Annons:
Etikettkänslor
Läst 13051 ggr
lmea
2013-11-17 20:37

Förtjänar bättre, kan ändå inte släppa honom

Vet inte riktigt var jag ska börja,för det finns så mycket inom mig som vill ut.

Har under ca 4 månaders tid träffat en kille som är 8 år äldre än mig (jag är 20). Vi har haft det väldigt trevligt och träffats ca en gång i veckan, vilket för mig varit lite jobbigt i perioder då jag en person som behöver närhet och han behöver utrymme, men på något sätt har jag accepterat det. Så länge jag vet att man har varandra så är det okej.

Efter ca 2 månader var vi på parmiddag med hans bästa vän + hans flickvän. Det såg jag som ett väldigt bra tecken.

Ibland har jag inte vetat var jag haft honom, dålig på att höra av sig osv. så jag tog upp detta och vi träffades och snackade. Han visste inte vad det var med honom, och att det kunde bli så i perioder. Att han var trött och orkade knappt göra något. Även i hans tidigare förhållande. Men vi bestämde det för att ta det lugnt och se vad det leder till.

Den senaste tiden har han varit jävligt off och knappt hört av sig, men trots detta har vi setts. Allt har känt så bra när vi träffas, han visar verkligen att han tycker om mig. Han pussas, kramas och tar i mig liksom.

För en vecka sedan fick jag nog, jag ville bara veta var vi hade varandra.. för jag höll på att bli tokig. Så jag skrev som det var. Att jag känner mig förvirrad och förbannad, för jag vet varken var jag har honom eller oss. Han skrev att han tycker om mig jättemycket men han blir liksom inte kär. Han skrev att han ville ta en stund att fundera för han vet inte själv vad det är med honom. Jag skrev att han kan höra av sig när han känner sig klokare. Men att jag inte kan gå och vänta hur länge som helst, för att tillslut kommer jag att göra ett avslut. Han skrev även att det är bra om vi inte ses på ett tag och att han behöver komma bort och fundera. För han velar hit och dit.

Och jag känner mig så jävla förvirrad nu. Det känns som att allt hänger i en skör tråd. Som ett frågetecken. Efter 4 månader måste man väl veta.Antingen vill man vara med någon eller så vill man inte det.Vet inte vad jag ska göra.. nu har det gått en vecka och vi har inte hörts av. även om en funderare inte behöver betyda att ett slut är nära, han kanske blir jätteklok. men ändå känns det som att jag bara går och väntar på att han ska höra av sig och göra slut på det hela.

Hur länge ska man låta honom "tänka" egentligen? Känns mer som en undanflykt för att han inte vågar göra slut. Kan inte låta detta rinna ut i sanden. det är som att kasta bort 4 månader.

Jag är väldigt säker på att han inte träffar någon annan, för han är inte en sån. Så jag känner mig inte som en reserv.

Han skrev även att jag förtjänar bättre än såhär. Jag vet att jag gör det, men jag kan ändå inte sluta tänka på honom. Är helt hysterisk. Jag vet inte om jag är kär ens, men jag tycker om honom sjukt mycket. Var ut i lördags, och någon hade hans parfym i lokalen. Då ville jag bara dra… gjorde ont. Har haft små panikattacker under hela veckan för att jag känner sån saknad. Vet inte vad jag ska ta mig till längre.

Annons:
OlgaMaria
2013-11-17 20:57
#1

Bland annat, så låter det som att hans tid går i en annan takt än din. Han verkar liksom lite seg, har inga problem med att träffas mer sällan osv, och då kan det nog också betyda att han kan ägna alldeles otroligt mycket tid åt att "fundera" just nu och det lär sluta med att allt rinner ut i sanden för honom, och för er. Han verkar vara typen som hellre låter saker hända än att själv agera och styra. Er relation håller på att lösas upp, men han vet inte vad han vill och väljer att bli passiv. Den enda utgången på det är att det kommer rinna ut i sanden, känslor försvinner osv. Det du behöver från honom för att ha en lycklig framtid med honom är väl lite action och engagemang från hans sida?? Och det är inte vad han visar just nu. Dåligt tecken, och jag tror du ska försöka gå vidare.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

lmea
2013-11-17 21:11
#2

Ja, men precis.. jag känner också så. Men vad är det han funderar på om han har så jävla mycket tid att fundera annars… fattar ingenting..

OlgaMaria
2013-11-17 21:38
#3

Han funderar nog inte så hårt… Han bara orkar inte tänka tankarna klart… Vissa människor är sega och lite passiva till personligheten, och det kan bli en krock i relationer. Du väntar ju på något, och han vet att du väntar på något, men jag tror att han inte har något nytt att komma med, och då hör han inte av sig. Du behöver inte ta illa vid dig. Det är nog mest en personlighetsgrej, men det kan bli himla jobbigt att leva med för någon som vill mer.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

lmea
2013-11-18 00:39
#4

Ja, men det är så svårt att bara låta det gå när jag verkligen vill om han vill. Känns dumt att det är jag som bara låter det vara när jag vill. men samtidgtkänns det inte som att han blir klokare på den här tiden

OlgaMaria
2013-11-18 06:48
#5

Kräv besked så du slipper detta väntande. Du kan ju berätta vad du vill så han vet vad han har att ta ställning till. Det handlar väl mest om hur ofta ni ska ses och höras av? Fundera ut vad du behöver och berätta det, men var konkret. :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Sarah
2013-11-18 11:31
#6

Jag tycker att det låter som ett fegt sätt att lämna relationen. Helt ärligt tror jag inte att han kommer tillbaka. Verkar inte som att han är intresserad, är man intresserad så anstränger man sig.

Annons:
[Olärd]
2013-11-18 12:26
#7

Men känner han sig inte kär går det inte direkt att fundera sig till den känslan.

lmea
2013-11-18 14:16
#8

Nu skickade jag iväg ett mess i all hast. Man kan inte gå runt och vänta bara… skrev typ att det inte känns som att det finns så mycket att fundera på. om detta är hans sätt att låta det rinna ut i sanden så tänker jag avsluta det för jag vill inte vänta på något som ändå aldrig kommer hända.

Han svarade att han hade tänkt att vi skulle försöka hinna ses den här veckan, för att han har fundera lite. Men han sa att han inte visste om han vågade, för jag verkade vara på krigsstigen haha :).. nu vet jag att han har tänkt iaf, sedan vad som händer har jag ingen aning om. Förväntar mig ingenting. Trodde bara att jag aldrig mer skulle få se honom.

OlgaMaria
2013-11-18 14:43
#9

Okej, då får ni väl träffas så får du se vad han har att komma med. =) 

Jag tror nog att det kan vara hans personlighet som har ställt till det för er… vilket han förstår och kanske känner sig lite dålig/pressad/konflikträdd pga det. Jag tror nog att han kanske vill vara med dig, men att han bara har svårt att ge dig det du vill ha och behöver. 

Jag tror du gör det lättare för honom om du funderar ut vad du behöver för att må bra i relationen och kan berätta det för honom på ett konkret sätt… alltså inte: Jag vill att du ska engagera dig mer utan Jag vill att vi ska träffas två gånger i veckan eller mer och att vi hör av varann nästan varje dag, i telefon eller sms. TYP. ???

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

lmea
2013-11-18 15:41
#10

Jag tror det också. Han är lite seg. Nästan lite mano-deppig.. men man skainte säga för mycket. Jag känner det, jag får träffa honom och se vad som händer. Om han vill fortsätta träffas kommer jag ställa vissa krav, för som det har varit kan jag inte ha det. det har inte gett mig energi, det har snarare tagit mig energi. 

Måste vara tydlig med vad jag vill. och accepterar han inte det, då är det ju så. då vet  jag.

Sedan kanske han hade tänkt avsluta det på ett bättre sätt genom att träffss. men om han ens vill avsluta det känns det som att han inte ens skulle anstränga sig att träffa mig. Aja, det visar sig :) känns lite lättare i hjärtat nu iaf

OlgaMaria
2013-11-18 16:03
#11

:) glöm inte att berätta för oss hur det går :) lycka till! hoppas på det bästa för DIG!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

lmea
2013-11-21 20:08
#12

Tack :) vi ska ses i helgen och jag är lite nervös… och lite orolig såklart. för att han ska dumpa mig :/

Ska hålla er uppdaterade!

OlgaMaria
2013-11-21 21:51
#13

Okej! Var inte orolig! Lita på att det som blir blir bra! Lätt för mig att säga så klart. Men så brukar jag tänka. Om det inte blir som du hoppas så är det nog inte rätt. Om det blir som du hoppas, ja, då är det kanske rätt. =)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
lmea
2013-11-24 18:53
#14

Sådär, jag skulle ju komma med en uppdatering. Vi träffades igår och det blev bra. Jag var jättenervös innan och var helt hundra på att jag skulle bli dumpad. Men han hade lagat mat och hade faktiskt tänt ljus…

Stämningen som var när jag kom dit var jättebra och vi hade det jättemysigt. Så på något sätt ville jag inte dra upp snacket för att förstöra, det kändes ju trots allt bra. Det kändes på något sätt att det var hans sätt att visa att han fortfarande vill. Sov kvar där och tänkte att jag kunde dra upp snacket dagen efter. Men det hände en massa saker tidigt på morgonen som jag inte vill outa här (familjesaker) så jag fick lov att dra hem och han fick lov att åka iväg flera timmar härifrån.

Jag tänker mig att det var bra för oss att ses en gång att bara känna efter. Han har ju fått något att fundera på och det känns som att han tagit åt sig det jag bombaderade i smsen för två veckor sedan. Så det skulle ju i princip bara bli att repetera allt. men det känns Som att han mjuknat upp lite…

Och när familjegrejerna lugnat ner sig blir det nog ett djupare snack, så jag verkligen får veta hur det är. Någon gång måste han ju säga hur han känner och inte bara visa saker i handlingar (även om han är sån som hellre visar saker.)

Så ja, summan av kardemumman. Jag trooor han vill vara med mig ;)

Praefatio
2013-11-25 00:08
#15

Måste bara hoppa in med en solskenshistoria, för att ge dig hopp.

Jag träffade min sambo under en period då livet var rätt tufft. Jag stod liksom och svajade, kom från ett förhållande där jag blivit misshandlad och mådde inte så bra. Vi började träffas, först någon gång i veckan, sedan nästan varje dag. Efter fem månader (!!) frågade han vad som pågick, om vi var ihop. Då hade jag i princip flyttat in hos honom, vi levde som ett par och alla såg oss som ett, jag hade inte träffat andra killar på tre månader. Mitt svar? "Nej!!! Nej, vi är inte ihop!" Jag var skiträdd. Jag fick panik.

"Okej," svarade han. "Men jag vill att du ska veta att jag gillar dig, att jag inte har träffat andra tjejer sedan vi började ses och att jag inte vill vara med någon annan. Du behöver inte bestämma något ikväll, du får fundera så länge du vill, men jag vill bara att du ska veta var jag står."

Jag funderade. I en månad. Att han väntade, helt utan att pusha mig trots att vi sågs varje dag, är banne mig ett bevis på hans tålamod. Jag velade, jag funderade, jag var orolig och visste inte om jag vågade öppna mitt hjärta för någon. Men efter en månad insåg jag att jag bara gick runt och lurade mig själv. Jag var ju tokförälskad i honom.

Så vi blev ihop. Nu, snart fyra år senare, har bott ihop nästan lika länge och är förlovade. Vår kärlek bara växer och växer, relationen blir djupare och starkare varje dag. Det är helt stört, hur lycklig och trygg man kan vara.

Så ja. Att det går långsamt för killen du träffar, kan ha sina orsaker. Det behöver inte alls ha med dig att göra, eller ens med hans känslor för dig. Han kanske bara behöver tid. Känns det som att du kan leva med att han är lite seg ett tag, så gör det. Du verkar ju verkligen gilla honom, och då är han garanterat värd att vänta på!

OlgaMaria
2013-11-25 15:06
#16

#14 Ja, det verkar ju som att han vill det. :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Upp till toppen
Annons: