Annons:
Etikettallmänt
Läst 1431 ggr
MsAnna
12/26/13, 6:54 PM

Onormal jul?

Jag är lite drygt 30 och har min släkt många mil ifrån mig vilket gör att jag nu under julen "måste" bo hemma hos min mamma. Jag är singel och har alltså inte någon sambo att umgås med och har heller inga vänner att fira med. Vännerna är på sitt håll med sina släktingar och familjer och i min hemstad har jag inga alls att umgås med.

Vår släkt är väldigt liten så vi har nästan inga alls att umgås med och hade därför bara min bror och hans familj på besök på julafton. I övrigt så sitter jag och mamma själva och det blir en "jul framför TV:n" vilket känns både tråkigt och tragiskt.

Visst, man tar promenader, kan ta sig ut och kolla i lite affärer osv men det är ingen riktig jul. Jag är arbetslös och har därför inte pengar att exempelvis resa någonstans. Man blir väldigt låst och även om jag vet att man kan resonera så att "man kan ha det sämre", "var glad för det du har" så är det ingen normal jul för mig. Det blir ju heller ingen direkt julstämning utan mer som att man sitter och väntar på att nåt bra TV-program ska börja.

Själv vill jag ju såklart heller inte vara helt själv även om jag anser det vara onormalt att bo över hos föräldrar under både jul och nyår. Att engagera sig för hemlösa osv vet jag att man kan göra men man vill ju avskärma sig helt från ens familj heller genom att vara på annat håll och inte fira alls.

Någon mer som har ett liknande firande och hur handskas ni med det isf?

Annons:
Calcifer
12/26/13, 6:57 PM
#1

Varför skulle det vara onormalt att bo hos sina föräldrar över julen? Det är väl så väldigt många människor gör. Det gör det inte direkt mer onormalt bara för att man inte tagit med sambo eller barn hem. Sen får man ju göra det bästa av situationen. Det finns väl inget som hindrar er från att se på julfilmer, julpyssla, äta julmat eller ha julmys bara ni få personer? Jag befinner mig i Japan över jul utan vänner och familj och min julafton bestod av att jag såg en film, tog en tupplur, åt middag och gick och la mig igen. Igår valde jag och mina huskamrater att kolla på julfilmer ihop och byta julklappar, bara för att få lite julkänsla. Men det är ju något som någon måste styra upp också, annars hade vi allihopa suttit på våra rum och gjort ingenting.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

MsAnna
12/26/13, 11:41 PM
#2

@1: Äta julmat och julmysa kan man ju knappast fylla hela dagarna med. Jag anser att det är onormalt att knappt ingen släkt umgås med och inte heller ha vänner på orten man kan umgås med.

Man väljer ju så att säga inte sin släkt och jag har haft oturen att hamna i en släkt som inte umgås speciellt mycket och där vi också är väldigt få. Julen blir som en låång TV-helg då man heller inte kan vistas speciellt mycket ute pga vädret. Är ju annat under vår och sommar, då kan man ju åtminstone vara ute även om det nu råkar vara så att man åker hem och hälsar på sina föräldrar några dagar.

Nej, jag ser det som enbart onormalt att som 30+ sitta hemma och inget eget liv ha på det sätt att man t ex åker ut och reser över jul, umgås med vänner utan enbart är hänvisad till "stugsittande" framför en TV.

Dock är det ju svårt att ändra då man inte har ekonomi till att göra så mycket annat och pyssel och annat kan man ju inte fördriva hela dagar med. 

Skulle gärna höra om någon är i en liknande situation.

[silkesnosen]
12/27/13, 9:04 AM
#3

Vet du vad jag är 30 plus och älskar det du ser som ett problem. Jag har deltagit under andras firande och jag fick magont. Dels var det en himla massa fylla och konflikter, men de hade inte heller vett att uppskatta vad de har. Jag har förlorat många jag älskar och under jul var det mor, syster med familj och jag och under nyår är det mor och jag. 

I min ålder drömmer man om familj förstås, men jag är oerhört tacksam över dem som är i livet och vår familjesammanhållning. Jag är även allergisk mot att man slutar känna själv vad man vill och tror att "alla andra" är på ett visst sätt, istället för att fundera kring vad man själv önskar. Sedan tror jag att man har fler möjiigheter till förändring, än man själv tror, men det verkar som om du mest problematiserar och ser hindren i ditt liv.

 Jag önskar dig en glad jul!

fruktgumman
12/27/13, 9:25 AM
#4

Nej jag kan inte anse det som onormalt att bo över hos föräldrar under julen som ändå räknas som en familjehögtid. Jag tror det är ovanligare att vara ute på resor med vänner under julen.

14 år i rad har vi varit 3-4 st på julafton; jag, min sambo och svärföräldrarna (sista åren bara svärmor då min svärfar är död) I år var vi för ovanlighetens skull 12 st, vilket var trevligt det också.

Honestyisdead
12/27/13, 9:39 AM
#5

Jag har i alla år firat med min mamma, pappa och bror. Några år var bror bortrest så vi var bara 3. Ser absolut inget onormalt med att spendera julen med sin familj. Men om du vantrivs så så kan du faktiskt strunta i att åka till dina föräldrar. Stanna hemma.

Calcifer
12/27/13, 10:47 AM
#6

Det låter faktiskt som om du hellre har en jättedålig jul om du inte kan ha den perfekta julen.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
LinaLj
12/27/13, 11:12 AM
#7

Jag har ingen nära familj förutom min mamma. Vi firar alltid jul tillsammans, bara vi två. Har gjort så sedan kanske 15 år tillbaka. De senaste åren har hon kommit till mig eftersom jag har hus på landet, men innan dess så åkte jag till henne och sov där över julen. Jag älskar vårt sätt att fira jul.

Vi börjar dan innan och lagar mat, pratar och pysslar. Eftersom all mat lagas från grunden så tar det tid och hela dagen går åt till diverse saker. Vi hittar alltid på något pyssel. I år lärde mamma mig göra 3D stjärnor som hon gjorde när hon var liten. Det tog ett tag innan minnet kom tillbaka och vi skrattade så vi nästan grät över de första försöken. På kvällen myser vi med skinksmörgås och någon mysig uppestittarkväll, handarbetar lite och umgås. 

Julafton börjar med sillfrukost. Sedan brukar vi antingen spela lite spel, handarbeta eller som i år släktforska. Vi pratar och har kul, mins gamla jular, mamma berättar om jularna när hon var liten och ja vi har bara kul. Sedan förbereder vi julmaten och äter julbord. Fördelen med att bara vara vi två är att vi bara behöver laga och äta det vi gillar. Efteråt tar mamma och vilar middag lite. Där efter är det kaffe som gäller och så förbereds jansson. Vid 3 så ska man ju titta på kalle och där efter är det presentutdelning. Där efter så måste man ju sitta och prata en stund om de olika klapparna och kanske prova en eller annan och så ska janssonen ätas och vid det laget finns det någon bra julkonsert att titta på.

Juldagen brukar vi åka på julotta eftersom mamma vill det. Sedan gör vi vad vi känner för. I år blev det väldigt mycket släktforskning vilket är toppen då ingen kan läsa handstilar så bra som mamma. Jag fick även en bok i julklapp där man kan skriva in släktträdet, berättelser om de olika människorna, bilder osv. Så mamma satt och berättade om hennes mormor och morfar, om hur mormor växte upp osv. Vi spelade den gömda diamanten, canasta och lagade mat. Försökte äta upp allt godis jag har gjort och pratade lite mer. På kvällen blir det någon bra film och glögg och mer godis.

Annandag jul blev lite kort i år iom att jag skulle jobba på kvällen. Annars brukar vi bjuda in mammas kusin på kalkonmiddag. 

Jag och min mamma har alltid kul ihop. Vi har pratat nonstop i 3 dagar lite drygt och ändå kan jag knappt minnas vad vi pratar om. Vi har bara kul helt enkelt. Mycket skratt och humor. Jag har försökt lära mamma sticka på magic loop och det orsakar många skratt kan jag säga.

Jag tror julen har mer med inställning att göra än något. En stor familj innebär inte att man automatiskt får en bättre jul. Ofta innebär det i stället mer krav, mer stress och kanske till och med att man känner sig mer ensam. När det bara är mamma och jag så gör vi det vi vill, äter det vi gillar, köper lite lagom med julklappar och har kul. Ett år firade vi med min gammelmoster, hennes barn och deras familjer. Inte alls lika roligt. Det var bara jobbigt och stökigt och stressigt. 

Men går man in i julen med inställningen att man kommer få det tråkigt så blir det en självuppfyllelse.

[Devya]
12/27/13, 12:47 PM
#8

Själv var jag alldeles ensam hemma i lägenheten och jag NJÖT. Första julen jag inte behöver stressa iväg någonstans. Så vad gjorde jag? Satte på lite musik - min underbara vinylspelare och sen dansade jag medans jag lagade god mat åt mig själv. Sen satte jag på en massa härligt doftande stearinljus och såg på en mysig film.

Det blir vad man gör det till! Vill man ha en trevlig jul så är det bara att ändra attityd och göra det bästa av situationen. :)

Praefatio
12/27/13, 5:12 PM
#9

#7 Din jul låter typ… så fantastisk att jag får ont i magen. Åh, vad mysigt! Precis sådär skulle jag också vilja ha det.

TS: Låter som att du har fastnat i ett negativt tankemönster och mest jämför dig med andra och ser saker som problem. Man kan visst julpyssla en hel dag! Att julpyssla måste inte handla om att klippa och klistra. Spara julpyntandet till sista dagen, klä en liten gran (finns fina små thujor i kruka), prova att lägga in sill, baka bröd, rulla köttbullar… Lyssna på julmusik, titta på gamla fotografier, låt din mamma berätta om sina barndomsjular?

Har ni nu en så tråkig relation att ni bara tittar på TV ihop, så varför inte passa på och göra julen till en helg då ni verkligen kan lära känna varandra? Vi underskattar våra föräldrar. Med mamma har jag alltid haft en bra relation, med pappa har det gått jätteknaggligt, vi bråkar aldrig men vi är som vatten och olja - vi måste kämpa för att kommunikationen ska flyta.

Jag tog en öl med pappa dagen före julafton, vi umgås aldrig bara vi annars, och fick veta saker om honom som ställde honom i ett helt nytt ljus i mina ögon. Saker jag inte hade en aning om och som gjorde honom mer "mänsklig". Som vuxen tycker jag att det är värt att "avföräldra" sina föräldrar och försöka lära känna dem som de människor de är när de inte är mamma eller pappa. Det ger en helt ny dimension! Men det kräver också att man anstränger sig, i alla fall till en början innan samtalet rullar på. Ber jag min pappa "berätta hur han hade det när han var 25 (min ålder)" så rycker han på axlarna, men ställer man rätt frågor så är det som att låsa upp en dörr till ett slott av berättelser.

Jag vet inte hur du är, men jag uppskattar mer och mer att få höra varifrån jag kommer. Mamma har berättat jättemycket om min släkt, saker jag aldrig tänkt på innan: vad hette mormor mormor? Vad jobbade hon med? Hur såg morfars bröder ut? Hur var de? Vissa historier är inte så glada, vi har en hel del sjukdom och missbruk i släkten, men det är värdefullt att veta sånt med.

Upp till toppen
Annons: