Kriser

knäckt

2013-11-18 22:12 #0 av: teardrops

Jag gjorde slut med min kille för ca en vecka sedan.Vi hade 3,5 år tillsammans och det var en stormig relation där han delvis har misshandlat mig psykiskt i perioder/på fyllan.(varit bonusförälder till hans barn under dom åren med) Jag vet inte hur jag ska ta mig upp helt ärligt.Jag är sjukskriven nu,gråter,bryter ihop ofta,får panik o planerar självmord ibland.Jag har svårt för att äta.Jag saknar honom,vill hela tiden kolla hans fb men har lyckats hålla mig i några dagar nu.Hur gör man? Hur tar man sig igenom sånt här? Hur kan jag ens bry mig ifall han sätter på en brud? Han har ju behandlat mig så dåligt.Jag känner mig ensammast i världen,har ingen familj på nära håll men vänner,tyvärr har ju alla sina egna liv.Kan jag få lite tips på hur man tar sig upp igen och på hur man kommer över någon? Jag har försökt hata och vara arg men jag känner mig bara sviken och ledsen.Att jag kanske inte får träffa barnet sliter sönder mig med..

Anmäl
2013-11-18 22:17 #1 av: Hera

Får du hjälp med ditt mående? Psykolog eller kanske kurator?

Det enda som hjälpt mig har varit att sysselsätta mig med saker, gråta ut ordentligt och låta tiden gå. Det blir bättre med tiden, men det är riktigt jobbigt ett tag.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-11-18 22:22 #2 av: Gur4m1

:( Du har det tufft men du har varit strk som låtit bli hans FB! Fortsätt så. Som Hera säger, sysselsätta sig med saker. Kanske planera in att resa och hälsa på /bo hos din familj ett tag om du har råd? Jag bdde hos min mamma en månad ca när det tog slut för mig och mitt ex, utan det hade jag nog gått under. Låter jättekonstigt i mångas öron, att man funderar på självmord bara för en kille men det blir ju så när man varit i en riktigt dålig relation som brutit ner en samtidigt som man blivit sviken och älskat någon och gett det alla chanser och mer.

Kämpa på, det finns ljus i tunneln och det är när det gör riktigt ont som du måste våga be dina vänner om hjälp, även om de har "sina egna liv". De tär ju det vänner är till för?


Kram, det ordnar sig!

Anmäl
2013-11-18 22:24 #3 av: teardrops

Jag har en kurator men ingen ny tid och verkar vara svårt att få tider ofta,som högst har jag fått en gång i månaden,läkaren skickade en remiss till psyk men det lär ju ta ett tag innan jag hör nåt av dom.Jag hatar mitt liv :( vågar inte gå ut på dom tiderna han rör sig ute.Jag vill sluta tänka på honom..Jag förstår inte mig själv alls..

Anmäl
2013-11-18 22:24 #4 av: Svarttusch

Jag håller med #1 om att du kan behöva prata med antingen psykolog eller kurator. 

Jag har också gått igenom något liknande. Efter flera år i ett förhållande med psykisk misshandel (enstaka tillfällen fysisk) lämnade jag min sambo. Jag levde vidare som om allt var normalt, utan att bearbeta. Detta i samband med att jag haft en otroligt tuff barndom gjorde att jag tillslut gick in i väggen. 

Så om du redan nu mår så dåligt som du verkar göra tycker jag verkligen du ska ta kontakt med någon. Nu vet jag inte alls hur han behandlat dig, men de fallen jag sett av psykisk misshandel har den misshandlade oftast glidit längre och längre från sina vänner och familj samtidigt som partnern gärna vill trycka ned en ordentligt i skorna. Så jag förstår att du kanske tror att du inte har någon att vända dig till, men om du testar att berätta sanningen för någon eller några av dina närmaste vänner så tror jag dem finns där för dig. 

Kom ihåg att du är värdefull! 

Anmäl
2013-11-18 23:13 #5 av: teardrops

Jag har liksom lyckats bygga upp mig själv och skaffa mig fler vänner samt komma närmare mina vänner jag redan hade.Trots att han från början tog mig längre ifrån vänner/att jag själv tog avstånd från dom.Jag har berättat för vänner/familj hur extremt dåligt jag mår.Kanske borde jag bo hos nån annan ett tag,har en kurs om hälsa/självkännedom jag snart ska gå..Tydligen en lång väntetid på den o många som vill gå den.Så tänkte försöka gå den o se om jag orkar med det.Annars hade jag gärna åkt till min mamma eller pappa.Jag försöker hantera det här bra,men det känns inte som att det går så vidare bra.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.