Annons:
Etikettförhållande
Läst 5063 ggr
Emmetem
2013-12-05 01:36

Hur ska jag få honom att förstå?

Jag har ett litet dilemma.

Min pojkvän är den mest underbara, vackra, snällaste och charmigaste person jag vet. Jag älskar honom verkligen av hela mitt hjärta.
Han har ett förflutet som han inte är stolt över, och det hade inte jag heller varit om jag vore i hans sits, men han har förändrats så himla mycket under tiden vi varit ihop.
Han har blivit en helt annan människa.
En väldigt underbar människa.

Han har haft en väldigt svår uppväxt, vilket har gjort att han har väldigt dåligt självförtroende. Ändå är han rätt så bestämd, alltid i tid, sköter sig jättebra, är väldigt mogen i sitt beteénde, det går bra i skolan..
Men han kan verkligen inte släppa sitt förflutna! Han går omkring och ältar det, trots att jag vet att han aldrig någonsin skulle göra om det. Det vet han också.

Men han kan inte förstå att jag älskar honom. Men jag förstår verkligen inte hur han inte kan se det! Jag bakade en cupcake en dag då jag var ledig från skolan och han hade prov hela dagen. Jag bakade EN cupcake, för att skriva att jag älskade honom på den. Sedan åkte jag sammanlagt 1 timme på moped (det var kallt ute!) BARA för att ge honom den och träffa honom i en 10 minuter/en kvart innan han skulle ta sin buss hem till sig. Jag gör alltid det där "lilla" för honom, vi har ett underbart sexliv, jag visar att jag älskar honom på så många sätt jag kan! Men han verkar ändå inte först varför jag älskar honom. Jag frågade honom varför han har så svårt att tro det (då jag faktiskt suttit uppe i TIMMAR och pratat med honom om hur värdefull han är för mig, trots protester från hans sida.) och jag fick svaret: "Under hela min uppväxt har jag aldrig fått behålla något jag älskar. Antingen så lämnar det mig eller så blir jag ifrån tagen det." Och det är därför han inte förstår hur jag kan älska honom.

Men jag har förklarat på så många olika sätt jag bara kan.. Han kan inte förstå hur jag kan tycka om hans utseende. Han är snygg. Han har allt det där som jag attraheras av, och det finns ingenting på hans kropp som jag inte tycker om. Han förstår inte hur jag kan tycka om honom som person. Han gör ingenting fel! Han behandlar mig som om jag skulle kunna gå sönder när som helst, han är jätteförsiktig och vill det bästa för mig, alltid. Han visar också att han verkligen älskar mig, och han säger aldrig saker han inte menar. Vi har olika åsikter i väldigt många frågor, men vi båda resonerar på ett moget sätt så att vi går nästan aldrig därifrån utan att ha rett ut det vi pratat om.

Och han kan verkligen inte förstå hur jag kan älska honom, trots sitt förflutna. Men jag försöker få honom att förstå att han är ingen av de sakerna han var förr. Det som har hänt i det förflutna har hänt. Man kan inte ändra sådant. Huvudsaken är att han har ändrat sig och ångrar sig djupt. Han skulle aldrig göra om det. Och för mig är det ett otroligt stort steg av honom att han ens drog upp det med mig. Att han vågade prata ut om något han gått omkring med ett bra tag utan att säga till någon.

Detta är något vi kommer arbeta oss igenom tillsammans. Som ett lag. Men han förstår inte varför jag stannar kvar hos honom, trots det han har berättat. Jag förklarar för honom gång på gång ovanstående - och är inte detta ett test på förhållandet så vet jag inte vad som är det.

Skulle aldrig lämna honom, någonsin. Finns inte en chans i världen, såvida han inte vill att jag lämnar honom. Men han verkar som sagt inte förstå varför jag inte lämnar honom. Och jag vet att han aldrig skulle lämna mig. Men jag kan inte sluta känna att det känns för honom som om jag kommer lämna honom. Vilket jag inte kommer. Men detta är ju som sagt på grund av hans barndom och att allt han älskar tas ifrån honom.

Ursäkta för långt inlägg, men var tvungen att skriva av mig!

Har ni någon aning om hur jag ska gå till väga för att få honom att förstå? Jag kommer fortsätta kämpa för den här killen oavsett vad - och jag kommer kämpa för att han ska få känna sig värdefull och älskad så länge jag lever.

/ Medarbetare på Hermelinkanin iFokus och Lejonkaniner iFokus.

Annons:
Cahira
2013-12-05 01:41
#1

Vad som hjälpte mig att inse var då mitt ex sa åt mig "Jag älskar dig för att JAG älskar allt med dig. För att JAG tycker om allt med dig. Du kanske inte tycker om dig själv, men JAG tycker om dig. Är inte det vad som räknas? Jag valde att vara med DIG och jag tänker inte gå nånstans. Jag är din så länge du vill ha mig."

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

Anna4077
2013-12-05 01:56
#2

Ibland behöver man tid för sånt. Min sambo va jätte svartsjuk när vi träffades, det är han inte längre. Jag var övertygad om att han skulle tröttna på mig. Jag är fortfarande rädd för det (3,5år senare) men jag ser det inte längre som en självklarhet bara en möjlighet. Vissa saker tar tid att komma över. Ni verkar vara unga. Säg helt enkelt att du älskar honom och att han får vänja sig vid det.

Anna och taxen Max

Emmetem
2013-12-05 08:57
#3

#1 Tack för tipset! Han betyder verkligen världen för mig.. #2 Jag är bara så orolig för honom! Känslan av att veta att han går omkring och känner så får mig att må dåligt :( Jag vill att han ska känna sig riktigt älskad, men då han inte tror på mina ord så blir jag bara så frustrerad.

/ Medarbetare på Hermelinkanin iFokus och Lejonkaniner iFokus.

obstitant
2013-12-05 09:42
#4

Hans erfarenhet har lärt honoom att saker brukar gå till på ett visst sätt i livet, och de tankarna verkar ganska djupt rotade. Problemet är nog att han inte riktigt tar till sig bevis för att hans "kunskap" om livet inte alltid stämmer utan behöver modifieras lite, från "det blir alltid så här" till "det har ofta blivit så här, men ibland blir det på ett annat sätt".

När tankespåren är så djupt nerkörda kan det bli väldigt svårt för dig att ändra på dem. Jag ser en bild framför mig av riktigt djupa hjulspår i marken där han kör, och en bit bort står du och ropar "hallå! här borta är vägen!". Det kommer nog tyvärr inte att spela så stor roll hur många gånger du talar om för honom att du älskar honom och varför, eller att du visar det på olika sätt. Problemet ligger i hur han tar emot (eller inte tar emot) den informationen. På ett plan förstår han förstås att det är som du säger, men det går ändå inte riktigt in och ändrar hans grundläggande uppfattning om att vara oälskbar.

Var jag tror att du behöver lägga krutet är inte bara på att ge honom fler och fler kärleksbevis som han inte får att passa in i sina tankemönster, utan att göra honom uppmärksam på tankemönstren som inte släpper in bevisen. Annars finns det en risk (även om det inte känns så nu) att det till slut blir en självuppfyllande profetia när du blir så utmattad av att överösa honom med kärleksbevis som han på ett sätt avfärdar, eftersom han säger att det fortfarande känns som att du kommer att lämna honom, att du till slut inte orkar längre.

Han skulle kunna testa att läsa "Vem är det som bestämmer i ditt liv?" av Åsa Nilsonne, och se om det ger honom några nya idéer om hur han kan förhålla sig till de tankar han har om sig själv.

Anna4077
2013-12-05 12:07
#5

#3 tyvärr tar sånt tid och är väldigt krävande för personens partner. Det är nackdelen man får leva med om man är med någon som har ett jobbigare förflutet. Antingen får man lära sig att hantera det eller gå ifrån förhållandet. Jag skulle inte pressa eller tjata på honom. Han behöver tid att förstå att du är där för att stanna. Ingenting kan hjälpa mer än tiden

Anna och taxen Max

PennyScarlett
2013-12-05 12:52
#6

Hm…Detta hade lika gärna kunnat handla om mitt förhållande, so I feel you! Min pojkvän har också ett förflutet som heter duga och har gjort många fruktansvärda saker. Jag vet inte ens om en handfull av allting och vet inte om jag vill veta allt heller…

Han har varit ur sitt kaos i nu tre månader och har lovat sig själv att aldrig gå tillbaka till den världen och han gör ett fantastiskt jobb! 

Jag har dock sällan problemet att han inte kan ta emot min kärlek…Det är någon enstaka gång som han ifrågasätter högt att han "fick mig" och ibland får jag påminna honom om att han verkligen har och är allt jag önskar mig. 

 Jag kan mycket väl föreställa mig att det är svårt att förstå varför man förtjänar en ren och vacker sak som kärlek om man själv inte har gjort dom bästa valen här i livet, även om det sunda förnuftet säger en att man inte hade kunnat göra annorlunda. Det måste vara hemskt att gå med det dåliga samvetet, men jag tror faktiskt att det är något som kan komma att tyna bort mer och mer ju mer deras liv fylls på med andra, positiva saker. Jag vet att den dagen min kille är gift och har barn (oavsett om det är med mig eller ej) så kommer nog det mesta släppa hos honom. För då har han ett uppdrag och en "chans" att ställa allt till rätta genom att vara delaktig i att ge liv och att ta hand om en egen familj. Det blir också en bekräftelse för honom att veta att han aldrig kommer utsätta sin familj för det han själv blivit utsatt för, därmed kommer han automatiskt känna sig som en bättre människa och han kommer känna att han åstadkommit något vackert med sitt liv. 

Däremot så behöver din pojkvän hitta ett sätt där han slutar plåga sig själv konstant och veta att gjort är gjort och det är bara att köra på och inte gå tillbaka i gamla mönster. Klarar han bara av det så har han ingen anledning att fortsätta sparka sig själv i arslet. 

 Någonting jag brukar dra för min pojkvän är att hans bakgrund och förflutna är en viktig del i att jag älskar honom. Jag kan ju inte säga att jag hade blivit förälskad i honom om han vuxit upp i en fin, stadig familj, med goda vänner, gymnasiebetyg, högskoleexamen och ett välbetalt jobb och en fet BMW parkerad utanför sin flashiga lägenhet. Detta är vad HAN tycker att jag förtjänar och detta är vad han önskar att han kunde erbjuda mig av sig själv. Men hade det där varit han, så hade han varit en helt annan person och jag hade då troligtvis inte fallit lika pladask för det här alternativet som för min trasiga och aningens dysfunktionella pojkvän med sin trassliga bakgrund, men som formade en otroligt stark, lojal, modig och trygg ung man som jag känner fullt förtroende för. 

Din pojkvän är den han är tack vare det han varit med om. Insikter han har kommer ifrån situationer som plågar hans inre, men utan dessa, hade han då varit den man som du idag är så förälskad i och som du vill kämpa för? Du älskar ju HELA honom, även hans trassliga förflutna. Det utgår jag ifrån att du gör, för har man en pojkvän som har haft det tufft och gjort dumma saker, men man ser att de har ett hjärta utav guld och deras sanna jag som bara väntar på att få blomma ut i sin fulla prakt, då älskar man hela deras märkliga historia som är så svår att förstå sig på. 

Jag älskar min kille och allt sjukt han har ställt till med. Jag älskar att följa med honom på hans möten och jag älskar att vara med hans familjemedlemmar där den ena är galnare än den andre, jag älskar hans vänner som fortfarande trasslar till det för sig, jag älskar när dom kör sitt, enligt mig, töntiga gangsterspråk och gestikulerar överdrivet som om dom var hip hopare från 1985. Jag älskar det, eftersom allt är en del av honom. 

 Förstår jag dig rätt så älskar du din pojkvän på samma sätt, även fast man anser dom ha rätten att känna en del skam över vissa saker. Du kanske redan har gjort och sagt detta, men stämmer det jag säger, så tala om för honom att hans förflutna är delaktig i att du faktiskt älskar honom att du vill vara med just honom. Hans bakgrund gav honom ju något utav det finaste han har. Dig.

Vi gör alla så gott vi kan utifrån våran kunskap och erfarenheter

Annons:
Emmetem
2013-12-05 12:58
#7

#4 Gick och lånade boken direkt, tack för tipset! :) Hoppas den hjälper!

#6 Du är väldigt duktig med ord. Funderar faktiskt på att låta honom få läsa allt det där som ni alla skrivit. Jag hoppas att han kommer förstå det långt innan vi har var sin ring på fingret och har barn, även fast jag vet att det är då han kommer inse att jag inte kommer gå någonstans. Jag älskar honom verkligen av hela mitt hjärta och kommer göra allt för honom. Oavsett om det innebär att jag får kämpa för det :)

/ Medarbetare på Hermelinkanin iFokus och Lejonkaniner iFokus.

Gur4m1
2013-12-05 23:11
#8

Ältande kan ofta handla om att man inte ännu kännt att man riktigt blivit hörd eller sedd. Det man har att säga/berätta. Jag upplever iallafall så med mit tältande och det där går i vågor- när de där tankarna/minnen och käsnlorna som kommer med upplevelsen far över en- så är det SKÖNT att kunna rpata ut om dem. Det kommer alltid att vara så. Min partner har säkert fått höra samma saker 100 gånger snart och kommer åf höra vissa saker 100 gånger till, tills jag känner att jag kna förhålla mig till dessa känslor och minnen. När jag hittat rätt person och fått "rätt reaktion" på mitt ältande så har det minskat drastiskt eller försvunnit helt. Det är alltid när jag känt mig accepterad och sedd. Så låt honom älta, som i att du finns där, lyssnar när han behöver prata om det. Få honom inte att känna ATT han ältar, ATt han inte bord eprata/knna/tänka på det mer. Det är bearbetning som pågår. Vissa menar att man inte ska tänka på saker, out of sight out of mind, men sanningen är att det oftast är vi på sidan om som mår sämst av ältandet för vi kan inte alltid förstå eller känner oss dessutom otillräckliga.

Det är inte bra att knyta näven i fickan alla gånger och inte är det heller bra att ignorera känslor. När jag är stressad är oftast också då jag får mest "ältande tankar och känslor". När man är trygg och har ett liv som man lever, fyller med saker, så har det automatiskt minskat. Nu menar jag inte att hanska få bli ett ältande monster som går runt och bar apratar om sig själv, men visst ältande är okej, det är en process. Det räcker fint att du finns där och lyssnar, även om det är tionde gången du hör samma oro, ångest eller historia.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

[Nia8]
2013-12-06 02:34
#9

Vad gör man när man blir kär i KK ? Jag har hunnit bli sårad? Han ä så förvirrande, vissa gånger närmar han sig känslomässig, skriver tom att han älskar, är kär (påstår att det brukar han aldrig säga) och när jag svarar att det är jag med så drar han sig ur. Vi har börjat gå ut, åka på semester…samtidigt säger att jag ska inte göra nåt stort av det. Vad gör man i sådana fall? Måste Tilläga att han träffar andra dock vet inte hur ofta. Ska jag prata med honom , förklara hur jag känner och hur jag vill ha det eller strunta i och hå vidare. Han vet att jag gillar honom. men å andra sidan blur man ju sårad i en vånlig relation också?även I ett äktenskap! Alla vänster för eller senare…

PennyScarlett
2013-12-06 08:02
#10

#9 du får skapa en egen tråd om ditt problem, så finns det säkert någon som kan hjälpa dig.

Vi gör alla så gott vi kan utifrån våran kunskap och erfarenheter

Katti
2013-12-06 18:24
#11

Du har fått många kloka svar. En tanke jag får är att du också skulle kunna låta honom läsa ditt eget inlägg. Eller varför inte hela tråden!?Lycka till!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Emmetem
2013-12-06 20:10
#12

#11 Jag gjorde detta! Han verkade uppskatta det och sa att vissa saker stämde skrämmande! Tack alla! ;D

/ Medarbetare på Hermelinkanin iFokus och Lejonkaniner iFokus.

PennyScarlett
2013-12-06 23:20
#13

#12 Det råkar faktiskt vara så att jag är lite intresserad utav någon form av bekantskap med någon som är i lite samma sits som jag själv, som man kan dela tankar och erfarenheter med…du kan väl pm:a om detta känns aktuellt för dig? :) Kul att han uppskattade tråden!

Vi gör alla så gott vi kan utifrån våran kunskap och erfarenheter

Annons:
Emmetem
2013-12-06 23:56
#14

#13 Gärna det! :)

/ Medarbetare på Hermelinkanin iFokus och Lejonkaniner iFokus.

Denna kommentar har tagits bort.
Upp till toppen
Annons: