersom KBT just är konkreta övningar. Det brukar ge en bra grund för att klara av att fortsätta hitta konstruktiva lösningar. Ang remiss så är det vanligt att ensamhet skapar depression, man vet inte alltid att man är deprimerad just för att man är van vid det. Ps. Jag rekommenderar även mindfulness. Det låter löjligt pga namnet men är inte flummigt! utan det är vad väldigt många företagsläkare ordinerar för utbrända mfl idag. Forskning visar att mindfulness har en läkande effekt på både kropp och själ. Vi använder det varje vecka på mitt jobb inom media :). Låna eller köp en bok om mindfulness (då ingår övningar) och ladda ner appen mindfulness och börja öva. Det är stärkande och mkt effektivt om man kvar noga. Allt gott önskar jag dig!

Aleya
2013-11-02 00:37
#19

#17 vad spelar det för roll om din vän har andra åsikter om inte du pratar om detta problemet? Min äldsta vän och jag har bråkat och gnabbats i gud vet hur många år. Och gjort slut av och till. Men vi har lärt oss så mycket av våran vänskap. Vi är olika men vi har så jäkla kul. Jag tycker i ärlighetens namn att du låter lite deprimerad och därmed lite självcentrerad. Det är inge ont menat men jag känner igen det från mig själv då jag hade en svacka och kände att alla sket i mig. Men när jag ser tillbaka så inser jag att det var hjärnspöken. Tycker du ska ta #18 råd. Dom var mycket bra.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Elin1981
2013-11-02 00:59
#20

@18: Jag har ändå svårt att se hur det inte kan bli obalans i en sån vänskap som jag beskriver. Den är inte jämlik anser jag så länge en vill umgås mer och lägger mer tid på att föreslå och engagera sig och den andra parten inte gör det.

Precis som du säger så påverkar ju andra relationer runt omkring, om man har få eller många relationer och detta skapar ju just en obalans. Alltså om min väninna hade samma behov och intresse som jag av att ses och bestämma saker, då hade inte problemet uppstått. 

Man måste absolut inte vara varandras enda vän för det men om man som jag nästan ska dra fram vänskapen för att den ska hållas på en personlig och givande nivå så hamnar man ju där i obalans. 

Jag förstår inte riktigt det där med att vara en jämlike, hur kan vi vara där när vi är två olika personer? Jag tänker såklart inte att jag är mera värd än min väninna så på det sättet ser jag ju henne som min jämlike men definitivt inte i fråga om värderingar.

Det är ju det, 10 gånger enbart och sen ska man mer eller mindre slåss för att få tillgång till mer. Det känns som väldigt osäkert med vinsten av en sådan behandling. Hade det varit "gå så länge du behöver, byt så många gånger du vill", då hade det känts relevant.

Tack för tipsen om mindfulness, tycker inte det låter löjligt men däremot svårt att orka tillämpa om man redan är nere pga ensamhet.

Tack igen för intressanta tankar.

Annons:
Elin1981
2013-11-02 01:03
#21

@19: Det spelar den rollen att vänskapen omgående kan brytas om jag för hårt driver mina åsikter. Det är ju inte för sägandets skull jag isf lägger fram mina åsikter utan för att få till en förändring. Det är det jag inte tror kommer att gå och därför säger jag heller ingenting.

Jag kan inte riskera perioder av time-outer eftersom det tar mycket energi att komma tillbaka till en nära och givande vänskap. Framförallt bryter det ner mycket av den tillit man byggt, i alla fall mellan mig och denna väninnan. Det kan ju se olika ut för olika personer, vissa kanske snabbt hittar tillbaka till varandra igen.

Jag blir dessutom så gott som helt ensam om jag bryter med denna väninna och jag låter därför bli att säga för mycket.

Om jag haft flera andra att välja mellan hade jag kanske inte brytt mig så mycket. Inte på det sätt att jag och min väninna inte har trevligt när vi ses utan för att det skapar allt för mycket huvudbry och besvikelser kring att bestämma saker ihop.

[Hen]
2013-11-02 01:24
#22

#20 såhär menar jag: du har en vän. den personen är som den är. Du vill att vänskapen ska vara en annan, att din vän ska förändra sig. Osv. Jag menar att du nog inte vill ha mer av just det denna vän ger dig eftersom det denna vän ger dig inte är tilräckligt bra enligt dig. Samt att denna vän Inte skulle vara ett problem ifall du hade fler vänner. Där ligger problemet. Du vill ha – och förtjänar – mer vänskap i ditt liv. Men det kanske du inte kan få genom att just denna vän förvandlar sig? :) Kanske får du acceptera vännen som hen är. Jag tror iaf att din vän älskar dig och att ju mindre du klagar och ju mer du är konstruktiv, desto mer kommer ni ses :) Det hörs på ditt sätt att skriva att dy har bestämt dig för att människor som inte gillar planering är hemska människor. Men så är det inte, jag är ju själv sån och avgudar mina vänner. Jag får kompromissa och Kina vänner också! Alla är olika! Jag tror du ev har hamnar i lite av en vanlig tankefälla om att din vän är hemsk när det är allt det andra, dvs ensamheten, som är förjävligt. Det blir lite som att din vän straffas för din ensamhet fastän hen är den som bryter ensamheten Antingen så är det en vän, då gäller acceptans, frihet, konstruktiv dialog… Eller så är det inte en vän och strunta då helt i att umgås. Men. Jag tror detta är en vän som älskar dig. :) Kbt är en praktisk, konkret, konstruktiv och tidsbegränsad behandling som snabbt ger resultat i form av insikter, konkreta verktyg som kan appliceras på alla möjliga situationer… Nyckeln till att förändra liksom. Kbt är inte en långsiktig djupgående samtalsterapi. Sån borde nog varenda människa gå i också, men jag lovar att tip ggr kbt är effektivt för att liksom komma iväg mot nya mönster.

eirwen
2013-11-02 02:52
#23

När jag läser ditt inlägg Elin1981 så känner jag igen mig väldigt mycket.

Jag har en vän idag som aldrig tar initiativet till att ses, hon pratar knappt med mig längre, men när vi ses så har vi det superkul tillsammans. Men nu har jag börjat känna mig så trött på att aldrig få något tillbaka, jag har försökt att prata med henne vilket inte hjälpt, och jag har bestämt mig för att det är hon som nu får ta initiativ till att träffas. Jag vill känna mig bekräftad och behövd, att hon också vill träffa mig utan att jag hela tiden ska ta det första steget. Men då får jag också ta konsekvenserna av att inte höra av mig - att min vän faktiskt inte har samma behov som mig och inte kommer att höra av sig inom den närmsta framtiden. Jag tycker att det är surt, riktigt surt, men jag kan inte göra så mycket åt det. Jag kan antingen låta min vän vara den hon är eller lämna henne. Eller så kan jag försöka hitta andra som har lite mer liknande behov som jag har. Där båda tar initiativ till att ses och vad det nu kan vara som jag känner saknas i min nuvarande vänskapsrelation.

Jag tycker dock att din väninna behandlar dig fel, som ett andrahandsval om inget annat kommer upp. Det tycker inte jag är okej i en vänskapsrelation. Och om du själv känner att hon gör det så ser jag riktigt varför du ska vänta något mer på henne. Det är slöseri med tid på en människa som uppenbarligen bara utnyttjar dig. Jag vet dock att det lätt kan bli så om man inte har så många andra att umgås med.

Mitt råd till dig är att försöka tänka på att man kan ha vänner till olika saker. En vän kan vara en som man gör allt med, berättar allt för och som man verkligen kan vara sig själv till 100% med. En annan kanske man träffar ibland och har en lite mer ytligare kontakt med, en annan gör man en massa aktiviteter med, en annan reser man med osv. 

Alla tänker och fungerar inte likadant som en själv. Det som är en självklarhet för dig, kanske inte är det för andra. Antingen hittar man folk som det är en självklarhet för att båda tar initiativ till att ses eller så låter man det vara och accepterar att personen inte tycker det alternativt skiter i den personen.

Jag vill också tillägga att jag vet känslan man får när någon ställer in något man sett fram emot otroligt mycket, det är ingen kul känsla alls. Men det är farligt att låta hela ens liv kretsa kring en person. Jag har suttit i den sitsen och det är hemskt.

Ledsen att jag skrivit värsta boken nu, men jag kände att jag ville skriva något till dig.

Värd för https://socialtarbete.fria.ifokus.se och medarbetare på Psykologi ifokus.

Elin1981
2013-11-02 18:50
#24

@22: Jo, denna väninna skulle fortfarande vara ett "problem" eller rättare sagt göra mig besviken när hon agerar så som jag beskriver i det första inlägget. Om jag nu haft flera andra att välja istället så hade det visserligen känts lindrigare men sårad blir man ju ändå.

Det är inget man bara glömmer och går vidare hur lätt som helst.

Jag tror inte att min vän värdesätter mig speciellt högt då hon vid andra tillfällen då jag tagit upp saker mest säger vad hon tycker och sen lägger ner diskussionen. Om jag då ändå vill komma till något slags avslut i saken så blir det ofta istället så att vi sen inte hörs utan är osams. Sen är det ändå alltid jag som får ta upp kontakten igen.

Hon visar alltså att det inte spelar henne någon större roll att vi inte ses eller hörs.

Jag tycker inte att människor som inte planerar är hemska men det handlar inte bara om planeringen i sig utan om att visa medkänsla. Min väninna vet ju om mitt läge och jag anser att man får mötas lite på halva vägen.

Det är en sak att bryta ensamheten, det stämmer som du säger att hon gör det men man låter ju sig inte bli sårad och trampad på bara för att man ska slippa vara ensam. Då håller man ju sig hellre ensam.

[Hen]
2013-11-02 19:27
#25

#24 Varför vill du umgås MER än ni redan gör, om hon inte är en vän mot dig? Jag uppfattade det mer som att du tolkade henne på vissa sätt eftersom du i ditt första inlägg skrev ungefär "vill man inte boka i förväg så är man elak och nonchalant", vilket INTE är en allmän sanning. Om hon utöver sin spontana bokningsmetod (som man nog får acceptera att vissa har), beter sig illa.. Så skulle jag aldrig försvara det. Men just att du satte ett likamed-tecken mellan inte boka och egoist, fick mig att uppleva dig som att du hade orimliga förväntningar på din vän. Du kan: Antingen acceptera + prata konstruktivt och komma överens om vad som funkar för båda.. Eller låta denna bekantskap rinna ut i sanden. Om du är med personen fast du inte känner dig uppskattad, så kommer det ju bara sinka dig. Men din vän tycker nog om dig mer än du tror! Det är INTE lätt att ha relationer där ngn säger "jag behöver dig mer än du behöver mig". Ingen tycker om att bli satt i den positionen. Därför tyvker jag att du ska bestämma dig för att det inte är mer av just denna vän du behöver, utan mer av annan vänskap som passar dig bättre. Så kan denna vän finnas kvar som en spontan kompis så länge du har list med det. Att du är ensam utöver er relation är tyvärr inget som du kan lasta denna vän för. Det stora problemet är inte att du har en lite frånvarande vän, utan att du inte har fler och bättre vänner. Jag menar att hon inte skulle vara ett problem om du kunde välja att träffa andra istället. Du träffar henne för att du bara har henne? Träffa henne för att du vill det eller lät bli tycker jag. Jag har verkligen empati med hur du känner och att du blir besviken och sårad. Men en annan persons nivå av slarv är INTE en måttstock på ditt värde!

Gur4m1
2013-11-02 21:10
#26

#13 sammanfattade hur jag är som person och därför fått prata med mina vänner för att de ska förstå (eller om de undrat öppet varför jag inte hör av mig, varför jag inte vill umgås osv).

TS: Du ville inte disutera vidare med mig för du upplevde mig som oempatisk för att jag försöker se det även från din väninnas sida. Du ville mest bara lufta din frustration kanske, det är helt okej.

Men.. "Du skriver själv att du ser det som nån slags lek att vänta in personer för att de också ska höra av sig, för mig är det en självklarhet att vänskapen är någorlunda ömsesidig. "

Nej, jag skrev inte att JAG ser det som en lek, jag LEKER inte med mina vänner, jag TESTAR inte mina vänner. Jag pratar och jag lyssnar på mina vänner och JO, man byter ut vänner gneom livet- många gånger om. Eftersom man utvecklas olika. Äldre vänner håller jag kontakt med men de tär en helt annan relation än de som är mina NÄRA vänner idag som jag umgås med. Just för att vänner betett sig kanske elakt eller inte riktigt hängt med/vuxit ifrån en? :) Att ha samma vänner osm sen gymnasiet är fint tycker jag, men få förunnade, helt ärligt :)

Så självklart kna du skaffa nya vänner om den här vännen inte beter sig bra mot dig i vörigt, men att inte vilja boka upp sig eller inte alltid ha tid när du har det, ser jag inte som en sådan sak. Inte heller att en vän ska behöva ta ställning mellan två vänner som gnabbas/är oense. Men de tär ju som jag tycker, jag är ju inte du så det måste du avgöra själv.  Jag undrar mest varför man har en vän man tydligen inte är nöjd med, och inte verkar kunna prata med. Låter väldigt frustrerande.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Elin1981
2013-11-02 23:22
#27

@23 emotionfucker: Tack för ett intressant inlägg.

Det är alltid givande att prata med personer i en liknande situation som kan förstå hur man känner.

Jag har som du många gånger tänkt tanken att vänta ut den här väninnan och ibland fungerar det. Hon hör av sig men det är inte bara det med ATT höra av sig utan flera saker på vägen som hakar upp sig när vi ska bestämma att ses.

Jag tycker det är ett starkt beslut att ta som du gjort och sen orka stå fast vid det, att du nu väntar in din kompis för att se till att även hon tar initiativ.

Dock är det ju då så att det enbart blir på hennes villkor ni ses? Alltså det är när hon känner för det, inte när du kanske känner för att ses eller känner dig ensam? Om du nu ska hålla dig till att låta henne ta initiativet alltså.

Har du andra vänner du vänder dig till istället eller är du då helt själv mellan gångerna ni ses?

Det kanske var otydligt i mitt första inlägg men i detta läget med min väninna så handlar det inte om att jag var något andrahandsval bland olika vänner. Det är mer att hon inte är lika angelägen som jag att träffas och istället för att komma till skott och bestämma en tid och dag så drar hon ut på det. Jag får ju då vänta på hennes besked och att hon så länge som möjligt inte ska spika något. Det känns ju bara då som att det inte är så angeläget för henne att träffa mig då hon väntar så länge att jag hinner åka iväg själv på något bara för att inte sitta hemma själv och liknande.

Jag håller med dig i att man kan ha vänner till olika saker och aktiviteter men då krävs det ju återigen att man har de där 5 eller 10 andra vännerna som man kan välja mellan.

Det är absolut logiskt detta med att man antingen accepterar eller struntar i en person. Tyvärr hamnar man som relativt ensam i ett mellanläge. Man accepterar inte hur en person behandlar en fullt ut, som detta kring att höras och bestämma saker, men samtidigt vill man inte bara dumpa en person heller då man dels skulle bli helt själv, dels har trevligt när man väl ses.

Som du också säger är det ju en väldigt utsatt situation att vara beroende av en enda vän. Jag tänker ofta på det, om hon t ex skulle flytta, då står jag helt själv. Samtidigt tänker man ju så att man är så pass god vän med den här personen att det är ok så länge det är en lojal och pålitlig vän.

Annons:
Elin1981
2013-11-02 23:33
#28

@25: Det är vad den här spontana bokningsmetoden som du benämner det, vad det skapar för konsekvenser. För mig är det viktigt att kunna ses och träffas och att man ser till att avsätta tid för det. Inte att man väntar så länge på att fråga och bestämma sig att det sen inte blir nåt av alls. Dvs resultatet blir ännu en ensam helg eller vecka.

Det är här den stora skillnaden ligger, min väninna tycks inte tycka att det är speciellt märkvärdigt om så händer och självfallet beror det på att hon inte alls är lika ensam som jag. Dock handlar det inte om att hon ringer in flera andra vänner men tycks ändå ha inställningen att det då inte spelar någon större roll.

Då ser jag att det för henne inte är så viktigt att träffa mig heller, hon kan lika gärna ta och städa hemma eller läsa en bok typ om hon nu frågar för sent. Detta istället för att man strävar efter att verkligen hitta tider att ses.

Frågan är ju hur uppskattad man ska kunna räkna med att känna sig? Även här handlar det ju om att jag uppskattar henne mer, är mer rädd att förlora henne då jag skulle stå helt ensam medan hon har en annan back-up.

Nej, absolut som du säger, jag lastar inte henne för det eller att hon ska fylla platsen för 5 eller 10 andra vänner. Men att förståelse för min situation ska finnas, inte bara att man är tjatig om man för ett sånt här ämne på tal.

Jag träffar henne absolut för att jag vill det och absolut inte för att jag bara har henne. Det vore ju olidligt i längden, att träffa någon enbart för att man känner sig ensam.

Jag har dock svårt att få ihop det här med att om man som min väninna mer eller mindre avvaktar så länge så att risken är stor att vi inte kan ses av olika anledningar, hur kan man då samtidigt anses vara en person som sätter värde på och är angelägen om att träffas?

[Hen]
2013-11-03 00:01
#29

Alltså jag förstår absolut din känsla. Men det är inte alltid som det känns. Du säger i princip: "Om min vän verkligen älskade mig så skulle hen förvandla sig för mig". Jag vet inte om din vän förtjänar dig som vän men jag vet att personlighetsdrag är svåra att trolla bort. Du tycker att din ensamhet borde vara skäl nog för din vän att byta personlighet. Men det är ju en svår ekvation: Personligheter är ju inte som delar i maskiner som kan bytas ut . Vi är som vi är ungefär.

Jag tror att du kanske kommer fram som krävande när du pratar med din vän, och att du därför inte känner att du får respekten tillbaka. Du behöver kanske sluta lägga så mkt i knät på hen?  För det är så svårt för hen att ha hela ansvaret för dig. Detta skriver jag inte som en pik utan med full empati och respekt.

Andras brist på administrationsintresse är INTE nåt du behöver ta personligt ifall det är ett personlighetsdrag. MÅNGA är såna. Sen blir det asjobbigt för just dig, i just din sits, att ha just en sån person som ditt enda umgänge – absolut. DET är ett problem som dock blir lite orättvist att anklaga den andra för. Fundera på hur du kan prata utan att bli en börda i samtalet för tyvärr skyr människor känslan av att ngn är för beroende. Du behöver MER vänskap i ditt liv – DEt är supertydligt. Och du kommer hitta det jag lovar.
Men jag tror även det finns stor potential för er relation att utvecklas till ngt mer givande för dig om du försöker se att personer är olika och inte är som dom är för att jävlas med just dig. <3

Elin1981
2013-11-03 00:10
#30

@29: Tack för många intressanta perspektiv. Flera som jag inte tänkt på tidigare.

Inte ensamheten i sig, det ska ju inte vara en grund för någon att umgås med en lika lite som att jag som ensam ska umgås med någon enbart för att jag just är ensam. Men empati baserat på saker som t ex ensamhet tycker jag faller sig naturligt när man är vänner.

Att man då vet att jag redan spenderar nästan all min tid ensam och att det då känns extra viktigt för mig att ha någon att träffa. Då jag och min väninna alltid har trevligt när vi ses så borde det så att säga inte vara där som hindret ligger.

Jag förstår inte riktigt det där med ansvar för? Det är inte så att jag ringer, sms:ar och håller på flera dagar i veckan. Det handlar om att träffas nån gång i veckan och sen allmänt höras nån gång för att kolla läget hos varandra. Att bära ansvar låter för mig som att jag tycker att hon ska fylla hela min fritid pga att jag inga andra vänner har. 

Mycket insiktsfullt det där med att välja att bli sårad och att tro att man inte är värd något pga hur någon annan är. Det ska jag ta till mig. Man väljer ju inte medvetet att bli sårad men ens utsatta situation leder ju nästan ofrånkomligen till att man blir just sårad.

Kanske är det bättre att vara ensam än så beroende av en person?

[Hen]
2013-11-03 00:22
#31

#30 Nej nej… jag tror INTE att din ensamhet nånsin varit grunden för din vän att umgås med dig! menar ABSOLUT inte så! :) Nej! Din vän umgås såklart inte med dig för att du är ensam! Utan för att du är en härlig person!!!! :D

Det jag försöker få fram är att du kanske gör en tankevurpa pga att du är ledsen/ensam. Dvs du kopplar ihop din väns personlighetsdrag med din egen ensamhet på ett sätt som blir orättvist mot vännen. Och därmed även mot dig. Kolla: Din vän är som hen är. Du vill att hen ska byta personlighet totalt och säger att om hen inte gör det så sviker hen dig så mkt eftersom du ju är ensam. Förstår du hur tung den anklagelsen (som finns på eller mellan raderna) blir för din vän?

Din vän verkar vara precis som jag med sånt som gäller bokningar och tro mig,  hur mkt jag än älskar mina vänner så har jag svårt att boka och så. Jag kan inte förvandla mig! Mina vänner accepterar att jag är spontan, att vissa dagar orkar jag och andra inte, att bokningar = stress för mig… och jag accepterar att om jag har vänner som inte är det, så måste vi kompromissa BÅDA två… och det funkar om man är konstruktiv och icke-anklagande och har rinliga förväntningar :)

Om din kompis aldrig hör av sig + är taskig mot dig när ni ses: Skit i att umgås med hen. Men. Om det är det här med bokingar i sista minuten som du bygger känslan på; Tänk igen. Du är värd så mkt mer än du vet!

Du behöver hitta ett umgänge som kan komplettera detta och som passar dig genom att det är tryggt och förutsägbart. Du förtjänar att ha vänner som är som du, också. Var rädd om dig.

Elin1981
2013-11-03 00:41
#32

@31: Det här med personlighet, jag tycker inte det är att byta personlighet totalt, då skulle det ju inte vara samma person. Alltså det här att höra av sig och bestämma saker ömsesidigt.

Om hon kom med alternativ på hur vi kan bestämma kring träffar istället för hur vi gör i dagsläget så skulle jag vara villig att diskutera detta. Hon däremot känner jag tar en konflikt som en chans att "slippa" ha kontakt. Att hon lätt kan låta det gå en månad och då låtsas som att hon är såå besviken över att jag yttrat mig medan hon i själva verket knappt tänker på mig. Det är i alla fall så det känns utifrån hur hon agerat andra gånger vi haft konflikter kring saker.

Jag kan helt förstå logiken i det du skriver att jag är värd så mycket mer. Men när man inga vänner har som visar det? När man letat vänner men ändå står kvar ensam? Hur ska den tanken bli mer än en tanke?

Vänner som jag har jag aldrig hittat trots att jag är social och framåt.

[Hen]
2013-11-03 00:57
#33

#32 Fy vad kämpigt du har det. 

Kanske tolkar du henne helt rätt. Men. Det skulle ju logiskt sett också kunna vara så att hon blir less/trängd/trött just för att hon känner sig ansvarig/anklagad/alltför behövd. Men du är ju den som umgås med henne och kan bedöma (inte jag) om du vet med dig att du är konstruktiv i samtalen och inte tjatar om det och så, och hon ändå inte får dig att känna dig jobbig… så är hon kanske helt enkelt inte en person som inte förtjänar dig. Men.. Kanske är du även en sån som är extra känslig, vilket inte är konstigt isf med tanke på din situation. Min fd ensamma vän var och är än idag suuuuuperkänslig, och det fattar jag verkligen. Nu är hon inte ensam längre och för henne bröts ensamheten efter terap. Därför att på ngt magiskt vis så såg hon fler möjligheter och fick fler kontakter efter att hon börjat vara mer snäll mot sig själv och lita på sitt värde.

När en klok, verbal, ödmjuk och trevlig person saknar vänner blir man alltid lika paff. men det är ju så att alla har ett värde och om alla fick ha det så bra som de förtjänade, skulle ensamhet inte finnas. Ensamheten är inte logisk, bara förjävlig. Men jag tror det finns sätt att hitta ut ur den. Inte för att ngt är fel på dig, utan för att när man är ensam så faller skygglappar ner för de möjligheter som finns runtom en. Eller ja, så var det för min vän.

Jag tycker inte nåt av det du skriver nu är fel eller så. 

Men själva likhetstecknet mellan bokningsmetoder och kärleksnivå köper jag inte (pga är som hon och avgudar mina vänner).

Elin1981
2013-11-03 01:10
#34

@33: Tack för medkänslan, det betyder mycket.

Ja, den möjligheten finns att hon känner så men då borde man ju kunna prata om det. När jag öppnar upp för att prata, är så neutral det bara går och är noga med att diskutera utifrån hur jag känner inte hur saker SKA vara men ändå inte kommer någon vart. Vad gör man då?

Visst kan jag vara känslig i flera lägen men det är samtidigt också en hel del jag känner att jag låter passera då det kanske i sig är småsaker. Men flera saker gör ju att man till slut reagerar som jag nu gjorde i det här läget när en större sak skedde i vänskapen.

Hur yttrade sig den känsligheten hos din vän i kontakten med dig och andra?

Jag tycker det svåra i att hitta fler vänner, du skrev att din vän började se möjligheter, det är att finna sådana som ser på vänskap på ett liknande sätt. Som satsar lika mycket som jag satsar. 

Att stå på noll och därifrån ta sig upp är mycket svårt. Man har ju så att säga inte bara ensamheten som sitt problem utan det dyker upp annat då och då också som fördjupar det svåra läget man befinner sig i.

Funderar på att efter denna händelse inte ta upp kontakten med min väninna igen. Dock är det väldigt svårt att veta om man ska anse sig "tillräckligt" sårad eller om man överreagerar och kastar en "bra vän" i sjön.

Annons:
[Hen]
2013-11-03 01:48
#35

#34 vänskap går ju ofta lite i vågor helt naturligt, att man hörs olika ofta i olika perioder. Därför tror inte jag att du behöver fatta beslutet om din vän är värd din vänskap eller ej ännu. Du kan ju "inte ha tid" helt enkelt ett tag o sen se hur det känns. Och jag tror även att just den här naturliga vågrörelsen som kan finnas i vänskap blir oerhört jobbig om man inte har flera vänskaper. Så på det viset blir det speciellt sårbart också. Min väns känslighet. Åh. Det märks i stort och smått. Dels förklarar hon sig väldigt mkt när hon inte behöver, dels är hon allvarlig och inte direkt den som drar så många skämt. Hon har oerhört starka värderingar, principer och är oerhört sträng mot sig själv. Om ngn säger "vad fin du har blivit i håret" så kan hon tolka det som "det var fult förut" (i hittade jag på ett banalt exempel för att vara övertydlig, men det är mkt "vad menade person x med uttalande y?" Och man bara nämen hen menade bara det den sa.. ). Man tassar helt klart lite på tå och tänker igenom vad man säger flera ggr för det är så lätt hänt att hon missförstår o hon liksom letar nästan efter fel. Du skriver att du satsar på vänskap och vet du vad jag tror. Jag tror att det gör andra också men att ju fler vänner man har desto mindre tid rent fysiskt umgänge får ju varje vän. Därför blir det kanske så att om du umgås med ngn som har ett större umgänge än du så kommer du känna att du är oönskad. Men det handlar bara om att även du behöver ha flera vänner. Min vän upptäckte att många ville vara vän med henne när hon själv vågade tro det samt att när hon inte letar efter fel så går det smidigare. Hon är en av de finaste människor jag vet och jag är oerhört stolt över att få vara hennes vän. När vi träffar andra som jag känner så kam de uppleva henne som lite på sin vakt men hon har verkligen släppt på sin mur mkt. Förut var hon social men utstrålade inte ett intresse för kontakt. Det gör hon nu.

Elin1981
2013-11-03 02:06
#36

@35: Det är nog snarare så att jag vet att hon för långt tid kommer att dra ut på nästa kontakt med mig. Detta pga hon inte anser att mina åsikter är berättigade utan att hon ska kunna behandla mig helt som hon vill oavsett vad jag tycker. Att hon sen bara utnyttjar sin ställning i det att hon har flera andra vänner att vända sig till istället.

Då jag är ensam lider jag dagligen av detta och att då även ha en person som tar avstånd för att man själv var ärlig och sa sin åsikt. Att ingen träffa eller prata med så långa dagarna är, det kommer att kräva mycket energi att klara sig igenom. Visserligen är jag mycket ensam sen tidigare men det är en extra påfrestning med ett svek och ignorans.

Genom det ser jag att jag kanske inte vill släppa in min väninna i mitt liv igen, jag vill inte riskera att en liknade situation uppstår igen. Att hon hela tiden kan utnyttja sin "makt" även om hon såklart inte tänker så bokstavligt så blir det ju så. Makten av att ha en massa annat att lägga tankarna på medan jag spenderar mycket tid i grubblande och tankar. Jag försöker också ta mig för saker men det är ändå annat att fylla dagarna när man inte har arbete osv. 

Intressant att höra kring din vän. Alltid intressant med hur andra upplever och har det.

En sån beroendeställning som jag är i har jag ju mer och mer insett inte är sund. Det sägs ju att "bara man har en enda god vän så är man rik" och visst, det kan ju stämma. Men samtidigt är man utsatt för den personens alla nycker. Om det nu inte är så att man finner en riktigt bra match där man har samma värderingar och förutsättningar till vänskap.

vallhund
2013-11-03 06:22
#37

Du är inte utsatt, du utsätter dig själv genom att du lägger så extremt mycket värde/energi på detta i stället för att ta hand om dig själv.

Jag misstänker att din vän kan uppleva dig som en energitjuv, någon som är väldigt krävande o ger väldigt lite i gengäld.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

pyromanen
2013-11-03 08:50
#38

Man kan inte hänga upp sitt sociala liv på en enda vän. Vilken börda för denna ena att bära! Dessutom skriver du  "att hon vet du bara har henne" som om du menar hon då har extra ansvar för dig och ditt liv!?  Du är själv ansvarig för att fylla ditt liv med det sociala du behöver! Hon har inget ansvar alls. Om jag hade varit din vän hade jag förmodligen dragit öronen åt mig för att jag tyckte det blev för stort, krävande och jobbigt.

Sarah
2013-11-03 09:28
#39

Att inte höra av sig på ett tag eller att inte vilja boka upp sig beror inte på att man skiter i personen i fråga. 

Att man inte hörs på ett tag är ganska naturligt i många vänskapsrelationer. Man kanske inte hörs på en månad och sen ses man och snackar. Kanske ses man mer intensivt ett tag, flera gånger i veckan och sen tar det plötsligt 2 månader. Det är normalt. Relationer är dynamiska, inte statiska. 

Att man inte vill boka upp sig. Jag undviker att boka upp mig då jag vet att när det är dags att åka kommer jag hellre vara hemma. Ensam många gånger. Har jag bokat in ngn en fredagskväll kommer jag ångra mig bittert oavsett om det är med min kille eller med ngn vän. För jag orkar inte, jag vill hellre vara hemma med djuren och pyssla. Lördagar åker jag gärna in till stan, men jag har ingen aning om jag helst vill sitta och titta på film hos killen eller gå ut med vänner. Jag vill ta det som det kommer, för är jag trött orkar jag inte vara social. Och jag är trött efter en lång arbetsvecka.

[KittKatt]
2013-11-03 09:46
#40

Jag är precis så som du beskriver din vänninna och det handlar inte om att jag har något mot just en person utan jag är så mot alla till och med min familj. Jag kan svänga otroligt i mitt humör och när jag vaknar en morgon kan jag känna mig otroligt lycklig och vilja hitta på något för att 5 minuter senare inte ha den minsta lust och bara vilja dra täcket över huvudet, och då kan inget i världen göra att jag fortfarande ska göra det jag nu skulle ha "planerat in". Jag säger inte att din vän behöver vara så men samtidigt så kan du inte vara säker på att du vet allt om din vän heller, hur hon mår osv.

Madde
2013-11-03 10:21
#41

Oj vad jag känner igen mig, fast jag är nog den personen som är din väninna. 

Jag är en person som har 111 bollar i luften hela tiden. Jag har oerhört många vänner. Jag tränar nästan varje dag, jag är aktiv och jobbar ideelt på Friskis och svettis och gör en massa andra saker. 

Jag har däremot en väninna som reagerar precis som dig. Hon har inga vänner och blir sur för att jag inte kan bestämma något. I somras blev hon sur och då började hon räkna upp att jag hade minsann ställt in X-antal gånger varje år de senaste åren. Då undrar jag hur orkar man hålla koll på att jag avbokade 5 gånger för 3 år sen!!!! Ibland kan det finnas orsaker som gör att man måste avboka och för mig är det helt ok.

Men många gånger så vill jag inte boka in något pga att jag hela tiden gör saker. Jag behöver oxå min ensamtid.

Jag önskar ju att hon skulle hitta lite andra vänner än att hela tiden hänga upp sig på mig och mitt liv. Det blir påfrestande och det gör automatiskt att jag väljer att ta avstånd, moment 22. Då orkar jag helt enkelt inte med henne och hennes gnäll. 

Jag har själv suttit i den situationen att jag varit utan vänner då jag flyttade till en stad där jag inte kände en enda person. Men jag tog tag i mitt liv och började i en förening och genom det fick jag otroligt många fina vänner. 

Vet inte riktigt vad jag ville med det här inlägget än att jag kan förstå din väninna och kanske ge dig en inblick i hur vi med mycket runt oss har det. 

Jag tycker ju självklart om min väninna som är ensam. Men ibland blir det helt enkelt för mycket.

Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.

Annons:
[Hen]
2013-11-03 14:39
#42

#36 Bli inte ledsen av de reaktioner du får, det betyder bara att folk tror att du visst är älskad av din vän kom ihåg det. Jag tror du är mkt känslig men ffa i behov av stöd för att få stärka din självkänsla. Det är mkt begärt att du ska vara superstark och logisk och inte ta saker personligt, för du har det tufft och då har man svarta glasögonen på.

[Hen]
2013-11-03 14:41
#43

Forts: Men försök att se omtanken och respekten som lyser igenom i svaren du får: Om du kan frigöra dig från martyrrollen sonder inte alls är konstigt att du hamnat i (ensamhet gör såklart ont), så är jag söker på att allt kommer lösa sig bättre i det sociala. Du projicerar kanske för många och för stora behov på varje människa du möter. Acceptera att se flesta bara kan vara vänner på deltid när man är vuxen. Och försök vara i sammanhang där du får känna dig behövd + träffar mkt folk och kanske lär känna dem genom samtal om annat än känslorna till att börja med. Våga hålla igen så du inte råkar bli en för stor tyngd för en enskild person. Det behövs proffs för att läka din snärta. Det kan du få hjälp med via sjukvården.

[Hen]
2013-11-03 14:46
#44

Forts. (3) vet inte varför men iphone kapar mitt inlägg

 <3

Jag hoppas du vill prova att jobba som volontär nånstans! Det ger ngt att göra, socialt umgänge och framförallt: känslan av att vara viktig och behövd! Katthem, hundhem, mentor till tonåringar, cirkelledare på ABF, hjälpa hemlösa… Listan är lång på sammanhang där du kan möta härliga medmänniskor gnm ett gemensamt intresse. Jag rekommenderar även kurser improvisationsteater för där jobbar man med att sluta noja. <3

Jag har varit volontär på Katthem, mentor för unga och teaterlärare för barn med särskilda behov – och i dessa sammanhang har jag fått möta så fina empatiska människor.

DU kan och måste förändra DITT liv och det enda du kan ändra på är vad DU gör. 1) sök stöd hos vårdcentral (kyrkan erbjuder samtal också jag är inte kristen men kan rekommendera det ändå) eller kurator och 2) Hjälp andra! Det är 1) ngt som gör en lycklig och 2) ett naturligt sätt att få umgänge.

Märks att du är en person med stort hjärta. Jag tror på dig, det kommer ordna sig. Försök se känslan av att inte kunna bli älskad sonen fälla! Det ÄR en fälla.

Elin1981
2013-11-03 16:46
#45

@42/43/44:

Jag förstår absolut din poäng. Dock är ju detta med vänskap en synnerligen personfokuserad angelägenhet. Alltså att man inte ska ta saker personligt, det kan jag köpa om det är t ex en arbetskamrat som slänger ur sig nåt taskigt. Men en person som känner en, en vän som beter sig på ett sätt så att man blir sårad och dessutom vet som i fallet med min väninna vet hur jag känner och tycker kring detta med att bestämma och höras?

Hon känner ju mig alltså väl, det är min poäng, hon umgås med mig pga min personlighet och då är det ju svårt att sen inte ta ett svek, det man uppfattar som svek, att inte ta det personligt.

Det där med att prata känslor, jag är alltid mycket noga med att själv fråga personer jag umgås med hur de mår och själv akta mig för det att älta och beklaga mig. Att t ex en hel fikaträff går till att jag pratar om mina problem, det har aldrig hänt.

Jag har även testat på volontär i enkel regi här i Sverige men kände där att det var lite av en verksamhet dit "trasiga" personer kom. Jag har problem med ensamhet och även arbetslöshet men inte pga sociala fobier eller tyngre psykiska diagnoser. Jag har fått intrycket av volontärverksamhet att det är mycket "elände" samlat på ett och samma ställe. Alltså inte elände i form av människor nu för att vara tydlig. Men det är ju en annan fråga kanske, detta med hur volontärjobb är eller inte är.

Jag har såklart även varit ute och jobbat i perioder och det jag då upplever är att man ändå har en ständig ensamhetskänsla. Visserligen hinner man inte tänka på ensamhet lika mycket men den gör ju lika ont när man sen kommer hem till en tom lägenhet. Alltså att arbetskamrater självklart kan vara trevliga och så men då jag är en ganska djup person som gillar nära och givande relationer så ger oftast inte "fikande" och "struntpratande" med halvfrämmande personer mig något.

Jag tar gärna tips på om du känner till någon som man till en början kan maila med inom någon kyrka som är utbildad inom psykoterapi eller liknande? Alltså mer tyngd bakom än "bara" vara präst.

Jag gör nog inte direkt den kopplingen att jag inte kan bli älskad eller omtyckt pga det som hände mellan mig och min väninna. Däremot känner jag mig sviken och även lite lurad i det att hon så lättvindigt kan välja att inte ha kontakt med mig när man haft dispyter. Alltså lurad i det att jag trott att jag betytt mer för henne än jag verkar göra.

[Hen]
2013-11-03 16:59
#46

TS, jag upplever det som att du har bestämt dig för att det är elakt att inte vara precis som du. Jag fattar att du har det jobbigt men det kommer fram som att du känner dig ganska hemma i rollen som martyr. Försök att se på saker från helt nya håll. "Tänk om… Det är JAG som är orättvis.." Redan genom att tala om för ngn hur mkt du är beroende av henne, så sätter du ett skitstort ansvar i knät på personen.ett ansvar som personer utan proffsutbildning kan bli jävligt stressade av. Jag läser mellan raderna att du har en väldigt speciell syn på hur vänskap ska gå till. Kanske signalerar du desperation utan att veta det, nyckeln är då att arbeta med självkänslan. Ang sysselsättning så tror jag att du behöver begränsa hur mkt tid du har varje dag åt att känna efter hur ensam du är. Att jobba ideellt kan säkert dra åt sig massa trasiga människor men jag har då inte upplevt det så. Jag har kanske haft tur. Vet ej. Men du har för mkt tid att tänka. Du är empatisk men framstår som väldigt självcentrerad i ditt resonemang här, vilket är jättevanligt vatt deppiga personer blir. Hur ska du träffa vänner om du inte klarar att de börjar som "halvfrämmande"? Man lär ju känna folk steg gör steg.

[Hen]
2013-11-03 17:05
#47

Titta bara på denna tråd, alla här so försöker peppa dig på olika sätt. Men som inte når fram. Känner du inte vänskapen i tråden? Människor du aldrig träffat tar sig tid. Men du har bestämt dig, du vill inte se möjligheterna känner jag. Såklart ska du dumpa en dålig vän men det var inte trådens ämne. Trådens ämne var att man är hemsk om man som vän inte förvandlar sig för din skull. Jag vill inte skriva "ja stackars dig, din enda vän skiter i dig". För jag tror du söker bevis för en tes som grundar sig i dålig självkänsla men också i att du tycks vara otränad i vänskap som socialt samspel och därför har lite orimliga förväntningar på vad vänskap ska vara och hur den ska börja. Alla älskar sina vänner. Men det hör inte ofta till så att man möter en själsfrände och pratar djupa ämnen första fikat liksom :) Snälla sök stöd i kbt så får du hjälp att hitta fungerande sätt att närma dig människor. Du förtjänar det! Be din husläkare om remiss :) Eller/och om du bor hyfsat nära en stad med universitet/högskola, så kolls om deras sista-terminare på psykologlinjen/terapeututbildn erbjuder billig terapi! Det är vanligt! (De har handledare så det är hög kvalitet).

Gur4m1
2013-11-03 17:52
#48

Hen har tagit upp jättebra saker. JAg var väldigt ensam när jag flyttade till en ny stad, och dessutom från en stad där jag mer eller mindre sagt upp bekantskapen med min släkt och fmailj och alla vänner pga mobbing och att jag hade odiagnostiserad ADHD som verkligen satt mig i smeten. Allt jag hade var min dåvarande pojkvän- det blev en alldeles för stor tyngd för honom. Han sa det ofta åt mig "ut och träffa vänner, jag kan inte bära hela dig ensam!" ;)

Det är därifrån jag insett att en person är för lite att lägga sin sociala samvaro på. Jga var långtidsarbetslös, men fick jobb korta perioder, men lyckades aldrig föra över arbetsrelationerna till "privatlivet". Men så hände det, efter något år av depression och utan jobb eller studier så beslöt jag mig för att börja plugga lite igen.

Under en psyologikurs fick jag min första vän, som jag började umgås med på riktigt  även utanöfr skolan! Jag ville ha vänner men jag har jättesvårt att ta inaitiativ och planera saker så allt skedde på hennes initiativ -men jag visste ju hur jag fungerade så jag förklarade för henne så hon inte skulle ta illa upp. Om hon tänkt som dig så skulle hon gett upp och vi skulle inte blivit vänner. Jag uppskattar henne väldigt mycket men vi ses väldigt sällan just nu. Det visade sig att hon var likadan själv, helt ok med att ses ibland, ibland mer intensivt ibland mer sällan men när vi ses är det alltid givande :)

Det började med att hon frågade om vi skulle studera tillsammans på skolan efter lektionerna- sen utvidgades det till luncher och fikamöten och promenader och samtalen blev såklart djupare och mer personliga. Efter det började jag arbetsträna och där trffade jag många andra "trasiga" människor- dvs människor i samma sits som mig, folk som är ensamma, inte har jobb… Vi blev ett gäng osm fortsatte umgås även nu efter att vi allihop lyckats få jobb. Då umgicks vi flera dagar i veckan, idag måste vi verkligen planera för att kunna fika en gång i månaden just för att vi alla har ju jobb nu! :)

Sen när jag fick jobb, började jag träna på gym, och även där började jag lära känna folk. De bad mig om hjälp, man började bli "tjenis" med vissa efterosm man tränade samma tider varje dag, jag blev rent av så nära med en tjej så att jag fick hennes nummer och hon mitt så att vi kan umgås i övrigt också och träna ihop mer planerat- inte så bundet till när vi går till gymet och "råkar mötas" där.  :) 

Jag har mött folk genom en idrottsförening och genom kulturföreningar. Det gäller att utsätta sig för folk. Vänner är ju inte mer annorlunda än att finna en pojkvän t.ex. det är alla relationer och de startar på de mest oväntade sätt ibland :) Men man kan inte ställa samma krav på en vänrelation som många gör på en partner. Sen finns det relationer i olika kvalité, som alla uppfyller sin del. De där du bara fikar med, som får dig att skratta + den där vännen som alltid lyssnar och ger kloka råd eller dne där vännen som alltid pushar dig att springa den där sista backen- alla de relationerna tillför ju något.

Därför tycker jag själv att ideella arbeten, både för hemlösa eller knattelaget i fotboll, en förening eller en kurs är utmärkta sätt att 1. Få utlopp för sitt sociala behov (vara bland/möta folk). 2. finna nya vänner! 3. utveckla relationer till några av dessa vänner :) (jag har rätt litet socialt behov egentligen, jag ÄLSKAR att prata med folk men jag är rätt nöjd så- och sen älskar jag att sitta ensam hemma och pyssla på med mitt). Jag tror det med är en sådan sak, att trivas med sig själv, ensam. Att kunna göra något bra med sin ensamhet är också viktigt. Läsa en bok och vara nöjd så, inte känna ångest inför att man är ensam, mer se det "åh nu har jag tid att läsa en bok, så skönt!".  Däremot mår nog ingen människa bra av att vara ensam varje dag, vecka ut och vecka in. Men det är ju där föreningslivet och liknande åtaganden fyller ut för många människor.

Nu blev det långt. Lycka till.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Annons:
Elin1981
2013-11-03 19:03
#49

@46/47: Jag har aldrig påstått att det är elakt att inte vara som jag eller att jag på något sätt söker en spegelbild av mig själv för att trivas att umgås. Däremot anser jag att min väninna ska kunna respektera att jag vill ha besked om när vi kan ses och att inte bara låta mig vänta.

Jag har konkret exempel på att det inte bara är jag som sitter och nojar och det är så att jag vid andra tillfällen märkt att hon bestämt tider och dag längre tid innan med andra personer. Dessa personer jobbar och är därmed inte lika lätta att bestämma träff med.

Men! Här får alltså min väninna anpassa sig till dessa personer och gör också så. Vad är det då som säger att hon inte kan göra det i mitt fall? Anledningen är ju att jag är mer tillgänglig på gott och ont och jag behöver inte alltid veta i förväg men det ska gå att diskutera saken utan att en person istället vänder en ryggen.

Jag ser inte riktigt hur man kan se det som en martyrroll när det är faktiska händelser jag återger? Det är så att säga inte några fantasiscenaroin eller hypotetiska händelser jag berättar om här. Hur skulle jag ha agerat menar du?

Jag har inte rakt ut sagt att jag är beroende av henne och inte heller har jag rakt ut sagt att "du är min enda nära vän" men det vet hon ju så att säga ändå då vi känner varandra väl. Hon vet att jag inte bokar upp träffar speciellt ofta med någon annan t ex.

Att jag pratade om halvfrämmande personer, det var för att beskriva att min känsla av ensamhet kvarstår även om jag har den typen av umgänge. Då menade jag specifikt på en arbetsplats där ju relationer ofta just stannar vid detta, man jobbar ihop men inte mer. Då är detta inte något substitut för bra vänskap, det var det som var min poäng.

Jag tror inte heller att man möter en självfrände över en fika och väntar mig heller inte det. Men när en sån här sak uppstår i relation till en vän man känt i flera år, då är det ju det perspektivet man har. Alltså att förväntningarna också kommer av vilken typ av vänskap man har, ytlig eller djup.

Jag skulle inte säga att jag har svårt att närma mig människor, jag kan lätt prata med nya människor. Jag ser såna här saker som faktum, en person med möjlighet att träffa mig t ex en gång i månaden kommer att vara för lite för mig oavsett hur väl man än förstår den personens anledning till varför.

Jag kan förstå min väninnas anledning till varför hon vill bestämma/icke bestämma på ett visst sätt. Det är i förståelsen och empatin och självklart också baserat på att man trivs att umgås som en kompromiss ska komma och såna situationer som jag beskriver därmed inte behöver uppkomma.

Terapi skulle säkert vara bra men inte för att mitt sätt att se vänskap behöver avprogrammeras, får lite den känslan här att jag som angelägen om mina vänner behöver vänja mig av vid det. Att man inga krav får ställa för att man då istället anses ha olika hang-ups som måste åtgärdas. Men det kanske är jag som tolkar fel.

[Hen]
2013-11-03 19:19
#50

Känner tyvärr att jag inte når fram med det jag försöker förmedla. Jag känner att jag landar fel/kommer fram till dig på ett annat sätt än jag menat…. Du har bestämt dig för att din vän är skräp, och bör i så fall dumpa vännen (på ett vänligt sätt). Men jag märker på ditt generella resonemang att du inte är van vid att hantera såna relationer… helt förståeligt, men försök öppna dig för att ta emot tips från folk som har gått från ensamma till inte ensamma, som den kloka person som kommenterade efter mig här ovan.

Med närma sig människor menar jag inte konkret att gå fram till folk… utan att hitta sätt att skapa de djupa vänskapsrelationer som du längtar efter. att du ju uppenbarligen inte är i ett optimalt socialt läge. ngt gör att du inte får nya vänner fastän du är en fin person. detta något behöver du identifiera och se hur du själv kan bidra till att förändra. DÅ kommer du att få vänner. och nej det handlar inte om att det är nåt "fel" på dej, men din nuvarande metod för att få vänner har inte visat sig fungera så bra.

Eftersom mina ansträngningar bara landar fel så tror jag det är bättre att andra tar vid här och ger dig råd. Önskar dig allt gott!<3

Madde
2013-11-03 23:27
#51

#49: Du skriver så här:

Däremot anser jag att min väninna ska kunna respektera att jag vill ha besked om när vi kan ses och att inte bara låta mig vänta. 

Men du motsäger ju dig själv där. Din väninna kan ju tydligen inte ge dig ett rakt besked utan vill ha det öppet och det respekterar du inte henne för. 

Så ni gör ju likadant mot varann.

Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.

Elin1981
2013-11-04 01:04
#52

@51: Jag har många gånger låtit henne fundera och återkomma så jag har gett henne en hel del utrymme i det. Det är ju en sak att man vill fundera och återkomma men att under en hel helg t ex låta en sak vara öppen, det blir påfrestande i längden.

Däremot är det alltså inte så att jag sitter och kräver ett svar direkt när jag ställt en fråga om att ses utan det ska vara just så som jag också skriver i mina inlägg, en kompromiss. Att man kan diskutera sig fram till en lösning, inte välja att lägga ner och sluta höras i flera veckor eller månader precis som att man gjort ett stort brott mot henne.

Att öppna upp och vilja diskutera och höra den andras åsikt är ju också en del i att respektera den andra och framförallt ett sätt att visa att man vill hålla liv i en vänskap och lösa dispyter så snabbt som möjligt.

Gur4m1
2013-11-04 05:51
#53

Talar vi om en dispyt eller om att hon inte är bra på att planera möten emd dig? för jag blir lite förvirrad nu.

Blir hon sur om du föreslår att ni ska boka en dag?
Tar hon då helt avstånd?

Var kommer dispyten in? För jag tycker inte att planera ett möte borde kunna bli en dispyt, då känns något otroligt fel i relationen.

Känner fortfarande, jag förstår dina känslor men, att du ändå är den som stör dig på henne- för en sak som kanske påverkar er relation negativt i det stora hela. Som andra och jag själv sagt: moment 22 skapas. Du anser att som vänner ska man träffas/planera på ett visst sätt. Du har fått råd. Du vill ha medhåll och prata av dig. Känns det bättre? Känner du på något sätt att du får en annan vinkel att hantera det från eller att du kanske behöver hitta fler/ny vän? :)

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

[Hen]
2013-11-04 09:50
#54

Kom på en grej som jag glömde skruva förut: TS, det är absolut inte så att jag tycker att du har "fel" som vill slippa vänta hela helgen på besked. Jag förstår att det känns jobbigt att kanske hoppas på att träffa vännen och sen bli besviken. Jag kan absolut förstå att du få upplever dig vara bortvald, och jag tycker även att det är bra att du känner var din gräns finns och att du märker när relationen gör dig ledsen. Jag förstår allt det och får ont i hjärtat när jag läser om det. Men. Att du tar skada av hennes bokningsmetod behöver inte betyda att den är riktad mot dig. Ni kanske bara har så olika behov gällande just bokningsmetoder, att du tar skada i relationen just nu eftersom du är utelämnad åt att vänta på henne. Kort sagt: Om jag är allergisk mot nötter och får en allergisk reaktion, så är det inte för att nöten är en skitstövel utan för att just jag är känslig för just nötter. Ingen tycker att du ska behöva stå ut mer att sitta ensam och undra hela helgerna. Alla här är säkra på att du kan få fler vänner! Men bra vänner är som du säger inte superlätt att hitta ju, så på vägen kanske du kommer att få ha några vänner som inte är optimala som bästisar för just dig men som är bra på sitt sätt och dessa relationer kan komplettera varandra. Dvs mitt råd är att söka bekanta, för det är just bekantskaperna som då och då blir till vänskap. Välj ett intresse och dyk ner i att lära dug massor om det, ställ frågor på forum och svara på andras frågor så kommer du ju att bygga upp nät-vänskap, jag har många vänner som börjar som nätbekanta.

Aleya
2013-11-04 13:09
#55

Många har gett dig så bra svar, men du vill inte läsa det viktiga dom sagt. Verkar nästan som att du vill vara ensam och miserabel fast du har makten att ändra allt. Synd, men det är ditt liv och ditt val.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
Elin1981
2013-11-04 22:45
#56

@53: Det jag menar med dispyt är i det läge då jag tar upp och talar om för min väninna hur jag känner. Då hon ser saken på ett annat sätt uppstår lätt en konflikt.

Nej, inte sur för att jag föreslår något men att det sen på vägen blir en komflikt i det att jag vill ha ett besked pga alla de anledningar jag tidigare pratat om medan hon har sin syn på att bestämma saker och hur det ska gå till.

Självklart är det givande att prata i detta forum och jag skrev också någonstans att jag ser det som värdefullt att få andra perspektiv.

Elin1981
2013-11-04 22:50
#57

@54: Nej, det har du helt rätt i, bokningsmetoden i sig är inte något hon tänkt ut för att reta eller såra men däremot är det konsekvenserna av just att bestämma på det sättet som kan bli negativa.

Att träffar inte blir av och att att det då i förlängningen innebär att man kanske inte är så angelägen om att träffas. Dvs man frågar i sista stund och blir det då inte av, ja då gör det inte så mycket. Det är dessa konsekvenser som skapar problemet. Vill man verkligen ses så ser jag att man ska försöka förhindra att folk inte råkar kunna för att man frågar för sent.

Det hänger ju ihop på nåt sätt även om metoden i sig inte är någon uttänkt metod för att skada.

Ja, det är absolut ett bra tips, att engagera sig på nätet, jag gör delvis det i helt andra ämnen än just detta och har genom det ett par personer jag mailar med. Tack för många bra svar.

[Hen]
2013-11-04 23:54
#58

#57  Det är ju det vi alla säger: Att du mår dåligt för konsekvensen dvs att du sitter ensam och väntar. <3. Att du blir besviken. Att du är utlämnad till någon annans nycker. Inget snack om den saken. Men. Att din vän har en spontan personlighet, svajigt intresse för sociala kontakter, eventuellt låg social talang/lyhördhet samt svårt att planera saker i god tid… är inte samma sak som att vännen är "ego och oschysst" som du skrev i rubriken. Du säger själv nu att hon menar inget illa.

Det är alltså du som har svårt med vännens sätt, inte vännen som är ego. I just denna fråga. Ändå skrev du rubriken så. Det visar tycker jag att du är känslig och kanske övertolkar saker ibland.

Om din vän inte brydde sig om att träffa dig så skulle hon aldrig höra av sig. Eller så skulle hon boka nåt med dig, för att sen boka av och träffa nån annan istället.

Din vän skulle kunna skapa en tråd härinne där hon säger att "Min vän fattar inte att jag inte klarar planering. Om min vän brydde sig om att träffa mig skulle hon väl kunna ses spontant när det råkar passa båda – vi kunde båda föreslå saker spontant och de gånger det passar båda så kör man?".

Fattar ju att detta är asjobbigt för dig. Men som sagt:

Kan du förvandlas till en tjej som alltid har tid de gånger din spontana kompis ringer? Kan du för hennes skull förvandla dig och bli som hon? Nej. :) För du är som du är. Bra som du är. Och hon är som hon är, kanske inte din perfekta matchning. Era personligheter krockar. Ni får acceptera att ni är olika och kompromissa lika mkt var.

Jag bryr mig SÅ mkt om mina vänner, och jag jag bokar inte i tid. Om jag bokade i tid skulle jag nämligen behöva avboka något inbokat väldigt ofta, och DET känns värre för mig. DÅ får jag dåligt samvete. Så kanske din vän resonerar också? har du frågat om det?

Kanske finns det andra riktigt bra skäl till att dumpa denna vän, det vet bara du. Men du behöver revidera din teori om att "ifall man bryr sig om att ses bokar man i tid". För det är inte så att "man gör så ifall man bryr sig".

Och varför är det så viktigt för oss här att poängtera det. Jo. Därför att dels påverkar det såklart din självbild om du tror att din enda vän inte bryr sig om dig. Och dels så kommer det alltid vara ett hinder för dig om du använder en logisk formel som faktiskt är en tankevurpa, när du bedömer vem som tycker om dig och inte.

Kanske har många velat vara din vän utan att du känt av det. Precis så var det för min fd ensamma vän iaf. :)

Såhär tror jag om din vän: Om hon kunde trolla fram tjugo goda vänner till dig skulle hon säkert göra det. Om hon kunde trolla så att du fick vara lyckligt, skulle hon säkert göra det. Hon är ju – trots sina tålamodsprövande sidor – en person som du anser vill dig väl. Men nej – kanske inte den bästa vännen för just dig.

Du är en smart tjej och väldigt verbal. Men du har fel om att alla som bryr sig bokar. :D

Ove-D
2013-11-05 10:37
#59

#2 Om din kompis har jobb så kan jag förstå att hon inte hinner med att umgås på vardagarna eller hur hon nu jobbar eller vad hon nu gör.

Ja det funderade jag på med. Det bästa är nog att du #0 (TS) skaffar ett större socialt nätvärk. Det måste inte bara vara vänner utan föreningsaktiviteter, kurser, träffa släktingar osv dvs bryta din egna isolering.

#4 Du gnäller att ohn inte hör av sig, för hon borde veta att HON är hela DIN vänkrets (Men du är kanske inte henne shela värld?) men när hon hör av sig så gnäller du över det med… …  Jag har sagt åt mina vänner när de blivit lite för klängiga att jag gärna umgås men jag har _många vänner_ och _många intressen_ och _många åtaganden_ och mycke jobb (just nu jonglerar jag med 3 olika arbetsplatser. oh the joy) och sen har jag även en pojkvän. Så mina vänner får vara glada om de ser mig ens varannan vecka, oftast är det sporadiska möten i sista stund för att: det passar mig :P Eller inplanerat långt i förväg. Men ofta tackar jag nej, för jag vill vila, umgås med min käraste och faktiskt "bara få vara" ibland.

Jag håller med. Vem vill vara vän med någon som KRÄVER att träffas? Min bästa väninna har jag inte träffat irl på flera år och kallar henne fortfarande för min bästa väninna för jag tror att hon skulle ställa upp när det väl gäller. Nu ska hon gifta sig och jag är bjuden trots att vi inte setts på flera år.

#5 Elelr så kna du försöka utvidga din vänkrets så du slipper sitta och analysera varöfr din enda vän inte umgås oftare med dig.

Ja det tycker jag med.

#6 kommer aldrig att kunna förstå besvikelsen när man får ett nej när man sett fram emot en träff. Inte heller kommer du att kunna känna varken empati eller sympati med personer som inte är lika lyckligt lottade som du när det gäller vänkrets… … Det är många idag som är ensamma trots att de själva bjuder till och anstränger sig

Att ha många vänner är lättare än att ha EN vän. Då blir det inte lika "känsligt", dessutom kan man då umgås i grupp. Jag kan bli besviken om jag får ett nej men andra är inte SKYLDIGA att träffa mig eller vara vänner till mig, det är helt frivilligt och om jag surar är jag ingen god vän och då kan jag ju förlora vänner. Varför sitter då en massa personer ensamma? Ja en del TRIVS faktiskt i ensamhet och har svårt att umgås socialt exempelvis i grupp. Jag trivs mer i en mindre grupp som jag känner och utan krav.

Jag funderar på varför ts #0 bara har EN vän. Social fobi? Kraftig blygsen? Något inom autism?  Det finns flera test, exempelvis:

psykologitest.se

selftest

Aspie-quiz

Att ha en stor social umgängeskrets är ett arbete. Det kan vara ett pussel men man behöver också vila. Att ha olika vänner att umgås med i olika situationer är att föredra tycker jag. Släktingar; syskon, föräldrar, kusiner mm kanske man också kan umgås med(?)

Ove-D
2013-11-05 11:18
#60

#10 för mig är det en självklarhet att vänskapen är någorlunda ömsesidig.

Hur ofta anser DU att man ska höra av sig? Kanske ligger ni på olika ribbor? Eftersom du känner dig ensam kanske du har en högre ribba med krav och vill träffas oftare än vad din vän har behov av(?)

_#13  hon alltid var välkommen förbi hos mig men att jag ibland var trött och ett tråkigt sällskap…
_… Vi bestämde att vi skulle boka i förväg men att jag då skulle ha rätt att vara trött och tråkig om det blev otur på det datumet… … Du behöver förstå att ungefär halva befolkningen är INTE människor som vill planera i förväg. Ungefär halva befolkningen är spontana, och halva befolkningen vill planera o behöver det.

Detta är för mig riktig vänskap! Att kunna umgås kravlöst och oplanerat. Jag saknar min väninna som flyttat från området. Vi kunde bara titta in och hälsa på när vi hade vägarna förbi, dvs inte alls "boka tid". Vi kommenterar varandras inlägg på Facebook ibland. Jag vet att hon nu har nu större familj och accepterar det. Hon har fått ett liv som hon länge önskat och jag unnar henne det även om det innebär att vi inte setts på flera år. Jag uppskattar faktiskt mer en "trött och tråkig" vän en som ska göra aktiviteter.

_#13  Din vän kan inte vara hela ditt sociala liv, det blir ojämlikt och kan kännas stressande för båda om du hela tiden påminner om att du behöver din vän mer än hen behöver dig…
_… Kanske är din syn på denna relation till och med omedvetet hämmande för dig i andra sammanhang… … Om du känner dig ensam så tror jag att det kan vara jobbigt att bära på själv. Tycker du förtjänar upprättelse och styrka! Dvs jag vill även tipsa dig om att se ifall du kanske kan prata av dig hos ngn som är mer proffsig än din kompis. En äldre släkting, en kurator eller kbt-terapeut via remiss från din läkare.

Jag tror du har rätt!  

#15 Jag har inte full koll på huruvida min väninna förstår att hon sviker eller sårar mig i såna här situationer då det inte är något jag sagt rakt ut att jag känner. Jag vill inte vara så ärlig och rättfram kring det… … "syn på vänskap" är ett väldigt känsligt ämne eftersom jag redan vet att jag och min väninna inte delar alla värderingar där. Det blir liksom som att pressa henne på svar… …  det är sällan jag tar upp något om ensamhet t ex, så ska ju den andra personen känna av mitt läge.

#16 Varför ser du bara detta som att allt är hennes fel? Prata med henne!!!! Ska det vara så svårt att ta prata om problem?

Ja om du inte vill säga hur du känner, hur ska då din "vän" kunna veta hur ensam du känner dig? Det är alldeles för vanligt att många tar för givet att andra är "tankeläsare" och ska förstå andras känslor utan att personen delar med sig av sin känsla. Det din vän ser är att du klagar, surar och blir irriterad, men hur ska vännen kunna förstå varför? För mig och min bästa väninna finns inga känsliga ämnen. Det finns ämnen vi har olika åsikter om men det tycker jag bara berikar och vi tolererar och accepterar varandras åsikter och levnadssätt. Jag skulle inte tycka det var vänskap om jag upplevde det som att jag måste pressa fram svar. Vad är det som gör att du inte söker efter andra vänner?

 #15 Det handlar även om det att ta ömsesidiga initiativ då en vänskap liksom inte byggs på "ingenting" utan att man hela tiden ger och tar… … Hon tar helt enkelt inte tillräckligt med ansvar för vänskapen.

Jag kan bara utgå ifrån mig själv. Jag skulle inte orka med att ha en vänskap som krävde att vi skulle ha "skyldigheter". Vänskap ser jag utan villkor, utan krav på att ge och ta (även om vänskap just är det men utan krav). För mig innebär inte vänskap ett visst "ansvar" att ses eller höra av sig utan man gör det när man har lust och tid. För mig är äkta vänskap acceptans, tålamod, tolerans och totalt villkorslöst.

Ove-D
2013-11-05 11:49
#61

#17 Anledningen till att jag inte tar upp det så rakt av med min väninna är att jag känner henne så pass väl att jag vet att hon inte delar mina åsikter. Delvis men inte helt.  Jag har som sagt tagit en time-out för ett tag sen och märkte då från hennes sida ingen speciell lust att vilja höras eller diskutera saken.

Om du anser dig vara hennes vän tycker jag du ska vara ärlig och berätta hur du känner och tänker. Om hon inte accepterar dig för dina tankar och känslor, är hon verkligen din vän då? Jag tror att lösningen är att hitta flera/andra att umgås med.

[Hen]
2013-11-05 11:55
#62

Deppiga människor tolkar ofta ALLT som att det finns underliggande budskap. Och är HELA tiden på sin vakt och liksom jagar negativa saker att bli ledsna för. När min fd ensamma vän var som ensammast (ja hon hade ju mig men i övrigt ensam förr) så var jag helt dränerad på energi efter varje möte med henne. Helt ärligt kändes det som en plikt ett tag. För hon osade negativ energi och det tär hur mkt man än bryr sig. När jag visste att hon sökt hjälp så var det mkt lättare att umgås för jag behövde inte känna på mig att allt hängde på mig.

Men det var ärligt talat rätt jobbigt att träffa henne. hur mkt jag än älskade henne. Därför att jag kände att hon feltolkade så mkt. När jag hörde henne klaga på hur taskig hennes chef varit.. o så hade chefen varit helt normal men hon missuppfattade… osv. hela hela hela tiden utgick hin från att allt som alla gjorde och sa handlade om HENNE. Så blir det nog när man har för mkt tid att tänka på sitt eget elände, tyvärr. Och gränsen mellan ett omedvetet självvalt martyrskap och en helt slumpartad ensamhet kan vara hårfin. För ju ledsnare folk blir, desto tryggare känner dom sig (undermedvetet) i ledsenheten.

Din förnärmelse är kanske din snuttefilt utan att du tänker på det?

Försök öppna dig för att du kanske behöver ändra din syn på hur man skapar vänskapsrelationer.  Det enda du kan ändra i ditt liv är dig själv, dina tankar, dina beteenden. Söker du stöd gnm tex kbt så kommer du få bra hjälp med det.

Annons:
Ove-D
2013-11-05 11:56
#63

#21 Jag blir dessutom så gott som helt ensam om jag bryter med denna väninna och jag låter därför bli att säga för mycket.
#23  Jag vill känna mig bekräftad och behövd, att hon också vill träffa mig utan att jag hela tiden ska ta det första steget.

Jag tror att du behöver bryta din isolering. Oavsett om det handlar om att umgås med grannar, släkt, föreningar, kurser, sysselsättning osv dvs ställen där du träffar folk. Att gå på en kurs kan vara ett enkelt sätt att på ett strukturerat sätt träffa nya människor och där du känner att du fyller en funktion och blir bekräftad. Du behöver kanske inte säga upp bekantskapen med din vän utan bygg ut din egna sociala nätverk. Har du djur? Gå en kurs om det? Gillar du att skapa, gå en kurs i det?

#22 du har en vän. den personen är som den är. Du vill att vänskapen ska vara en annan, att din vän ska förändra sig. Osv. Jag menar att du nog inte vill ha mer av just det denna vän ger dig eftersom det denna vän ger dig inte är tilräckligt bra enligt dig. Samt att denna vän Inte skulle vara ett problem ifall du hade fler vänner. Där ligger problemet. 

Precis!

Ove-D
2013-11-05 12:08
#64

#24 Min väninna vet ju om mitt läge och jag anser att man får mötas lite på halva vägen. Det är en sak att bryta ensamheten, det stämmer som du säger att hon gör det men man låter ju sig inte bli sårad och trampad på bara för att man ska slippa vara ensam. Då håller man ju sig hellre ensam.

Det finns faktiskt personer som TRIVS i ensamhet. Jag själv håller på att kämpa med min son med Asperger att umgås mer med andra men det är sällan han vill på fritiden. Han har helt enkelt inte behovet att "umgås", men han är ju inte ensam för han har ju mig…

#25  "vill man inte boka i förväg så är man elak och nonchalant", vilket INTE är en allmän sanning. Om hon utöver sin spontana bokningsmetod (som man nog får acceptera att vissa har), beter sig illa.. Så skulle jag aldrig försvara det. Men just att du satte ett likamed-tecken mellan inte boka och egoist, fick mig att uppleva dig som att du hade orimliga förväntningar på din vän… … Det är INTE lätt att ha relationer där ngn säger "jag behöver dig mer än du behöver mig". Ingen tycker om att bli satt i den positionen… … Att du är ensam utöver er relation är tyvärr inget som du kan lasta denna vän för. Det stora problemet är inte att du har en lite frånvarande vän, utan att du inte har fler och bättre vänner.

Tankvärda ord!

Ove-D
2013-11-05 12:10
#65

#26 jag LEKER inte med mina vänner, jag TESTAR inte mina vänner. Jag pratar och jag lyssnar på mina vänner och JO, man byter ut vänner gneom livet- många gånger om. Eftersom man utvecklas olika. Äldre vänner håller jag kontakt med men de tär en helt annan relation än de som är mina NÄRA vänner idag som jag umgås med.

Du låter som en bra vän med hög EQ och förståelse tycker jag.

Ove-D
2013-11-05 12:23
#66

#27 Jag har som du många gånger tänkt tanken att vänta ut den här väninnan och ibland fungerar det. Hon hör av sig men det är inte bara det med ATT höra av sig utan flera saker på vägen som hakar upp sig när vi ska bestämma att ses.

Varför utmana vänskapen med att vänta?

#27 Dock är det ju då så att det enbart blir på hennes villkor ni ses?

För mig innebär vänskap ovillkorlig vänskap utan krav från båda sidorna.  

#27  Det är mer att hon inte är lika angelägen som jag att träffas och istället för att komma till skott och bestämma en tid och dag så drar hon ut på det. Jag får ju då vänta på hennes besked och att hon så länge som möjligt inte ska spika något.

Du kan ju själv höra av dig och berätta hur du känner och vilken oro, irritation, stress du känner av att inte få något bestämt.

#27 Jag håller med dig i att man kan ha vänner till olika saker och aktiviteter men då krävs det ju återigen att man har de där 5 eller 10 andra vännerna som man kan välja mellan.

Vad hindrar dig att skaffa fler? Har du några förslag på att hur du kan få mer sociala kontakter? Hur har du fått din "vän"? Hur tror du att hon fått sina andra vänner?

#27 Man accepterar inte hur en person behandlar en fullt ut, som detta kring att höras och bestämma saker, men samtidigt vill man inte bara dumpa en person heller då man dels skulle bli helt själv, dels har trevligt när man väl ses.

Hur ofta träffas ni? Hur ofta pratar ni i telefon, mail eller annan kontakt? För mig låter det inte som hon struntar i dig, bara att hon inte förstår ditt behov att planera och boka.

#27 Som du också säger är det ju en väldigt utsatt situation att vara beroende av en enda vän. Jag tänker ofta på det, om hon t ex skulle flytta, då står jag helt själv. Samtidigt tänker man ju så att man är så pass god vän med den här personen att det är ok så länge det är en lojal och pålitlig vän.

Här beskriver du ditt problem tydligt, att du bara har EN vän. Jag har flera vänner runt om i landet och vi ses kanske någon gång om året, eller kanske inte. Men vänner är vi ändå och ställer upp för varandra. För mig betyder inte vänskap att ses vid ett visst intervall utan att ha någon att prata med vid behov.

Ove-D
2013-11-05 12:30
#67

#28 För mig är det viktigt att kunna ses och träffas och att man ser till att avsätta tid för det. Inte att man väntar så länge på att fråga och bestämma sig att det sen inte blir nåt av alls. Dvs resultatet blir ännu en ensam helg eller vecka.

Hur ofta träffar din vän sina andra vänner? Hon kanske inte träffar dem mer än träffar dig. Vet du det?

#27 Det är här den stora skillnaden ligger, min väninna tycks inte tycka att det är speciellt märkvärdigt om så händer och självfallet beror det på att hon inte alls är lika ensam som jag. Dock handlar det inte om att hon ringer in flera andra vänner men tycks ändå ha inställningen att det då inte spelar någon större roll. Då ser jag att det för henne inte är så viktigt att träffa mig heller, hon kan lika gärna ta och städa hemma eller läsa en bok typ om hon nu frågar för sent. Detta istället för att man strävar efter att verkligen hitta tider att ses.

Detta ser jag som helt normalt. Om hon har flera vänner som drar i henne måste hon få tid att städa och ta det lugnt ibland också. Hon kanske vill hjälpa dig med att bryta din isolering genom att träffas i grupp så du kan skapa fler vänskapsrelationer.

#27  jag lastar inte henne för det eller att hon ska fylla platsen för 5 eller 10 andra vänner. Men att förståelse för min situation ska finnas, inte bara att man är tjatig om man för ett sånt här ämne på tal.

Just så låter du. Du vill att hon ska umgås med dig för att du är ensam, inte får att du är du. Jag tycker att du ska prata ut med henne och beskriva hur du känner. Något som faktiskt inte är så dumt är att skriva ett hederligt brev.

Ove-D
2013-11-05 15:52
#68

Jag har varit hemifrån ett tag och kunde inte släppa alla tankar jag fått av denna tråden av vänskap. Jag ser likheter med en bekant. En som vill ha 100% egentid med "vänner". Hur känner du Elin1981? Känner du att det är lika trevligt att träffa din vän i grupp som enskilt?

Ove-D
2013-11-05 16:09
#69

#29 "Om min vän verkligen älskade mig så skulle hen förvandla sig för mig". Jag vet inte om din vän förtjänar dig som vän men jag vet att personlighetsdrag är svåra att trolla bort. Du tycker att din ensamhet borde vara skäl nog för din vän att byta personlighet. Men det är ju en svår ekvation: Personligheter är ju inte som delar i maskiner som kan bytas ut . Vi är som vi är ungefär. Jag tror att du kanske kommer fram som krävande när du pratar med din vän, och att du därför inte känner att du får respekten tillbaka. Du behöver kanske sluta lägga så mkt i knät på hen? 

Jag har funderat på hur mycket hennes andra kompisar kräver av henne. Om hon har 10 vänner och alla kräver att få prata i telefon 30 minuter i veckan (på en vardag) samt ses 2 timmar i veckan (helgen?) så blir detta 25 timmar i veckan. Låt säga att vännen jobbar heltid och är hemma vid 17-tiden vardagar så om hon pratar i telefon med alla 10 någon vardag i veckan så innebär detta en timme varje vardag. Om hon sen ska träffa alla vännerna var för sig så går 10 timmar åt på lördagen och 10 timmar åt på söndagen. Jag undrar när denna människa ska orka ta hand om hushållet och sitta och slappna av. Kanske är en lösning att Elin1981 hjälper vännen med hushållet och slår två flugor i en smäll. ;-)

Ett annat alternativ är att hitta en annan person som är lika ensam, dvs inte har så många vänner utan faktiskt kan lägga 25 timmar i veckan på sin enda vän. Med samtal och träffar och göra saker ihop… Precis som #31 skriver: Du behöver hitta ett umgänge som kan komplettera detta och som passar dig genom att det är tryggt och förutsägbart. Du förtjänar att ha vänner som är som du, också.

#30  Det handlar om att träffas nån gång i veckan och sen allmänt höras nån gång för att kolla läget hos varandra. #32 Att hon lätt kan låta det gå en månad och då låtsas som att hon är såå besviken över att jag yttrat mig medan hon i själva verket knappt tänker på mig.

Att höras någon gång i veckan är väl inte lite? Att det ibland går en månad tycker jag inte heller är konstigt. Jag har nog en låg ribba för vissa av mina vänner hör jag kanske inte av på månader, men mina vänner är de ändå. Och du vet väl inte om hon tänker på dig eller inte?

Annons:
Ove-D
2013-11-05 16:13
#70

#34 När jag öppnar upp för att prata, är så neutral det bara går och är noga med att diskutera utifrån hur jag känner inte hur saker SKA vara men ändå inte kommer någon vart. Vad gör man då?

Har du någon gång frågat hur hon mår och vad hon tycker och tänker? Har du fokuserat något på hur hennes dag har sett ut eller vad boken handlar om som hon läser? Eller om hon köpt nya kläder eller var hon går och klipper sig? Jag tror att du som vän kommer henne närmre genom att inte bara prata om dina känslor utan också lyssna på hennes vardag. Även om hon har ett större socialt nätverk så kanske hon inte är lyckligare. Hon kanske också har problem med vännerna, kärleken, jobbet, ekonomin, grannar eller nåt annat.

#34  Dock är det väldigt svårt att veta om man ska anse sig "tillräckligt" sårad eller om man överreagerar och kastar en "bra vän" i sjön.

Ja risken är ju att du står ensam. Jag tror att du skulle må bra att hitta en professionell person att prata dina känslor med. Att inte lägga över all din ensamhet på din enda vän. KBT eller kurator exempelvis.

[Hen]
2013-11-05 16:20
#71

Jag tror de flesta vuxna träffar nära vänner Max några timmar i veckan. Jobb, träning/hobbies, eventuella barn, vila, sköta hemmet, åka till och från jobb/skola, kanske går ngn kurs… Nä de flesta vuxna har inte mer än några timmar per månad för djupa samtal med nära vänner. Jag tror de allra flesta lägger betydligt mer tid på att fundera över hur de ska hinna/orka allt, än på förtroliga samtal. I barndom och tonår är det ju annorlunda, då är vännerna familjen men sen frigör man sig från både sina föräldrar och sina vänner på så vis att man vet att dom finns där men msn behöver inte ses hela tiden. Så jag håller verkligen med om att ett meningsfullt vardagsliv med aktiviteter och intressen är det viktigaste för att orka med den här ensamheten som du känner TS, samt att fylla på med fler relationer. Även såna som inte är så himla nära. Några snabba ord om en ny låt eller film är också umgänge och också värdefullt. Fyll på fyll på fyll på med allt som inte är "sitta o vänta".

Ove-D
2013-11-05 16:23
#72

#35 du umgås med ngn som har ett större umgänge än du så kommer du känna att du är oönskad. Men det handlar bara om att även du behöver ha flera vänner.

Så klok du är!

#36 bara utnyttjar sin ställning i det att hon har flera andra vänner att vända sig till istället.

Vad menar du Elin? På vilket sätt utnyttjar hon sin ställning? Är du säker på att hon gör det medvetet?

#36   Att ingen träffa eller prata med så långa dagarna är, det kommer att kräva mycket energi att klara sig igenom. Visserligen är jag mycket ensam sen tidigare men det är en extra påfrestning med ett svek och ignorans.
Ja detta tror jag är ett problem för dig. Jag tror att du behöver hitta aktiviteter som fyller dina dagar. Någon kurs i veckan eller föreningsliv eller något liknade. En plats där du känner dig välkommen och uppskattad. En plats där du kan träffa nya vänner på dina villkor med bestämda tider.

Ove-D
2013-11-05 16:31
#73

#41 Jag har själv suttit i den situationen att jag varit utan vänner då jag flyttade till en stad där jag inte kände en enda person. Men jag tog tag i mitt liv och började i en förening och genom det fick jag otroligt många fina vänner. 
#43 försök vara i sammanhang där du får känna dig behövd + träffar mkt folk och kanske lär känna dem genom samtal om annat än känslorna till att börja med. Våga hålla igen så du inte råkar bli en för stor tyngd för en enskild person. Det behövs proffs för att läka din snärta. Det kan du få hjälp med via sjukvården.

Ja föreningsliv är ett jättebra sätt att få nya vänner på! #44 ger en massa bra förslag!

Ove-D
2013-11-05 16:41
#74

#45 Jag har även testat på volontär i enkel regi här i Sverige men kände där att det var lite av en verksamhet dit "trasiga" personer kom. Jag har problem med ensamhet och även arbetslöshet men inte pga sociala fobier eller tyngre psykiska diagnoser. Jag har fått intrycket av volontärverksamhet att det är mycket "elände" samlat på ett och samma ställe.

Jo det är ju personer som behöver hjälp. Eller djur… Men känner dig inte önskad och behövd då?

#45 Alltså att arbetskamrater självklart kan vara trevliga och så men då jag är en ganska djup person som gillar nära och givande relationer så ger oftast inte "fikande" och "struntpratande" med halvfrämmande personer mig något.

Vad är det du kräver av en "vän" då? Vad är det du saknar i "struntpratande"? #46 Jag läser mellan raderna att du har en väldigt speciell syn på hur vänskap ska gå till. Kanske signalerar du desperation utan att veta det, nyckeln är då att arbeta med självkänslan. Kanske är det så att inte alla delar samma syn på vänskap som du gör. Kanske ska du göra det tydligare för din vän vad du anser är vänskap.

#47 Titta bara på denna tråd, alla här so försöker peppa dig på olika sätt. Men som inte når fram. Känner du inte vänskapen i tråden? Människor du aldrig träffat tar sig tid. Men du har bestämt dig, du vill inte se möjligheterna känner jag..

Ja tänk vad många långa inlägg det blivit med folk som vill sätta sig in i dina tankar och hjälpa dig till bättre vänskaper. Kanske ska du fokusera mer på det du har och inte det du inte har. Dvs vad tycker du om att göra, vad får dig att känna dig glad? Finns det andra saker som får dig att känna dig gladare?

Honestyisdead
2013-11-05 16:59
#75

Vill bara tipsa om att om TS ska ha en ärlig chans att kunna svara på något kanske det är dags att lugna ned bombningen med svar 😎 Det är ju en hel sjö med inlägg som svarar på korta snuttar och väldigt mycket att läsa.

Ove-D
2013-11-07 16:22
#76

Hur har det gått Elin? Har du pratat med din vän?

Annons:
Geru
2013-11-08 20:30
#77

Med tanke på vilken textvägg som TS blev träffad av skulle jag vara förvånad om människan fortfarande ens lever…

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

Gur4m1
2013-11-08 20:45
#78

Dead woman found in forum-alley. Cause of death; Crushed by wall of text…

Det kanske redde ut sig :)

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Upp till toppen
Annons: