Vänskap

svårt att komma in i gänget

2013-12-18 12:24 #0 av: caroina

Jag är en tjej som har ett förhållande nu sedan ett år tillbaka. "Problemet" eller vad jag ska kalla det är att jag inte kommer in i min pojkväns kompisgäng. Dom är ett gäng sammansvetsade personer av båda könen och dom är trevliga och allt sånt, jag tror nog snarare att det är mig det är fel på.  Jag är helt enkelt svår. Svår att lära känna, svår att komma nära osv och jag tror folk hinner ge upp och jag tror även dessa personer nu gett upp. Jag har svårt att öppna mig för människor. Jag har sammanlagt öppnat mig för 2 personer helt. Mitt ex var en av dem, och min nuvarande pojkvän är den andra personen som jag öppnat upp mig för och som vet allt om mig.

Men vänner har jag aldrig litat helt på. Jag har förresten inga egna vänner. Eller jag har ju personer jag träffar, tar en fika med och babblar om väder och vind och ditten och datten men ingen jag nånsin skulle anförtro mig något viktigt åt. Ingen som jaga riktigt är mig själv med. Jag låtsas ofta att allt är bra för dessa personer även om det är perioder när jag mår dåligt. Men sådant har jag aldrig kunnat dela med någon. Förutom om jag haft en kärlekspartner då - men inte med någon vän.

Jag vet inte om det är något stort problem direkt men jag märker ju att min pojkvän hellre numera träffar sina vänner själv utan mig. Och när jag frågat honom rakt på så svarar han ungefär "du bjuder ju aldrig till något när du träffar dom, du står tyst bara och håller med om allt som sägs men har ingen egen åsikt"

Han har väldigt rätt i det han säger. Jag blir lätt sådan då jag inte känner mig 110% trygg med personerna. Och det har jag aldrig känt mig med någon vän alls.

Ett tag efter att det tagit slut med mitt ex fick jag förresten på omvägar höra att hans vänner var lättade. Dom hade aldrig förstått vad han sett hos en så stel och tråkig tjej som inte kan bjuda lite mer på sig själv.

Anmäl
2013-12-18 12:54 #1 av: PennyScarlett

Låter som att du behöver umgås med lite mer galna människor för att lära dig att släppa loss lite och inte ta allting så allvarligt :) Jag stormade in i ett gäng med tjejer i gymnasiet som alla alltid bara satt helt tysta och aldrig sa något till varandra och om man tilltalade dom så såg dom ut som om man skulle äta dom xD Jag själv pratar jättemycket och om allt möjligt. Ingenting är för opassande att prata om ^^ Är aldrig rädd för att märkas, synas eller höras och utan att ta åt mig hela äran, så öppnades hela det här tjejgänget upp och började ta lite plats i klassen, vågade ha en egen åsikt istället för att bara nicka instämmande och dom liksom blommade upp. Med det medföljde också att dom blev vänner med majoriteten i klassen (oturligt nog för mig som blev bortglömd ^^). 

Det låter ju som att du är väldigt blyg. Men bästa botemedlet på det är faktiskt att bara kasta sig ut i saker och ting. Försök att säga något när du träffar din pojkväns kompisar...det kanske blir lite konstigt i början, men vad är det värsta som kan hända? Våga tycka något och acceptera att det inte är världens undergång om någon skulle argumentera emot. Skratta, skoja och lek med livet! Man behöver inte öppna upp sig själv bara för att kunna ha kul med folk eller för att andra ska anse att man är intressant :) 

Anmäl
2013-12-19 00:41 #2 av: Anna4077

Men du. Om du nu är blyg så får du väl vara det? Jag har också svårt att lita på folk även om jag pratar med folk. Försöker liksom vara trevlig utan att "blotta" mig och mina innersta känslor. Prova att träffa din pojkvän och någon av kompisarna, ett annat par kanske? Börja där och utöka sedan. Jag är nog utåt ganska stel och gör väldigt sällan dumma saker eller släpper loss. Värsta är med min sambos familj. Känner mig som en jäkla alien i deras närhet. Varje gång jag säger något tittar dom på mig som om jag kom från en annan planet.

Prova med att träffa någon/några i taget. Tänk att det är helt ok att vara blyg men försök att vara delaktig. Fråga frågor. Då behöver du inte öppna dig men visar dig ändå delaktig och intresserad. Man behöver inte vara bästa vänner och dela sina innersta hemligheter. Men man kan prata om film eller något. Du behöver inte säga att du mår dåligt eller om du inte känner dig bekväm men saker. Man kan ha en bra relation utan att öppna sig och berätta alla ens hemligheter. Du behöver verkligen inte hoppa runt och "bjuda" till. Jag är själv en fruktansvärt tråkig person och går nästan aldrig på fest. Jag gillar att umgås med få människor åt gången. Fast väldigt få skulle kalla mig blyg även om jag är fruktansvärt blyg mot folk jag vet att jag måste umgås med eller folk som jag vill ska tycka om mig.

Anmäl
2013-12-19 06:26 #3 av: Gur4m1

Åh jag blir så less!! JAg blev alltid kallad för blyg. jagär supersupersocial! Men alla kan inte tvinga sig in i entight grupp. En tight grupp med vänner är oftast en grupp med historia och ja, den kemin handlar om så mycket mer än att man ska "öppna sig" för varandra eller "braka in" i gruppen. Handlar om ömsesidiga intressen, humor och historia tillsammans, som sagt.

1. Som flickvän blir man adopterad in i en grupp-sen måste man visa vad man har att erbjuda. Det tar tid att komma in i en grupp efteroms du kanske inte skulle hamnat där utan din pojkvän. Så ge det tid, försök bli "Klara" istället för "klara, Kalles flickvän" eller ännu värre "KAlles flickvän" ;)
2. Blyg är också ett personlighetsdrag och det blir oftast bara obehagligt om en blyg person ska"låtsas" vara annat. Däremot får en "blyg" person inte gömma sig bakom att "jag är blyg, jag kan inte". Men gör det sm känns bekvämt, men försök tänka aktivt att du behöver även bjuda på dig själv- inte i form av djupa diskussioner där du "berätta rom hela din uppväxt eller rädslor i livet" utan jag talar mer om humor t.ex. pinsamheter, att bli en del av situationerna som kommer att tillhöra gruppens historia. "Jösses Kalara, mins du 20 kg (ok lite överdrift men de tär ånt som skapar historia) Gäddan du drog upp i sommras då du, Janne och jag var ute på sjön? Jaag lovar, Klara drog nog upp Sveriges största gädda!" eller liknande- sådana situationer kan sm du förstår inte tvingas fram :P det är saker som sker när man umgås helt enkelt. Var inte rädd att välja ut någon eller någr i gruppen som du verkar "klicka" bättre med, och försök umgås med dem själv? T.ex om ni har mer gemensamma intressen eller kemi. Det hjälper mycket.


Jag kommer inte alls överrens med min killes kompisgäng men jag blev väldigt nära vän med en av hans kompisar i gänget och det är jättebra  tycker jag. När vi umgås i grupp så kan jag ändå alltid umgås, utan att känna mig som ett bihang på min pojkvän, som vill umgås och prata med sina vänner.

Så att just ditt ex och din killes kompis gäng upplever dig som "för stel coh tråkig som inte bjuder på sig själv" och lägger skuldne på dig känns otroligt fel. Sådana människor vill gärna se sig som sociala och vänliga djur, men de ä faktiskt ofta raka motsatsen. De har sin dynamik och trivs med varandra, kommer någon in som inte lyckas sälja in sig direkt så har de lätt att rata umgänget- de har ju varandra. Det finns dessutom inget värre sätt att se till att en blyg perosn aldrig öppnar sig än att påpeka just hur "blyg" och "asocialt" en perosn beter sig. Precis som att trevligt umgänge är en tävling där man ska prestera.

Man känner sig bekväm- då kan man även ha kul och vara avslappnade, så det är minst lika mycket kompisgänget och pojkvännens fel, som varit för otåliga med dig och inte gett dig tid att komma in i gruppen och låta dig vara den du är.

Jag har svårt för större umgängen, SPECIELLT om det är många och alla andra känner varandra, då händer så mycket och jag får svårt att hänga med och vara "kvick" men när jag är på tu man hand eller kanske en mindre grupp med 2-3 personer, så skulle de skratta om någon kallad emig för blyg för det är jag inte, för i mindre grupper så hänger man med, och är därmed mer trygg i situationen. Så testa att "single out" någon, som du umgås med ensam eller med din kille, och se hur det känns. Bjuda på sig själv är allt från att våga blotta vilken politisk ställning du har till att våga säga kuk. Beror helt på den personen man umgås med :P Så det är ju svårt att veta hur de vill att man ska "bjuda till" men oftast handlar det om att helt enkelt delta i diskussioner- hur fjantiga/högtravande de än är. Handlar alltså inte om att du måste blotta din livshistoria, men kanske delar av den om det är relevant när de pratar. Det är så de lär känna dig. Allt eftersom. Så säg åt dem att du helt enkelt är en person som behöver mer tid att lära känna folk.


Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.