Känslor

Vad ska jag göra?

2013-12-08 17:59 #0 av: joj

Oj. Var ska jag börja för att inte skriva en hel novell...

Sedan i maj har jag träffat en man som bor 10 mil ifrån mig. Vi har träffats varannan helg i princip och bestämde oss för ett par månader sedan för att satsa. Han har alltid varit dålig på att höra av sig, men jag har under dessa månader ändå fått bekräftelse via telefonen och även när vi träffats såklart. 

Han är nio år äldre än mig, jag är 18, och vi har spenderat all tid hos honom och det har hela tiden varit så bra. Ömsesidig ömhet och "förälskelse". De senaste gångerna jag varit där har jag tyvärr gråtit när jag har varit tvungen att åka därifrån och jag har inte sett det som någon big deal då jag har lätt för att gråta.

Så i veckan har han blivit ännu lite sämre på att höra av sig och mest av allt ställa följdfrågor för att få konversationen att fortsätta. I fredags skrev jag att jag tyckte att han kunde höra av sig när han hade lust att ha en riktig konversation med mig. Och att jag kände mig jobbig då det bara var jag som la krut på att fortsätta vår konversation. Han skrev "okej, förlåt. Jag gör så." Jag tyckte det var fruktansvärt. Sedan idag skrev han ETT SMS där det stod: Jag har tänkt mycket i veckan. Jag bryr mig om dig jättemycket men vill inte att du ska vara ledsen. Känner att det inte fungerar för mig, jag vill jättegärna ha lika starka känslor men känner inte det.

Jag ba okej, då är det väl över då, han tycker inte om mig längre. Så jag ringde upp honom för att prata. Frågade vad han menade med att jag kände starkare än honom då han egentligen aldrig frågat mig vad jag känner. Han svarade att han trodde det för att jag var ledsen när vi skiljdes åt och att han inte ville att jag skulle vara det. Jag svarade att det inte berodde bara på honom utan att jag är sådan.

Han berättar att han tycker om mig jättemycket och bryr sig om mig. Han säger även att han vill fortsätta träffas. Där får jag en chock, det är ju ingen skillnad liksom, allt är ju som vanligt, fast han fått för sig att jag tycker om honom mer, vilket jag inte tror att jag gör. Har hela tiden trott att vi varit på samma planhalva. 

Jag säger att jag bara vill träffas om han tror att han kan få starkare känslor eftersom jag vet att mina känslor kommer att utvecklas åt det hållet om vi fortsätter träffas. Han säger att han ska ringa upp mig då han funderat. 

Jag är så ledsen. Han har förstört något som egentligen inte behövde ha förstörts. Jag vet att jag tycker om honom otroligt mycket men jag vill samtidigt inte göra mig själv illa. Jag hoppas verkligen att han är helt ärlig då han hör av sig ikväll. Jag kan inte göra någonting, kan inte koncentrera mig för det känns som jag väntar på en dom. Jag har förberett massor med påståenden och frågor som jag måste ha svar på för att antingen kunna gå vidare eller fortsätta med honom.

Det är det att jag inte förstår var allt kom ifrån? Och han är sämst på att prata, ville helst bara glömma det han skrivit och tyckte att allt var lugnt. Det är det inte för mig, smset sårade mig väldigt mycket.

Nu vet jag inte vad jag ska göra. Fortsätta eller låta honom gå. Vad är det som är bäst för mig? Jag får verkligen inte skada mig själv, men jag är rädd att jag kommer att göra det om vi fortsätter tillsammans. Samtidigt vill jag ha honom, och ingen annan. 

Vad ska jag göra? Vad skulle ni göra? Säga? Allt är bara helt upp och ner nu...

Anmäl
2013-12-08 18:10 #1 av: Tjeja

Släpp honom! Det är det absolut bästa råd jag kan ge dig!

För både din egen och hans skull! Han bara väntar ut att du ska ge upp och göra slut för han vill inte såra dig och stå med hundhuvudet för att ha gjort slut.

Uppenbarligen gillar han dig inte alls lika mycket som du önskar. Han bara uppskattar dig när du är där men bryr sig inte när du inte är där. Är det en sådan relation du vill ha egentligen?

Någon som gillar dig lite lagom så länge du är "lagom" och inte längtar efter dig på samma vis som du efter honom?

Det kommer bara knäcka ditt självförtroende att fortsätta försöka så nej, släpp och gå vidare!


Kram!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2013-12-09 12:37 #2 av: joj

Pratade länge med honom igår och han kunde knappt förklara sina känslor. Han sa att han inte trodde att vi kunde bli något men att han ville fortsätta träffa mig för att han har känslor och bryr sig om mig. Han vill inte att vi inte ska finnas. Samtidigt så menar han att han vill stadga sig och att jag är för ung för att göra det. Han sa att han inte ser att det kommer bli någonting nu men att han inte kan förutspå framtiden. Jag blir bara helt knäckt. Jag frågade honom om han ville fortsätta träffa mig medan han letade personen han ville stadga sig med, där jag också påpekade att det var helt oacceptabelt. Det ville han inte, utan han ville ha mig.

Jag sa att jag inte vill vara med någon som inte kan se en framtid eller ens tror att det går att få en framtid tillsammans. Om man har bestämt sig för att det inte kommer leda längre så är det ju så och då är det inte lönt att fortsätta relationen på samma sätt. 

Jag tycker också att det är bra att han säger vad han känner men samtidigt så känner jag att han lägger bördan på mig. Det är ju jag som måste avgöra om vi ska ses mer och jag vet innerst inne att det ska vi inte göra, eftersom det inte kommer göra annat än att skada mig. 

Dessutom blir jag upprörd över att han säger en sådan sak och sedan inte kan förklara hur han tänker och känner själv utan att jag ska måste dra det ur honom. 

Så jag sitter nu alltså med ett brustet hjärta, en kille som vill träffa mig så som vi har gjort men som inte tror att det kommer leda längre, en vilja att träffa honom samtidigt som jag bär på en otrolig ilska och en känsla av att han inte förtjänar mig. 

Vi ska träffas nästa helg, om jag orkar, och prata ut mer om detta. Jag känner att jag behöver ett riktigt avslut och det kan inte göras över telefonen. Han ska inte få ha delar av mig, ska någon ha mig så är det hela kittet och det verkar han ju inte vilja ha. 

Jag blir bara så ledsen, dessutom när han tänkt på det i en månad och att jag under denna månad varit där två gånger och han inte sagt någonting alls. Dessutom har vi planerat saker att göra så jag vet inte riktigt var detta kom ifrån. 

Jag mår bara så himla dåligt, kan inte tänka, äta eller sova. Jag orkar inte. Jag är ju kär i människan. Det hade känts lättare om han bara hade sagt att han hatar mig och aldrig mer ville se mig, för då skulle jag inte ha något annat val än att gå vidare. Nu är det ju mitt eget fel om jag väljer att inte träffa honom. Jag känner att jag behöver honom, men det går ju inte. I alla fall inte förrän jag kommit över honom, först då kan han komma in som en annan, mer vänskaplig, relation i mitt liv.

Tack för ditt svar #1, det hjälpte mig verkligen! Jag måste se på situationen utifrån en utomståendes ögon. Jag är kärleksblind, tänker med hjärtat istället för med hjärnan.

Anmäl
2013-12-09 12:51 #3 av: OlgaMaria

Det låter som att han vill göra slut men säger så snälla saker han kan för att inte göra dig ledsen. Det där med att ni ska träffas, fortfarande finnas ett "vi", vem-vet-vad-som-händer-i-framtiden… bara prat. Det som spelar roll är ju om han verkligen vill vara tillsammans med dig 100% eller inte, och det vill han inte. 

Skit i honom. Kram!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-12-09 13:03 #4 av: joj

#3 Det är det jag inte förstår. Det är över, det är det. Jag tänker inte vara med någon som tvekar. Men det jag inte förstår är varför han säger att han vill fortsätta träffas exklusive om han egentligen vill göra slut. Jag blir galen. Jag vill bara ha något klart, inte dra ut på det och vänta och vänta, men det verkar mannen inte förstå. Men som sagt, jag kommer inte kunna fortsätta med honom. Jag förtjänar bättre än så här.

Anmäl
2013-12-09 13:14 #5 av: OlgaMaria

#4 Han klarar väl inte av att vara rak? Dels för att inte såra dig, men han kanske inte riktigt står ut med det själv heller för sin egen skull. Men kom ihåg vad det viktiga är. Vill ni samma sak? Om inte så kan det inte fortsätta. Ställ de frågor du vill ha svar på till honom.

Fråga inte, varför säger du det, varför vill du träffa mig? Fråga, vill du vara tillsammans med mig 100 % eller vill du att vi ska göra slut? Då kanske han kan ge dig det svar du behöver.

Det är så lätt att ställa en massa frågor som egentligen är oviktiga bara för att man fortfarande är kär och sårad. Kom ihåg vad som är viktigt och vilka frågor som egentligen behöver svar. Och de svaren har du nog redan.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-12-09 13:17 #6 av: OlgaMaria

Och förresten, han kanske VILL fortsätta träffas. Men han vill inte att ni ska ta er relation vidare. Han kanske trivs med att träffa dig då och då, ha lite mysigt, men att det inte blir för mycket där emellan. Och det är ju inte vad du vill.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-12-09 13:20 #7 av: joj

#5 Jag håller med! Det är väl lika bra att ta smällen nu och gå vidare. Annars kommer väl samma smäll om ett par månader. Det är inte värt det. 

Jag ska försöka ta hand om mig själv. Men vad gör man om man känner att man förlorat den vackraste människan på jorden och känner att man dör lite när man tänker att han någon dag kommer ha någon annan? Går det över? Har aldrig varit kär på det här sättet förut. Vill kunna gå vidare och tänka gott om honom i mitt liv, kunna pratas vid i framtiden utan problem men just nu känner jag mig bara arg och ledsen och avundsjuk. Jag hoppas verkligen att det går över för det är inte jag...

Anmäl
2013-12-09 14:54 #8 av: Hera

Låter som han inte vill fortsätta men att han är för feg för att säga det rakt ut.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-12-09 16:18 #9 av: joj

#8 och att det gör mig fruktansvärt arg är väl helt normalt?

Men återigen, vad gör man nu? Jag känner att jag förlorat vackraste människan på jorden och klarar knappt av tanken på att han en dag kommer vara med någon annan. Går det över? 

Blir knäpp av allt tänkande. Jag vill kunna gå vidare och tänka bra saker om honom i mitt liv och kunna pratas vid i framtiden. Just nu känner jag mig bara arg och ledsen och avundsjuk. Jag hoppas verkligen att det går över för det är så långt ifrån jag som man kan komma att vara framförallt avundsjuk. Vill inte vara sådan liksom...

Anmäl
2013-12-09 16:26 #10 av: Hera

9 klart man blir arg på sådant!

Jag tycker du ska radera honom ur ditt liv helt för att kunna gå vidare.
Det gör ont och dina tankar är inte konstiga. Se till att inte deppa ihop ensam hemma utan träffa familjen och vänner så du har annat att tänka på.

Du kommer kunna gå vidare och hitta någon som älskar dig och vill vara med dig!
Tänk på vilken mes hsn är. Inte värd din tid!

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-12-09 19:01 #11 av: joj

#10 Tack!

Åh har aldrig mått så här dåligt, och nu när jag måste berätta det för alla. Samma historia om och om igen. Vill inget annat än att ringa honom. Men har stängt av telefonen och loggat ut från facebook. Måste nog avstå från sociala medier ett tag. 

Och jag funderar mer och mer på om jag verkligen ska träffa honom överhuvudtaget i helgen. Vet inte om det är värt det, jag kommer ju få börja om efteråt skulle jag tro. Men samtidigt vill jag gärna prata med honom. Fast jag vet inte om det kommer hjälpa då jag aldrig varit med om detta förut...

Anmäl
2013-12-09 19:05 #12 av: Hera

11 jag tycker du ska låta bli. Blockera från Facebook och meddela per sms att du inte vill träffas mer och ta bort hans nummer.

På det viset läker du snabbare än om ni har kontakt.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-12-09 19:08 #13 av: OlgaMaria

Jag tror också att du kan behöva ett avslut, men ni måste kanske inte träffas. Ni kanske kan prata i telefon och prata klarspråk över vad som hänt. Tror det nog kan vara lättare för dig att gå vidare efter det.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-12-09 19:35 #14 av: joj

Att radera honom från mitt liv känns nästan omöjligt men jag antar att jag måste det. Det gör mig ledsen men samtidigt så är det väl det bästa för mig. Det är ju lättare för honom att säga att han inte vill bryta med mig då han inte känner lika starkt för mig, han skulle kunna ha mig som en vän redan nu och det skulle inte fungera för mig. 

Att prata ut över telefonen provade vi ju igår, han ville mest bara lägga på då han hörde att jag grät, för han tyckte att det var så jobbigt. Jag frågade honom vem jag ska kunna visa mina känslor för om det inte är honom. Det kunde han inte svara på tyvärr. Så jag kände att de "jobbigaste" sakerna inte gick att prata med honom om över telefonen och samtidigt är det saker som jag måste få veta. Tycker han är skyldig mig det faktiskt. Och varför kan han inte förstå att jag gråter över detta? Jag förstår inte riktigt hur man kan vara så gammal och gått igenom flera förhållanden men ändå inte kunna prata riktigt om sina känslor. Dessutom jämförde han mig med "sina ex" som aldrig hade gråtit när de lämnat varandra. Det kändes också kan jag säga. 

Ju mer jag skriver inser jag ju själv att han inte är rätt, han är inte värd mig. Jag har lagt ner allt medan han inte lagt ner särskilt mycket alls och det fungerar ju inte i längden. Synd att det ska göra så ont. Hur länge är det egentligen okej att gräva ner sig och bara gråta? Jag känner att jag måste komma förbi detta så snabbt som möjligt. Jag är ju bara 18 och har hela livet framför mig. Det måste ju finnas någon där ute för mig!  

Anmäl
2013-12-09 19:44 #15 av: Anna4077

Ärligt låter det som han vill ha kvar dig, ha trevligt då och då tills han hittar någon annan. Uppenbarligen är du mer investerad i relationen än han, vilket troligen var det han menade med smset. Vet inte om det är värt att träffa honom. Det blir troligtvis mer jobbigt än vad det gör nytta. Troligen kommer han mest förvirra dig ännu mer.

Anmäl
2013-12-09 20:17 #16 av: Hera

14 klarade han det inte ens i tele lär han ju få panik irl.
Råder dig att låta bli. Kommer göra mer skada.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-12-09 20:49 #17 av: Tjeja

Ursäkta för att jag kommer vara lite väl rakt på saken nu men så här är det uppenbarligen!


Han gillar att knulla dig så länge!

Tills han hittar det/den han verkligen vill ha! Dvs någon ANNAN! 

Det låter i mina öron som att du idealiserar honom sjukt mycket för att du är blind a förälskelse och inte vill ta in sanningen för dig själv.

Han är LÅNGT ifrån någon fin människa så som du beskriver honom! Istället är han en feg själviskt lismare som lurar dig med fina ord och du är fortfarande ung och nagiv nog att vilja tro gott och ta åt dig det fina du hoppas finns där.

Men jag säger dig! DET FINNS INTE! SLÄPP grabben!

Gör dig själv en STOR tjänst och gå vidare!!! Det finns MÅNGA killar där ute som du kommer kunna bli minst lika kär i! Men INGEN av dem är värd dig så länge dem inte behandlar dig med ärlighet och respekt. Något denna killa INTE gör! Utan han bara LURAR dig för att tillfredställa sitt eget ego!

DU är värd bättre! Sätt dig själv HÖGRE än du gör nu!!!

VISA honom ,och dig själv, att du inte är en naiv fjolla som tänker utnyttjas av en egotrippad velpelle som tror att han kan hitta något bättre än dig. 

BRYT och GÅ VIDARE!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2013-12-09 21:21 #18 av: OlgaMaria

#17 jag tror du har rätt… :-/

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-12-09 22:08 #19 av: joj

#17 Ja jag vet inte... Eller jag vet om att jag idealiserar och förskönar honom något fruktansvärt och det är ju just för att jag är kär i honom. Jag tror mer det är en kamp som jag måste ta med mig själv, att sluta var kär i honom, och det kan jag inte göra tillsammans med honom.

Det du säger låter så hårt, men det kanske är sant, det är ju bara han som vet. Nu är det så här och jag ska inte låta honom ta min värdighet eller självkänsla. Han är ju helt klart inte rätt för mig då han inte vill vara med mig till 100 % och inte ser en framtid med mig. Hårt men sant, dock är det jobbigt att han försöker hålla kvar mig istället för att låta mig gå helt. Det är det som är mest jobbigt. Att det är jag som kommer måste säga att vi inte ska höras av eller träffas mer.

Det kommer ju bara bli värre om jag fortsätter träffa honom och sedan säger han en dag om 6 månader att han träffat någon. Då får jag ju ta smällen då istället och det skulle vara så mycket värre. Så som sagt, det bästa är väl att lämna nu även om det är så svårt. Så svårt.

Anmäl
2013-12-09 22:40 #20 av: Anna4077

Usch förstår hur du känner. Detta är inte samma men jag va med om en liknande situation för några år sedan. Jag va tillsammans med en kille som sa att han ville ha en framtid med mig, presenterade mig för sina föräldrar och pratade jämt om hur vårat liv skulle se ut. Men han sket fullständigt i mig. Ville inte träffas osv. Visade sig att när han pratade om "vår" framtid hade han en annan. Fick reda på det runt min födelsedag. Han skulle kommit till mig men fick förhinder. Sen när jag skulle ringa och säga godnatt ville han inte prata för han hade henne i hos sig. Det var därför han inte kunde komma när jag fyllde år. Förstår fortfarande inte varför han inte bara gjorde slut utan envisades med att lova mig guld och gröna skogar när jag flera gånger gav honom möjligheten att göra slut. Fast jag är ganska glad att han betedde sig som ett svin. Träffade min nuvarande kort efter. Svårt att vara arg på någon som gav mig min stora kärlek.

Anmäl
2013-12-09 22:54 #21 av: joj

#20 Usch så hemskt! Ja jag hoppas att han inte träffar eller har träffat någon annan under den här tiden. Vilket jag inte tror heller. Det är väl känslorna som inte finns där längre helt enkelt, men precis som för dig så har vi också gjort planer, inte lika långsiktigt men ändå så pass så jag förväntat mig att han faktiskt ville vara med mig. 

Jag tror åldern har väldigt mycket med detta att göra faktiskt, att han kommit underfund med att det inte är realistiskt att kunna förvänta sig en framtid med mig som är 18 då han är 27. 

Men det är sjukt tufft det är det. Jag tänker inte ens försöka lösa detta, även om han skulle säga att han ångrade sig eller dylikt för jag vet att jag aldrig mer kommer kunna lita på honom eller känna samma sak. Han har redan stampat sönder mitt hjärta och han är inte den som kan laga det. Han ska inte ha det, han förtjänar det inte längre. 

Och jag har lärt mig att aldrig ge mer än jag får i en relation, vilket jag har gjort i denna. Och se så det skadade mig. Inte värt det.

Anmäl
2013-12-09 23:06 #22 av: Anna4077

Jag blir så glad av att läsa det du skrev. Att du sätter dig själv i första hand. Det är verkligen moget att dig och så tufft. Har själv väldigt svårt med det så beundrar dig väldigt. Du kommer ha lärt dig väldigt mycket av detta och har en så sund och mogen inställning att du troligen kommer kunna gå vidare till bättre saker. Väldigt stolt över dig även om jag inte känner dig ;)

Anmäl
2013-12-10 07:02 #23 av: joj

#22 Tack så mycket! Jag tror att det är det bästa som jag kan göra för mig själv just nu. Låta honom gå. Även om han just nu är allt jag tänker på och även drömmer om på nätterna. Det måste ju gå över någon gång liksom och jag antar att när jag börjat komma över honom så kommer jag även att inse att han egentligen inte varit särskilt bra för mig överhuvudtaget, inte någonsin under dessa 7 månader. Och då lär det bli ännu lättare att släppa människan. Det är lätt att bli blind då man är kär, har nu en tuff resa framför mig och jag hoppas verkligen att jag klarar av den!

Anmäl
2013-12-10 10:12 #24 av: Anna4077

Du kommer utan tvekan klara av den och kunna gå vidare. Det tvivlar jag inte en sekund på.

Anmäl
2013-12-10 15:40 #25 av: joj

#24 Tack så mycket!

Det kändes bättre i morse och jag slapp gå till skolan med söndergråtna ögon. Men under dagen brast allt ihop. Har haft väldigt svårt att koncentrera mig de senaste dagarna och skulle hålla ett tal idag. Mitt i allt så dök hans ansikte upp framför ögonen och jag fick verkligen hålla mig för att gråta. Jag trodde inte att något skulle kunna påverka mig på så starkt vis. Nu hoppas jag att det ska kännas lite bättre för varje dag som går och att det snart inte ska kännas som en omöjlighet att leva utan honom. Då kanske vi kan prata.

Anmäl
2013-12-10 16:21 #26 av: Anna4077

Det kommer kännas bättre och bättre

Anmäl
2013-12-10 16:47 #27 av: joj

Det varierar under dagen verkligen. Får "pulser" av smärta då och då och det känns som om jag ska gå sönder. Tänker på minnen men försöker ständigt stöta bort dem eftersom det inte tjänar någonting till. Samtidigt kan det kännas bra ibland också. Men jag antar att jag får se det som att jag förlorat någon jag älskar, även om denna inte har dött så har jag ändå förlorat relationen. Det är klart att det är jobbigt.

Anmäl
2013-12-10 17:56 #28 av: Tjeja

Heja DIG joj!

Du är fantastiskt smart och starkt som faktiskt tagit dig modet att se sanningen och som kämpar på som du gör nu! Blir precis som Anna4077 glad och stold över dig när jag läser! Stjärnor

Önskar jag varit lika smart som du när jag var yngre och i liknande situation som du nu. Du besparar dig själv mycket onödig tid, elände och smärta ska du se!

Och håll ut! Du kommer att fixa det till sist ska du se! Och ju längre du kommer vidare ju bättre krav kommer du ha av en framtida relation! Du är värd en relation där du mår bra! Där ni BÅDA mår bra och vill satsa helhjärtat båda två! HjärtaHjärta

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2013-12-10 20:10 #29 av: joj

#28 Tack så mycket! Alla era ord värmer väldigt mycket! 

Tog med en av mina bästa kompisar och körde bil ikväll, bara för att få prata ut en stund. Alla mina nära säger samma sak som er, och även det som jag försöker säga till mig själv. Ändå kommer den återkommande frågan, hur ska jag kunna leva utan att träffa honom? Att aldrig mer få titta in i hans bruna ögon gör mig galen. Hur ska jag kunna bryta kontakten totalt med någon jag tycker om så mycket? Åh.

Anmäl
2013-12-10 20:13 #30 av: Tjeja

Det kommer ska du se!

Om ett tag kommer du säkerligen bli arg när du tänker på honom och hur fegt och grisigt han faktiskt behandlat dig.

Och sedan kommer även det att lägga sig och du kommer inte ens orka bry dig längre men kommer minnas hans beteende som en varningsklocka när du träffar nya killar framöver! 

BAMSEKRAM! Ballong

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2013-12-10 20:21 #31 av: joj

#30 Det är svårt men jag vet att jag är stark nog. Även om han egentligen är väldigt snäll så känner jag ändå mer och mer att det inte var rätt. Särskilt inte då han inte kan se en framtid med mig. Då är det ju inte värt alls att träffas mer, jag förstår liksom inte varför han tror att jag skulle vilja träffa någon som bara vill ha mig lite halvt...

Det känns skönt att jag har den här tråden och det lär komma några inlägg under resans gång, känns skönt med stöd och peppning från utomstående personer :)

Kramar på er alla!

Anmäl
2013-12-10 20:25 #32 av: Hera

Bra jobbat :)

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2013-12-10 20:25 #33 av: Tjeja

Det är ju pepping och stöd som sådana här trådar på just detta forum är till för! Fortsätt att prata av dig och hämta styrka här när du behöver!

Det är ju berikande för oss och andra också att få del av din resa lika väl som det är ett stöd för dig! Skrattar

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2013-12-10 20:37 #34 av: joj

#32 #33 Tack! Ja, just nu känns allt frid och fröjd igen. Det går verkligen fort mellan att må helt okej och väldigt dåligt. Nu är det bara frågan om jag ska träffa honom eller inte, men det tar jag när den dagen är här. Jag ska göra det som känns bäst för mig och inte för honom.

Anmäl
2013-12-10 20:41 #35 av: Tjeja

Klar du INTE ska träffa honom igen!!!

I alla fall inte så länge du har några som helst känslor kvar för honom för det kommer bara att bli en plåga för dig och göra att det drar ut på tiden att komma över honom ännu mer.

Dessutom får han chansen att dra ned dig igen ett bra tag till. Varför ska han få den chansen alls? Var rädd om dig istället!


Kram

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2013-12-10 20:45 #36 av: joj

#35 Jag har tänkt och tänkt och tänkt på det där men är inte säker ännu på hur jag ska göra. Om jag träffar honom är det dels för att hämta hem saker som är mina, dels för att "få ett avslut", om det nu går att få. Vill dock gärna ha mina saker! Men som sagt, jag är inte säker ännu och jag tänker inte låta honom dra ner mig oavsett hur jag gör. Funderar om jag ska ta med en kompis om jag åker dit.

Kram på dig!

Anmäl
2013-12-10 20:49 #37 av: Tjeja

Ta med en kompis i så fall eller ännu hellre skicka en kompis till att hämta dina saker!

Gärna en killkompis i så fall så det inte blir några nya konstigheter som kan såra dig!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2013-12-10 20:52 #38 av: joj

#37 Ja, eller min allra bästa vän som varit med om i princip samma sak. Det är otroligt hur lika hennes och nu mitt ex är, nästan så att de skulle passa varandra otroligt bra! Jag är glad att jag har henne för hon håller mig ganska hårt tyglad just nu. Tur är det väl att han bor i en annan stad så att jag varken behöver åka förbi honom när jag ska någonstans eller kan få för mig att åka dit hipp som happ. 

Anmäl
2013-12-10 21:01 #39 av: Tjeja

Nej din bästa vän ska du INTE skicka!

Det är upplagt för värsta sårandet av alla tänkbara svek!

Din kompis, hur fantastisk hon än är, är också bara människa och den där killen är uppenbarligen en bra lismare! 

Nej skicka en kille! Helst en brorsa om du har någon sådan!

kan bara som exempel ge min ex-man och min exbästis.. hon hade stöttat mig massor, ändå blev hon ihop med honom så han tog ut skillsmässa.

Vet du, grabben vill ju ha någon tjej att få bekräftelse av och pippa med, kommer din kompis är det jobbigt för honom att känna sig som hunden och han kommer söka bekräftelse och tröst och förståelse från henne för att må bättre själv.

Är hon inte gjord av stål kommer hon lätt falla för honom hur lite hon än vill eller avser det!

Var rädd om dig och din relation med din bästis! Utsätt inte henne för den jobbiga situationen där hon ens riskerar svika dig!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2013-12-10 21:09 #40 av: joj

#39 Kanske borde ta med min mamma eller pappa, även om han tycker det är töntigt... 

Jag har svårt att tro att något sådant skulle hända faktiskt då det delvis är min ålder som avgör att han inte vill ha mig helt och fullt. Och hon är lika gammal. Men nu när du säger det så ska jag absolut inte ta den risken. Har tyvärr bara småbröder och dem kan jag inte gärna skicka tio mil bort.

Tack för att du berättade och tråkigt med din exman och bästis :(

Anmäl
2013-12-11 18:26 #41 av: Tjeja

Någon av dina föräldrar är vä ett alldeles utomordentligt jättebra alternativ!

Om han är så omogen att han skulle tycka det är töntigt så är han klart omognare än du.

Jag skulle inte tveka ett ögonblick att ta med mig min pappa om jag skulle behöva åka till ett ex för att hämta grejor!

Tvärt om! Mina föräldrar har flera ggr backat upp mig när jag behövt det. Vem ska annars göra det liksom? Det är helt naturligt så länge man lever och föräldrarna är friska nog!

Tror ju knappast du är den som använder dina föräldrar till att "gömma dig bakom" i tid och otid! Här är deras stöd befogat! Bara att de finns där när du ska göra det du måste är ett emotionellt stöd att stå på sig och göra det som är rätt för en själv! Bara det att någon av dem står där bredvid dig och möter hans blick gör att han inte kan utnyttja situationen emot dig! De behöver inte säga eller göra någonting, bara heja nödvändigt artigt som mest och bara finnas med. :)

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2013-12-18 22:09 #42 av: joj

Jag åkte och träffade honom, det gick bra och vi pratade mycket. Mer än vi någonsin har pratat förut, samtidigt grät både han och jag mer än vi någonsin har gråtit förut. Det var smärtsamt men nödvändigt. 

Jag kan inte säga att jag mår bra, för det gör jag inte, mår väldigt dåligt faktiskt. Men han är ändå en viktig person för mig och därför känner jag att det var viktigt att prata ut riktigt. Men vi är över i alla fall, även om han sa att han blev mer osäker efter att jag varit där. Han menade att han kände sig närmare mig än någonsin, och det kan jag förstå eftersom vi aldrig har pratat så mycket som vi gjorde i fredags. Men jag stod fast vid att jag inte kan träffa någon som inte är säker men att jag gärna vill ha honom i mitt liv på något sätt när tiden är kommen och jag inte längre är kär i honom. Det sa jag till honom idag när han smsade faktiskt, för under denna smärtsamma tid kan jag inte prata med honom. Det går inte, jag måste få tid att läka, sedan kan vi prata om en mer vänskaplig relation. 

Jag mår dåligt, men samtidigt mycket bättre. Mina frågetecken är färre och det känns bra. Samtidigt försöker jag trycka ut "elaka" tankar om att han snart kommer träffa någon annan, i mina tankar på nyår för att vara exakt. Jag förstår inte varför jag tänker så, det sårar bara mig själv och jag försöker ständigt trycka bort dem. Det är väl allt jag kan göra just nu. 

På fredag ska jag faktiskt ta en fika med en kille som jag har lärt känna lite smått, en vänskaplig relation, men jag tror att det är bra att komma ut och faktiskt se att det finns fler som kan tycka om mig och att jag är så otroligt ung och faktiskt har hela livet framför mig. 

Anmäl
2013-12-19 08:48 #43 av: OlgaMaria

#42 Bra!!

Kram på dig! 

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-12-19 09:35 #44 av: Tjeja

Å vad bra joj!
Hejja dig!
Håll ut du kommer må bättre igen! Som du själv säger behöver det bara gå lite tid så du får läka!

BamseKram!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2013-12-19 11:08 #45 av: joj

#43 #44 Tack hörrni! Och kram på er båda :)

Jag försöker även tänka att jag inte är sorgen utan att den just nu bara finns där på sidan om. Det hjälper, det hjälper mig att vara glad och sedan ledsen när jag behöver vara det. Att jag inte måste må dåligt hela tiden bara för att jag borde. Det känns skönt.

Anmäl
2013-12-19 15:51 #46 av: OlgaMaria

Det låter klokt! Allt har sin tid… :) Och när man vill känna sig lite glad är det inget som hindrar det… och man får vara ledsen en stund trots att man nyss var glad.. :) Det kommer bli bra!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2014-01-01 19:40 #47 av: joj

Nytt år och nya möjligheter!

Idag är det en vecka sedan jag hörde något från honom sist och jag hoppas (än hur hemskt det låter) att det var sista gången på länge. Han kan fortfarande få mig ur balans och hans sms på julafton förstörde faktiskt en del, även fast jag försökte tränga bort det. Han gör mig fortfarande osäker och har till exempel börjat gilla saker som jag gör på facebook, vilket ALDRIG har hänt under den tid vi träffats. Det gjorde mig mest förbannad. Vad vill han? Ha kontroll? Visa att han fortfarande finns där? Jag vet inte, men jag har bestämt att inte kontakta honom (vilket jag inte heller gjort tidigare - det är alltid han som har hört av sig, men nu ska jag inte svara om han gör det), han har inte rätt till mig längre och han ska definitivt inte få leka med mig på något sätt.

Jag talade med min låtsasmamma och hon sa att det faktiskt är han som gjort så att det är som det är nu, det är inte jag, och därför ska jag inte låta honom "leka" mer med mig och alltså inte ge honom chans att göra det heller (genom att svara). Ångrar han sig så får han säga det, och så länge han inte säger något får jag anta att han menade vad han sa när vi gjorde slut. Det är klart att det är lättare för honom att ha kontakt med mig då han inte är kär i mig. 

Men jag har faktiskt börjat läka, är sällan riktigt ledsen nu, det är mer minnen som kommer lite då och då. Ibland vågor av saknad också, men inte lika ofta som förut. Jag kan fokusera på det som är viktigt i mitt liv och göra saker utan att tänka på honom särskilt mycket (äntligen). 

Hoppas ni får ett fint 2014! 

Anmäl
2014-01-01 20:41 #48 av: OlgaMaria

Du låter som en mycket stark person med bra självkänsla och självrespekt! :)

Det är ju helt rätt att han har skapat den här situationen och om han skulle ångra sig och vilja något seriöst så kan han visa det på ett tydligare sätt än några likes på facebook och ett sms på julafton. 

Han saknar dig säkert, men det räcker inte att bygga en relation på… 

Du gör helt rätt som håller dig på din kant. Då visar du att du bara kommer i en allt eller inget-version. :)

Kram och god fortsättning!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2014-01-02 05:26 #49 av: Tjeja

Wow, jag är imponerad av dig joj!
Så ung men ändå så stark och klok!
Du resonerar helt rätt!

Stor nyårskram till dig! :-)

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-01-14 17:30 #50 av: joj

#48 och #49 Tack så mycket båda två!

Nu har det gått en hel månad sedan jag träffade honom sist, det har gått väldigt fort! Men jag känner mig faktiskt väldigt bra nu, jag tänker på honom en del men jag blir inte ledsen längre. 

Något jag kommit fram till och faktiskt skäms lite för är att när jag tänker på honom så är det mest intima stunder jag tänker på, för där finns nästan ingenting annat. Jag menar visst gjorde vi andra saker men inte sådant som skapar minnen, en middag framför tv:n eller en eftermiddag på gymmet skulle ju kunna göra det egentligen - om man pratar. Men väger jag ihop hur mycket vi pratat jämfört med hur mycket vi bara kysst varandra så är kyssarna fler. Så tycker inte jag att det ska vara egentligen, för jag kan knappt tänka på en enda riktigt djup konversation vi någonsin haft, förutom den vi hade när vi lämnade varandra. 

Men det är ändå skönt att jag kommit till insikt med detta, han var inte så bra som jag trodde, även om jag saknar hans famn, ögon och kropp så känner jag inte att jag saknar hans sinne och hans tankar för dem har jag inte sett särskilt mycket av egentligen. Det är dem som jag borde sakna, eller åtminstone både och. Tror jag, jag är inte särskilt erfaren, men det känns så. 

Så, det går framåt, det var väl det jag ville säga! Och det är nu som jag kan ta avstånd från vår relation och titta på den utifrån, och när jag gör det så inser jag ju att det inte hade fungerat i längden. Det var alldeles för många dagar som saknade kontakt, alldeles för lite tid att ses och vi kom aldrig riktigt in i varandras liv. Nu när jag förstått det själv så kanske det är lättare att släppa honom helt och hoppas på att nästa relation blir bättre. Jag vet inte, jag har på de sju månader jag varit med honom blivit rädd för att vara ensam, trots att jag tidigare hade varit det i mer än 17 år. Men jag försöker tänka att jag bara är 18 år, jag har många år på mig att hitta kärleken så att vara ensam just nu kanske inte gör så mycket.

Jag har i alla fall bestämt mig för att vara singel så länge jag känner att jag vill träffa någon bara för att träffa någon och för att visa mitt ex att jag gått vidare - hemsk tanke och känsla. Det ska bort, sedan kan jag gå vidare på den fronten!

Jag är ganska bra på att skriva långt haha, men det är skönt att bara skriva av sig ibland!

Anmäl
2014-01-14 18:48 #51 av: OlgaMaria

Det var roligt att få läsa en liten uppdatering från dig, du kloka kvinna! :) 

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2014-01-14 19:35 #52 av: Tjeja

Tack för uppdateringen Joj! Blomma

Vad skönt att igen läsa hur klok du är!

Många killar, nästan vem som helst, kan ju vara mysig att gosa och vara intim med!... 

Men precis som du skriver, det är ju gemensama erfarenheter, tankar, upplevelser och känslor man bygger en relation på! Kommunikation helt enkelt! Vem vill spendera en stor del av sin framtid (eller kanske rent av hela livet) men en partner man inte har något annat gemensamt med, inte kan prata skratta och hitta på kul saker ihop med? Den där förälskelsen som gör att man bara vill vara fysisk hela tiden går snart över, och då ska man ju trivas ihop på alla andra sätt också om den fysiska attraktionen ska kunna fortsätta hållas vid liv liksom.

KRAM och fortsatt lycka till!!! Tummen upp

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-02-04 22:16 #53 av: joj

Ni är så fina som fortsätter kommentera och stötta här! :)

Fast idag kom dagen då han hörde av sig, precis när jag börjat må riktigt bra, jag började både skaka och gråta när jag läste orden "jag saknar dig". Han kan påverka mig så sjukt mycket fortfarande och få mig ur balans. 

Nu ett par timmar senare känner jag bara hur otroligt självisk han är, han vet exakt hur jag känner och hur jobbigt det har varit och fortfarande är för mig att komma över honom. Sjukt irriterande. Och jag funderar verkligen på vad han vill mig, då jag faktiskt bett honom låta mig vara. 

Jag ville bara säga det, just nu dippar jag lite, men nya tag imorgon! 

Kram på er!

Anmäl
2014-02-04 22:58 #54 av: Anna4077

Skit i honom. Inte ens någon idé att svara.

Anmäl
2014-02-04 23:12 #55 av: Tjeja

Fult av honom att hålla på så!

Tråkigt att han påverkar dig så starkt fortfarande som du skriver!

Men kämpa på och emot vännen! Du är en stjärna som förtjänar samma tillbaka som du själv är beredd att ge i en relation! Inte bli utnyttjad som ett tillfälligt "bättre än inget i väntan på att grabbhalvan kommer på vad han egentligen vill"!

KRAM! Blomma 

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-02-04 23:46 #56 av: Aleya

Du klarar ju detta galant!

Ibland kommer han säkert skriva, men se det som något roligt: Med det menar jag att han är tragisk.

Han verkar inte kunna sortera sina känslor. Gäspar


Ne stå på dig! Tummen upp

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2014-02-05 20:45 #57 av: joj

Tycker att jag hanterat situationen bra! Jag tror bara att jag blev chockad igår för jag trodde inte att han skulle höra av sig mer då det främst var han som ville göra slut. Jag trodde verkligen inte det. 

Men jag hade fel och nu känns det på något konstigt sätt bättre än innan han skrev, som att jag har ett övertag typ. Det låter helt sjukt men jag tycker det är lite härligt att han faktiskt saknar mig, för jag saknar inte honom. Jag har ju insett att han inte är bra för mig även om jag fortfarande är kär i honom. Det kommer gå över. 

Det är nog sant att han kommer höra av sig ibland, men då låter jag honom göra det, tillslut inser han väl att han sumpat sina chanser. 

Tack för att ni finns! Skönt att få lite pepp och stöd härifrån :)

Anmäl
2014-02-05 21:43 #58 av: Tjeja

Härligt att du fortsätter att ha så fin självinsikt i din situation joj!Tummen upp

Och trevligt att du känner stödet här ifrån hjälper dig! Blomma


Fortsätt hålla huvudet högt, men näsan i en vänlig vinkel! Skämtar

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-02-25 20:00 #59 av: joj

Åh herregud.

Igår fick jag ett meddelande på facebook om att hans telefon gått sönder och att han saknade mitt nummer. Orkade inte fråga varför han ville ha det utan skrev bara numret rakt upp och ner för att vara snäll. Tänkte att han skrev så till alla sina fb-vänner. Jag tänkte inte mer på det men en timma senare fick jag ett sms där det stod en massa om hur mycket han saknade mig och att han ville träffas snart. Att han tänkt på mig väldigt mycket och att nu när han skriver så känns inte allt så meningslöst... Jag blir ett frågetecken till att börja med, men kände hur jag inte påverkades så som förra gången. Jag kände bara: herregud. Jag trodde att han släppt mig eftersom det var han som ville göra slut. Visserligen säger han ingenting om att träffas på ett annat sätt än vänner men jag tycker det känns ganska konstigt. Han skrev både söt, saknar och tänker på dig, vilket inte känns särskilt oskyldigt och vänskapligt (för oss).

Nu känner jag mig mest arg, hur självisk får man bli? Tro att han kan komma och gå som han vill? Nej tack. Morr.

Anmäl
2014-02-25 20:45 #60 av: OlgaMaria

Har du svarat honom?

Han är väl en sån person som behöver tid att hitta sina känslor, och nu har han kanske hittat dem, lite mer än tidigare.

Du får väl antingen förklara för honom att tåget gått för din del, eller se om han är redo för något mer nu.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2014-02-25 21:08 #61 av: joj

#60 Skrev att jag är rädd att det gör mer skada än nytta och att jag tyckte att han är rätt självisk. Kanske lät bittert men jag ser ingen framtid med honom längre. Däremot blir jag irriterad eftersom det river lite i det jag läkt. 

Jaja, det var bara en liten update. Alltid skönt att skriva av sig :)

Anmäl
2014-02-25 21:19 #62 av: OlgaMaria

#61 Han kanske inte riktigt förstår hur du menar, från hans perspektiv. Kan du inte skriva till honom typ: Ursäkta att jag uttryckte mig hårt. Jag har gått vidare nu och måste få göra det i fred. Att få ett sånt här meddelande från dig blir jobbigt för mig. Jag vill inte längre, så vi måste gå skilda vägar. Hoppas du förstår.

Det verkar som att han inte släppt dig än och det skulle nog kunna hjälpa att du förklarar vart du står nu. Så slipper han fundera på er två mer.

Bara ett litet förslag som du kan göra vad du vill med. :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.