Känslor

Deprimerad.?

2013-11-04 22:35 #0 av: SaramedZ

Hej!
Jag är ny här men har läst en hel del här inne.
Det är så att jag har ett problem som ingen vet
om. Vill gärna inte dela med mig av det till någon
IRL så att säga, så då passar det här har jag märkt.

Jag är deprimerad... Jag har ingen diagnos (eller
det får man kanske inte?). Har liksom satt 
diagnosen på mig själv eftersom jag känner mig
deprimerad. Lever ett till synes bra liv. Bor helt 
själv med min labrador retriever i en lägenhet.
Jag har jobb, har bra föräldrar som ställer upp
har två syskon, en bror som bor i samma stad
och en syster som bor på annat håll. Har 1 mycket
nära vän och ett antal vänner till men som inte är
så nära. Jag känner mig ofta nedstämd och har inte
lust eller ork att göra saker. Jag har ofta tänkt 
tanken att det hade inte gjort något om jag
hade dött.

Jag ser liksom ingen framtid. 
Jag tänker ofta, när min hund går bort så kan 
jag ta livet av mig. Inte för att jag tror att
jag inte klarar av sorgen och bortgången av
honom men för att då har jag ingen att ta hand
om längre som är beroende av mig. Jag kan inte
ta mitt liv nu, för jag vill inte att någon annan
tar hand om mitt allt, min bästa vän som finns
med mig i vått och torrt. Jag vet ej om ni förstår
för det VET jag att folket runt omkring mig inte
hade gjort om jag hade tagit mitt liv, för de tror
nog att jag är som vem som helst liksom.

Finns det någon som känner igen sig? :/

Anmäl
2013-11-04 22:41 #1 av: Elin1981

@1: Jag känner inte igen mig i det att vilja ta mitt liv men däremot att känna mig nedstämd då och då. Det är inte att jämställa med att vara deprimerad men jag kan ändå förstå delvis hur du känner.

Det som jag undrar är av vad de tankarna kommer att du inte har någon framtid? Om du har jobb, familj, hund, vänner osv, är det då något annat som gör att du ändå tycker att livet är dåligt?

Anmäl
2013-11-04 22:52 #2 av: SaramedZ

Elin/ Ja som du ser så har jag det som de flesta
skulle vara lyckliga över. Jag vet inte varför
jag känner att jag inte är nöjd. Känns inte som
att jag kan vara mig själv med NÅGON...
Jag har aldrig pratat med någon om mina känslor
jag håller allt inne men är ändå en väldigt
känslig person. Eller så är jag inte det. Känns
som att jag bara kan känna dåliga känslor.
Kan bara fejka bra känslor för stunden för att
tillgodose andra.

Det är så svårt att beskriva.
Jag kan inte se någon framtid, ser bara att tiden
går och går och går. Känner mig olustig, obekväm,
till besvär om jag öppnar mig.

Anmäl
2013-11-04 22:57 #3 av: Hera

Det låter inte bra att du känner så. Tycker du borde träffa någon och prata om det, så du kanske kan hitta ett sätt att se fram emot framtiden också.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-11-04 23:07 #4 av: SaramedZ

Jag skulle tänka miga att prata med någon över
telefon men inte i verkligheten öga mot öga.
det skrämmer mig. 
Tankarna om att ta mitt liv är på riktigt så då
känns det olustigt att gå och snacka om
det med någon som bara försöker ändra på de.

Anmäl
2013-11-04 23:10 #5 av: Hera

"Internationella hjälplinjen"

Kostnadsfri psykologisk hjälp.
Ring vår jourtelefon för kris- och stödsamtal. Tel. 020 - 22 00 60
Öppet alla dagar 13.00-22.00"



Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-11-04 23:11 #6 av: Hera

#4 Alla kommer försöka ändra på det, för de vet att du har hela livet framför dig och att du kan bli bättre.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-11-05 09:14 #7 av: Devya

Du måste se på det hela som att det här är en lite sämre period för dig. Det kommer att gå upp och ner i ens liv och det går inte riktigt att undvika. Men för att komma bort från den här dystra perioden måste du börja göra något åt saken.

Jag har varit där och jag hamnade ännu djupare ner i eländet. Jag bestämde mig för att kämpa emot. Jag har ju alla möjligheter i världen att göra vad jag vill med mitt liv. Det har du med. Så det gäller att inte ge upp för tidigt.

Jag brukar tänka så att det finns så många andra som har det mycket värre än mig. Så jag kan inte bara ge upp för att jag inte mår riktigt bra just nu. Jag är en stark människa och det är du säkert också. Försök hitta din inre styrka och kämpa vidare. Sök hjälp och försök kom underfund med vad som ligger bakom de där tankarna. Det ligger kanske något bakom det hela som du inte vet om ännu.

Anmäl
2013-11-05 09:43 #8 av: Kaiia

Jag kan förstå dig precis. Du har ett perfekt liv, men du är ändå otillfredställd. Och sen så känns det som att du inte borde må dåligt, och då får du dåligt samvete för att du mår dåligt, och då blir det bara värre.

Det kan ju vara så att det hänt nåt när du var yngre, som du kanske knappt kommer ihåg nu. Typ att du hade en jobbig tid i skolan, eller kanske i en relation där du känt dig överkörd... Det behöver inte var stora grejer, det kan vara massor små som du knappt lagt märke till, men tillsammans gör dom att du mår jättedåligt nu...

Det viktigaste för tillfället är att hitta nåt att leva för. Att leva för dig själv. Att du kan se på dig själv och tänka "herregud vad bra jag är".

Kanske skulle du kunna fylla tomheten du känner med religion? I en församling får alla utrymme och kärlek, och det kanske är det du behöver?

Sajtvärd på Lajv och medarbetare på Ätstörningar :)

Anmäl
2013-11-05 10:53 #9 av: vallhund

http://livlinan.org/

https://sjalvmordsupplysningen.se/

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 
Anmäl
2013-11-05 11:04 #10 av: OlgaMaria

Hur har du det med hälsan? Känner du dig frisk och stark? Tränar du? Äter du bra? Tar du några tillskott, preventivmedel eller mediciner? Följer din nedstämdhet menscykeln på något sätt? Har du några allergier?

Depression har ofta att göra med obalanser i kroppen, även om orsakerna kan vara mångbottnade (givetvis spelar också psykologiska faktorer in). 

Sen tycker jag verkligen att du ska släppa in människorna du har omkring dig. Lite gemenskap gör att livet känns så mycket lättare. Berätta att du mår dåligt. Det är väl inte världens största grej!? Det tycker inte jag. :) Du kan också öva på att prata med din hund. Berätta för hunden om dina känslor. Sen går du vidare till din vän och din familj. :) Det är så bra att få uttrycka sina känslor för någon annan, och att få TALA ut. 

Sen tycker jag du ska inhandla D-vitamin på en gång på en hälsokost och ta ca 5000 enheter per dag. De flesta svenskarna har brist och det leder lätt till depression. Finns mycket att läsa om det på nätet om du vill veta mer.

Kram till dig!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-11-05 12:10 #11 av: Hera

10 5000 vadå? De säljs per microgram och jag har aldrig hittat starkare än 50, och det var i finland

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-11-05 12:27 #12 av: OlgaMaria

#11 5000 IU. Det står för International Units och är ett mått som oftast står på D-vitaminburkar i Sverige. Det motsvarar i alla fall 125 mikrogram.

Man kan läsa mer om D-vitamin här. Funderar man på vilka doser som kan bli för mycket så scrolla ner till rubriken Överdosering.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-11-05 19:55 #13 av: SaramedZ

Hej igen.
Hera/ Jag vet att jag har hela livet framför
mig, men det är svårt att se det som positivt
tyvärr. Tack för telefonnummret. Har suttit
och fingrat på min mobil i 1 timme nu och 
velat fram och tillbaka. Jag ska försöka ringa
ikväll! 

Devya/ Tack för din peppning! Men det är
så lätt att säga till någon att man måste
ta sig ur denna dåliga perioden. Det svåra
är att verkligen göra det också. Och jag har
verkligen ingen aning om hur jag ska göra
eller vad jag ska göra. Denna perioden har
varat väldigt länge liksom, känns som flera
år. I allafall minst 3 år. Hade jag inte haft min
labbe så tror jag det hade varit gjort för
längesedan. Som du säger så finns det 
alltid de som har det värre. Det finns ju de
människor som har obotliga sjukdommar som
är döende men vill leva. det får jag dåligt
samvete för.

Kaiia/ Tack för att du är så förstående...
Det har hänt massor av små saker när
jag var yngre. Inga stora saker som du 
säger, men många många små saker som
förstör en människa tillslut. 

TheresiaW/ Min hälsa är väl normal. Äter
normalt, kanske 5-6 kilos övervikt. Jag äter 
inga tillskott men jag äter blodtryckssänkade
medicin för min migrän trots att jag redan 
har lågt blodtryck så jag känner mig ofta
yr och långsam?! om det är en bra förklaring.

Somsagt: jag sitter och har mobilen här och
ska ringa ikväll, om jag tar modet till mig.
Tack för all er omtanke Hjärta

Anmäl
2013-11-05 20:58 #14 av: OlgaMaria

#13 Du tror inte att dina besvär kan vara biverkning av blodtryckssänkande medicinen? Det kan dels vara en ren biverkning, men också så enkelt att du bli deprimerad av att "begränsas" ytterligare av medicinen. Den dämpar adrenalin och processer i kroppen som hänger samman med lycka. Man kan känna sig låg och dämpad hela tiden. (Vet inte om det är just betablockad du tar. Jag har också sådan medicin sen många år så vet hur de funkar, men de gör mig i alla fall inte deprimerad, men visst dämpar de känslorna en del ändå)

Hur yttrar sig din migrän? Finns det något mönster? Hänger den samman något med menscykeln?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.