Kanske är det så att de skriver mer till sina IRL vänner då de har en annan typ av kontakt?

Verkligen ett i-landsproblem.

Livet baserar sig inte på hur många vänner man har på Facebook eller hur mycket dom gillar din status.
Ohälsosamt att ens tänka på det tycker jag.

När jag var ung så ringde man faktiskt folk och umgicks. Inte kollade varandras status.

Att bry sig är att ringa till sin vän och prata eller träffas.

#2 Om du läste min text riktigt så skrev jag att jag struntar i om dom skriver eller gillar status. Jag vill gärna att folk tar kontakt med mig, snarare än att det alltid är jag som ska ta kontakt med dom.

#3 jag syftade på att du baserar ditt liv på internet.
Förstår om du inte gillar att dom inte hör av sig först och bor på en annan ort än dig.

Men det jag samtidigt också menar är att är det inte bättre att försöka träffa dom i verkliga livet? Det är mer kul än att hänga och slänga på internet.

Men sen uppfattade jag det hela som att du ogillar att dom inte gillar dina statusar mer då du skrev: Är jag bara tråkig, och har tråkiga statusuppdateringar?

#4 Ja, självklart är det roligare att träffa dom på riktigt, nackdelen är att dom bor 60-80 mil bort. Inte så lätt att bara åka iväg på en fika.

Aha, jo, visst är det väl skoj om dom gillar statusar, men tänkte mest att det är ett lätt sätt att ta lite kontakt, att bara skriva något på statusen.
Pratar ju med dom på telefon ibland och så också. Så det är inte bara internet-baserat.

Men även vännerna jag har på orten är dålig på att höra av sig med, och jag börjar bli trött på att alltid vara den som ska höra av sig, när dom kan höra av sig till andra utan problem.

#5 har dina vänner jobb eller går skola?

Det kan ju vara så att dom är så fullt upp i sitt med jobb/skola att dom bara inte har tid att höra av sig. Så det kanske inte är du som är problemet utan det att folk inte har tid.

Fast jag har åkt 100 mil var och varannan helg för att träffa familj och vänner. Så ser inte avstånd som ett problem utan det handlar om vilja eller pengar.🙂

#6 Haha, isånafall är det pengarna. :P Viljan finns, men är för tillfället arbetslös, så det är inte så att pengarna forsar in. :P

Och jo, visst förstår jag att dom har ett liv utanför internet också, det har väl dom flesta.
Förväntar mig inte att folk ska höra av sig dagligen, men nån gång ibland. Räcker liksom med ett "Hej, hur är läget?".

#7 men om du har dåligt med pengar så kan du inte då be dom komma och besöka dig? 🙂

Jag förstår precis vad du menar, men tyvärr är det väl så- man uppskattar säkert dig (jag vet ju t.ex att du är en jättetrevlig tjej ^_^) men en hel del "förloras" på vägen då det enbart är internetkontakt (förutom enstaka träffar irl). 

Själv är jag väldigt aktiv över nätet, istället är jag superdålig på att skriva sms åt vänner :P För mig är problemet tvärt om, personer jag känner irl, är dåliga på att ålla kontakten med mig över intetnet (där jag föredrar kontakten främst, egentligen).

Men tror att jag förstår vad du menar, är ju inte likes man jagar utan mer att man inte känner att man får samma tillbaka som man känner att man ger- och samtidigt sitter och ser, svart på vitt hur vännerna visar mer uppskattning åt andra vänner och man undrar: Varför fungerar det så? :(

Har reagerat som dig, men mot pojkvänner unde rmina ungomsår (Lunarstorm). Blev s less att se pojkvänner eller killar man gillade och trodde gillade en tillbaka - småflirta eller skriva en massa över "nätet" helt öppet, men totalt ignorera eller bemöta mig väldigt svalt :(((( Man blir sårad, även om det inte verkar vettigt så är det så det känns.

Men nej, man kan inte kräva något, jag tror inte man kan prata om det med vännen för då upplever de nog "neej men det stämmer ju inte!" och man uplevs som krävande och klängig? Och distansen blir bara större…

#8 Jo, absolut, fast dom har lite samma problem. Vore enklare om Sverige var litet som Gotland eller någe. ;)

#9 Näe, det är nog så som du säger, känns fel att säga något också, även fast jag bara vill förklara.

Kanske bara ska strunta i det, och vara glad över att man har trevliga vänner, även fast det inte är lätt alla gånger.
Skönt att nån förstår vad jag menar iaf. :)

Jag förstår vad du menar och har ofta tänkt samma sak om mina kompisar. Innan facebook var det att folk inte hörde av sig, och nu ser man på likes i stället och undrar varför ingen gillar statusarna. Men jag har funderat mycket på varför folk gillar statusar egentligen. Visst, jag gillar statusar för att jag vet hur mycket det betyder för mig och delar gärna med mig av det till andra. Men alla tänker ju inte så. Jag tror många bara gillar statusar som är roliga, eller personliga, eller är aktuella för dem just då. Med det menar jag inte att dina statusar är tråkiga, men att de kanske av en eller annan anledning inte är aktuella för dina vänner. Till exempel gillade jag typ aldrig statusar om barn innan, men nu när jag har barn själv gillar jag och gratulerar och har mig. Men innan jag gjorde det tyckte jag ju inte mindre om personerna bakom statusen så att säga. Nu tar jag inte det hela så personligt längre. Efter att jag fick barn handlar ju nästan alla statusar om min son, och bebisstatusar får typ en miljard likes. Släng in en bild på en kattunge så blir nog effekten samma ;) Sånt är internet. Fortsätt glädja dina vänner med dina likes, det är nog uppskattat och ett bra sätt att hålla kontakten också. Nu låter det som om jag lever genom facebook, men jag bor på andra sidan Europa och det är så jag håller kontakten med släkt och vänner.

Det kan ju hända att du faktiskt inte har så roliga statusuppdateringar. Det är inget att vara ledsen över isåfall utan bara att inse att det kanske inte intresserar folk.

Jag brukar sällan gilla sådant där folk skriver om vardagliga saker. Oftast gillar jag lite annorlunda och tokiga statusuppdateringar. :)

Sen är väl statusuppdateringen inte till för att folk ska ta kontakt utan mera bara för att hålla människor uppdaterade om vad som händer och pågår. Om jag faktiskt vill ta kontakt så gör jag det oberoende om någon skriver en statusuppdatering eller ej!

Kom ihåg att du har kanske en annan relation till de här vännerna än vad man kanske har med sådana som man annars träffar irl. Det blir ju inte på samma sätt.

Jag personligen tröttnar oftast på att hålla kontakt med människor som jag ändå inte kommer att få träffa.

#12 mm tänker mest att hon upplever en skillnad mellan hur vännerna reagerar på andras och hennes statusuppdateringar. T.ex om de alla skriver om kaninhoppning, men hon får inga ller färre likes/reaktioner. Men ja, det beror nog på relationerna i övrigt också. Sen kna man vara jättesocial IRL, man kommunicerar på ett helt annat sätt- och en online, blir det annorlunda.

Jag har liknande erfarenheter vilket gjort att jag haft Facebook inaktivt en längre tid. Efter ett tag så saknar man det inte längre då jag anser att de som är äkta vänner även utanför Facebook kommer att ta kontakt ändå.

Jag upplevde precis samma sak, dvs att jag ofta var noggrann med att kommentera och lika statusar om jag själv var inne och skrev något. Inte så att jag likade precis varje inlägg men ändå för det mesta.

Men när jag sen la upp något och framförallt om det inte bara bestod av yta och glättiga bilder så var det inga eller få likes. Det kan tyckas barnsligt att reagera så men även Facebook och kommunikationen mellan människor där måste ju vara ömsesidig.

Om du undrar över det om du har tråkiga uppdateringar kan du ju lätt jämföra med några andras, vad skriver de om som gör att de får många likes? Är det det här ytliga och glammiga med löjliga stavningar och hundra smileys medan du kanske skriver på ett annat sätt? Jag vet nu inte hur gammal du är men man ska komma ihåg att Facebook är baserat på yta till stor del. Det är inte ett forum att söka mer seriös omtanke via.

självklart ska dina vänner ta kontakt ungefär lika ofta som du själv, annars blir ju kommunikationen ensidig och man känner sig till slut obetydlig i relationen. Det som också fick mig att stänga ner FB-kontot var att jag kunde upptäcka att en mer nära vän skrivit om t ex fika med någon och hur trevligt det varit trots att hon och jag gjort nåt trevligt ihop precis dagen före och detta då inte alls kommenterats av henne på FB.

Om det är upprepade mönster och inte bara enstaka tillfällen så tror jag att du kan få mer ro av att ha FB stängt ett längre tag. De som undrar och frågar efter dig, varför du inte längre är på Facebook skulle jag se som riktiga vänner. Övriga som inte ens märker att du inte är inne där längre skulle jag mest se som bekanta som man kan växla några ord med ibland men inte mer. Hoppas du hittar en bra lösning.