@1: Jag känner inte igen mig i det att vilja ta mitt liv men däremot att känna mig nedstämd då och då. Det är inte att jämställa med att vara deprimerad men jag kan ändå förstå delvis hur du känner.

Det som jag undrar är av vad de tankarna kommer att du inte har någon framtid? Om du har jobb, familj, hund, vänner osv, är det då något annat som gör att du ändå tycker att livet är dåligt?

Elin/ Ja som du ser så har jag det som de flesta
skulle vara lyckliga över. Jag vet inte varför
jag känner att jag inte är nöjd. Känns inte som
att jag kan vara mig själv med NÅGON…
Jag har aldrig pratat med någon om mina känslor
jag håller allt inne men är ändå en väldigt
känslig person. Eller så är jag inte det. Känns
som att jag bara kan känna dåliga känslor.
Kan bara fejka bra känslor för stunden för att
tillgodose andra.

Det är så svårt att beskriva.
Jag kan inte se någon framtid, ser bara att tiden
går och går och går. Känner mig olustig, obekväm,
till besvär om jag öppnar mig.

Det låter inte bra att du känner så. Tycker du borde träffa någon och prata om det, så du kanske kan hitta ett sätt att se fram emot framtiden också.

Jag skulle tänka miga att prata med någon över
telefon men inte i verkligheten öga mot öga.
det skrämmer mig. 
Tankarna om att ta mitt liv är på riktigt så då
känns det olustigt att gå och snacka om
det med någon som bara försöker ändra på de.

"Internationella hjälplinjen"

Kostnadsfri psykologisk hjälp.
Ring vår jourtelefon för kris- och stödsamtal. Tel. 020 - 22 00 60
Öppet alla dagar 13.00-22.00"

#4 Alla kommer försöka ändra på det, för de vet att du har hela livet framför dig och att du kan bli bättre.

Du måste se på det hela som att det här är en lite sämre period för dig. Det kommer att gå upp och ner i ens liv och det går inte riktigt att undvika. Men för att komma bort från den här dystra perioden måste du börja göra något åt saken.

Jag har varit där och jag hamnade ännu djupare ner i eländet. Jag bestämde mig för att kämpa emot. Jag har ju alla möjligheter i världen att göra vad jag vill med mitt liv. Det har du med. Så det gäller att inte ge upp för tidigt.

Jag brukar tänka så att det finns så många andra som har det mycket värre än mig. Så jag kan inte bara ge upp för att jag inte mår riktigt bra just nu. Jag är en stark människa och det är du säkert också. Försök hitta din inre styrka och kämpa vidare. Sök hjälp och försök kom underfund med vad som ligger bakom de där tankarna. Det ligger kanske något bakom det hela som du inte vet om ännu.

Jag kan förstå dig precis. Du har ett perfekt liv, men du är ändå otillfredställd. Och sen så känns det som att du inte borde må dåligt, och då får du dåligt samvete för att du mår dåligt, och då blir det bara värre.

Det kan ju vara så att det hänt nåt när du var yngre, som du kanske knappt kommer ihåg nu. Typ att du hade en jobbig tid i skolan, eller kanske i en relation där du känt dig överkörd… Det behöver inte var stora grejer, det kan vara massor små som du knappt lagt märke till, men tillsammans gör dom att du mår jättedåligt nu…

Det viktigaste för tillfället är att hitta nåt att leva för. Att leva för dig själv. Att du kan se på dig själv och tänka "herregud vad bra jag är".

Kanske skulle du kunna fylla tomheten du känner med religion? I en församling får alla utrymme och kärlek, och det kanske är det du behöver?

http://livlinan.org/

https://sjalvmordsupplysningen.se/

Hur har du det med hälsan? Känner du dig frisk och stark? Tränar du? Äter du bra? Tar du några tillskott, preventivmedel eller mediciner? Följer din nedstämdhet menscykeln på något sätt? Har du några allergier?

Depression har ofta att göra med obalanser i kroppen, även om orsakerna kan vara mångbottnade (givetvis spelar också psykologiska faktorer in). 

Sen tycker jag verkligen att du ska släppa in människorna du har omkring dig. Lite gemenskap gör att livet känns så mycket lättare. Berätta att du mår dåligt. Det är väl inte världens största grej!? Det tycker inte jag. :) Du kan också öva på att prata med din hund. Berätta för hunden om dina känslor. Sen går du vidare till din vän och din familj. :) Det är så bra att få uttrycka sina känslor för någon annan, och att få TALA ut. 

Sen tycker jag du ska inhandla D-vitamin på en gång på en hälsokost och ta ca 5000 enheter per dag. De flesta svenskarna har brist och det leder lätt till depression. Finns mycket att läsa om det på nätet om du vill veta mer.

Kram till dig!

10 5000 vadå? De säljs per microgram och jag har aldrig hittat starkare än 50, och det var i finland

#11 5000 IU. Det står för International Units och är ett mått som oftast står på D-vitaminburkar i Sverige. Det motsvarar i alla fall 125 mikrogram.

Man kan läsa mer om D-vitamin här. Funderar man på vilka doser som kan bli för mycket så scrolla ner till rubriken Överdosering.

Hej igen.
Hera/ Jag vet att jag har hela livet framför
mig, men det är svårt att se det som positivt
tyvärr. Tack för telefonnummret. Har suttit
och fingrat på min mobil i 1 timme nu och 
velat fram och tillbaka. Jag ska försöka ringa
ikväll! 

Devya/ Tack för din peppning! Men det är
så lätt att säga till någon att man måste
ta sig ur denna dåliga perioden. Det svåra
är att verkligen göra det också. Och jag har
verkligen ingen aning om hur jag ska göra
eller vad jag ska göra. Denna perioden har
varat väldigt länge liksom, känns som flera
år. I allafall minst 3 år. Hade jag inte haft min
labbe så tror jag det hade varit gjort för
längesedan. Som du säger så finns det 
alltid de som har det värre. Det finns ju de
människor som har obotliga sjukdommar som
är döende men vill leva. det får jag dåligt
samvete för.

Kaiia/ Tack för att du är så förstående…
Det har hänt massor av små saker när
jag var yngre. Inga stora saker som du 
säger, men många många små saker som
förstör en människa tillslut. 

TheresiaW/ Min hälsa är väl normal. Äter
normalt, kanske 5-6 kilos övervikt. Jag äter 
inga tillskott men jag äter blodtryckssänkade
medicin för min migrän trots att jag redan 
har lågt blodtryck så jag känner mig ofta
yr och långsam?! om det är en bra förklaring.

Somsagt: jag sitter och har mobilen här och
ska ringa ikväll, om jag tar modet till mig.
Tack för all er omtanke ❤️

#13 Du tror inte att dina besvär kan vara biverkning av blodtryckssänkande medicinen? Det kan dels vara en ren biverkning, men också så enkelt att du bli deprimerad av att "begränsas" ytterligare av medicinen. Den dämpar adrenalin och processer i kroppen som hänger samman med lycka. Man kan känna sig låg och dämpad hela tiden. (Vet inte om det är just betablockad du tar. Jag har också sådan medicin sen många år så vet hur de funkar, men de gör mig i alla fall inte deprimerad, men visst dämpar de känslorna en del ändå)

Hur yttrar sig din migrän? Finns det något mönster? Hänger den samman något med menscykeln?

Varit i samma läge själv och kan abra säga att du har fått jättebra tips och allt som krävs är att du tar tag i det och följer dem, speciellt att prata med någon- öga för ög eller över telefon, men någon. Man kan gå runt och känna sig på ett sätt och inte riktigt fatta "vidden" av det man upplever innan man sätte rord på dem och får reflektera dem mot någon annan människa.

Även att utmana sig själv är ett sätt att ändra perspektivet och kanske även finna en meningsfull tillvaro i livet. Du låter lite hämmas, du existerar men inte på ett sätt som gör dig lycklig- men du ahr det bra, så bra att du inte "borde" klaga. Jag hoppas att du tar mod till dig och söker stöd! :) Lycka till!!