Barn

äntligen bestämt mig

2014-01-09 01:19 #0 av: Anna4077

Nu har jag tagit ett beslut. Har länge levt med psykisk ohälsa, problem att kunna jobba osv. Därför har det heller inte blivit några barn när jag träffade den rätta. Idag tog jag däremot ett beslut. Om jag är fri från depression under ett år framöver (är inne på mitt 2år utan djur depressions), så tänker jag skita i att jag inte har jobb eller fungerar normalt. Jag tänker lita på mina läkare, psykolog och alla andra. Om jag om ett år fortfarande varit stabil tänker jag börja försöka skaffa barn. 

Helt enkelt sluta att vänta på att livet ska rätta till sig och leva med allt istället för att kämpa emot. Det är ungefär det jag gjort nu. Kämpat som en jäkla dåre för att få ordning på mitt liv. Har lyckats med nästan allt utan jobbandet. Så om jag är stabil under året som kommer tänker jag nöja mig med det. Känns som jag förlorar mitt liv i kampen om min psykiska hälsa. Kämpat med detta sedan 2008, snart fyller jag 25 så under mesta delen av mitt vuxna liv har gått ett kamp mot sjukdomen och sorg över att jag inte blir bättre  så jag vågar skaffa barn.

Så om jag är stabil i ett år kommer jag börja leva de liv jag längtar efter, som mamma. Och helt enkelt lite med att jag inte jobbar (det kanske kommer) och börja leva mitt liv.



Anmäl
2014-01-09 01:31 #1 av: theoneissa

Vilket härligt beslut!:) du verkar vara en kämpe så jag tror att du klarar det!:)

Anmäl
2014-01-09 01:44 #2 av: Anna4077

#1 tror jag med. Hade nästan gett upp att kunna lita på mig själv ett ta steget. Om jag ska vänta på perfekt tiden kommer jag nog aldrig få barn. Men nu har jag bestämt mig och det känns som en befrielse. Jag tror inte jag kommer gå ner igen, det ger inte mina läkare heller den svårt att äventyra någon annans liv. Men nu är det bestämt. Självklart ska det kännas bra för både mig och min pojkvän men nu är det iallafall på planer :)

Anmäl
2014-01-09 02:14 #3 av: Calcifer

Tycker absolut inte att du ska känna att allt måste vara perfekt och att du måste ha ett drömjobb, men det kan vara bra att du och din pojkvän ser över er ekonomi först. Om han har ett bra betalt jobb så är det ju jättebra, men om jag inte missförstod dig så har du inget arbete, har du inte haft det tidigare heller under en lång period så är din mammapenning i princip en fis i rymden, så det är bra att kolla över sådant först innan man bestämmer sig. Naturligtvis måste man absolut inte vara rik för att skaffa barn, men det ska ju inte vara så att man varje dag måste vända på pengarna för att ens få det att gå ihop så man har ett drägligt liv. :)

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2014-01-09 03:00 #4 av: Anna4077

#3 du har helt rätt. Grejen är att jag inte får direkt några pengar alls som det är. 3200kr i månaden som det ser ut nu. Så för mig är alla pengar välkomna. 3200kr har jag rätt till, pga sjukersättning i 2år framöver. Alla kronor över ett år bara plus. Min sambo har väl inget välbetalt jobb men vi räknar nu med en inkomst runt 20 efter skatt. Då har han fast anställning där företaget blomstrar trots ekonomiska krisen i resten av världen. Sen brukar min far envist hjälpa till, väldigt snällt även om vi klarar oss ändå.

Anmäl
2014-01-09 03:47 #5 av: Calcifer

#4 Då tror jag det kan vara en bra idé att fundera ut hur ni ska få en större inkomst. 20 000 efter skatt är inte jättemycket för tre personer. Bara en barnvagn kan lätt kosta 10 000 om man vill ha en säker som är lätt och bekväm att köra. Jag tycker inte att man ska känna att man inte får bli mamma om man inte är rik, men jag kommer från en familj där vi alltid levde på existens minimum hela min barndom. Det var fruktansvärt. Gå till skolan utan ordentliga kläder, bli mobbad för att man alltid fick ärvda kläder. Aldrig kunde vi göra något eller åka någonstans. Så om ni vill köra på att skaffa barn om t:ex ett år (eller börja försöka då) så är mitt tips att ni börjar fundera över ekonomin nu. :)

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2014-01-09 04:42 #6 av: Anna4077

Ekonomin har jag tänkt på länge.

Anmäl
2014-01-09 04:45 #7 av: Anna4077

+ man kan köpa mycket begagnat som knappt är använt. Det går fin fint. Mina barn skulle aldrig gå i bristfälliga kläder. Kanske inte det bästa, Ullared, rea, finare begagnat. Skulle hellre själv svälta än att låta mitt barn tex frysa eller inte få det den behövde eller så den kände sig utanför. Jag fick tex leva med Cindy istället för barbie och känner inga bestående men från det.

Anmäl
2014-01-09 05:32 #8 av: _Fisken

Vi har 4 barn och ingen av barnen har legat i en barnvagn dyrare än 300kr. Vi köpte alltid på second-hand. Snygga och hela och rena men inte senaste modellen. Funkade hur bra som helst. Sen när man får barn så verkar det som kläder kommer "i arv". Vi köpte aldrig overaller eller sånt....det kom från andra barnfamiljer vars barn vuxit ur kläderna.

Sen måste jag säga, om du mår dåligt av och till kan de hormoner ett barn triggar fram göra underverk. Egna erfarenheter där...


Anmäl
2014-01-09 06:08 #9 av: Anna4077

#8 jag misstänker något sånt. Bara av att skaffa valp har gjort att jag mår bättre.

Anmäl
2014-01-09 11:14 #10 av: Calcifer

#7 Och jag fick leva i trasiga kläder, kallt hus i perioder och skor som inte passade. Jag säger inte att det MÅSTE bli så, jag säger bara att det är viktigt redan innan att göra en budget på det, för att se att det kommer gå ihop. Jag tycker som sagt inte att man måste vara rik för att skaffa barn, men samtidigt tycker jag personligen att det är oansvarigt att t:ex skaffa barn när man inte har någon riktig inkomst alls, för att "äh, jag får ju bidrag". Säger absolut inte att du är så, men det skadar aldrig att fundera en extra gång på hur man ska få allt att gå ihop.

Visst går det att köpa mycket begagnat, men t:ex bilbarnstol och vagn kan det gå riktigt illa med om man köper second hand och inte litar till 100% på de man köper av. 

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2014-01-09 11:20 #11 av: Emelie-E

Jag har som du kämpat i många år med depressioner och när jag fick min son för tre år sedan så har allt blivit då mycket enklare. Visst, vissa dagar orkar man inte lika mycket och man gråter för minsta lilla men det går över väldigt fort, man sjunker inte lika djupt som innan. Man har något att verkligen kämpa för.

Och angående ekonomin, jag har aldrig arbetat och tror att det är något jag heller inte kommer klara av då jag har två andra diagnoser men vi har aldrig haft problem med att inte ha pengar. Sonen har allt han behöver + lite till, är alltid hel och ren.
Ett tag fick vi gå på soc också då min man var så sjuk att han inte ens kunde bo hemma med oss och inte ens då var det några problem med att få allt gå ihop.

Att få min son var min räddning. Utan honom är jag 110% säker på att jag fortfarande hade varit deprimerad och befunnit mig i mörkret.

Tycker du gör helt rätt faktiskt :)

Anmäl
2014-01-09 11:34 #12 av: Anna4077

#10 jag tänker inte så. Jag vet att du menar väl men jag har tänkt på detta i 5år. Skulle aldrig skaffa barn om jag inte tror att jag kan ge barnet ett bra liv, det får man inte om man tex går på socialen. Jag har som sagt en sambo med stadig inkomst. Jag tycker egentligen att jag borde vänta till jag kan jobba men ärligt talat tror jag att jag lika gärna kan ge upp det. Jag har tänkt länge och väl pådet och övervägt att inte skaffa barn alls trots kraftig längtan i flera år. Jag vet att vad som än händer kommer mitt barn att bo varmt, ha hela kläder och ha ett bra liv. För om något, gud förbjude, skulle hända har jag ett skydds nät som kan hjälpa både ekonomiskt och med annat. Jag skulle aldrig sätta ett barn i världen om jag inte är 100 på att jag kan ta hand om det och ge det ett lyckligt liv.

#11 jag skulle egentligen inte vilja chansa med ett liv med nu har jag en valp (ja det är inte samma som barn) och bara det lilla har gjort att jag mått bättre och kommer mer glädje. Hade jag reagerat annorlunda hade jag gett upp drömmen om barn helt. Helt plötsligt gör det skillnad om jag går ur sängen eller soffan. Det finns någon som behöver mig. Jag har till och med lagat mat och städat mycket mer än innan vi skaffade max. Dessutom går jag utanför dörren och träffar folk, går kurser osv. Och istället för att må sämre mår jag bättre än på länge.

Anmäl
2014-01-09 12:03 #13 av: Calcifer

Jag menar absolut inte att du inte borde skaffa barn. Herregud, jag har asperger och kommer förmodligen aldrig kunna ha ett 100% jobb, men jag vill ha barn ändå, när tiden är rätt! Jag tycker det är snorbra att du funderat på ekonomin och planerat och tänkt på det ordentligt. Jättebra. När jag skrev mitt första inlägg visste jag ju dock inte det, så det var därför jag nämnde det, för tyvärr finns det så många som väldigt gärna vill ha barn men går in i det utan att vara medvetna om hur slitigt det kan vara om man inte har jobb. Men är du medveten om det och har räknat på det och ser att det kan fungera så är det bara bra. Då önskar jag dig all lycka och jag tror absolut inte att din depression är något hinder. Att få ett barn kan ju vara ett extra ljus i tillvaron.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2014-01-09 12:42 #14 av: Anna4077

#13 nej nej det vet jag :) många skaffar barn som om det vore något man handlade upp på Ica. Jag tog allt i baby steg ;) köpte först hamster, det gick jätte bra, ett år senare en valp även det går bra :) är så glad. Jag trodde aldrig jag skulle orka med valpen och det går jätte bra.

Anmäl
2014-01-09 13:35 #15 av: Calcifer

#14 Det tycker jag låter otroligt bra. Jag är säker på att det kommer bli fint även detta, när det är dags. Nog för att man som mamma säkert ibland vill slita ut håret, men det är okej, haha, att känna så när man står upp till midjan av bajsblöjor, man precis blivit kräkt och kissad på och man inte sovit på typ tvåhundrafemtiomiljoner dagar. ;)

Men det bra överväger naturligtvis. :)

Önskar dig all lycka!

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2014-01-09 14:11 #16 av: Anna4077

#15 haha det lät inte så trevligt :p

Anmäl
2014-01-09 14:19 #17 av: Calcifer

#16 Haha, jag har varit au pair åt småpojkar och blivit kissad på. xD

Det är ingenting man tycker är skitkul då, men barn är så otroligt gosefina att man kan inte låta bli att förlåta dem. ;)

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.