Känslor

Ska jag få bli kär igen?

2013-12-28 22:43 #0 av: adirf1

Jag skriver nu av mig. Jag känner för att dunka huvudet i väggen, men det är ju inte så rationellt, löser inga problem, så jag skriver.
Mitt känsloliv är kaos och det är en lång historia som leder upp till detta. Det började med att jag lämnades av en kille, förhållandet hade varit stormigt pga hans tjejkompisar, han lämnade mig för en av dem efter att han försänkt mig i extrem svartsjuka och odlat hat gentemot dem genom att ljuga och tala om vad de sa till honom om mig.
Ett tag senare fann jag killen(mannen?) som kom att stjäla mitt hjärta. Han var allt jag saknat hos min förra, han fick mig att känna mig värdefull genom att vara brutalt ärlig, han gav mig kritik, men främst komplimanger(Jag behöver kritik för att lita på komplimanger). Han var allt jag kunnat önska, jag föll som en sten trotts att jag fortfarande var förstörd på vissa plan efter killen innan honom.
Men lyckan blev kortvarig då han snart insåg att han saknade sitt ex. Han kände sig falsk mot mig och lämnade mig, vi skulle dock fortsätta som vänner.
Idag är han tillsammans med sitt ex igen, men han hör i tid och otid av sig till mig, jag vet att han saknar mig. Det har gått ca 7-8 månader sedan det tog slut och jag har försökt komma över honom sedan de blev tillsammans. Försökt lappa ihop mig själv och där efter sett mig om efter kärleken, men den finner mig inte. Jag trodde att jag gav mig in i något bra då jag fann en kille... Men han får mig bara att tänka mer på mitt ex och nu går det för snabbt med den nya, jag vet inte hur jag skall kunna bromsa. Jag har ärligt tröttnat på hur självupptagen han visat sig vara. Han är gullig i sms, men bryr sig knappast om vad jag har att säga utan vill bara höra gott om sig själv. Jag vill bara få vila i exets armar och tro att det skulle fungera med honom igen. Han har bekänt att han ibland ångrat att han valde som han gjorde, men jag har sagt åt honom att jag vill gå vidare. Jag saknar att han skriver...
Jag vet att exet i mångas ögon både betett sig dåligt och beter sig illa... Han har flickvän men håller kvar i mig med ena handen.. Men känslorna till honom lämnar mig ej och inte heller kan jag väcka känslor för någon annan.. Jag sitter fast.

Anmäl
2013-12-28 22:52 #1 av: Anna4077

Be honom att sluta skriva eller bort honom på något sätt. Klart du inte kan komma över honom om han river upp såret när han känner för det. Du behöver få vara ifred och hela, inte vänta på att han kanske kommer fram till att det är dig han vill ha. Jag träffade en sån kille och det tog år innan jag kom över honom. Varje gång jag va redo att gå vidare kom han tillbaka, men aldrig helt. Finns inget annat att göra än att bryta så du får läka. Självklart kommer du bli kär igen.

Anmäl
2013-12-28 23:05 #2 av: adirf1

Helt logiskt vad du känner, och är redan gjort egentligen.. Jag förklarade att varje gången han hör av sig är det som han använder ett kastspö och krokarna fastnar i mina kläder av en slump. Jag vill inte men jag dras tillbaka.. Men nu när det är sagt kan jag inte sluta tänka på honom alls, jag vill bara skriva och säga att det var dumt sagt av mig, se mig! Så patetiskt^^
Men med honom upplevde jag omgående att honom skulle jag kunna stå ut med hela livet, något jag inte riktigt upplevt tidigare. Jag tänker ofta på oss människor som pusselbitar. Kanske är jag en hörnbit, eller en som platsar mitt i. Men det finns ett visst antal personer som passar. En fann jag, och förlorade. Jag tror denna kille kan vara ytterligare en.
Jag är rädd att det blir som för dig, även för mig. För det är verkligen så det varit. Han har varit tyst i någon månad och jag har tänkt att nu, NU är jag fri. Men så hör han av sig och jag springer lycklig med svansen viftandes  vädret och önskar att han skall klappa mig på magen och förklara att han varit på villovägar, men nu är han hemma. Heh, lite skumt att jämföra sig med en hund, men känner mig så naiv. Som en hundvalp, ett barn..

Anmäl
2013-12-28 23:33 #3 av: Anna4077

Jag kom "ur" det för flera år sedan. Vi är nu vänner. Jag har dessutom hittat mannen i mitt liv :). Jag tror du behöver på något sätt bryta med honom helt, byta nummer, blocka eller vad det nu kan vara. Du är långt från patetisk eller dum! Du har fått ditt hjärta krossat dessutom om och om igen. Jag förstår att du "väntar" och att han inte låter dig vara är bara grymt.

Anmäl
2013-12-28 23:45 #4 av: adirf1

Tack<3
Nu låter han ju mig som sagt vara.. Han blev chockad när jag sa till honom hur det låg till, att jag fortfarande är kär och att han hindrar mig från att gå vidare när han talar om en potentiell framtid. Han berättade att han varit i samma sits då en tjej inte lät honom gå vidare. Men nu saknar jag chansen att få höra från honom, så drygt. Har gjort vad jag borde och ändå..
Vad glad jag blir att höra, både om vänskapen och mannen i ditt liv, din pusselbit :)

Anmäl
2013-12-28 23:50 #5 av: Anna4077

Det kommer bli bättre. Du måste bara få tid att hela. Det blir ju som att "göra slut" igen fast det var du som gjorde det.

Tack :) jag är också väldigt glad. Haft det väldigt turbulent med män i mitt liv och väldigt få som ens va trevliga. Nu känns det underbart att dela mitt liv med min pusselbit :)vi har hund och allt nu :) du kommer också få det. Men ge dig tid att läka.

Anmäl
2013-12-28 23:58 #6 av: adirf1

Jo, det är faktiskt en väldigt bra förklaring på hur det känns! För det är något jag vill ta tillbaka för chansen att han skall ta mig tillbaka men ja, dumma tanke^^

Det är ju så svårt! Jag har egentligen haft tur, alla killar jag haft har i grund och botten varit bra, tror jag.. Men det är så mycket som skall stämma om man skall kunna satsa sitt liv i någon annan. Så lätt det kan leda till kollision och så lätt man skadar och skadas av dessa människor. Som sagt, så glad att du funnit honom, något av det bästa som kan hända oss människor tror jag. Att finna den rätta :)

Anmäl
2013-12-29 00:23 #7 av: Anna4077

Det är det verkligen :) det är så svårt. Men du kommer att gå igenom detta, men försök släppa honom. Även om du vill ta tillbaka det. "Lite kontakt är bättre än ingen då har man ju hoppet". Den tanken/känslan är inte sann.

Anmäl
2013-12-29 00:35 #8 av: adirf1

Precis! Hoppet är det sista som lämnar människan, ucha :/
Försöker få fram "men". Men det är sant, jag kommer ingen vart med honom, jag borde släppa honom för gott. Så finns ändå tanken "Men man vet aldrig vad som står skrivet i framtiden.." Försöker knuffa bort det. Tack så mycket fina du! :)

Anmäl
2013-12-29 00:47 #9 av: Anna4077

Så lite så :)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.