Annons:
Etikettallmänt
Läst 2527 ggr
[limitedZ]
12/8/13, 3:31 PM

Klasskompisen tar all min energi

Måste få skriva av mig bara, kanske någon som känner igen sig. Det här fungerar bara inte längre då hon påverkar min skolgång och mitt mående.

Det är så att vännen det har kommit sig att jag spenderar mest tid i klassen på universitet är med en tjej som som är så krävande och stressande och hon tar min energi. Varför det blev just vi två som skulle komma att hänga så mycket vet jag inte, vi båda började träna på samma gym sen bor vi nära varandra, jag kom in lite senare i klassen och hon var den som var mest intresserad av att hjälpa mig hänga med. Hon har verkligen etsat fast sig i mig och vore det inte för att vi går i samma klass skulle jag bryta med henne direkt.

- Hon hetsar om skolan jämt, helg som vardag, lugn vecka som stressig vecka. Det här är ingen vanlig skolstress utan hon ventilerar ALLT över mig, klagar på det ena, klagar på det andra.

- Börjar tjata och oroa sig öppet om en tenta två månader bort.

- Är negativt inställd till alla skoluppgifter och kan inte ens hålla käft om skolsaker på fester. Ja ni hörde rätt, på klassfester och roliga tillställningar frågor hon ut folk om de har gjort "den där" uppgiften än, om de börjat plugga inför tentan, påminner att vi har mycket att göra i skolan osv. Folk säger till och med åt henne att sånt här pratar vi inte om på fester, men hon fortsätter!!! Hon skaffar ju inga andra vänner direkt!

Jag står inte ut. Inte nog med det pumpar hon mig inför varje uppgift ifall jag har gjort den än. "Är det inte lika bra att jag gör den?" Om vi ska ses en timme innan skolan (vi börjar fan skolan klockan nio) och öva på massa olika saker. Om vi ska stanna kvar efter skolan och öva ännu mer, hetsar på lektionen då hon inte förstår och självklart blir det att vi ofta jobbar tillsammans då vi är två och två och vi ofta kommer till skolan tillsammans. 

Hennes hets, stress och konstanta klagande och prat gör mig så illa till mods. Jag är en väldigt lugn och sansad person. Jag gör inte alltid bort uppgifter en vecka i förväg, jag börjar inte alltid plugga inför en tenta en månad innan och jag vill helst inte öva på saker på skolan en timme innan skolan börjar på morgonen. Jag klarar mig jättebra i skolan men hon ger liksom hintar om att jag är lat då hon alltid berättar om hur mycket hon pluggat då och då, hon städar vare dag, äter nyttigt, pratar om den gången hon åt en hel chokladkaka, tränar hela tiden och fastän jag sagt att jag varken har tid eller lust tycker hon att jag borde prioritera bättre så jag hinner. "Alla mår ju bra av att träna, det där kan du göra en annan gång!" Jag har försökt förklara det här, speciellt med tiderna, träningen och att vi har olika pluggrutiner, men hon verkar inte fatta. Hon fortsätter fråga, fortsätter hetsa om uppgifter och tycker "att jag som henne borde göra bort saker i god tid så jag inte slipper stressa" då det är HON som ändå stressar i slutändan och heeeeeeela tiden. 

Inte nog med det är hon 5 år äldre än mig och hon kan verkligen inte med att vara tyst. Vi kan ha roligt och jag kan prata med henne om det mesta, men är det bara tyst mellan oss i 5 sekunder blir hon stressad och ska hitta något att prata om. Jag ogillar sådana människor skarpt som måste prata om saker bara för att prata. Det är verkligen, verkligen, verkligen inte den vännen jag väljer i vanliga fall. Det blir stressande och irriterande så in i benmärgen. Jag försöker verkligen hinta om att hon ska varva ner men snart får jag väl säga "men för f*n håll käften", för inget annat verkar funka. Jag märker att folk i klassen undviker henne och därmed mig lite, försökte prata med en annan tjej i klassen lite om det igår och hon sa att många i klassen tycker jättebra om mig (och det märker jag då många kommer fram till mig och pratar, samt att jag såklart går fram och pratar med dem då inte vännen är med) och att hon samt flera andra tycker det är synd att jag "blivit fast" med henne. Inte nog med det hånade hon mig öppet på ett skämtsamt sätt i fredags på en fest och sa "emma, du har ju omtenta snart! hur känns det då? så j*vla skönt att jag slapp det alltså! hade typ tagit livet av mig annars!". Och det fanns fler i klassen som har omtenta och det är väl inget man SKA eller BÖR prata om på en fest. Sedan ju mer full hon blev höll hon på att byta låt (vi har inte samma musiksmak) och sa "men emma, det här är väl sån musik du gillar!! haha! dansa lite, du kan ju skaka lite på axlarna i alla fall! ha lite kul!". Allt var med ett leende på läpparna hos henne och på ett skämtsamt sätt, men jag orkar inte med sånt svammel. För det första vet hon att jag inte dansar och sen drar hon all uppmärksamhet till oss och mig. Blev så irriterad men kände inte för att ge en utskällning eller ta en diskussion bland allt folk. Slutade med att jag gick hem från festen för att jag blev så less på henne.

Jag vet att jag ska prata med henne. Men detta är ju sån hon är. Vad kan jag göra? Jag vill inte ändra på någon och helst önskar jag bara att hon inte gick i klassen. Jag kan ju inte bara säga att det inte funkar att vi umgås längre? Vi går ju i samma klass och jag vill inte såra någons känslor. Trots det här så bryr hon sig väldigt mycket om mig, ger mig komplimanger och är som sagt häftad på mig, vill vara med mig hela tiden. Vi har ju, liksom på hennes begäran, umgåtts intenstivt sedan skolstart i september. Kan säga att jag redan har det nog jobbigt med skolan och hon bara överför all stress och negativ energi på mig. Jag tror att hon är en stor del i att jag har svårt att ta mig upp på morgonen och gå till skolan då jag vet att jag kommer möta av henne och hennes stress, tjat och negativa inställning till allt. Går till kuratiorn pga det och jag tror att vännen spelar in i att jag blir väldigt väldigt otaggad på skolan och får ångest.

 Någon som har varit i samma sits eller som har ett smidigt tips? Jag ska ta upp hur dåligt jag mår av hennes ständiga skolhets nästa gång hon tjatar om det, vilket till 99% såklart redan blir imorgon, måndag. Ringde liksom till mamma och grät ut idag för att jag bara mår sämre av att vara runt omkring henne… Mår dåligt redan som det är.

Tack för att du orkade läsa.

Annons:
Niklas
12/8/13, 3:42 PM
#1

Berätta hur du känner och förklara att hon måste sluta med det du tycker är jobbigt när hon är med dig. Annars måste du sluta umgås med henne. Du kan inte gå under själv för att hon inte har någon inbyggd spärr.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Tjeja
12/8/13, 3:45 PM
#2

Låter i mina öron som om din klasskompis har typ adhd eller något sådant. Hon kanske skulle behöva en mentor eller så som hon kunde ventilera av sig hos?

Vore det omöjligt för dig att prata med henne om hur jobbigt du tycker allt skolprat är och sätta vissa gränser för när ni pratar om sådana saker? Och sedan kunna påminna henne om att "sådant pratar vi inte om nu".

För i mina ögon när jag läser ser det ut som att hon nog inte riktigt inser själv hur hon uppfattas och hur jobbigt andra tycker att det är. Hon inser eller förstår nog inte heller ens att andra inte vill prata om sådana saker på fester. Dessutom kanske hon själv är osäker på vad hon alls ska säga eller prata om annars. Skoluppgifter kanske är just det som hon känner sig trygg i att prata om och hon behöver uppmuntran i att prata om andra saker. Få exempel och ämnen att prata om liksom. Har ni några andra gemensamma intressen du kan styra över era konversationer till när skolan inte är kul att diskutera längre? Har hon några andra intressen du kan locka fram ur henne att berätta om? I så fall kanske det finns någon annan i klassen som har samma intressen som du kan hjälpa henne att koppla ihop med och bli kompis med också?

Jag förstår din irritation och frustration, men försök att se lite ur hennes perspektiv så kanske du kan hjälpa både dig själv och henne samtidigt? Får hon fler andra vänner får du mer frihet själv också liksom. :)

Kram!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Gur4m1
12/8/13, 10:01 PM
#3

#2 är inne på något här. en här tjejen har säkert…råkat ut för en del tidigare kan man gissa. Menar, du beskrive rju själv att hela klassen fryser ut henne i prnicip- för hon borde fatta saker :P hur jävla jobbig hon är!! (Det är så mobbin går till, så att du vet).

1. Ta inte åt dig peronsligt, hon menar uppenbart inget illa.

2. Inse att du nog är en väldigt viktig vän för henne, hon är nog även ganska osäker innerst inne.

3. Men ja, sätt en gräns. Kanske dra med henne till en skolkurator eller liknande, försök stötta henne på ett djupare plan, dvs säg var skåpet ska stå men vänd int ebar aom och gå till de andra i klassen och lämna henne bakom dig- utan peka vart hon ska gå och vad hon behöver göra för att få hjälp.

Jag har själv ADHD och själv tycker jag att hon låter helkul!! :) Ja, förutom pluggsnacket på fester, men åter igen- det beror nog på att hon nog har t.ex ADHD, då har man oftast väldigt svårt att slutföra saker och man blir lätt "nojjig" över saker- en "överlevnadsstrategi" är ju just att ta ansvar för sina studier och vara ute i god tid. Att hon rpatar mycket om det är nog just för att därför tar studierna upp mycke tankar och känslor. Vet jag att jag har ett viktigt möte om en månad så tänker jag på det flera gånger varje dag fram tlls mötet- kollar i kalendern, osv. Annars har jag snabbt glömt bort det och missar den med all säkerhet, som om den aldrig varit planerad :P

ADHD-problematik kan man ha utan att behöva medicinera eller vara "märklig" på andra sätt. Jag vet bara att jag blev mobbad hela högtadietiden och stor del av gymnasiet, just för at tjag var otroligt insnöad på vissa saker som såklart störde min omgivning. Att frya ut någon för att de är irriterande är inte helt okej anser jag själv. Det är otroligt oempatiskt och osocialt beteende anser jag själv. Folk som fryse rut andra förtjänar ingenting bättre själv -_-

Att hon beter sig såhär har säkert sin orsak. Det är väldigt tråkigt att du behöver känna att DU inte har andra att umgås med pga att du umgås med henne, vad är det för människor du studerar med, vuxna?

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

[limitedZ]
12/8/13, 11:35 PM
#4

Tack för svar! Prio ett är ju att prata med henne. För all negativ energi påverkar som sagt mig väldigt mycket.

#3 Jag har ingen aning om hon har ADHD. Hon är öppen med mycket saker och då skulle hon nog ha sagt det vid det här laget. Men det kan ju även vara så att hon kan ha den problematiken men inte vet om det. Ingen fryser ut henne. Jag har bara fått höra "inside-info" om att många tycker hon är jobbig som hetsar och stressar på även andra om plugg. Det är inte uppskattat och får man välja vill man kanske inte umgås med en person som sprider negativ energi - för det är vad hon gör. Hon är en energitjuv. Fastän hon inte må veta om det lika starkt som vi andra gör. Jag mår som sagt så pass dåligt för att hon påverkar mig, stressar, tjatar och även på mig att jag borde göra saker, hetsar och berättar grundligt om hur mycket hon städar, hur mycket hon pluggade igår och vad det känns skönt att HON slapp omtenta. För hon hade dött om det var hon som behövde göra om. Hur j*vla kul är det? Jag skulle vara j*vligt försiktig med min vän om hen behövde göra omtenta och inte jag. Inte skulle jag då riskfyllt skämta högt om det så att hela klassen fick veta att jag har omtenta. Snacket om hur duktig hon är hemma och med träning och plugg rör mig inte, men det är när hon börjar jämföra oss och dra meningar om att "ja jag skulle aldrig kunna lämna disk till dagen efter!!" "nej jag skulle aaldrig kunna gå en vecka utan att dammsuga." Det är hennes standardfraser. Har jag någon annorlunda rutin ska hon påpeka hur "hon aldrig skulle kunna göra sådär". Har inte haft en vän med den attityden innan. Om det inte varit på ett skojfriskt sätt eller kanske någon få gång då och då.

Vet inte vad du såg av att hon verkar vara en rolig person utav det jag skrev, men jag som känner henne så ja, hon kan såklart skämta och ge komplimanger till exempel. Men det är aldrig några glada samtalsämnen hon tar upp utan det är skola. Och jag har insett nu i veckan att jag tror att en av anledningarna till att jag känner att jag behöver gå till kurator är just för att hon för över all negativ energi på mig för att det är vi som hänger mest med varandra i klassen. De andra verkar vara mer "alla", men hon har på något sätt avskärmat sig med mig. Jag ska ju nu dock ägna mig till att lära känna fler bättre och även visa henne att man kan umgås med andra. 

Men nej, det är inte mobbing bara för att många i klassen uppenbart tycker hon är jobbig. Jag förstår dem då hon sprider negativ energi till och med på fester, klagar och aldrig kan vara tyst. Folk säger ju även på ett schysst sätt åt henne, och det har jag med försökt med såklart. Det handlar helt enkelt om att man inte vill bli nedstämd på fester över skolarbete eller vill ha svårt att koncentrera sig på lektioner då man hör ett konstant klagande. Jag är en jättesocial person och det är många fler i klassen, men att inte kunna slappna av och låta samtalet ha en paus i 10 sekunder eller så går folk på nerverna. Jag har också pratat med två tjejer att jag gärna skulle vilja lära känna dem bättre då jag hängde med dom en del vid nollningen, och jag är trots allt omtyckt i klassen. Det är vuxna människor i och med att jag pluggar på universitetet, så det är inget konstigt med det. Jag ska bara förklara för den här vännen att jag vill hänga med andra också, eller bara göra det. Jag har ju ingen förpliktelse till henne. Det är bara så snabbt som grupperingar görs. Det är bara just så tydligt med oss att det är jag och hon, och det är främst för att hon "Paxar" mig och haffar mig direkt man ska göra något två och två och alltid vill göra allt med mig. Det är lite högstadiekänsla där…

Och det sista: bara för att hon kanske beter sig såhär för en orsak betyder det ju inte att det är okej eller att jag inte blir nedtyngd, nedstämd och stressad av hennes negativa energi.

[limitedZ]
12/8/13, 11:51 PM
#5

#2 Angående intressen verkar hon inte ha så många… Träning, men annars är det skola skola skola. Hon säger själv att enda anledningen att hon flyttade hit är för att plugga, så då tänker hon göra det också. Och självklart har folk flyttat hit för att plugga, det är en liten stad, men man måste ju ändå se till att fixa sig ett liv man kan slappna av i. Men hon säger till exempel att hon inte ens kan sitta still en halvtimme hemma, medan jag kan sitta still en hel dag…

Vi är så olika och går så illa ihop egentligen.

Individuell
12/9/13, 8:19 PM
#6

Ja du borde definitivt prata med henne. Svårt att veta angående ADHD… Men det är ju i vilket fall inte din uppgift att börja luska i.

Annons:
Tjeja
12/9/13, 8:38 PM
#7

… Låter ju väldigt mycket som ADHD i alla fall…

Du kan inte försöka fråga henne om den saken, på ett bra och respektfullt sätt? Det skulle kanske kunna öppna upp för många klarheter om hon tex erkänner att hon har en diagnos om hon nu har det. 

För har hon det kan hon behöva att någon "stannar upp" henne och får henne att "vakna upp" lite för hur andra upplever hennes intensiva negativa inställning!

Har hon Adhd så lovar jag att hon kommer uppskatta att du bryr dig om att hjälpa henne se istället för att bara bli arg och dissa henne när du inte orkar mer.

Du kommer själv vinna på det också då i så fall och kan ta dig vidare utan att bara släppa henne rakt ner i ett djupt hål hon inte förstår varför.

Helt enkelt ett schystare sätt att ge henne changsen att förändra sin egen situation även om du i slutänden inte orkar och bryter till sist.

Bättre för ditt samvete också tror jag då…

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

[limitedZ]
12/9/13, 9:18 PM
#8

#7 Då hade hon sagt det till mig, om hon hade det. Hon brukar skämta om att hon har ADHD om nätterna nämligen då hennes fötter somnar ofta och att hon "får spring i benen" inte kan slappna av. Kan hon ändå ha det på riktigt? Känner inte för att bli spion eller ägna ännu mer tid. Hon är som sagt väldigt öppen. Nog hade jag kunnat fråga "jo du förresten, ditt beteende. du tror inte att du har ADHD?" Jag vet då inte hur jag skulle fråga på ett finare sätt.

Nu är det ju också så att jag mår jättedåligt av hur hon beter sig mot mig. Jag var inte i skolan idag så träffade henne inte, annars ska jag ta upp nästa gång hon blir intensiv att jag mår dåligt av att hon hetsar så mycket, att hennes negativa energi överförs på mig. Jag vill sätta mig och mitt mående i första hand eftersom jag uppenbarligen inte tänkt i dom banorna kring henne fram tills nu. Hela höstterminen har jag låtit henne intensivt prata om det för att jag är snäll och vill hjälpa henne, lyssna och så. Men jag får ingenting tillbaka, allt handlar om henne och hennes stress, hennes uppgifter, hennes vad hon tycker är tråkiga liv och allt vad det är. Går vi på ica - hon klagar över ordningen. Går vi till skolan - det är för slaskigt. Går vi till skolan nästa dag - det är för kallt. Är det en jobbig skolvecka - det är för mycket. Är det en lugn skolvecka - hon har inget att göra och har tråkigt.

Jag har varken tid eller lust i att sätta mig in i hennes mående ännu mer - det är hennes ensak. Hon öser allt jobbigt över mig så gott som varje dag. Jag har även sagt förr när hon varit jättestressad och ventilerat över mig att det kanske vore bra om hon pratade med någon. Finns ju kuratorer på skolan. Men nä det visste hon inte om hon ville, också fortsatte allt som vanligt.

Jag går som sagt själv till kuratorn och det är första gången en människa hetsar så här mot mig och överför allt. Kan inte riktigt se varför jag ska finnas där/hjälpa henne ännu mer. Jag har redan ställt upp på att träffas och plugga, pratat om hennes problem och allt annat hela höstterminen, fastän jag hellre hade gjort annat. Hon har förstört relationen ganska mycket genom att vara så hetsig mot mig. Kan inte göra något åt det nu. Finns inte en chans att jag frivilligt hade velat träffa henne utanför skolan längre.

Gur4m1
12/9/13, 10:40 PM
#9

Jag är 33 och fick min ADHD diagnos förra året- jag hade haft ett så mycket bättre fungerande socialt liv om jag vetat om det när jag gick på gymnasiet och sedan var i 20årsåldern.

Nu är jag vuxne coh lärt mig hantera och leva med det, anpassat mig och min livsstil. Jag blev utfrys toch Jo…..OM HELA KLSSEN OGILLAR EN , även om det är pga dligt beteende så ÄR det utfrysning/grogrund till mobbing. För de tnegativa blir därmed ofta ÖVERDRIVET också, och sen det faktum att ni snackar en massa skit om henne, men säger själva att "hon knappt själv är medveten om det." Tjejen har uppenbart problem att ta distans och se hur hon själv blir upplevd från andras håll.

Hon behöver absolut en wakeup call men samtidigt kan det bli katatrofalt om man bara "BAM du är detta" och sen släppe henne och skiter i henne. Menar, man måste nog lära henne empati delvis, bland annat genom att visa det. Jag själv känner ju att du är snudd på lite övekränlig i din reaktion mot hennes beteende…meeeeen så är du ju också väldigt stressad osv.

Själv hade jag inte brytt mig om andra runt mig gnäller, aldrig fattat varför jag skulle må dåligt av sånt?

Men ja, hon är ju såklart inte ditt ansvar. Absolut. Men ja. jag avskyr folk som sitter och snackar skit, grupperar sig mot andra osv. Aldrig tänkt på att hon skärmar sig med dig just för att hon inte känner sig välkommen med de andra? Och det där med osäkerheten? Men ja, gå du och var med de andra, du måste också må bra. 

Men det hindrar inte mig från att tycka synd om henne också. Att ha en diagnos ger en inte tillåtelse" att behandla andra hur man vill, men jag kan inte se att hon egentligne behandlat dig jätteilla. Hon verkar mest väldigt socialt klumpig och du är ar goh mår dåligt över saker hon säkert inte ens mins att hon gjort mot dig.

Prata med henne, men försök finnas där som en vän gör. När poletten faller ner, om dne gör det, så har du säkert en bra vän i henne, om du bara lyckas hindra henne från att försöka vara den enda för dig.

…menar inte att tynga dig med ansvaret öve rhennes hälsa, du är själv pressad. Men jag HATAR känslan av att någon blir missförtådd/inte passar in och blir utfryst och det blir den personens fel- if är all mobbing okej. För Alla mobboffe rhar ALLTID varit skyldiga i så fall. Men så är det ju faktiskt inte.

Det finns inget mer skamligt, kränkande, traumatiskt och oerhört jobbigt som att bli utfryst och sen dessutom inte egentligen fatta varför…

Jag skiljer på om en människa är ELAK med mening, med målet att göra mig ledsen, att höja sig själv på bekostnad av mig. Eller om en människa råkar vara elak, för de fattar inte bättre, de fattar inte att det de gör ÄR elakt/uppfattas elakt. Din vän verkar jävligt clueless….

Det är allt jag menar.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Honestyisdead
12/9/13, 10:44 PM
#10

Tycker inte adhd har med saken att göra. Bara för att någon här antog det betyder det inte att så är fallet. Man kan bete sig så som en neurotypisk! Ganska typiskt att folk vill sätta diagnos så fort någon inte är som alla andra.

Gur4m1
12/9/13, 10:58 PM
#11

#10 :) Grejen är at tmågna har "typiska drag" eller är odiagnostiserade för t.ex ADHD, då många har det utan att veta om det och det finns egentligen inge tbehov av att få en diagnos så länge det inte utgör ett problem i ens liv. I mitt fall är ju diagnosen rätt mild- och i princip "vuxit bort" med tiden, men jag föll mellan stolara och had ehelt klart behövt diagnos som liten.

Menar mest att när folk oftas tinte "är som alla andra" så beror det oftast på att de har en "diagnos". Men så ser jag inte diangos som en sjukdom, utan just som att man helt enkelt har lite svårigheter/annat sätt att fungera bland andra?

Lite som att vara vänsterhänt i en högerhänt värld. Samhället är ju inte anpassade för oss. Hennes vän har uppenbart problem att umgås med folk om hon mest bara skapat relationer där de inte vill veta av henne egentligen. Det skulle jag kalla för ett problem.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Honestyisdead
12/9/13, 11:07 PM
#12

11 jag ser inte typiska drag av adhd i ts beskrivning. Bara för att man har problem att passa in på en skola innebär det inte att man lever med en diagnos.

[limitedZ]
12/10/13, 12:35 AM
#13

#9 Ursäkta mig, men jag snackar inte skit om henne. Du skriver som om du har träffat henne. Utifrån det jag skriver sätter du en diagnos, FÖRUTSÄTTER att hon har ADHD och att det är jag som ska vara hennes "assistent" till att upptäcka att hon har diagnosen och att lära henne vad empati är att och att alla fungerar olika. 

Då är du väl i så fall en person som inte har energitjuvar i ditt liv eller aldrig haft, eller helt enkelt aldrig påverkas av sådana? Jag har pratat med min mamma som är väldigt klok, min pojkvän och med en tjej i klassen för att JAG mår dåligt av det här. Jag snackar inte skit utan ber snarare om råd. Det sista jag vill är ju att såra hennes känslor. Hon överför allt på mig, stressar mig och hetsar. Säger jag att "pust, nu har vi det äntligen lugnt  skolan ett tag." Säger hon dumförklarande "nähedu, nu blir det ett helvete ska du veta!! den tentan är ju snart, också den uppgiften. man hinner ju inte ens sova, inte leva. det är ett helvete det här, hur ska man hinna? jag blir galen. jag orkar inte". Jag kanske kontrar med "jaja, men vi får ju ta en sak i taget. eller hur? man måste ju få slappna av litegrann" "nädu, så är det inte på universitetet. det är ett jävla jobb hela tiden, och har du gjort den där uppgiften? förvänta dig att du kommer behöva lägga ner hela helgen på den!! den var så JÄVLA jobbig. du har ett helvete framför dig!"

Om det påverkar mig? Ja! Jag har lust att umgås med positiva personer!

Jag har inte lust att blanda mig med personer som tar energi ifrån mig. Jag tänker inte leka psykolog med henne och lista ut eller luska ifall hon kan ha ADHD. Nu kom de här sidorna från henne fram ju mer trygg hon kändes med mig och varför det blev just henne jag hängde mycket med var för att det slumpade sig så mest. Och att du förutsätter att vi mobbar henne tycker jag inte är okej då ingen fryser ut henne. Vi är en väldigt öppen och glad klass, men jag tänker inte beskylla någon för att tycka det är jobbigt då en person "förgiftar" fester etc med negativt pluggsnack och hetsar upp sig. Förstår absolut att folk UNDVIKER energitjuvar. Det gör jag med i vanliga fall, men sätter ju sitt eget mående och värdering i hur bra man vill att ens dag ska bli främst.

Jag ser det inte som min uppgift att vägleda henne till att bli en bättre eller mer sympatisk människa. Hon är 27 år, jag är 21 och jag har nog med mig själv. Jag reagerar dessutom inte överkänsligt som du verkar vilja påstå, då speciellt min pojkvän tjatat på mig länge om att jag måste prata med henne, för min egen skull för att jag är alldeles för snäll och en alldeles för empatisk människa för att ta massa "skit" och blir fråntagen massa energi från henne. Då hon varit hemma hos oss har han liksom dragit ett djupt andetag efter hon gått för att hon är så fruktansvärt intensiv och liksom kör över andra i hennes sätt att prata och i hennes samtalsämnen. Han, som är helt normal och socialt begåvad, blir utröttad och får energin bortblåst på bara en timme kan du ju förstå hur det känns för mig som spenderat alla skoldagar med henne sedan skolstart.

Så ifall ditt bästa tips är att jag ska guida henne genom livet och vad som är rätt beteende kommer jag inte ta till mig det. Jag kan tipsa henne om att gå och prata med någon då jag inte kan vara ett plank att göra sig av med negativ energi för henne, mer har jag varken tid eller lust med att göra då hon som sagt redan dödat mycket av vår relation av att bete sig såhär överdrivet. Jag känner inte att jag har valt den här situationen mer än att jag faktiskt tvärtemot vad du verkar tycka **ÄR en bra VÄN trots att hon beter sig själviskt och nedlåtande. Bara det att jag inte pluggar eller gör andra saker på hennes sätt måste hon kommentera nedlåtande och visa stor missförståelse till. 

Min uppgift nu är att sätta ner foten och visa på att alla fungerar olika och att jag tyvärr inte kan höra på hennes tjat varje dag.**

Annons:
Honestyisdead
12/10/13, 8:46 AM
#14

12 ja, sätt ned foten. Hon är vuxen och måste lära sig att man inte kan bete sig hur som helst mot folk.

Gur4m1
12/10/13, 10:58 AM
#15

Hera: då tycker vi helt enkelt olika i den frågan.

TS: Jag vet inte mer om din vän eller dig än du evt om mig. Men ja, ajg har råkat ut för energitjuvar och säkert varit en själv (utan att förstå det). Tänke ritne srkiva mer då det helt enektl tas fel och jag menad emest att ni ALLA verkar snacka skit om henne. Som Hera säger så är er vän vuxen och jag själv säger inte att man är befriad från ansvar och hänsyn om man har eller itne har en diagnos.

Jag är snabb med att "ge" diagnos för att jag känner igne mig i hennes problematik, inte bara från mig själv utan från andra med ADHD-problematik. Kallas någon ofta för lat och korkad t.ex så skulle jag fundera över diagnos Jag går itne runt "vissa ÄR lata och korkade, ANDRA har bara ADHD". Så tänker jag snarare "de flesta som man börjar tala om på så sätt har helt enkelt möjligen ADHD".

Nu är TS väninna bara kanske ouppfostrad eller vadå? Hade varit en sak om man har problem med en person, men tjejen är vuxen och verkar ha gjort sig ovän med de flesta om jag fattat.

Att mena at tjag säger att du ska avra en assistent åt din vän kändes både cyniskt och..jag vet inte. Säger du så åt dina vänner när de vill rpata om problem? "JAg är inte din psykolog?".

Då är vi helt enkelt vänner på olika sätt. Men lycka till iallafall. Sätt gränser, hon blir kanske sårad men då får du ju lösa det då.

En del PALLAR faktiskt sånt där snack utan problem, jag är en av dem. Alltså att lyssna på folks problem också. Man måste nog säga ifrån rjeält om någon ändå fortsätter, hon förstår ju helt enkelt inte.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Gur4m1
12/10/13, 11:02 AM
#16

JAg ge rju råd utifrån mig, och min erfarenhet så du måste inte ta så illa upp (Det är så jag upplever det när du skriver till svar) fr¨n det. Det är ju ganska självklart att DU själv väljer hur du gör och vilka råd du följer? I den här frågan ahr vi bara helt enkelt mislvida syn och erfarenhet av situationen, jag känner inte din vän. Skriver detta mest för att jag känner att vi är ltie katt och hund och vi missförstår kanske varandra.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Honestyisdead
12/10/13, 11:05 AM
#17

15 ja, väldigt olika syn på det! Jag har väldigt svårt för att många så gärna behöver sätta diagnoser bara för att någon inte gör som alla andra. Inte konstigt folk tror att just adhd är humbug. Det ropas ju så fort det bara går.

Gur4m1
12/10/13, 2:55 PM
#18

#17 det är väl mer deras tankesätt på det somär fel i så fall. Speciellt då ADHD inte är en sjukdom på så vis, utan just en "avvikelse". Man räknar att mörkertalet är stort och många "lär sig leva med det" och som jag skrev: problematiken, dvs delar av en diagnos har ju många, utan att lida av det.

Att folk kallar det humbug beror på att de är oinsatta och oförstående. De som inte förstått ADHD och att "så många får det" är oftast (bland de jag mött) människor som jag inte direkt skulle sätta högt på skalan för deras empati och/eller förståelse för andra. 

Är som att alla skulle få matförgiftning och kalla det för fejk för att matförgiftning blir ett normaltillstånddå 50% av befolkningen ständigt har det.

Men däremot tjänar inte alla på att få en diagnos för tidigt- då många som sagt "växer ur det", lär sig leva med det osv. Alla behöver inte mediciner och ja, sen omgivningen som inte alltid förstår- kanske ger FÖR stor frihet och struntar helt i att uppfostra barnet i fråga, släpper allting helt, övermedicinering osv. Jag medicineras inte, jag kan inte säga att jag hade velat lbi medicinerad som liten men det kanske hade hälpt mig? Eller bara terapi? Eller bara mer förståelse från omgivningen (förståelse, inte frihet att bete mig som skit).

När man har sådana besvär som T beskriver med sin väninna, så skulle jag nog säga att den tjejen nog har problem. TS behöver inte ledsaga henne, eller uppfostra henn, men kanske på något smart sätt  övertyga henne att gå till kurator och prata. Eller själv ha ett sådant samtal där vännen inser att där finns en problematik som måste lösas. Ingne här kan sätta diagnos, ingen har sagt att Ts vän HAR ADHD, någon slängde bara ur sig att det lät som en sådan problematik och jag känner igen mig i TS väninna på en del sätt (på en dlesätt, inte alls).

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Honestyisdead
12/10/13, 3:10 PM
#19

Vem räknar att mörkertalet är stort? Jag har läst och sett föredrag där man säger att sdhd ofta ges som feldiagnos och delas numer ut alldeles för lättvindigt. Jag är väl insatt i diagnosen eftersom den är en av de diagnoser jag lever med. Jag undrar vad i beskrivningen som får er att genast dra till med adhd. Problem med att passa in och problem med vad man bör och inte bör säga visar mycket mer på autismspektrat. Likaså fokuseringen och besattheten kring studierna.

Gur4m1
12/10/13, 3:16 PM
#20

ADHD räknas in i autismspektrat senast jag kollade, har något vagt minne av att någon var lite avig mot det.

"I vissa fall kan symtomen på autism och ADHD förväxlas. De första symtomen på autism kan vara att ett barn i småbarnsåldern är extremt överaktivt och har ett oorganiserat beteende. Det är symtom som också är vanliga hos barn med ADHD i denna ålder. Därför är det inte ovanligt att småbarn med autism bedöms ha ADHD. Men om barnet har autism blir de svårigheter som är typiska för autism med tiden allt tydligare. Ett exempel är svårigheterna att samspela med andra."

Jag själv hade sciala svårigheter och har också ADHD men däremot inte autism, men drag av autism (är inte så påläst). Jag har mest följt folks diskussioner här på iFokus och liknande, och där fått uppfattningen av att folk tycker att man överdiagnostiserar men ja, en med autism har ju fortfarande en problematik? Precis som en med ADHD. En utan ADHD eller någon prbolematik, dvs en så kallad "frisk" människa får ju sällan en diagnos, vilket det låter som att folk tror?

Många har ju både autism och ADHD. Bara för att jag som har ADHD känner igen mig i henne så betyder det såklart inte att hon också har ADHD, jag är ju mer än min ADHD. Men jag känner fortfarande igen mig i att hon har något problem som är mer än "dålig uppfostran" och att man kan tycka att hon fan får skärpa till sig- annar sfår hon inte v med och leka, men den attityden faktiskt kan förvärra allting. Men…heck, vem bryr sig.

Nu ville jag inte gå såhär Off topic, sorry. Lämna hela ADHD-grejen. Tjejen har något problem, behöver itne vara ADHD, det kvittar vad det är. Jag tror hon behöver hjälp och stöd i någon form, måste inte vara TS. Hon kanske löser det själv, om några år.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Annons:
Honestyisdead
12/10/13, 4:13 PM
#21

#20 Det gör den absolut inte!
**Autismspektrumet omfattar diagnoserna
**

  • Autistiskt syndrom
  • Aspergers syndrom
  • Desintegrativ störning
  • Genomgripande störning i utvecklingen UNS (utan närmare specifikation)

I DSM-IV-TR ingick även Retts syndrom, men i nya DSM-5 åker den ut.
Dessutom kommer diagnoserna ha ett gemensamt namn. Autismspektrumtillstånd. Så diagnoserna försvinner. De som redan har diagnoserna behåller dock de namn som de har nu.

Alltså ingår ingen ADHD i detta och jag vet inte var du fått det ifrån. Du menar kanske att de är Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar båda två.

Det är sant att många i autism spektrumet även får diagnosen ADHD och det är omdiskuterat om det är rätt att ge den diagnosen eftersom det antagligen bara är symtom på autismen.

Gur4m1
12/10/13, 4:45 PM
#22

#21 jag fick det från bokstavsfolket, någon mamma som diskuterade där men jag kunde inte hitta det nu. Vilket som så har de som du själv också påtalar - en del gemensamma nämnare. Hela denna diskussion känns onödig.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Honestyisdead
12/10/13, 4:52 PM
#23

Det är inte onödigt att ge rätt fakta. Det är viktigt!
Nu har du fått korrekt information från en annan del av bokstavsfolket. Framöver är det bättre att själv kolla fakta och inte lita på vad en mamma säger. Hon hade helt fel.

Det som är onödigt är att sitta och gissa diagnoser på folk man inte känner eller ens har träffat baserat på vad någon i andrahand berättar.
Man gör sig själv en tjänst om man istället antar att folk är neurotypiska eftersom det trots allt är det stora delar av befolkningen är. Att man avviker på ett plan eller flera är på intet vis lika med diagnos och borde inte vara det första man tänker på för att någon är annorlunda.

En del är det utan att det innebär problem för dom, utan att de finns en bakomliggande diagnos.

Gur4m1
12/10/13, 5:07 PM
#24

Det du säge ri slutet är det jag sa i princip, redna första gången men jag säger lite tvärt om- många uppfyller för diagnos men har inget behov av att få en diagnos (psykologen som berättade detta för mig men sättet jag återget det på är kanske inte rakt av efteroms jag själv inte har autism). Jag menar inte att psrida falsk fakta utan detta är mitt sätt att kommunicera och även om det jag sa var faktafel så var det grundne jag ville komma fram till, kärnan- ADHD och autism står nära varandra.

Jag har inte GETT henne en dignos, men jag upplever utifrån beskrivning att hon kanske ska kolla det. Det är inte mer än så. Om inte folk sagt det åt mig så skulle jag inte sitta här och veta vad namnet är på det jag själv gått igenom. Det viktiga är ju inte diagnosen utan att man får hjälp att hantera det som är ett problem- det sociala verkar det som i det här fallet.

..men då utgår vi från TS historia. Min poäng med att ens fortsätta med ADHD var och är- att som vän är det bra att påpeka när något är så pass avvikande att det faktiskt förstår en relation? Idag kna jag ha fungerande relationer, det kunde jag ine för 10 år sedan och det handlar till mycket stor del om att jag idag är medveten om min diagnos.

Men jag hör och förstår din poäng. Jag är inte en psykolog, och jag tog upp fel saker med fel benämning.

Angående mamman så handlade det om hennes barn och det var kanske jag som blandade ihop VAD de tvar de tog upp om. Att autism ska räknas som neuropsykologisk fukntionsnedsättning, men jag vände om det till att de tvar ADHD som skulle tas in i autismspektrumet.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Honestyisdead
12/10/13, 5:41 PM
#25

#24 Och jag säger att ADHD och autism inte alls står varandra nära. Att det finns några få svårigheter som är liknande är en helt annan sak.

Det baserar jag på att jag har AS och ADHD som diagnoser och pga detta har studerat mycket om det, gått kurser som ska hjälpa en underlätta vardagen, flera år av samtal med psykologer, kuratorer och arbetsterapeuter och varit på flera föredrag.

Tjeja
12/10/13, 5:46 PM
#26

LimitedZ:

Man ser ju när du skriver att du verkligen är påverkad och mår dåligt av situationen! Du berättar att du själv har gått till och pratat med kuratorn på grund av hur dåligt du mår. Vad säger kuratorn när du berättar om din situation? Har hen något att säga du känner att du har hjälp av?

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Gur4m1
12/10/13, 5:59 PM
#27

#25 du sa ju sjlv att många med ADHD även har autism men att det förmodligne är just autism folk har när de får ADHD diangos med autism?

Så jag tolkar det som att man måste ha liknande problematik om man feldiagnostiserar så många?

Säger inte att de är samma saker. Men tack, du hävdar din kunskap osv. Jag säger att jag inte vet mycket mer än det jag själv upplever och har läst. Känner mmig väldigt missförstådd av dig -_- Men jag släpper det  nu.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Annons:
Honestyisdead
12/10/13, 6:22 PM
#28

#25 Nej, jag skrev att många med AS även får ADHD, men att det är många läkare som påstår att det är fel då det bara är en del av AS och inte en egen diagnos så som ADHD.

Det är alltså hyperaktiviteten, impulsiviteten och bristen på koncentration som ställer till det. Inget annat.

Många får också ADHD till en början eftersom man fokuserar på nämnda problem och inte ser resten av problematiken. Många jag känner som har autism fick autismdiagnosen efter ADHDN för att man inte såg förbi nämna problem. De blev alltså feldiagnostiserade. Detta kan man också läsa om i olika studier, att det är vanligt. Speciellt hos tjejer.

Har inte sett problemet på andra hållet. Att man fått autism som diagnos för att sedan komma på att det är ADHD. Alltså är de inte så lika bortsett från det jag nämnde.

[limitedZ]
12/10/13, 6:24 PM
#29

#15 Vart läser du att alla snackar skit om henne? Vart läser du att någon snackat skit om henne? Det enda jag vet som jag fick veta av den här kompisen i klassen väldigt nyligt är att denne märkt att folk, samt hon själv i klassen undviker henne för att hon sprider så negativ energi. Det är rätt logiskt att man inte vill umgås med energitjuvar, eller hur? Och jag kan inte ta ansvar för om andra "snackar skit" om henne. Det har jag ingen aning om. 

Det här du skriver om lat och korkad förstår jag inte… Hon är ju precis tvärtom. Hon är inte korkad, ja kanske socialt då om man får säga det på det sättet, men hon är ju igång hela tiden. Otroligt intensiv person som gör sina uppgifter direkt hon fått dom, städar oerhört varje dag och som verkligen inte kan varva ner. Sedan är det ju det med att ena sekunden klagar på lukten i rummet, andra på luftkonditioneringen, andra på maten i skolan, nästa att det är för kallt ute, nästa att schemat för kursen som börjar om 4 veckor inte ligger ute än, nästa att en redovisningsgrupp tog så jävla lång tid på sig, nästa att hon inte hinner gymma tillräckligt, ska jag fortsätta? Och ska vi andra i klassen hamna under kategorin "mobbare" för att man i regel vill undvika att umgås med en sån här person?

Ingen stänger henne ute, det är ett undvikande som finns, samma som att jag undviker vissa personer i klassen som jag inte alls verkar gå bra ihop med. Är det klassfest så är alla självklart inbjudna, alla kan i princip jobba med alla i projekt och i grupparbeten, men det är fruktansvärt påfrestande att umgås intensivt, varje dag, på varje rast eller på varje lunch med en sån här person. Tänk då jag som är hennes närmaste vän här, jag får uppleva det här till max och då tycker fortfarande de andra i klassen att hon är urjobbig bara det lilla de ser av henne.

Jag ska prata med henne, som jag skrivit, vid nästa bästa läge. Även tipsa igen om kurator om det är så. Jag kan dock inte hålla med dig om att man är en mobbare då man FÖR SITT EGET BÄSTA undviker en energitjuv. Jag har inte satt mitt mående främst utan jag har lyssnat på allt det här, ställt upp med att fara till skolan på helger och övat saker, för att hon vill ha någon som håller henne sällskap. Jag beskyller inte någon för att undvika att vara i hennes sällskap mer än nödvändigt och det är ingen annans ansvar än hennes egna att lösa sina sociala problem. Men javisst, eftersom jag är en schysst vän ska jag försöka hinta.

[limitedZ]
12/10/13, 6:26 PM
#30

#26 Ja, jag har det nog jobbigt just nu med sjukdomar, migrän som gör att jag missar halva skoldagar, stress inför en omtenta. Samtidigt som hon vet om det här cirkulerar dock ALLT kring hennes stress. Skämtar högt om min omtenta och om annat jag skrivit. 

Jag tog faktiskt inte upp det med kuratorn första och senaste gången jag var där. Hade nog inte kommit fram till att den andra anledningen till att jag inte tar mig upp på morgonen/åtminstone vaknar och får halvt ångest är just för att jag vet att ännu en dag av negativ energi väntar. Jag ska ta upp det nästa gång jag är där.

Gur4m1
12/10/13, 6:42 PM
#31

#28 nej på den punkten förstod jag dig, jag menade det som du nämnde förut, det omvända. Men jag talade omvänt om andra saker men nu frsökte jag släppa det, ville bara framföra att jag förstår vad du menade med det där inlägget. JAg blev ju själv utredd för autism, efter ADHD, som du säger.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Honestyisdead
12/10/13, 6:43 PM
#32

Ok, vi släpper det :)

Gur4m1
12/10/13, 6:48 PM
#33

#29 jag har svårt med hela energitjuvsbegreppet, jag upplever mer att det finns vissa människor som har mindr ebatterier (de tomvända alltså ;) För mig är alla mer eller mindre energitjuvar under vissa perioder, sådär mitt i all min text så skrev jag även att du såklart ska må bra också.

Mobbing är komplext och de tär ofta mobbare inte är medvetna om att "mobbing pågår", samma med utfrysning. Men nu verkar hon kanske inte själv uppleva det som så, så…sak samma ^_^

Med skitsnack är det just pratet om hur jobbig hon är som är skitsnacket egentligen. Stjäl någon energi genom att 1. prata negativ tom saker (man får inte klaga på saker?) och 2. vara lite, hetsig/strssande? När du beskriver henne tänker jag på Paris i Gilmore Girls….Lite överambitiös, inte allt för socialt kompetent. Jag tycker såklart att det räcker att du uppmuntrar samtal med kuratorn. T.ex att hon faktiskt verkar lite stressad?

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Tjeja
12/10/13, 7:09 PM
#34

#30

Ja alltså det är nog bra att ta upp det med kuratorn också. För det verkar ju vara en stor del i helheten av hur din tillvaro får dig att må just nu.

Oavsett vad som kulle kommit först, hönan eller ägget, migränen eller negativa energierna, så gör ju ingetdera den andra saken bättre.

Jag förstår om du inte orkar hjälpa den här tjejen att inse saker i nuläget när du mår som du gör. Samtidigt ser jag att hon uppenbarligen har problem som hon behöver hjälp med att se och inse om sig själv.

Men så är det ju så att mår man inte tillräckligt bra själv och orkar ta hand om dig själv ordentligt så orkar och klarar man ju inte riktigt av att hjälpa andra något vidare bra heller.

Som du beskriver dig själv som person kan jag däremot tänka mig att när du själv mår bättre vill du nog kunna hjälpa den här tjejen på något vis ändå. 

Att hjälpa en person att se sig själv behöver ju nödvändigtvis inte innebära att man själv behöver spendera mer tid och/eller energi på personen egentligen. Utan handlar mer om hur du avslutar er relation tänker jag.

Nummer 1 just nu är förstås att få dig själv på fötter igen! (Försöker bara hjälpa dig att bolla tankar för hur du skulle kunna släppa henne på ett sätt som även är schyst mot henne, för det tror jag att ni båda skulle vinna på i längden.)  

Sedan tror jag tyvärr att du omöjligt kan komma ifrån att hon kommer bli ledsen, kanske sårad, ta illa upp etc hur du än gör. Men försök tänka på vad som är bäst för er båda på lång sikt. Att hon blir ledsen är ingen katastrof. Däremot tycker jag det vore elakt att bara vända henne ryggen utan att ge henne en vägvisare till hur hon kan förändra sitt liv och förbättra sina relationer i framtiden, även om de kommer att vara med andra än dig.

Går det att se skillnaden i vad jag menar?

Man kan typ "göra slut på relationen" på olika vis:

Tex säga:

"Dra åt helvete jag orkar inte med dig mer!" (vilket du givetvis aldrig skulle säga)

Eller typ bara vända ryggen och gå.. men då vet och förstår hon inte alls varför och kommer fortsätta göra om samma misstag med andra som med dig.

Eller så gör du en sista styrke ansträngning och berättar och förklarar för henne hur du upplever henne och hennes attityd.  Berätta att du inte orkar umgås med henne mer för du har nog av dina egna bekymmer, men att du önskar henne väl och lycka till samt att hon ska hitta nya vänner! 

Ge gärna något förslag på hur hon skulle kunna vara eller göra istället! Tex, "Nästa gång du går på fest, bestäm dig då innan du går för att inte prata något om skolan under festen men också fråga minst 2 andra personer vad de har haft för kul för sig på sistone istället och hör vad de har att berätta!" - Då har du gett henne en möjlighet att förstå och även ett tips på hur hon kan börja ändra sig för framtiden.

Hur du än gör, kommer hon nog att ta illa upp och vara ledsen ett tag, men frågan är vad du har lämnat efter dig till henne! Har du gett henne något som kan vara till hjälp eller har du "bara övergett" så att säga.

Jag tror att du själv skulle må bättre av att veta att du i alla fall försökt hjälpa henne på vägen.

Är det svårt att prata med henne utan att hon avbryter och pratar emot kanske ett brev eller mail vore ett bättre sätt att nå fram till henne med ditt budskap även om det kan "tyckas" är fegt eller nåt. Vad spelar det för roll? Huvudsaken är att budskapet går fram och sjunker in.

Får hon något att läsa kan det även underlätta att hon får chansen att se tillbaka igen och se vad du egentligen säger.

Hoppas du snart börjar må bättre själv också!

Kram

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Annons:
Anna4077
12/11/13, 1:46 AM
#35

Nu har jag varit slarvig och inte läst allt. Men hade en liknande kompis i gymnasiet. Energitjuv! Man kan inteändra en sån människa och du har ingen skyldighet att ta hand om henne. Skaffa andra vänner och klipp bort henne så gott det går.

Anna och taxen Max

[limitedZ]
12/12/13, 12:15 AM
#36

#34 Jättebra skrivet, jag förstår precis vad du menar! Jag hade aldrig tänkt att ge henne ryggen. Och det är inte så att hon är en helt värdelös vän, annars vore hon ju ingen vän till mig, utan jag har såklart trevligt med henne emellan åt. Just nu känner jag bara att vi inte bör ses så intensivt. Vet inte om det kommer ändras, men jag ska ta upp det här på ett bra sätt. Känns dock konstigt att bara kasta ur mig det mitt i allt, utan jag vill vänta in en tillfälle då hon faktiskt beter sig olämpligt och hivar ut sig allt negativt. Då kanske hon förstår bättre också.

Jag vill ju även i och med det här komma närmre de andra i klassen, ja alla är väl svårt, men de jag känner att jag fått bättre kontakt med i alla fall. Och jag tänker inte gå och ha dåligt samvete för att jag "vidgar mina vyer" och kommer andra närmre. Helt löjligt att jag ens tänker att en sån sak vore fel. Men det säger ju en del om henne, att jag liksom känner mig skyldig för att jag inte spenderat alla raster med henne nu i veckan osv. Vi är ju för fasen vuxna. För jag är 100% säker på att jag skulle trivas bättre i någon av de andras sällskap. Det har jag redan nu fått erfara utan att ha umgåtts något sånär på tu man hand.

#35 Den första som är rak på sak. Jag känner i stort samma som du skriver och det är samma råd jag fått av de jag berättat! Det är ju svårt att bara klippa när vi går i samma klass, och jag har varken lust att bete mig ignorant och omoget eller att klippa helt, men jag är inte skyldig henne något. Jag är banne mig inte skyldig henne något och både min pojkvän och mamma tycker det är förfärligt att jag bara "tar" det här.

Anna4077
12/12/13, 2:26 AM
#37

#36 bara för att man inte umgås behöver man inte bete sig varken omoget eller elakt. Man kan vara civiliserad utan att vara nära vänner. Som sagt är du inte skyldig henne något. Man kan vara vänlig och trevlig utan att ha någon typ av vänskapsrelation.

Anna och taxen Max

Niklas
12/12/13, 7:23 AM
#38

#36: Kan du inte be att få prata med henne och ta upp det? Jag är inte säker på att hon tar det till sig lika lätt när hon står mitt i det.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Upp till toppen
Annons: